Tillit
Trådstartare
Hej alla trevliga folk här på förälder-forumet!
Jag skriver lite under ett anonymt nick nu, är inte så känd här i vanliga fall, men föredrar nog ändå att hålla mig hemlig än så länge.
Grejen är den att jag är gravid!
Det är både efterlängtat och välkommet, och både jag och min kära är hur lyckliga som helst!
Jag är i vanliga fall en ganska så lugn och sansad person, men nu har det verkligen hänt något i mig.
Jag är så otroligt orolig!
Jag är än så länge i vecka 6, alldeles i början alltså, och sååååå rädd för missfall!
Varje besök på toan är jobbig, för jag är rädd att det ska komma blod.
Varje stick eller drag eller överhuvudtaget allt jag känner i magen skrämmer mig jättemycket.
Varje dag är liksom en kamp, en låång transportsträcka mot vecka 12 då man kan lugna sig lite.
Jag antar att det är ganska så vanligt att känna så, men det är verkligen jobbigt, och det påverkar ju både mig, barnet och min alldeles underbara sambo.
Kan ingen bara lugna mig och säga att det kommer gå bra?
Hur stor risk är det egentligen för missfall?
Vill ju inget hellre än att skatten i min mage ska må bra, han eller hon är så otroligt älskad och efterlängtad redan nu!
// Tillit
Jag skriver lite under ett anonymt nick nu, är inte så känd här i vanliga fall, men föredrar nog ändå att hålla mig hemlig än så länge.
Grejen är den att jag är gravid!
Det är både efterlängtat och välkommet, och både jag och min kära är hur lyckliga som helst!
Jag är i vanliga fall en ganska så lugn och sansad person, men nu har det verkligen hänt något i mig.
Jag är så otroligt orolig!
Jag är än så länge i vecka 6, alldeles i början alltså, och sååååå rädd för missfall!
Varje besök på toan är jobbig, för jag är rädd att det ska komma blod.
Varje stick eller drag eller överhuvudtaget allt jag känner i magen skrämmer mig jättemycket.
Varje dag är liksom en kamp, en låång transportsträcka mot vecka 12 då man kan lugna sig lite.
Jag antar att det är ganska så vanligt att känna så, men det är verkligen jobbigt, och det påverkar ju både mig, barnet och min alldeles underbara sambo.
Kan ingen bara lugna mig och säga att det kommer gå bra?
Hur stor risk är det egentligen för missfall?
Vill ju inget hellre än att skatten i min mage ska må bra, han eller hon är så otroligt älskad och efterlängtad redan nu!
// Tillit