...Fast nej.
Vita europeiska män som kollektiv har aldrig varit en utsatt grupp, nånsin genom historien. Kvinnor som grupp (fattiga liksom rika) har exploaterats och förvägrats basala rättigheter såsom kontroll över din egen kropp/reproduktion/ekonomi/bildning/uttryck - vilket vi ser i en över tvåtusen år väl dokumenterad historia. Svarta män och kvinnor rövades bort och användes som slavarbetskraft, levde under apartheid, och utsätts fortsatt idag av rasism. Vi kan gå in på specifika händelser, som att asiatiska män och kvinnor sattes i interneringsläger under WW2, etc.
Jag kan inte se relevansen i att jämföra med kvinnor som klagar på män på ett nätforum.
Antal hatbrott – samtliga motiv och rasistiska motiv
Visa bifogad fil 46210
En annan reflektion (inte enbart kopplad
@Cafer) är att jag nog tycker att man kan förvänta sig mer både sig själv och sina medmänniskor än att alla omedelbart blir rädda för det de inte känner igen, och direkt backar från en människa som sticker ut av någon orsak. Det är inte min erfarenhet, och sorgligt att läsa att det skulle vara en förväntad reaktion.
Vi jobbar mycket med bemötande och deltagande samhället, att se varandra som medmänniskor och inte som kategorier. Om du ser en skadad person på stan så hoppas jag verkligen att många skulle känna sympati snarare än rädsla, och förhoppningsvis känna en vilja att stötta om möjligt. Men det är ju sådant man måste träna på, att möta olika typer av människor, att få prata om sin känsla, etc, där har skolan och bildningsförbunden stor möjlighet att skapa en trygg arena för såna samtal.
Att bara själv inte bete sig som skit är inte tillräckligt faktiskt. Vi är gemensamt medborgare i ett samhälle, det är vi som skapar det samhället. Sånt som att säga emot kollegorna om de kommer med rasistiska skämt på rasten, att stötta en person som behöver hjälp över gatan, många småsaker i vardagen som gör stor skillnad i långa loppet.
Jag är inte så intresserad av magkänslan hos personen som skriker jävla neger, eller magkänslan hos personen som säger att en människa med cerebral pares borde aborterats. För att dra till med exempel som hänt mig i vardagen. Sånt ska ingen behöva utsättas för. Din magkänsla är du ansvarig för själv, och ditt beteende när du möter någon som bryter emot din norm och skapar de där oroliga fladdren i din mage är du ansvarig för.
Varenda person som inte är vit europé med normatkropp är inte ansvarig för varenda rädslereaktion som den personen väcker i vardagen. Fatta hur vansinnigt ansträngande det skulle vara att hela tiden få be om ursäkt för sin existens. Inte en kort period när du råkar vara skadad, utan de facto hela ditt liv.
Nu är Corona en ny situation hos just oss, men någonstans... rimligen är det ju mer troligt att bli smittat av en italienare eller iranier i såfall.