om pojkar och deras...

[ellabellabus]

Det dröjer nog ett tag till, men en vacker dag kommer killarna i klassen börja fundera på det där med storleken på urineringsorganet och som vi alla vet finns det prestige i att ha den största. Och den stackare som naturen inte varit snäll emot på den punkten får utstå spott och spe för något han inte kan rå för. Och som inte heller har någon direkt praktisk betydelse.
Nu är det så att min son, som nu går i lågstadiet, är en av dem som fått den mindre varianten. Han tillhör också den känsligare typen och även om det är flera år kvar tills den dagen kommer, så bävar jag för den redan nu. För det kommer bli väldigt jobbigt för honom när sanningen går upp för honom, att naturen inte varit snäll mot honom på den punkten.

Jag klurar på om det på något sätt går att förbereda honom för vad som kommer komma? Det får i så fall vara pappans uppgift, för vissa saker tycker jag att pappor pratar med sina söner om och mammor tar andra saker med döttrarna. Eller ska man helt enkelt bara ignorera saken och låta det bli som det blir den dagen han kommer hem och är jätteledsen?
Jag undrar alltså om det är någon som varit i en liknande situation och hur ni har tacklat saken, före "dagen D" och efteråt? Man kan ju alltid dra till med att "den funkar bra att pinka med" och "dit den inte når, spottar den", men räcker det?

 

[AgentCarter]

Sv: om pojkar och deras...

Troll? Sådant går väl inte och säga i lågstadiet.

 

[ellabellabus]

Sv: om pojkar och deras...

Varför skulle det vara ett troll?
Det är möjligt att det förändras i puberteten, jag vet inte. Men jag har svårt att tro att en pyttemini skulle bli till en jätte bara för att puberteten kommer. Jag kan ju redan i liten ålder se skillnaden mellan den aktuella sonen och hans bröder. Vissa har en längre vattenslang än andra redan från födseln, det är ju ingen hemlighet. Men även om det finns chans att det förändras, så finns också risken att det inte gör det eller att förändringen kommer så sent att katastrofen hinner inträffa innan.
Jag kanske oroar mig i onödan, men då är det mitt problem. Så, åter till frågan!

 

[Sol]

Sv: om pojkar och deras...

Måla inte upp problem i förväg. Det är väl inte säkert att detta kommer bli ett problem? Den dagen den sorgen, om dagen ens kommer.

 

[em-pirre]

Sv: om pojkar och deras...

Alltså va? På riktigt!

Jag finner inga ord, men om du nu verkligen är allvarlig så måste jag inflika att storleken i slakt tillstånd inte säger så mycket om storleken i hårt tillstånd.

(Mår illa av att prata om snoppar på barn )

 

[athena]

Sv: om pojkar och deras...

Du tror inte att det är DU som skapar ett problem nu? Att ens ta upp frågan till diskussion bekräftar bara att det HAR betydelse.

 

[Trani]

Sv: om pojkar och deras...

Först och främst:

Ok, nu så: Om du vill att ditt barn ska ha en bra relation till sin kropp så är steg ett att se till att han slipper växa upp med föräldrar som är fixerade vid kukstorlek.

 

[Dandylinn]

Sv: om pojkar och deras...

Alltså va? På riktigt!

Jag finner inga ord, men om du nu verkligen är allvarlig så måste jag inflika att storleken i slakt tillstånd inte säger så mycket om storleken i hårt tillstånd.

(Mår illa av att prata om snoppar på barn )

Jag håller med..vad är ens problemet?
Varför är det ens någon annans problem än barnet senare i livet? För övrigt bör man väl lära sig snarare att acceptera att vi alla ser olika ut..detta behöver man inte printa in genom att diskutera könsorgan direkt!
Kommer barnet eller personen senare och har funderingar över sin kropp lär man fråga..och då kan man vara där som ett stöd och svara så gott det går. Men att diskutera det bara för att begriper jag inte..man måste få ha sin kropp ifred och vill man fråga nåt, gör man det.


Och att någon ens skulle tänka på detta som ett problem hos ett barn, gör mig rätt illamående faktiskt.
Orkar nästan inte ens tänka tanken på hur ts vet att det ligger till såhär i detta fallet..usch

 

[ellabellabus]

Sv: om pojkar och deras...

Måla inte upp problem i förväg. Det är väl inte säkert att detta kommer bli ett problem? Den dagen den sorgen, om dagen ens kommer.

Nej, det är inte säkert att det blir något problem. Jag är bara orolig för mitt barn, att det ska bli en orsak till mobbning i framtiden. Barn är inte alltid snälla mot varandra. Och på samma sätt som man inte kan rå för en stor näsa, spretiga tänder eller att man är kobent och har stora fötter, kan man inte heller göra något åt hur man är skapt i resten av kroppen

Alltså va? På riktigt!

Jag finner inga ord, men om du nu verkligen är allvarlig så måste jag inflika att storleken i slakt tillstånd inte säger så mycket om storleken i hårt tillstånd.

(Mår illa av att prata om snoppar på barn )

Jag är flerbarnsmor och inte dum i huvudet. Jag vet att det är stor skillnad i olika tillstånd. Och VI VUXNA vet att funktionen är lika bra oavsett. Men jag är befarar att framtida klasskompisar kanske inte nödvändigtvis är lika toleranta, utan ser en orsak till att börja retas. Och då gäller det, som jag ser det, att sonen redan då har en så god relation till sin egen kropp att han kan ge ett bra svar på tal istället för att bara bli ledsen och gå och dra något gammalt över sig för att hans gener inte var snälla mot honom.

Du tror inte att det är DU som skapar ett problem nu? Att ens ta upp frågan till diskussion bekräftar bara att det HAR betydelse.

Jag hoppas inte att jag skapar ett problem. Som jag nämnt tidigare, det är inte sonen själv jag är orolig för, utan hur hans framtida klasskamrater ska bemöta honom. Eller om han kommer strunta i att duscha efter gympan genom hela högstadiet, för att någon kommenterar det.

Först och främst:

Ok, nu så: Om du vill att ditt barn ska ha en bra relation till sin kropp så är steg ett att se till att han slipper växa upp med föräldrar som är fixerade vid kukstorlek.

Vi föräldrar är inte ett dugg fixerade vid detta. Utan oron ligger, som nämnts på ett annat plan.

Orkar nästan inte ens tänka tanken på hur ts vet att det ligger till såhär i detta fallet..usch

Då kan jag berätta att det är just en avslappnad syn på nakna kroppar som gjort att jag har lagt märke till detta. Ingen i vår familj har problem med att gå runt naken i huset, trots att ingen av oss är ens i närheten av perfekt kroppsligt. Du behöver inte må illa, för det är inte konstigare än så.

Men jag ber om ursäkt för att jag tar upp en kontroversiell fråga.
Tyvärr visar det mig att det är tabu att ens prata om ett ämne som skulle kunna bli en källa till problem, som i framtiden kan få en pojke att känna sig mindre värd om man inte bemöter honom på rätt sätt när klasskompisarna inte gör det. För tro inte att pojkarna själva inte är medvetna om saken, oavsett om det handlar om stort eller smått.

 

[Snurrfian]

Sv: om pojkar och deras...

Jag skulle snarare stärka barnets självkänsla och självförtroende, att det är okej att vara olika, alla kan inte se likadana ut och det händer saker väldigt fort för barn.
Min yngsta tycker att det är jobbigt eftersom hans klasskompisar påpekar att han är liten, då menar jag kroppsmässigt, han är kort och tunn. Men jag vet att hans kusin så precis likadan ut i samma ålder och när han sedan gick i åk 6 var han längst i klassen istället, så jag jobbar på att alla måste få vara olika och man måste tycka om sig själv i första hand.

Om det nu är så att killarna börjar jämföra storlek i skolan så skulle jag ta upp det med skolan och be dem ha mer uppsikt på barnen, det är inte okej att sånt sker i omklädningsrum där man ska kunna känna sig trygg.

 

[ellabellabus]

Sv: om pojkar och deras...

Jag skulle snarare stärka barnets självkänsla och självförtroende, att det är okej att vara olika, alla kan inte se likadana ut och det händer saker väldigt fort för barn.

Jo, det är väl det det handlar om att jobba på.
Jag skulle bara önska att man kunde ge sonen "bra svar" att ge den dagen kommentarerna haglar. För jag vågar tyvärr inte hoppas på att han slipper.

Sen är det ju så att det inte är säkert att det kommer fram till varken föräldrar eller lärare att saken börjar diskuteras i omklädningsrummet. Utan risken finns att det hinner gå ganska långt innan man kan börja jobba mot det. För visst ska omklädningsrummen vara trygga platser, men alla som mobbats i skolan vet att det inte alltid är så.

 

[Trani]

Sv: om pojkar och deras...

Vi föräldrar är inte ett dugg fixerade vid detta.

Nähä jag rättar mig då: du är fixerad.

Det är ju fint att du vill stötta ditt barn men det osmakliga i det hela är att du redan har kategoriserat hans kön som för litet. Om du är orolig för att hans kroppsdelar ska bli bedömda av omgivningen så behöver ju inte du kasta första stenen genom att bedöma din lilla lågstadieunges kön. Dessutom bedöma det som avvikande/inte dugande. (Blev lite illamående av att skriva det där. )

 

[ako]

Sv: om pojkar och deras...

