Nygravidas babbeltråd

[hljomalind]

Jag saknar en allmän löpande prat-tråd kring ämnen aktuella när man precis blivit gravid, och är mittemellan "vill bli gravid" och "årstidsförälder2013"-trådarna. Gör härmed ett försök och ser om fler hänger på. Här kan vi som nyss blivit gravida diskutera tankar, glädje, skräck, symptom, missfallsoro, när ska man berätta osv., och alla som redan är gamla i gejmet är självklart välkomna att skriva här också och dela med sig av sin erfarenhet.

 

[hljomalind]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Själv går jag just in i vecka 7 nu om jag inte är helt fel ute. Är bara pigg och glad, och ser nästan fram emot att få mer tydliga symptom. Brösten ömmar, det är nästan det enda. Igår kväll när jag slarvat med att äta för länge mådde jag faktiskt lite illa för första gången, wow! Som att jag nästan tyckte det var lite kul (ska minnas det här sen när jag ev. blir riktigt dålig).
Igår berättade jag för en av mina bästa vänner, den första som fått veta och hon tyckte det var jättekul, och börjar själv bli lite sugen. Det hade varit så roligt! Som det är nu har jag några vänner som fick barn förra året, men inga som har det på g vad jag vet.

Den här "missfall innan v.12"-grejen går ju inte att bortse ifrån, men jag har nästan bestämt mig för att skita i den. Hemskt besviken skulle jag ju bli oavsett om jag går och tänker på det nu eller inte. Det känns som att det kommer att gå bra, och det vore synd att inte få glädjas.

 

[gra_vid]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Går in i v7 på lördag. Är sjukt nervös denna gång. Har en son på 3 år, när jag var gravid med honom så kände jag mig inte lika nervös... Jag vet inte om de kan ha o göra att denna är mer planerad. Sen att vi ändå varit utan skydd i 1 år o levt med händer de så händer de, men inget hände. Försen vi bestämde oss helhjärtat på att försöka o då gick de.på en gång. Sonen var inte planerad alls utan kom till.pga missat p-piller

Men jag är betydligt mer nervös över missfall, komplilationer hos både mig o barnet, kan ha o göra att jag jobbar inom vården själv nu o ser detta på myclet nära håll.

Vi (jag) har berättat för min pappa, syster o två kompisar av olika anledningar. De andra ska oxå få veta snart

 

[Jettan]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Hej!

Hakar glatt på denna tråd då jag saknar någon att dela mina funderingar med! Jag är snart inne i v. 10 med mitt andra barn, barn nr 1 fyller snart 7 år, än vet hon inget men ska bli kul att avslöja, hon har så önskat sig ett syskon!!!

Jag mår skitdåligt, mår illa hela tiden, precis som med mitt första barn, som tur är vet jag vad som hjälper, ÄTA typ hela tiden, så fort magen närmare sig tom så slår illamåendet till och sedan är det svårt att få bort det, vissa dagar är värre än andra. Har aldrig hört någon med liknande problem, de flesta mår ju bara illa en stund...

SÅÅÅ till dagens händelse, jag jobbade själv i stallet idag på förmiddagen, började med att fodra och släppa ut tog sedan frukost innan jag började mocka för att slippa illamåendet. Stressade inte utan mockade i lugn och ro, när jag har mockat ca. 12 boxar och ska ta nr 13 mår jag bra och tycker att det är rätt skönt att jobba själv på helgen, lugnt och skönt och man kan gå och pula lite för sig själv, tömmer nr. 13s hinkar och på väg tillbaka till boxen känner jag plötsligt hur mina ben går i väg åt vänster och mitt synfält börjar snurra, jag hinner tänka att "oj nu svimmar jag" och även "fan det är hårt på betonggolvet, tänk om jag far in i nån vägg" varpå jag kastar mig själv på golvet på eget bevåg sedan blir allt svart. Jag är bara borta någon minut, men när jag sen vaknar ringer jag till sambon och säger att han måste hämta mig, jag törs inte resa mig då svimmandet kom helt utan förvarning, jag mådde ju bra idag!!! Sedan sitter jag där i min ensamhet och tänker att det var tur att jag hade täckning på mobilen, sedan börjar jag gråta, jag har enormt mycket hormoner och känslorna svallar och nu slår det väl mig också hur illa det faktiskt kunde gått....

Sambon kom och hämtade mig sen och nu är jag hemma och känner mig jättekonstig i huvet, läste på nätet att det dock kunde bli så om man fick lågt blodtryck att blodtrycket sjunker i början och sedan går upp och att man då kan svimma.

Nu har jag skrivit en hel novell om dagens förehavanden, känndes iallafall skönt att få prata av sig lite!

 

[Jettan]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Är bara pigg och glad, och ser nästan fram emot att få mer tydliga symptom..

Du kan mer än gärna få mina symptom för jag vill då verkligen inte ha dem!!!

 

[lil-sis]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Har en barndomsvän som blir så illamående första trimestern att hon blir sjukskriven!

 

[ameo]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Sambon kom och hämtade mig sen och nu är jag hemma och känner mig jättekonstig i huvet, läste på nätet att det dock kunde bli så om man fick lågt blodtryck att blodtrycket sjunker i början och sedan går upp och att man då kan svimma.

När jag var gravid med min trea (tror jag det var) så hade jag en hel del blodtrycksfall. Men ett av dem minns jag väldigt tydligt - "ettan" gick före mig uppför vår trappa till övervåningen (smal och brant) och jag hade tvåan i famnen. 2/3 upp i trappan (!) känner jag att blodtrycket är på väg ner i fötterna eller nåt. Tar tre snabba steg upp så jag kan lägga ifrån mig barnet (då 8-9 månader eller så) på golvet däruppe och sen lägga mig själv ner en stund.
Jag svimmade aldrig, men det var nog inte så långt borta...
Min barnmorska sa att det bästa sättet att hålla uppe blodtrycket, om man har såna här tendenser (jag är generellt lågtryckare), är att motionera/röra på sig så mycket man orkar.

(och nej, jag är inte nygravid, om nu någon skulle få för sig det eftersom jag svarar i tråden....)

 

[trazel]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Har en barndomsvän som blir så illamående första trimestern att hon blir sjukskriven!

Jag har varit sjukskriven genom två hela graviditeter pga. illamående. I andra var jag även inlagd och fick dropp i två dygn för att jag hade sån vätskebrist.

Jag vill påstå att illamående är väldigt vanligt i graviditet..? Så gott som alla jag känner har mått illa på ett eller annat sätt, men mitt har ju varit ganska exremt...

 

[nyistan]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Ja illamående måste vara ganska vanligt men så illa att man blir inlagd är väl som tur är inte så vanligt. Jag låg inne i fyra-fem dygn med dropp för illamåendet. Nu i v. 17 mår jag fortfarande illa men det är inte lika illa som tidigare iaf

 

[Jettan]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Skönt att höra att fler än jag mår illa! Ja eller inte så kul för er förstås, men... Nä typ alla mina vänner när vi pratar om att vara gravid och må illa så låter det som att de bara spydde nån gång på morgonen och sen så var det bra, fan vad skönt tänker jag som mår illa i princip hela tiden, färgen grön skulle verkligen beskriva hur jag känner på ett ypperligt sätt!!! Till det så tycker jag INGEN mat är särskilt god, allt ger mig kväljningar, men jag vet att ju mindre jag äter, ju sämre mår jag...

Min kära sambo hade gjort kycklingspett till mig häromdagen (jag älskar kyckling), men jag kunde inte få ner en bit, det vände sig i magen bara av lukten...

Jag hoppas dock att detta snart ska gå över, så man kan känna sig som en normal människa iaf en stund innan man ojjar sig över den gigantiska magen, sparkarna och allt det som kommer sen...

 

[hljomalind]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Den här "missfall innan v.12"-grejen går ju inte att bortse ifrån, men jag har nästan bestämt mig för att skita i den. Hemskt besviken skulle jag ju bli oavsett om jag går och tänker på det nu eller inte. Det känns som att det kommer att gå bra, och det vore synd att inte få glädjas.

Precis när jag skrivit detta fick jag tyvärr en riktig knäpp på näsan, då jag började blöda. Det var ganska förtvivlat där ett par dar, men blödningarna kom aldrig igång riktigt, utan minskade i stället. Har nu haft som bruna flytningar i en vecka, de upphör inte men det kommer väldigt lite, små fläckar som inte ens går genom trosan. Så kanske är jag en av dom som har ofarliga småblödningar under graviditet, det är ju tydligen inte jätteovanligt, men ändå påfrestande.

I samma veva som detta började satte också mitt illamående igång, brösten blev gigantiska och började ömma mer än nånsin (kan knappt ha BH) och det är obekvämt att knäppa byxorna, spänner i magen om kvällarna. Mycket glad faktiskt över dessa symptom, då de säger mig att allt kanske faktiskt är som det ska. Sen är det självklart jobbigt att illamåendet gör en lite hängig och håglös. Precis som du, Jettan, måste jag äta hela tiden, mat var fjärde timme och mellanmål däremellan, typ, och ändå kommer det en illamåendevåg då och då. Har en drömsambo som handlar och fixar och lagar allt jag ber om, och hoppar upp och dukar fram frukosten när jag vaknar ynklig på morgonen tuggandes på en liten knäckebrödbit i sängen.

