Om rasism, magkänsla och en del annat (Utbruten från "Coronaviruset 2019- nCoV")

Jag tycker illa om konsekvenserna av att människor agerar på sina magkänslor. Själva begreppet är jag helt neutral till. Det finns där. Det går att använda på många sätt.

Vilsenhet och kompetens i skogen avgörs inte heller på ett rimligt sätt genom att betrakta en människas medfödda utseende.
Det finns säkert vana skogsmullar med ursprung i Mellanöstern och östra Afrika. Men de är sällsynta, tro mig. Själv bor jag nära ett sk utsatt område vars befolkning kommer från ovan nämnda områden. Under tio år har jag bara mött personer med den etniciteten en enda gång i skogen. Det var vid det nämnda tillfället.

Du tycker förstås också att det var rasistiskt att erbjuda min hjälp istället för att bara morsa och gå förbi? För det var bara utseendeprofilering som gjorde att jag agerade på det sättet, om kanske inte också min magkänsla blixtsnabbt förmedlade att de här människorna utstrålade oro och desorientering, typ vilsenhet.
 
Ni som tycker det är helt okej att undvika folk med asiatiskt utseende. Kan ni försöka tänka er in i deras sits?

Tänk att ni är adopterade från Kina och har inte återvänt till ert födelseland sedan ni adopterades. Hur skulle ni känna er om folk flyttade sig från er på tunnelbanan, spårvagnen eller gick omvägar när de möter er? Skulle ni seriöst tänka att deras rädsla är rationell och ni skulle inte ta illa upp alls av det?
Nu är det inte mycket poäng då det lär finnas extremt få om någon från Kina som varit där nyligen, jag undviker heller semesterfirare som varit i Italien. det finns dock ingen chans att känna igen dem. Men jag jag förstår fullkomligt att folk varit misstänksamma och undvikande mot folk med kinesiskt utseende- men nu är det väl irrationellt i Sverige. Min egen säkerhet går dock före någon annans känslor. Jag undviker även grupper av ungdomar som driver runt mitt i natten, i synnerhet om det bara är till synes manliga individer. Om jag varit våldsamt allergisk mot hundar hade jag undvikit dessa och hundar i den mån jag kunnat osv.

Jag gör det även om jag råkar såra någon, min säkerhet är viktigare än folks känslor. Flertalet gäng som driver omkring lär inte göra mig något (ingen har gjort det då jag varit tvungen att passera), flertalet som varit i Italien nyligen är inte smittade, flertalet asiater (även runt förra månadsskiftet) var totalt smittfria. Det är högst olyckligt att oskyldiga blir drabbade, men livet är inte rättvist.
 
Det finns säkert vana skogsmullar med ursprung i Mellanöstern och östra Afrika. Men de är sällsynta, tro mig. Själv bor jag nära ett sk utsatt område vars befolkning kommer från ovan nämnda områden. Under tio år har jag bara mött personer med den etniciteten en enda gång i skogen. Det var vid det nämnda tillfället.

Du tycker förstås också att det var rasistiskt att erbjuda min hjälp istället för att bara morsa och gå förbi? För det var bara utseendeprofilering som gjorde att jag agerade på det sättet, om kanske inte också min magkänsla blixtsnabbt förmedlade att de här människorna utstrålade oro och desorientering, typ vilsenhet.
Men då är det väl för fan på tiden att fler tar sig ut i skog och mark :D
Nej men jag tror fortfarande att du omedvetet snappade upp att de var vilsna
 
Jag tror att det brukar användas som ett samlingsnamn på dem som delar in och rangordnar människor efter identitet, dvs etnisk härkomst, kön, sexuell läggning osv. Tillägget vänster tycker jag är fel för inom den gruppen finns även liberaler.

Ah fast nä.
"Identitetsvänstern" är ett populärt smeknamn på den falang som sysslar med intersektionalitet, post-kolonialism, LHBTQ, normkritik etc.

Vi sitter inte och "rangordnar" människor. Vi blottlägger strukturer som rangordnar människor. En skaplig skillnad, minst sagt.
 
Eftersom du själv var ypperligt stensäker på att ditt agerande inte var rasistiskt, frågade jag vilken definition av rasism du då utgår ifrån. "Magkänsla och intellekt", skriver du, trots att du alltså är helt ovetande kring definitionerna av rasism? Nu har du ju redan placerat mig i den "stolliga identitetsvänstern", och således gjort helt klart för att en diskussion med någon som helst utbyte sinsemellan kring definitionen av rasism uteblir fullständigt. Alltså, det är inte min uppgift att utbilda någon inom rasism och rasistiska strukturer. Men är du intresserad, kan jag absolut lämna boktips.
Nej, har jag någonstans hävdat att handlingen inte var rasistisk? Ditt påstående att jag "är ypperligt stensäker på att" mitt agerande inte var rasistiskt är alltså felaktigt. Det var definitivt en handling grundad på att personerna hade ett utländskt utseende. Själv har jag ingen uppfattning om det var rasistiskt eller ej.

