Och hunden kommer i kläm..

[Reykur]

För 7 år sedan blev vår familj med hund.
Hunden var då ett år och hade tidigare varit i min systers och hennes pojkväns ägo, när de bröt upp blev hunden kvar och hon flyttade in med vår familj i vår villa. Där levde vi allihopa fram till i höstas då min mamma och pappa separerade. Hunden, jag och mamma flyttade till en lägenhet där vi alla trivts väldigt bra.

Nu i höst kommer jag troligen att flytta för att plugga. Vilket lämnar mamma ensam kvar med hunden. Mamma reser väldigt mycket fram och tillbaka till åland eftersom att hon har en man där. Hon överväger även en flytt ditt.
Och kvar blir hunden.. Hon är en högt älskad familjemedlem men just nu känns allt så himla hopplöst. Jag tänker inte omplacera en 8 årig, osäker hund..
Troligen kommer vi att lösa det som så att hon flyttar med mig och katterna in till stan, men det känns fel. Hon är ingen stadshund och är väldigt ängslig, risken finns att hon kommer att skälla mycket då jag är borta= Störda grannar.
Om jag studerar heltid kommer jag nog inte heller ha tid att ta hand om henne och aktivera henne så som hon behöver. Hon kommer att bli ensam mycket och det tycker varken jag eller hon om.

Gud hur löser man sånt här?
Ber om ursäkt för mitt svamel

 

[Skogstrollet]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Varför kan hon inte ta med sig hunden till Åland?

 

[Reykur]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Mamma skulle tyvärr helst se att vi avlivade henne.
"Jag är så LESS på att sitta fast med en hund, aldrig mer!"

 

[Skogstrollet]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Ajdå så jobbigt...

Om du är beredd att försöka så kan du iaf testa att ta med henne "till stan". Det är inte helt omöjligt att hon trivs ändå, med hundar vet man inte förrän man försökt. Det KAN gå bra.

Du kan ju försöka hitta ett nytt hem, helt omöjligt är det inte, om du lyckas hitta det rätta lugna hemmet. Annars tycker jag inte att du behöver ha dåligt samvete om ni beslutar att låta henne somna in.

 

[Skogstrollet]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Hade jag haft min gård redan så hade hon fått gå i pension hos mig och slöa på farstukvisten om dagarna.

 

[Kissing Spine]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Vet att det här inte är svaret du vill höra men... Om jag utgår ifrån vad Du har berättat om henne, så tycker jag faktiskt att OM du inte hittar någon som allt verkligen klickar med, så måste du kanske överväga att göra som din mamma tycker ändå

 

[Reykur]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Jo, tyvärr så vet jag ju det jag med men det känns rent åt helvete faktiskt.. Hon har levt upp så det senaste året, blivit en helt annan hund och är verkligen NÖJD med livet.
Jag har en mycket god vän där hon bott i en månad då min lillebror var på sjukhuset, men tyvärr är nog inte hennes mamma, som hon bor med, särskilt peppad på en hund.

Som du vet KS, så mår hon väldigt dåligt när hon är ensam, men jag tror det har lugnat sig mycket sedan hon fick katterna som vänner. Kanske kanske kan det fungera i stan.. Saga och tre katter..

Usch jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till annars

 

[Kissing Spine]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Prova om det går med katterna! Då slipper hon ju vara ensam iallafall... Du kanske skulle kunna få tag i någon dagmatte eller liknande?

 

[Mia_R]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Kan inte din mamma ha henne en del av tiden och du har henne när din mamma är bortrest, så hon har delat boende?
Varför kan inte din syrra ta hand om hunden?

 

[Aatos]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Om du låter hunden somna in, så lider inte hunden av det. Men kanske du istället. Att leva med att man låtit en frisk och glad hund dö, kan tära ordentligt på ens samvete.
Min mamma tog bort en katt för över 20 år sedan som hade cancer. När hon kom till djurkliniken, sa veterinären hade hon kunde hjälpa katten, vet inte hur länge till katten skulle fått leva, jag var bara 10 då. Mamma valde ändå att ta bort katten, och än idag kan hon drömma mardrömmar om kissen. Vill ABSOLUT inte ge dig dåligt samvete. Men jag skulle försöka ta henne med in till stan eller omplacera henne först, då vet du iallafall att du har gjort allt du kunnat för henne.
Sen vet jag inte hur du är, men jag har egentligen oftast bestämt mig hur ska göra, men behöver en sista knuff i den riktningen. Gå på din magkänsla!

 

[YlvaG]

Sv: Och hunden kommer i kläm..

Har du bestämt dig om det blir Uppsala än? Vi har kanonfina hunddagis annars