makarontanten
Trådstartare
Hittade ingen bra rubrik, men just ensamhetsträningen har blivit ett litet bekymmer här för mig. Jag har naturligtvis både läst trådar som finns i ämnet och övat en del, och det är inte det jag i första hand behöver tips om. Jag VET att jag har vart ganska dålig på att öva, då livet ibland har kommit i mellan med andra bekymmer och olika omständigheter.
Jag undrar istället lite över min hunds beteende ( 9 månaders schnauzertik) och hur ni resonerar kring det.
När jag lämnar henne ensam, så spelar jag nästan alltid in henne med webkameran på datorn, just för att se vad hon gör och hur hon låter. Och jag får inte riktigt grepp om hennes "problem".
Jag kan lämna henne både helt orastad och helt "slutkörd" med olika beteende varje gång, det spelar alltså ingen roll vad jag gjort innan, angående rastning, långpromenader, skogsturer med hundbus, mentalitetsträning. Tiden kan variera från ca 10 min- 1 timme när jag lämnar henne. Ena gången bryr hon sig inte ett dugg att jag går, lägger sig att sova, är helt tyst. Nästa gång ylar hon, lägger sig en stund, sover, vaknar till, sätter sig och ylar och sen lägger sig för att vila/sova igen.
Jag tycker att hunden är väldigt lugn, trots att hon ylar. Hon kan gå och dricka vatten, tugga ett ben, äta lite godis som jag slängt ut innan mm. Hon hässjar ( stavas?) inte, springer inte runt och är orolig på något sätt, men ylar då vid vissa tillfällen jag lämnar henne. Hon sitter en hel del och bara tittar och rätt som det är börjar hon yla några minuter, sen lägger hon sig en stund och är tyst igen. Sen börjar det om.
Hur resonerar ni omkring detta? Att hon inte är HELT tillfredsställd med att vara själv, det förstår jag ju, men hon är ju ändå lugn på något sätt?!. Ska jag "strunta" i hennes ylande och fortsätta ensamhetsträningen framåt, eller bör jag gå tillbaka till "valpstadiet" med att bara lämna enstaka minuter tills hon är helt tyst vid de tillfällerna? Jag har ( tyvärr ) inga problem med att få min tid till att hunden aldrig är ensam, men hon måste ju klara av det om jag någon gång ska kunna göra något utan hund eller om det uppstår situationer där hon inte kan vara med. Ber om era tankar kring detta.
Jag undrar istället lite över min hunds beteende ( 9 månaders schnauzertik) och hur ni resonerar kring det.
När jag lämnar henne ensam, så spelar jag nästan alltid in henne med webkameran på datorn, just för att se vad hon gör och hur hon låter. Och jag får inte riktigt grepp om hennes "problem".
Jag kan lämna henne både helt orastad och helt "slutkörd" med olika beteende varje gång, det spelar alltså ingen roll vad jag gjort innan, angående rastning, långpromenader, skogsturer med hundbus, mentalitetsträning. Tiden kan variera från ca 10 min- 1 timme när jag lämnar henne. Ena gången bryr hon sig inte ett dugg att jag går, lägger sig att sova, är helt tyst. Nästa gång ylar hon, lägger sig en stund, sover, vaknar till, sätter sig och ylar och sen lägger sig för att vila/sova igen.
Jag tycker att hunden är väldigt lugn, trots att hon ylar. Hon kan gå och dricka vatten, tugga ett ben, äta lite godis som jag slängt ut innan mm. Hon hässjar ( stavas?) inte, springer inte runt och är orolig på något sätt, men ylar då vid vissa tillfällen jag lämnar henne. Hon sitter en hel del och bara tittar och rätt som det är börjar hon yla några minuter, sen lägger hon sig en stund och är tyst igen. Sen börjar det om.
Hur resonerar ni omkring detta? Att hon inte är HELT tillfredsställd med att vara själv, det förstår jag ju, men hon är ju ändå lugn på något sätt?!. Ska jag "strunta" i hennes ylande och fortsätta ensamhetsträningen framåt, eller bör jag gå tillbaka till "valpstadiet" med att bara lämna enstaka minuter tills hon är helt tyst vid de tillfällerna? Jag har ( tyvärr ) inga problem med att få min tid till att hunden aldrig är ensam, men hon måste ju klara av det om jag någon gång ska kunna göra något utan hund eller om det uppstår situationer där hon inte kan vara med. Ber om era tankar kring detta.