Om en vecka ska vi få gå på ul för att se om allt är ok trots blödningarna, nervöst, vågar inte ropa nåt hej än. Men är det bra ska blivande mormor och morfar få veta sen, något jag ser mycket fram emot.

Hur går det för er?

 

[hljomalind]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Var på tidiga ultraljudet igår (men mina blödningar har i alla fall helt lagt av nu). Så nervös, speciellt som vår katt lades in i förrgår med dålig prognos kände jag att jag pallar bara inte ett till negativt besked.
Först försökte läkaren utifrån magen, "jag ser en graviditet... men jag ser inte hjärtat, så vi får prova vaginalt i stället". Usch, jobbiga minuter där. Men med det vaginala fick vi se ett litet flimmer som var det tickande lilla hjärtat, allt såg bra ut!
Sen hade jag två ofarliga cystor på ena äggstocken, totalt mätte de 9 cm. Mindre kul, ska på återkoll och är nervös för ifall det ska bli operation även om det tydligen inte ska vara nån fara för barnet. Har börjat få ont nu bara för att jag vet att jag har nån stor äcklig blåsa därinne.

Men huvudsaken att barnet mår bra just nu i alla fall. Och strax efter mitt ultraljud hade de även ultraljudat katten och ringde och sa att det såg lite bättre ut, han kan bli frisk om hans kropp bara orkar fightas, den lilla skrutten.

 

[gravid2013]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Jag har plussat i dag. .
Mannen är just nu på annan ort för att arbeta och jag sms:ade i morse att "ring mig så fort du kan" och han ringde, intet ont anande och blev så glad när jag babblade ur mig "hur berättar man bäst att man har ett positivt graviditetstest".
Mms:ade en bild på + och efter ett par timmar kom ett sms med texten "jag kan inte sluta le, jag är så glad".
Vi har kämpat. I kombination med att vi ofta är på olika orter, olika mediciner och min övervikt.
Jag hade börjat misströsta.

Nu är jag mest bara nervös för ett missfall. Det är många långa veckor kvar.

Och hur 17 ska man kunna vara tyst så länge???

(Och jag väljer att vara anonym eftersom det är så nära plus, samtidigt är det inte hela världen om någon får reda på vem jag är...men det är kanske trevligt om man inte kan googla mitt rätta nick och få fram detta redan nu).

 

[hljomalind]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Stort grattis!

Ja, det är skitjobbigt att gå och vänta på att de farligaste veckorna ska gå, men man måste få vara glad ändå. Svårt att inte berätta också. Jag är i vecka 9 och nu vet familj och 3 nära kompisar om det, + allt hästfolk runt min medryttarhästs stall (min hästägare var tydligen inte den som kunde hålla tyst, men det gör inte så mycket).
Fick ett sms från gullig lillebror häromdan där han skrev "Fan, så fort jag ser ett barn nu börjar jag le, det är så roligt!". Känns tryggt att ha familjemedlemmar som också ser fram emot detta. På båda sidor blir det första barnbarnet också, så det är lite stort.
Skulle det nu bli ett bakslag ser jag det nog som skönt att en del vet om läget, men att berätta för "alla" får vänta några veckor.

 

[gravid2013]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Tack

Jo, det är klart man måste vara glad.
Mannen skrev nyss "jag tror jag tittat på ditt mms 50 gånger sen i morse".

Jag kommer berätta för min mor ganska snart eftersom att hon är den som är närmast rent avståndsmässigt just nu om något skulle inträffa och som sagt, det kan vara skönt om någon vet.

Men det bubblar i mig och det jag har nog inte riktigt fattat att Jag har ett litet litet frö inom mig. Det känns lite alienaktigt .

Första barnbarnet får nog en speciell plats hos många mor och farföräldrar. Även om min far älskar alla sina barnbarn så är det första något alldeles extra. Dom har ett band till varandra som är alldeles underbart också. Morfar är hans hjälte.

Detta blir första för både mig och mannen, femte barnbarnet för mina föräldrar och sjätte för hans.

 

[Glamoroza ox]

Sv: Nygravidas babbeltråd

*kl*

Inne på min tredje vecka med konstant illamående
Hade de 2 första graviditeterna varit så här så hade det inte blivit fler barn, tvi vale!
Vad månne de bliva av detta? Trillingar

Enligt sådan där beräkning man kan göra så är jag i vecka 7.

Hade gärna varit tyst om detta lite längre, åtminstone 1-2 veckor till, men det sket sig.
Chefen kom i förra veckan och undrade hur det var med mig, såg lite grå ut och allmänt dassig.
Jobbar på café och kaffe är något som triggar illamåendet allra värst.
Svårt att undvika.
Och alla människor med olika parfymer och diverse kroppslukter!

Tur man har snäll chef och kollega/or som ställer upp och byter ut sumpen och så när det är som allra värst

Barna vet ännu inget, fast dom undrar väl varför mamma sover som en häst så fort tillfälle ges och varför jag mår dåligt.
Fick smyga in till en i personalen på dagis och berätta om mitt tillstånd då sonen, som alla mindre barn, inte riktigt vet vad som bör komma fram och inte.
"Mamma kräks men jobbar ändå och lämnar mig på dagis "
Yes, magsjuka till oss allihopa

Nä, nu har jag svamlat färdigt för idag/kväll. Jag ska ta John Blund under armen och krypa ner i sängen igen

 

[gravid2013]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Än håller sig illamåendet skapligt borta från mig. Jag hoppas det fortsätter så... Lite yrsel om jag reser mig för fort däremot.
Fast häromdagen gick det inte att äta något mer än avocado och tomater vilket mannen tyckte var hejdlöst roligt . Så snäll är han . Jag är glad att jag jobbar det mesta hemifrån så att jag kan styra lite själv, under eftermiddagen är det som att någon har slagit mig i huvudet och jag måste vila en stund för att orka med.

 

[Zewz]

Sv: Nygravidas babbeltråd

"Mamma kräks men jobbar ändå och lämnar mig på dagis "
Yes, magsjuka till oss allihopa

 

[Jettan]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Hej på er alla glada gravida!

Nu är jag inne i v. 13 var förra veckan på tidiga ultraljudet och fick se en mycket sprallig liten bebis där inne!!!

Nu börjar mina byxor kännas trånga och magen böjar puta under jackan, jag brukar typ springa till bilen efter jobbet och så fort jag kommit in knäpper jag upp jeansen med en lättnandens suck!!!

Vi har nu talat om för dottern och för våra familjer att vi väntar tillökning. Knodden är beräknad till slutet av september, men då jag fick första tidigt förväntar jag mig att denna också kommer ha bråttom! Jag har inte börjat tala om för alla mina vänner och arbetskamrater ännu, jag vet inte riktigt varför jag drar på det, jag vill liksom hålla det lite för mig själv en stund till...

Så mitt stora bekymmer just nu är vikten och att det redan syns så mycket!!! jag har svällt upp som en ballong på någon vecka!!! Förra graviditeten gick jag upp 30 kg och vägde runt 90 kg innan dottern kom, jag vill INTE bli så tjock nu men vet inte riktigt hur jag ska bete mig, man ska ju inte banta, träna har jag ingen ork till då jag fortfarande mår ganska illa och framför allt är sjukt trött! Jag somnar vid 8-9 varje kväll och sover till 6-7 på morgonen...

Sedan har vi ju det här med humörsvängningarna... jösses asså!!! Idag har jag en riktigt dålig dag, som tur är så har jag ledigt... Idag har jag hunnit med att gråta för ingenting, vara jättearg, jätteledsen, jätteglad, jätteliten, jättevuxen, hatat hela världen, tyckt mycket synd om mig själv osv. typ 100 gånger om!!! Så just nu har jag bara skitit i alla måsten som jag skulle göra idag vilket resulterar i dåligt samvete istället... gaaah!!! jag blir galen på mig själv!!!

Men så har jag en tuff vecka, jag jobbar mycket (utom idag) dottern fyller år på fredag, så planera för det, kalas på lördag, planera för det, dotterns aktiviteter, bilen trasig, snökaos, måste handla fixa, greja och får inte så där värst mycket hjälp eller sympati från min sambo som tycker att han bara ansvarar för sitt jobb... Idag skulle jag ha städat, men så hade jag ont i magen i morse, så tog det lite lugnt på morgonen, kom sen på att dottern ska på simskola så fick lite bråttom, i brådskan lyckades jag ha ner en lampa i huvet på mig själv som sedan for i golvet och gick i tusen bitar, då grät jag floder och sen sket jag i alltihop... Ja... idag har jag en dålig dag.... Nu ska jag ta en chokladboll innan jag åker med dottern på simskola. Kram på er!

 

[gravid2013]

Sv: Nygravidas babbeltråd

Njut av chokladbollen

Jag börjar svälla, eller mina tarmar är det väl. Jag är inte särskilt bekväm med det men det är väl bara att acceptera.
Ligger i sängen just nu med en attack av trötthet och kan nog tänka mig att stanna kvar här resten av kvällen . Fast jag måste nog jobba lite också...

Eftersom det är mitt första och jag inte har en aning om vad som ska kännas ch inte så blir jag lite nervös när det känns som mensvärk och när det inte känns som mensvärk. Nämnde det i går när jag var iväg för cellprov och barnmorskan sade att det var helt normalt och att jag skulle njuta och inte vara orolig. "Det blir varken bättre eller sämre för att du oroar dig" och hon kan ha en poäng i det. Hur gullig som helst och jag hoppas att jag får fortsätta hos henne sen