Omplacera eller avliva?

[Sandraj99]

Hej allihopa! Pga ändrade familjeförhållanden så känner jag tyvärr inte att jag kan ha kvar min hund på 1,5 år. Har jag kvar honom får han vara själv mycket på vardagar och antagligen bli bortlämnad till mina föräldrar på helger när jag vill hitta på saker dör han inte kan vara med. Men nu är frågan om man ska omplacera honom eller faktiskt avliva honom.

Han är en amstaff med en del foderallergier och måste gå på allergifoder, kan knappt äta något annat än det. Gör han det får han klåda i öron och på tassar direkt och ibland även sjuka problem med magen.

Han blir stressad av att få besök hemma och lugnar sig inte innan alla åkt hem och har även svårt för att träffa nya människor. Han har gjort utfall en del gånger mot människor som bara går förbi för nära honom eller vänner till mig som vill hälsa har han även bitit.

Är otroligt rädd för att han ska hamna hos en familj som inte klarar av honom/han biter dem och de omplacerar honom igen osv.

Vad är mest schysst mot honom? Att låta honom somna in och slippa problem med stress och hud/mag problem? Eller omplacera till en familj som kan göra honom jättestressad men kan också bli bra?

 

[Fruentimber]

Jag hade avlivat. En hund med sådan problematik både fysisk och mentalt är inte lätt att omplacera, och det låter som att han har det ganska jobbigt även nu. Risken för att det kan sluta i katastrof är tyvärr hög. Det låter snällast för hunden att låta den slippa sådan omställning som kan spä på hundens redan dåliga mående.

 

[mysboll]

Ta bort.

 

[WildWilma]

Avliva, det är inte snällt mot varken hund eller ny ägare att omplacera en sådan hund.

Enda undantaget kanske skulle vara om det var någon som redan kände hunden och var väl insatt i dess problem som hunden litade. Men aldrig till någon okänd.

Har själv avlivat en högst älskad hund på grund av mentala problem (kunde också bitas) och det var fruktansvärt men livet blev omedelbart väldigt mycket enklare och jag VET att min älskade hund aldrig mer behöver känna rädsla/stress.

 

[Unafraid]

Jag skulle aldrig placera om en hund som visat aggressivitet. Avliva.

 

[Red_Chili]

Avliva. Dels pga allergin, dels pga att han faktiskt bitit mot folk och har problem med både folk och nya situationer. En död hund lider inte, men om du omplacerar en sån här hund är risken enorm att det i framtiden blir lidande både för hund och för personer i hans närhet, tyvärr.

Utöver det så är det bra om du informerar uppfödaren om de här problemen när han är avlivad, så att uppfödaren inte tror att allt är bra och fortsätter avla på nära släktingar.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag hade tagit bort. Med så många problem så är det inte snällt mot vare sig hunden eller ett hypotetiskt nytt hem att ha den kvar i livet.

 

[Fetaost]

Det låter tyvärr som en hund som inte mår bra varken fysiskt eller mentalt.
Jag hade låtit den somna in.

 

[inverterad]

Vilken tuff situation. Jag hade absolut tagit bort hunden i det läget.

 

[LaMagia]

Jag håller med om att avlivning är det bästa. Den typen av hund lockar ofta fel sorts människor där den gemensamma nämnaren är att de är okunniga men vill ha en hund som ser ut på detta sätt. Okunskapen lär inte gynna en hund med de problem du beskriver och risken är att hunden kan ställa till med mycket problem för sin omgivning.

 

[lilstar]

Håller med alla andra. Med både svår allergi och så ruskigt dålig mentalitet är chansen alldeles för liten jämfört med riskerna om den omplaceras. Tänk efter hur det skulle kännas om du omplacerade hunden och sen fick reda på att den bitit ett barn som bara gått förbi.

 

[Springer]

Jag hade en gång en hund som inte riktigt var som hon "skulle vara i huvudet".
En rolig hund, men när som helst kunde det utan förvarning slå slint. Jag kunde inte ha kvar henne bland mina andra 2 hundar och även jag kom vägen 1 gång. Att ha henne instängd i ett rum var inget alternativ och att hitta ett nytt hem för henne skulle inte vara det lättaste.
Jag valde att låta avliva henne.

 

[RedQueen]

Ta bort hunden för dennes bästa, jag vet inte hur många jag träffat som skaffat amstaff(själv ägare till en), staffar, rottweilers eller bullys har absolut noll koll på vad de kräver fysiskt och psykiskt utan bara vill ha en "tuff" hund som ser farlig ut. Din hund verkar dessutom vara väldigt otrygg om han gör utfall och inte kan varva ned, det kräver kunskap och hängivenhet från en potentiell ägare för att få bukt med och inte ens då är det en garanti att hunden kommer må bra.

 

[Narcissa]

Vi har en sådan hund (minus allergi) och det går alldeles utmärkt. Nu är det en annan ras men iaf. Vi anpassar livet efter hundarna och han har särskilda behov som vi tillgodoser.
Jag ser absolut inte att det inte skulle gå och hitta ett bra hem till honom. Folk är så snabba med att avliva när det i många fall finns den perfekta familjen för just den hunden någonstans.

Sen tycker jag att man som hundägare tar sitt ansvar och är med hunden så mycket som möjligt och inte avlivar ett djur för att man vill vara iväg på helgen. Men det är min åsikt iaf.

 

[Lordofthestrings]

Jag tycker också att avlivning är ett bra alternativ och det är garanterat det hunden lider minst av. Min upplevelse är inte att folk är för snabba med att avliva utan helt tvärtom. Har svårt att se att det är värt risken att omplacera och jag själv skulle ha svårt att släppa hunden/stressen även fast jag inte äger den längre bara för att man går och tänker att "tänk om".

 

[Fetaost]

Vi har en sådan hund (minus allergi) och det går alldeles utmärkt. Nu är det en annan ras men iaf. Vi anpassar livet efter hundarna och han har särskilda behov som vi tillgodoser.
Jag ser absolut inte att det inte skulle gå och hitta ett bra hem till honom. Folk är så snabba med att avliva när det i många fall finns den perfekta familjen för just den hunden någonstans.

Sen tycker jag att man som hundägare tar sitt ansvar och är med hunden så mycket som möjligt och inte avlivar ett djur för att man vill vara iväg på helgen. Men det är min åsikt iaf.

Nu skriver TS att livssituationen har ÄNDRATS och att hunden måste vara ensam mycket på VARDAGAR och lämnas bort helger.
Varför det är så vet vi inte och TS behöver inte redogöra för det heller men det finns en massa oförutsedda saker som kan hända som gör att man TVINGAS in i en sådan situation.
Det betyder verkligen inte att man inte tar sitt ansvar!!! Ett onödigt skuldbeläggande och antagande från din sida.
Utöver det så är allergi många gånger ett stort lidande bara i sig för hunden.

Jättebra för dig att du kan ha kvar din hund och att du KAN anpassa vardagen tillsammans med en partner för att få det att funka. Alla har inte den möjligheten.

 

[Coop]

Jag tycker också att hunden ska få somna in . Ett tufft beslut men det absolut bästa utifrån hur du beskriver hans problematik.