Nygravidas babbeltråd

Sv: Nygravidas babbeltråd

Jag har läst att "mensvärk" kan vara att livmodern växer. Jag har också känt så emellanåt.

Tycker det är svårt att ge "råd" till dig som inte varit gravid förut, alla är vi så olika, så det som är normalt för mig behöver ju inte vara det för dig...

Jag är glad att jag känner mig mer trygg i denna graviditet än vad jag gjorde i min första, jag VET ju vad som väntar på ett helt annat plan nu och den kunskapen kan man tyvärr inte ge någon på något annat sätt än att man själv får uppleva det! Alla föräldrar säger att man inget vet förrän man faktiskt har barn, vilket kan kännas som en klyscha men det är faktiskt helt sant!!!

De riktigt bra handfasta råd jag vill ge till en förstföderska är väl egentligen att man inte bara ska "köpa" allt rakt av som folk säger, alla graviditeter och föräldraskap är olika du måste hitta det som är rätt för dig!

Skaffa dig en bra barnmorska och stå på dig i dina åsikter, du vet kanske inte hur det är att vara gravid föda barn etc, men det är SÅ VIKTIGT att du känner dig bra bemött, att du får svar på frågor och hjälp när du känner dig osäker osv. Läs mycket om olika graviditeter och förlossningar så du får ett hum om hur olika det kan vara.

Min barnmorska som jag hade när jag var gravid med min första var ett riktigt super-pucko och jag var helt oförberedd, hon var såååå tvärsäker med allt; Alla förstföderskor går över tiden, att föda barn är UNDERBART, man älskar sitt barn med en gång, att amma är fantastiskt, listan går att göra lååååång... Min förlossning; Dottern föddes tre veckor för tidigt, jag hade inte ens hunnit tala om smärtlindring med min barnmorska, det tog 19 timmar innan dotter kom till världen, 4 timmar var under krystarbete (vilket är längre än vad som rekommenderas) Jag var helt förstörd hade så ont att jag inte visste var jag var eller vad som hände och jag spydde som en gris, INGET var fint med min förlossning!!! Jag älskade inte alls mitt barn med en gång, jag var trött och utmattad och ville bara sova, inte amma något barn. Det gjorde för övrigt hysteriskt ont att amma och det var alltid kladdigt med mjölk överallt. Man kände sig och såg ut som man blivit överkörd av en ångvält och det var sjukt jobbigt att vistas bland folk. Man fick inte heller sova något, fick man tre fyra timmar i sträck var det ett under!! Jag fick också förlossningsdepretion som ett brev på posten, men min barnmorska tyckte att allt var bra på efterkontrollen, så jag fick aldrig någon hjälp med det, jag led i över ett år innan det började släppa och har sedan dess haft återkommande depretioner varje vår/höst....

Så jag vet hur det kan gå riktigt åt helvete, därför åker jag nu till större stad 7 mil bort för att gå hos en BRA barnmorska.

Den här graviditeten var inte planerad, som ni säkert förstår...:p Men nu vet jag hur jag ska göra för att inte gå samma väg igen, vilket gör att jag känner mig mer lugn och avslappnad.

Nu är ju det här ett riktigt skräckscenario och för de flesta blir det ju inte såhär!!! Jag tror dock man kan undvika det genom att skaffa sig god kunskap, surfa mycket, det gör jag och det finns massor spännande att läsa!

Så nu har jag skrivit av mig lite till :p nu ska jag sova, bebis kräver att mamma vilar mycket!
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Alla förstföderskor går över tiden, att föda barn är UNDERBART, man älskar sitt barn med en gång, att amma är fantastiskt, listan går att göra lååååång... !

Tack för ditt svar. :)

Ovanstående är något som jag har hört fler säga och jag har funderat över om det verkligen är så eller om människan glömmer lätt/skäms för att erkänna att det inte var så rosenrött som man faktiskt blivit itutad.
Din ärlighet gjorde mig glad på något vis (hur konstigt det än må låta, hoppas att du inte missförstår mig).

I natt drömde jag att jag inte tyckte om mitt knytte. Det tog för mycket tid från mina djur och mannen var inte så intresserad av knyttet så jag hade barnet 24/7 utan för han var det bara en statussymbol och ett uppfyllande av att vara en perfekt "Svenssonfamilj".
Gissa hur dåligt humör jag vaknade på?

Bah.

Nu väntar en stadsrunda med en vän som inte vet något, jag hoppas att jag håller mig pigg och överlever lunchen utan att bli grön ;).
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Ingen hade nog varit gladare än jag om någon faktiskt berättat att det inte alls är säkert att man bara älskar sitt barn med en gång, för det är inte alls säkert! Och det är ändå helt ok!!! Man är inte en vidrig känslokall människa för det, kärleken kommer, men det kan ta ett tag, för mig tog det nog ett par månader innan jag verkligen kände att jag älskade min dotter helt villkorslöst.

Nä, jag kan låta negativ men jag tror det är bättre att förbereda sig på det värsta, så blir det istället en glad överraskning när det inte blir så, det hade nog hjälpt mig iaf! :crazy:

Nu har jag istället kunskapen om hur jag upplevde det, jag vet hur jag vill ha det och vilka krav jag kan ställa, jag har redan nu blivit anmäld till psykolog och man ska hålla extra koll på mig, jag känner mig mer trygg och tror att det kan bli riktigt bra den här gången, just för att jag inte målar upp små rosa moln runt omkring mig utan mer, ja förbereder mig för en helvetisk smärta som inte är av denna värld, men VET att epidural hjälpte sist, förbereder mig på att må psykiskt dåligt, men att istället för att lida i tysthet, ta hjälp!

Sedan hoppas jag ju såklart att det ska bli mycket bättre denna gång, kanske just för att jag är bättre förbered också.

Det värsta man kan tro som nybakad förälder är nog att man kommer gå omkring och mysa med sin bebis i barnvagnen, dricka kaffe på cafe och ha det myspysigt, visst finns det de som gör det, men de första månaderna som ny förälder brukar vara ganska omtumlande och jobbiga, för det är egentligen först då man fattar vad de verkligen innebär att vara förälder.

Det bästa är att helt enkelt ta en dag i taget.

Nu ska jag fika och ta in hästarna så nu får jag allt sätta punkt!
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Nu går jag in i vecka 14. Och igår fick jag blödningar.... :eek: Jag googlade direkt och de mesta jag hittade sa att det är lugnt så länge det inte gör ont i magen och det kommer klumpar, det gör det inte men jag grät mig ändå till sömns i går kväll...:cry:

Jag har haft en stressig vecka och inte riktigt hunnit varva ner, så de här blödningarna på det så var det ju i princip givet att måndagen skulle bli en skit dag... Trots att jag gick upp extra tidigt hann jag som vanligt knappt bli klar, dotter ägnar morgonen åt att göra allt annat än gör sig klar och droppen var väl när hon kastade en boll i hundens vattenskål så att det skvätter vatten över hela köksgolvet istället för att klä på sig ytterkläderna, jag hejdar dock mitt utbrott, sliter fram mina jeans och neeeeej!!!!! Jag får inte på mig de satans jeansen JAG ÄR FÖR FET!!!! Nu börjar jag bli riktigt stressad, dotterns buss kommer snart och jag måste till jobbet, då börjar mannen tjata om att han inte hittar nån jävla matlåda och DÅ tar mitt tålamod fullständigt slut.... Jag tror jag svor något om att han skulle öppna ögonen och inte jämnt be mig fixa allt....

Till sist lyckas jag få på mig jeansen och kommer iväg, i bilen hinner jag lugna ner mig och skäms då över mitt gräsliga humör, ringer således till sambon och grinar.... Jobbdagen rullar på, byxorna sitter tajt men det funkar. Kommer hem, fixar kvällsmat, ingen man kommer hem, jag börjar må dåligt, tar tempen, jaha feber nu också... Försöker nå min sambo som vägrar svara på sms och telefonsamtal, börjar bli irriterad över att han dumpar mig och inte hör av sig när han jobbar över, jag är ju dessutom sjuk nu ju!!!:mad: Hittar så en lapp där det står att han ska jobba över idag, men var har han gjort av hunden??? Och varför visste jag inte detta förrän nu???? Lägger dottern och letar rätt på hunden som sitter i stallet och känner sig övergiven... stackars bebben... han blev iaf glad när matte kom och han fick mat....:crazy:

Åh vilken jävla skitdag!!! Nu ska jag gå och lägga mig och skita i det här, i morgon har jag tagit sjukdag, så då ska jag sova och vila ut... Gladaste nyheten idag är väl att blödningarna slutade sen! Alltid något!:grin:
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Usch. Jag är jättenervös för att få blödningar ::crazy: .

Jag funderar på om jag är onormal som inte lever och andas "bebis i november" 24/7.
Jag kan glömma bort att jag är gravid. Läste på ett annat ställe och det hade börjat handlas saker, berättats för många, tjatats om vul, gjorts vul, klurats på namn, fotats magar etc etc. Då kände jag mig hux-flux som en utomjordning som inte gjort något av det :eek: :D.
Jag har knappt haft en tanke på det. Jag är mest bara lite småtjurig för att jag kommer gå upp i vikt :p
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Jag har också fått blödning :crazy: Eller det har tack och lov bara varit en brun fläck i trosskyddet hittills och inget färskt blod på pappret, men ändå. Jag blir ju såklart orolig. Gick in i vecka 7 i går.

Jag har ju ont i livmodern också, lite som mensvärk, men det har jag haft nästan hela tiden sedan jag plussade och det har jag bara sett som att livmodern växer. Det och lite, lite ömma bröst är mina enda symptom (förutom en glupande hunger som startade i går!) och jag känner mig inte speciellt gravid. Men det är ju precis som innan den här bruna fläcken så jag hoppas verkligen att det inte är något.
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Inte kul att få blödningar. Jag hade ju också det som jag tidigare nämnt, runt vecka 7. Det var bara färskt blod en dag, annars brunt, men tog 2 veckor innan bruna flytningarna försvann helt.
Min bm sa att hon hade en hel pärm full med kvinnor som haft blödningar under graviditet utan att det var någon fara, så det är uppenbarligen inte ovanligt alls, men nog så påfrestande.
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Vi tror att anledningen till mina blödningar var att det var då hormonerna började kicka igång på allvar, för innan dess hade jag inte haft några symptom, men då började jag bli hungrig och illamående. Det är säkert samma för dig! :)
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Hade också blodiga flytningar förra veckan (v.7)
Var inte rent blod någon dag, bara rosafärgat.
Inte varit hos barnmorska än, tänkte vänta ett par veckor till tills min man, som jobbar utomlands för tillfället, kommer hem.

Och lite onödigt vetande ;)
Idag är första dagen på över en vecka som jag INTE har kräkts. Visserligen är inte dagen över än, men gud va skönt det känns!
 
Senast ändrad:
Sv: Nygravidas babbeltråd

Vi tror att anledningen till mina blödningar var att det var då hormonerna började kicka igång på allvar, för innan dess hade jag inte haft några symptom, men då började jag bli hungrig och illamående. Det är säkert samma för dig! :)
Men åh! vad skönt att du skriver det. För nu har hungern kickat igång på allvar. I går åt jag frukost hemma vid 7, två knäckemackor på jobbet vid halv tio, lunch vid 12, höll på att dö av hunger på eftermiddagen och åt en dubbel cheesburgare innan jag åkte hem strax efter 16. Vid 19 var jag jättehungrig igen och åt fisk, potatis, morötter och mycket broccoli till middag. Blev lite småhungrig igen vid läggdags och drack ett stort glas standardmjölk. Halv tre i natt vaknade jag och var hungrig! :eek:

I dag är det i princip samma sak: frukost hemma, en andra frukost på jobbet, lunch vid halv 12 och nu är jag jättehungrig igen. :cool: Eftersom jag är så ovan vid detta har jag inte lyckats få med mig några mellanmål heller. Ska ladda upp med proteinrika mellanmål framöver.

