usch, kom just från ett ridpass med min pålle som är väldigt känslig.
jag brukar verkligen ha tålamod med honom, för jag vet att han fjantar sig ca 10min i början av varje dressyr/rid/hopp pass men blir sedan jätte härlig och lyssnar.
men idag tappade jag plötsligt tålamodet, skrek åt honom och ryckte honom i munnen, vilket verkligen inte gjorde honom lugnare.
dessutom red jag med betydligt kortare tyglar (blivit tillsagd av ridlärare)
än vanligt. annars brukar jag ha relativt långa mjuka tyglar vilket vi båda trivs bra med, och han går väldigt fint på så sätt.
men vilka skuldkänslor man får!!!!
jag lugnade ner mig efter ca 10 min, å då kom oxå skammen..
men han förstod ju inte "förlåt".."det var inte meningen"
någon som känner igen sig?
hur gör ni då ni inser att ni håller på att tappa tålamodet?
man känner ju sig för jävlig![Frown :( :(]()
(vet inte om tråden hör hemma här?)
jag brukar verkligen ha tålamod med honom, för jag vet att han fjantar sig ca 10min i början av varje dressyr/rid/hopp pass men blir sedan jätte härlig och lyssnar.
men idag tappade jag plötsligt tålamodet, skrek åt honom och ryckte honom i munnen, vilket verkligen inte gjorde honom lugnare.
dessutom red jag med betydligt kortare tyglar (blivit tillsagd av ridlärare)
än vanligt. annars brukar jag ha relativt långa mjuka tyglar vilket vi båda trivs bra med, och han går väldigt fint på så sätt.
men vilka skuldkänslor man får!!!!
jag lugnade ner mig efter ca 10 min, å då kom oxå skammen..
men han förstod ju inte "förlåt".."det var inte meningen"
någon som känner igen sig?
hur gör ni då ni inser att ni håller på att tappa tålamodet?
man känner ju sig för jävlig
(vet inte om tråden hör hemma här?)