En natt när jag jobbade med bevakning av synagogan i Stockholm kom det en tant gående. Klockan var runt 02 och jag frågade henne vad hon gjorde där. Hon skulle träffa några vänner sa hon. Jag var ganska säker på att det var fel tid och hon erkände det tillslut men oron drev henne dit. Vi kom överrens om att jag skulle köra hem henne. Där i bilen kom det fasansfulla. Jag har aldrig pratat med en överlevare innan, vi hade aldrig sånt i skolan. Där satt denna lilla tant, med tatuerade siffror på armen, och berättade om resan till förintelselägret, om hennes familj som delades upp, om hur hon såg delar av familjen fösas in i gaskammaren och hon aldrig såg de mer, hur de bodde, åt osv. Det var så vidrigt så jag kommer aldrig glömma det. Hon hade en bror i livet (som vi ringde på natten) som också bodde i Stockholm.