På morgnarna är jag så hungrig att jag knappt kan äta för att jag är rädd att bli kräkfärdig. Det tog 10 min typ att äta en banan i morse! :D High life just nu.
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Jag har inte heller direkt grävt ner mig i "gravid träsket", det är inte ens alla mina vänner vet att jag är gravid och ibland när släkten tar upp att vi ska ha barn blir jag nästan chockad, "VA??? Ska vi ha barn?!? Ajust ja, det ska vi ju...":p Flera i släkten frågar om namn och jag bara eh??? Jag tycker ju att sånt bestämmer man när man fått sin bebis, det är ju helt omöjligt att veta om bebis är en "Olle" eller "Mia" innan man lärt känna henne/honom tycker iaf jag!!!

Jag är också lite irriterad över viktökningen, vilken nu börjar bli mer påtaglig för mig då magen har svällt upp likt en ballong, när jag står och kollar mig i spegeln när jag är naken och försöker dra in magen så går inte det längre... Jag kommer ihåg förra gången jag var gravid och tyckte det tog VÄRLDENS tid innan magen syntes och nu vill jag inte att den ska synas förrän det är typ nån månad kvar!!! :p Aldrig blir man nöjd va!?!:cool:
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

kl

Nu tänker jag bara klaga, ber om ursäkt i förväg!

Förra veckan och påskhelgen har varit urusel. Ser inte fram emot kommande vecka heller.
Förra lördag natt fick dottern kräksjuka. Glädjande för henne var att hon "endast" kräktes i en ~dag (söndag)
Hade barnen hemma tills på onsdag då ingen av dem visat några tendenser till några mer symtom.
Då jag jobbade kvällspasset på onsdag hämtade mina föräldrar barnen på dagis/skola och hade dem tills jag kom hem. Kl. 20 ringer pappa, då har sonen precis kräkts hos dem.
Jippi, hoppas man inte hann sprida allt för mycket skit på dagis:crazy:

Jag själv kräks ju varje dag sedan 3 veckor tillbaka (eller är det 4 t.o.m?)
Sen slutet av förra veckan är det såpass jäkligt att ALLT (inte mycket) jag lyckas få i mig vänder efter ett par timmar och kommer upp igen + lite till.

Resultat = Har förlorat ~2 kg på ca en vecka.
Inte alls ok då jag började 47-48 kg.

Hoppas verkligen inte att detta kommer hålla i sig ända till slutet, kommer jag inte klara :eek:

Önskar att de 2 kommande veckorna går fort så att mannen min kommer hem från Kina.
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Fick tag i min blivande BM häromdagen och fick order om att prova Pro.....an (minns ej exakt vad den heter)
Det verkar som om det hjälper, känns underbart att få behålla maten igen :)
Den lilla biverkningen, trötthet, slog till med storsläggan igår.
Herreminje!
Kom hem från jobbet vid 14.30, fick fixat i ordning mat till barnen (jag hade käkat ur medhavd matlåda i bilen på vägen), satte mig ner skype-tjötade med mannen en stund.
Det där att sätta sig var visst livsfarligt :eek:
Sista gången jag kollade klockan visade den 15.12.
Efter det minns jag inte mycket.
Somnade i sängen. Sen någon gång måste jag gått på toa eller nåt för jag vaknade i soffan på nedervåningen med sonen sovandes i knävecket :love:
och dottern brevid.
Frågade dottern vad klockan var, " strax nio"
:eek: :eek: :eek:

Som tur var fanns det nån matpaj i frysen som jag tydligen guidat dom igenom mikrovågsproceduren med som dom delade på.
Ibland har man tur med att barnen är såpass självständiga ändå.

Just det, mormor hade visst varit inne på snabbvisit också.
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Vilka raringar till barn du verkar ha :).

Kan ingen bara skjuta mig? Jag mår illa, jag har mått illa sen i går kväll. Jag vill äta men så fort jag äter mår jag mer illa :banghead:
Ordentligt moment 22, dock inte unikt för mig men väldigt drygt ändå och jag har tillbringat större delen av dagen i sängen. Det går inte att göra så mycket mer. Stallet i morse var en pina :crazy:
Hoppas, hoppas, hoppas det försvinner snart!
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Jag har mått illa konstant sedan dag 1, min erfarenhet är att det blir bättre om magen aldrig blir helt tom, därför har jag alltid frukt och morötter i min handväska...:p

Nu verkar det dock som att det äntligen har gått över (går in i v. 16 nästa vecka) och det är så skönt att äntligen kunna äta mat för att det är gott igen istället för att typ tvinga i sig något som inte smakar så mycket för att man inte ska vara helt grön i ansiktet.... så det kommer att ge sig, håll ut!!!:)

Jag saknar att dricka vin, få ta en cigg och allmänt få göra vad man vill, det tycker jag just nu är riktigt jobbigt, känns dock ändå bra att jag lyckats sluta röka, men jag undrar hur jag ska kunna hålla i det när jag känner en så stark saknad? Jag försöker tänka på allt positivt med att sluta, speciellt på alla pengar jag sparar, men det är inte lätt!!!

Idag skrev jag och min sambo på köp av gård!!! Wihi vad jag är glad!!! Vill flytta nu genast!!!:D
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Ja, ibland är dom väldigt underbara barna våra. :love:

Lider med dig i illamåendevärlden :yuck:

Just nu är det ganska lugnt med spykänslorna här. Fast jag känner att tablettens verkan börjar avta + att jag behöver äta (Igen)
Är sugen på äpplesmulpaj och vaniljsås, det värsta är bara att jag måste ställa mig och göra den själv i så fall. Jag vill ju ha det NU! :laugh:

Jettan:
Grattis till nya stället!
Och till att illamåendet sin kos har flytt =)

Brukar väldigt sällan äta frukt.
Blir på sin höjd nån frukt var 3-4 månad (om det inte är äpplepaj då ;) )
Men denna veckan har jag fått i mig 3 hela bananer :banana:
Riktigt stolt över mig själv. Har ju hjälpt till att hålla schack på magen så.


Något jag saknar just nu är att kunna njuta av choklad.
Och naturligtvis annat godis med, men att just kunna ta en liten bit daim eller rischoklad etc. och njuta av länge, det GÅR inte. Det smakar ingenting :yuck:

Nä, nu ska jag smyga ner i köket och se om det kan trollas fram nån äpplepaj.
Hokus Pokus, taDAA!



:D
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Vilken passande tråd!

Efter flera dagars, vad jag trodde, magsjuka, så har jag också plussat! :)

Lite lustigt är det allt, halvplanerat, vi hade liksom tänkt att vi skulle börja försöka, så snart jag hade vart hos gyn o kollat upp en misstänkt cysta, och gyntiden har jag på onsdag..

Slutade med p-piller i julas, men har av min gyn fått höra att i och med hjärtformad livmoder och problem med cystor så kan det ta en stund innan det tar sig, så vi har köpt ägglossningstest och förberett oss mentalt för "lång ledtid", så blev det lite hoppsan ändå! :D

Det är vår första bebis, och har bara gått ca fyra veckor änsålänge, så vi får se om det tar sig hela vägen.. Men vi är skitglada! :love:
 
Sv: Nygravidas babbeltråd

Grattis!!! :)

-->
Jag firade ingången i vecka nio med hallon och jordgubbar under ett toscatäcke.:angel: Jag ville ha chokladbollar men hade inget pärlsocker och såg ut ungefär som :cry:.
Sen letade jag något annat och hade inte det heller för att sedan upptäcka att jag inte får ut min översta låda i frysen och då surade jag ur på allvar.
Härligt humör :p.

Fast illamåendet kommer och går. Mamma frågade i morse om jag börjat må illa än och jag muttrade fram ett ja, sen kom den mycket uppmuntrade kommentaren "tänk hur olika det är, jag mådde inte illa med någon av er fyra". :eek:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Hej! Jag skulle behöva lite tankar kring den situation jag nu hamnat i. Jag behöver få skriva av mig, vill inte berätta om detta för...
2
Svar
26
· Visningar
4 774
Senast: Snö
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp