Sv: Om du verkligen älskar hästar, se hit!
Jag trodde att det här med "hästar som har öronen bakåt är upprörda" var något man lärde sig av med på ridskolan.
Att en mentalt koncentrerad och/eller fysiskt ansträngd häst som fokuserar på något annat än det framför den - dvs. på arbete och ryttare/kusk - lägger öronen bakåt ser jag inte som ett dugg märkligt. Detsamma gäller ögonen: Man kan inte på bästa My Little Pony-maner avgöra huruvida en häst är "mentalt trängd" av att titta på blicken när den anstränger sig. Tycker du att friidrottare ser ut som leende fotomodeller under sina fysiska ansträngningar också?
För övrigt blir min häst så till sig att hon visar ögonvitorna varje gång jag kliar henne på ett riktigt skönt område...
Annars ger jag inte mycket för "om du verkligen älskar blabla skulle du aldrig blabla"-resonemang, och att utmåla endast vissa människor som äkta, snälla, whatever, i något sammanhang. Nej, det är självklart inte OK att sporra hästar till skador eller slita i bettet tills sår uppkommer, men det där är inte på något vis norm/accepterat eller synonymt med tävlingsryttare. Jag förstår överhuvudtaget inte den där negativa synen på tävlingssatsande som många har - ja, om man satsar seriöst måste man med stor sannolikhet byta häst under karriären. Varför i hela världen skulle hästen lida av detta?
Jag undrar snarare när det inte blev okej att hysa en kärlek till hästen OCH ridningen i kombination. Att man minsann måste behålla gamla Brunte livet ut (som helst ska gå så """naturligt""" som möjligt), för annars är man ingen äkta hästmänniska. Jag blir så enormt trött på det här förmänskligandet av djuren när det talas om respekt, frihet och allt vad det är, saker som folk lägger så enormt mycket mänskliga värderingar i som hästarna totalt saknar förmåga att kunna reflektera över och förstå.
Jag tycker naturligtvis också att man ska reagera på vanskötsel och direkt felhantering som resulterar i skador och dylikt, men det har IMO inget att göra med den här hemskt naiva, svartvita "alla som beter sig si, gör så och prioriterar så här är inga äkta hästmänniskor blabla"-synen.
Hur ser den ut i ögonen, har den öronen bakåt hela tiden och viftar den på svansen och är spänd? Den kanske inte är fysiskt trängd av bett och tyglar, men mentalt trängd däremot.
Jag trodde att det här med "hästar som har öronen bakåt är upprörda" var något man lärde sig av med på ridskolan.
Att en mentalt koncentrerad och/eller fysiskt ansträngd häst som fokuserar på något annat än det framför den - dvs. på arbete och ryttare/kusk - lägger öronen bakåt ser jag inte som ett dugg märkligt. Detsamma gäller ögonen: Man kan inte på bästa My Little Pony-maner avgöra huruvida en häst är "mentalt trängd" av att titta på blicken när den anstränger sig. Tycker du att friidrottare ser ut som leende fotomodeller under sina fysiska ansträngningar också?
För övrigt blir min häst så till sig att hon visar ögonvitorna varje gång jag kliar henne på ett riktigt skönt område...
Annars ger jag inte mycket för "om du verkligen älskar blabla skulle du aldrig blabla"-resonemang, och att utmåla endast vissa människor som äkta, snälla, whatever, i något sammanhang. Nej, det är självklart inte OK att sporra hästar till skador eller slita i bettet tills sår uppkommer, men det där är inte på något vis norm/accepterat eller synonymt med tävlingsryttare. Jag förstår överhuvudtaget inte den där negativa synen på tävlingssatsande som många har - ja, om man satsar seriöst måste man med stor sannolikhet byta häst under karriären. Varför i hela världen skulle hästen lida av detta?
Jag undrar snarare när det inte blev okej att hysa en kärlek till hästen OCH ridningen i kombination. Att man minsann måste behålla gamla Brunte livet ut (som helst ska gå så """naturligt""" som möjligt), för annars är man ingen äkta hästmänniska. Jag blir så enormt trött på det här förmänskligandet av djuren när det talas om respekt, frihet och allt vad det är, saker som folk lägger så enormt mycket mänskliga värderingar i som hästarna totalt saknar förmåga att kunna reflektera över och förstå.
Jag tycker naturligtvis också att man ska reagera på vanskötsel och direkt felhantering som resulterar i skador och dylikt, men det har IMO inget att göra med den här hemskt naiva, svartvita "alla som beter sig si, gör så och prioriterar så här är inga äkta hästmänniskor blabla"-synen.
Senast ändrad: