Sv: Olika System
Ja, jag skrev tävlingsridning eftersom det ju är det fio sysslar med. Och jag menade tävlingsridning.
Alltså nu hoppar jag bara in medan jag slänger i mej lunch och kanske skriver något oöverlagt, men skriver det jag tänker just utifrån det här inlägget
Tror dels att det här med tävling ställer till en del problem i onödan på forumet. JAG gissar nämligen att fio oavsett om hon tävlar eller inte skulle ha samma mål när det gäller de mål vi diskuterar här.
"Tävling" är ju egentligen bara en slags test av att man uppnått vissa kvalitéer på olika nivåer, och dessa är ju utifrån utbildningsskalan, en tävling i sej är några minuter lång men man rider ju i stort sett dagligen och vad gör man då?
Försök att tänka bort just tävlingsdelen i såna här diskussioner, det handlar mera om grundsystem för utbildning och träning för att nå kvalitetsmål i ridningen.
Ang citatet från Bent
(tog inte med det för att det blir för långa inlägg ihop med mina egna
) så:
- nja, det
låter klokt, men jag håller eg inte med om att man ska se igenom fingrarna med sämre kvalitet, (eller jo, så BLIR det ju förstås, på ett sätt -alla barn i början)
MEN jag tycker nog att en pedagogisk tränare då kanske ska göra mera som Kyra beskriver, att börja med delar som leder fram till det rätta resultatet, inte gå via accepterande av sämre kvalitet. (fast det gör många tränare som inte är AR också, det vet jag!!
)
Jag menar så här, vad ser man mellan fingrarna med? Och vad tycker man behövs för att vara nöjd till att börja med?
Om man har grunden med taktmäsighet, (även i skritt), att hästen är någotsånär lösgjord, och söker kontakt, då bör en öppna kunna ridas med grundkvalitet, men i en endast svag böjning. Förstår du hur jag menar?
Jag tänker tex på unghästen (då 4 år) där vi började med mkt svag öppna några steg bara, men där det samtidigt inte fick innebära minskad taktmässighet eller att tappa i kontakten, att ha hela kroppen med, utan det var kraven för stora, och måste minskas.
Nu spånar jag friskt i all hast och hoppas det är ok:
Men kanske är det här det skiljer? Att man om man tar utbildningsskalan på allvar har höga krav på ryttaren, innan man kan gå vidare, men att man måste anpassa till hästen. Hästen ska inte behöva acceptera fel i väntan på rätt utan då får man minska kraven och få rätt men utifrån dess förutsättningar.
Om ryttaren inte kan leva upp till kraven på ryttaren får man minska där också, och inte rida öppnor alls tex. Man börjar i en annan ände.
Nu spånade jag bara utifrån det citatet. Och jag har ridit massor av fel själv och gör det, vi är bara människor vi ryttare, men förstår du hur jag tänker ang det citatet?