Sv: Nyheterna uppmärksammar Jannicas fall
Din pappa verkar lika taskig som min, skälla på dig för förlorad bonus när du skadade dig i olyckan!
Min farsa hade gjort samma sak!
Jo, kollade mitt försäkringsbrev på nya bilen igår. Ingen självrisk på trafikdelen. (Jag tror btw vi ev har samma bolag, jag har också privatläkartillägget i min + utökad ersättning för t ex sjukgymnast och grejer, för förare och passagerare)
Pappa nämnde faktiskt aldrig bonusen, men i sammanhanget så var väl det enda 'rätta'... Men han hade köpt en bil på exektutiv auktion, kanonfin bil lack och interiör som ny fast den var X år gammal, sen hade han bytt bakaxel och turbo och fixat till den så den var i toppskick. Så fick jag den för att 'se vad jag tyckte' innan han skrev över den på mig. Första resan så blixthalka i en kurva, det var inte en chans, jag hävde första sladden men sen nån meter senare släppte det igen, jag snurrade 180 grader och gick av vägen. STod en björk där och jag sidledes drog rakt in med passagerarsidan först.
Jag hade aldrig ens åkt av vägen innan, så förutom att hysteriskt börja grina för vad pappa skulle säga hade jag ingen aning om vad man 'ska göra'. Kunde jag ringa vilken bärgare som helst eller vad? Så jag ringde pappa för att höra. Varvid han vrålade 'har du kvaddat den? Jaha den kommer de ju bara lösa in på försäkringen, det var den bilen och de pengarna borta, kommer ju aldrig få igen pengarna.' På frågan vad man ska göra svarade han 'Du får väl ringa försäkringsbolaget' och la på luren i örat på mig. Jag fick ringa upp igen och fråga vilket försäkringsbolag..
Mammas första fråga var 'Hur gick det med DIG?'...
Till pappas 'försvar' eller förklaring är pappa SÄMST på känslor, tvärsämst, men... Dessutom var det såklart mitt fel. Att det var så jäkla svinhalt i den där kurvan att bärgaren höll på att åka av det var ju ngt jag skulle kunnat förutse. För körde jag av hade jag ju kört för fort (50 på 70-väg..). Och visst rent strikt, det gick för fort, men ska man köra 20 km/h hela tiden IFALL det skulle vara halt liksom, men JAG ska tydligen det..
Det här var precis innan jul, och det tog fram tills slutet på feb/början på mars han kunde tala normalt med mig igen. Utan att tala mellan sammanbitna tänder och i väldigt korta, ansträngda meningar.
Idag tycks jag ha reparerat förtroendet dock, björken är ett stående skämt numera, och nu när jag bytte ut min gamla bil (efterträdaren till den björkkraschade alltså, som jag bytte ut nu, inte björkbilen) så sa pappa själv att låna inte i bank, låna av mig. OCH jag har fått köra både hans firmabil och hans ögonsten, halvmiljonkronorsportbilen. Jag kör på förekommen anledning helst min egen dock