Sv: Om att "lyda".
Och jag tycker att det alltid är respektlöst, från vem det än vara månde, att fråga saker "Bara-för-att" när man redan vet svaret.
Om man vet svaret, varför frågar man då?
För att kontrollera att den andra också vet? Det är respektlöst.
För att göra en poäng i att "Du skall minsann alltid motivera dig"? Det är också respektlöst.
Jag tycker att det är trevligt om frågor begränsas till att man frågar när man inte vet, och att det händer sällan för att man som tonåring vet mycket.
Det ger mig som förälder en trygghet i att tonåringen vet och kan själv, vilket får mig att att visa tillit och respekt.
En evigt ifrågasättande tonåring kan man ju undra om den verkligen vet tillräckligt för att klara sig själv.
Det kan ha kommit till enpunkt då det inte längre är hållbart, och då så kommer den plötsliga förändringen.Morbo skrev:Vidare är det även ett problem att föräldern gör en tvärvändning. Från att tidigare inte ens ha nämnt "problemet" med sovtiden till att helt plötsligt säga "Nu går du och lägger dig vid 22". Det är väl inte så konstigt att man undrar vad som orsakar denna plötsliga förändring,
Jag tycker inte att det är respektlöst utan okunnigt, om man verkligen inte vet varför själv alltså.men idag har jag lärt mig att om man frågar det saknar man respekt/vet inte vad respekt innebär.
Och jag tycker att det alltid är respektlöst, från vem det än vara månde, att fråga saker "Bara-för-att" när man redan vet svaret.
Om man vet svaret, varför frågar man då?
För att kontrollera att den andra också vet? Det är respektlöst.
För att göra en poäng i att "Du skall minsann alltid motivera dig"? Det är också respektlöst.
Jag tycker att det är trevligt om frågor begränsas till att man frågar när man inte vet, och att det händer sällan för att man som tonåring vet mycket.
Det ger mig som förälder en trygghet i att tonåringen vet och kan själv, vilket får mig att att visa tillit och respekt.
En evigt ifrågasättande tonåring kan man ju undra om den verkligen vet tillräckligt för att klara sig själv.