Men varför o hela friden göra problem av detta o dessutom flera år i förväg? Det kan ju lika gärna bli så att det blir din pojke som retar någon annan för att hen har blommiga byxor eller vad tusan som helst. Lägg ner, glöm bort o säg absolut inget till sonen om det hela!

Förresten kan man väl inget veta om storleken förrän han verkligen kommer i puberteten!? Jag hade pyttesmå fötter som liten o växte från stl 33 till 37 på ett halvår när jag var 11-12. Som vuxen har jag 39 el 40. Lite samma sak liksom

 

[Hyacinth]

Sv: om pojkar och deras...

Även små ekollon blir stora träd.


Eller nåt. Det har ju ingen betydelse alls, och jag kan inte tänka mig att det är viktigt i den åldern.

 

[Sol]

Sv: om pojkar och deras...

Nej, det är inte säkert att det blir något problem. Jag är bara orolig för mitt barn, att det ska bli en orsak till mobbning i framtiden. Barn är inte alltid snälla mot varandra. Och på samma sätt som man inte kan rå för en stor näsa, spretiga tänder eller att man är kobent och har stora fötter, kan man inte heller göra något åt hur man är skapt i resten av kroppen.

Fast man kan inte uppfostra sina barn till att inte bli mobbade. Den biten har du tyvärr ingen makt över alls. Barn kan dessutom bli mobbade för vad som helst. För att det har en glugg mellan tänderna, för att han har långt hår, för att barnet läspar, för att det inte kan säga R, för att hen har glasögon osv. Det behövs inte ens något slags särskilt yttre attribut. Mobbare hittar saker att mobba för.

 

[Petruska]

Sv: om pojkar och deras...

Vi föräldrar är inte ett dugg fixerade vid detta. Utan oron ligger, som nämnts på ett annat plan.

Ja, vad barnets andra förälder tänker, vet jag ju inte, men du tycks ju vara rätt fixerad vid detta. Oron är ju din oro. Det finns inget "annat plan".

Du sitter och oroar dig för storleken på din lille sons kön. Hela tanken är motbjudande, om du frågar mig.

Hade du varit en ny användare här, hade jag trott att du var ett pervo. Nu vet jag inte vad jag ska tro.

 

[FrDrake]

Sv: om pojkar och deras...

När min son var ca 8 år var han ledsen en dag efter skolan. Då hade de haft en snoppmätartävling i omklädningsrummet efter idrotten, och han hade kommit sist. Så visst kan det vara ett problem redan i lågstadiet.

Det är några år sedan nu, så tyvärr minns jag inte längre vad jag sa till min son. Vet att han under en kort period efter det inte ville byta om med andra barn, men det gick snart över. Efter gympan i skolan fick de inte längre byta om utan en vuxen närvarande, p g a det här och annat stök.

 

[JeayL]

Sv: om pojkar och deras...

frågade både min sambo och lillebror huruvida det mobbats om snoppstorleken i skolan, ingen av dom hade upplevt det åt något håll, två unga män, gått olika skolor och skiljer 4 år i ålder, kanske har dom bara haft tur... Barn kan hitta vad som helst att mobba varandra för, det kan ju lika gärna bli din son som mobbar en annan liten pojke för att han har ful frisyr eller gillar Batman, varför måla upp det som ett problem innan det ens är säkert att det kommer bli ett problem!

 

[JosefineLi]

Sv: om pojkar och deras...

Kanske kan vara en idé att prenumerera på KP eller nåt i den stilen, där de tar upp sådana saker utan att det blir så tydligt. För tar man som förälder upp det så är det ju som gjort för dålig självkänsla och att känna att man inte duger. Som alla säger är det inte alls säkert att det kommer bli något tjafs om detta i omklädningsrummet.

Annars finns det bra böcker om detta med, typ boken Kukbruk, som tar upp sex och kärlek ur ett manligt perspektiv. Den bör dock väntas med tills han kommer upp lite i åldern kanske, men det är en bra motpol till media, porr och kompisar exempelvis.

Mitt råd är i alla fall att INTE ta upp något innan "Dagen D", för du vet aldrig om den kommer inträffa. Och tar du upp det innan är det som att sparka på din son för han kommer att fatta att det centrala är att han inte duger.

 

[Calazirya]

Sv: om pojkar och deras...

Herregud, din son går i lågstadiet och du funderar på hur ni som föräldrar ska lägga fram att han har liten snopp?

Citerat från ungdomsmottagningen:
Penisen växer under puberteten. När man kommit ur puberteten, oftast någon gång mellan det att man är 18 och 20 år, har penisen växt färdigt.

Så snälla, tala inte om för din son att han har liten snopp, det känns helt galet faktiskt!