Därför är jag intresserad av att få en bedömning av den som är van att använda definitioner på rasism. Handlade jag rasistiskt, och i så fall hur skulle jag ha handlat i stället?
 
Det bästa är en kombo. Att man lyssnar på båda.
Jag använder min magkänsla när det kommer till män, och det oavsett etnicitet. Jag har när det varit möjligt tagit reda på om magkänslan har varit korrekt eller inte. Tex om jag ser en man på en fest med andra människor som min kropp direkt säger "SPRING!" om så kan jag i det läget stanna kvar just eftersom det är flera där, och jag tvivlar på att jag lär bli mördad eller våldtagen inför alla där. Jag brukar då försöka ta reda på vad det är för en person. Och i varenda fall så har det kommit fram att han tex är dömd för misshandel, har kontaktförbud hos sitt ex trots att de har barn ihop, eller har varit misstänkta för våldtäkt.

Nu är ju dessa fall endast de gånger jag har kunnat stanna kvar och faktiskt ta reda på "fakta", men eftersom det har stämt 100% av de gångerna så känns det ändå som att min magkänsla är ganska bra.

Det är rätt fantastiskt att det kan fungera så väl, framförallt när det handlar om att man skannar av ett rum med blicken, med kanske 15 personer i, på bara några sekunder. Och ändå lyckas så pass bra.


Men att använda magkänslan i situationer där jag inte har fått någon chans att utveckla någon magkänsla tror jag kan leda en väldigt fel. Jag är vit, blond och blåögd. Jag har aldrig upplevt rasism på det sättet som kanske andra personer har. Jag kan givetvis se det om det är solklara fall och jag är lite uppmärksam. Men jag kommer aldrig någonsin få samma fingertoppskänsla för det som någon som upplever det. Därför måste man givetvis tänka igenom det, reflektera kring det och kanske även prata med någon som har mer erfarenhet kring det.


Som läget är nu i världen så kan man ha vilket utseende som helst och ändå vara smittad, så nu lär det inte ens ha någon effekt att undvika vissa grupper av människor.
 
Men alltså. Fullständigt skrattretande jämförelse.
Jag förstår att du baserar rasism på din magkänsla enbart, för faktisk kunskap inom rasism verkar vara helt frånvarande.
Men förstår du inte analogin? I så fall får du tala om på vilket sätt och varför jämförelsen är "fullkomligt skrattretande". Var ligger det komiska i två i grunden sorgliga förhållanden?
 
Jag använder min magkänsla när det kommer till män, och det oavsett etnicitet. Jag har när det varit möjligt tagit reda på om magkänslan har varit korrekt eller inte. Tex om jag ser en man på en fest med andra människor som min kropp direkt säger "SPRING!" om så kan jag i det läget stanna kvar just eftersom det är flera där, och jag tvivlar på att jag lär bli mördad eller våldtagen inför alla där. Jag brukar då försöka ta reda på vad det är för en person. Och i varenda fall så har det kommit fram att han tex är dömd för misshandel, har kontaktförbud hos sitt ex trots att de har barn ihop, eller har varit misstänkta för våldtäkt.

Nu är ju dessa fall endast de gånger jag har kunnat stanna kvar och faktiskt ta reda på "fakta", men eftersom det har stämt 100% av de gångerna så känns det ändå som att min magkänsla är ganska bra.

Det är rätt fantastiskt att det kan fungera så väl, framförallt när det handlar om att man skannar av ett rum med blicken, med kanske 15 personer i, på bara några sekunder. Och ändå lyckas så pass bra.


Men att använda magkänslan i situationer där jag inte har fått någon chans att utveckla någon magkänsla tror jag kan leda en väldigt fel. Jag är vit, blond och blåögd. Jag har aldrig upplevt rasism på det sättet som kanske andra personer har. Jag kan givetvis se det om det är solklara fall och jag är lite uppmärksam. Men jag kommer aldrig någonsin få samma fingertoppskänsla för det som någon som upplever det. Därför måste man givetvis tänka igenom det, reflektera kring det och kanske även prata med någon som har mer erfarenhet kring det.


Som läget är nu i världen så kan man ha vilket utseende som helst och ändå vara smittad, så nu lär det inte ens ha någon effekt att undvika vissa grupper av människor.
Så är det verkligen. Jag är också vit men inte blond eller blåögd. Uppvuxen i en multikulturell miljö med olika etniciteter så jag tycker det är skitmärkligt att det idag fortfarande reageras på om man inte är typiskt vit :crazy:
Om det är så att man går efter utseende vad gäller Corona har man ju verkligen missuppfattat läget
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Avels fråga

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp