Alla som vill ha hund som kostar gratis/kostar billigt är inte per automatik bra hem, det är för mig folk som "spontanvillha" för att det är så synd om den, den är så söt, de ska rädda den från döden osv och det är enligt min erfarenhet, i min värld sällan den bästa grunden för ett bra hundägande faktiskt. Välvilja, javisst, men det krävs oftast lite mer än så när det kommer till hundar som farit illa.
Lite eftertanke, lite planerande, lite sätta sig in i vad det är för hund, vad den har för bakgrund, vad den behöver och sen klart tänka igenom "kan jag ge den här hunden vad den verkligen behöver, är jag det bästa hemmet"? Det är vad som ger ett bra hundägande.
Kan dra som parallell till att jag nu pga mina skadeproblem valt att sälja min väldigt lovande unghund. Bra stam, bra egenskaper, väluppfostrad, snäll, social, allmänt en go hund, men k r ä v a n d e när det kommer till att få till inkallning under drev.
Har avrått många och betonat för nya husse att hon kommer ge honom gråa hår och tillfällen av "slita av sig håret i frustration" likaväl som många roliga stunder, med tiden en kanonhund som kommer ge honom framgångsrika dagar i skogen i många år framöver och efter många timmars pratande så är jag helt övertygad om att där är det bästa hemmet för henne och han har verkligen tänkt till, satt sig in i hur hon jagar, vad som kommer att krävas av honom och inte förrän efter många samtal, flera dagars funderande över vad han kunde ge just henne som individ och inte förrän han var 100% säker på att han skulle ha henne, att de är rätt för varandra frågade han efter priset..
Hunden är det viktiga för honom, vad han kan ge henne, vad hon kan tillföra i hans liv. Priset var och är en bisak i sammanhanget och det gillar jag, just att hunden, individen är viktigast.