nyblivna mammor- trista som kompisar!

[Inte_Ung]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

En liten fundering: Har ni någonsin hört nyblivna fäder disskutera bebisämnen typ. konsistens på bajset el dyl...?
Jag har inte gjort det i alla fall, vad tror ni det kan bero på?

Jag har hört massor av nyblivna fäder diskutera sina barns både bajs, kiss och sovvanor och matvanor.

Att inte du har hört det kanske beror på att du inte umgås så mycket med just småbarnsfäder.
Är mamman med så brukar de nämligen låta henne sköta bebis-snacket.

 

[Kajo]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag tycker inte at tman ska fördöma den som gör ett medvetet VAL här i livet!
Sen att det inte är samam val som DU har gjort är en helt annan sak.

JAG har skaffat mina barn för att jag vill umgås med dem och se dem utvecklas under småbarnsåren (och senare också givetvis, men då är de ju mer självgående...)
Jag fattade tidigt MEDVETET beslutet att låta hästarna få mindre tid och uppmärksamhet och ägna några år åt att vara just småbarnsmamma. Förhoppningsvis har jag igen det senare i livet, när barnen blir trygga, glada individer. Och DÅ kan jag med gott samvete ägna mer tid åt hästarna igen.
Och detta ÄR mitt LIV! (men visst, jag har hästarna kvar, även om de inte har högsta prioritet längre)

Passar det inte dig så sluta umgås med dem, men klandra dem inte för att de gör ett medvetet val!

Detta var utmärkt uttryckt!
Ens barn är bara små en gång i livet, och jag tycker att det känns självklart att finnas där som mamma. Andra saker, som hästen, får då komma i andra hand. Inget konstigt med det.

// K

 

[300hk]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag fick min dotter när jag var 21 år. Tog slut mellan hennes far och mig när hon var 1 år och nu är hon snart 3 år.
Men jag kan säga att jag har vart ensamstående enda sen hon föddes. Men hon har alltid vart så snäll och underbar så hon har förljt med mig överallt.Men för det mesta var det till garaget för att mecka bil eller åka på race någonstans..Så nej hon har inte hindrat mig,jag har forsatt som jag alltid ha gjort.
Kan även vara en mamma och en bra kompis.

 

[Tuvalisan]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Det är kanske inte lätt att förstå vilket underbart fantastisk helvete det är att få barn... livet får en annan innebörd... men visst är det viktigt att ha ett eget liv oxå... även om det finns mkt begränsad tid till det!!!

 

[TomasN]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

En liten fundering: Har ni någonsin hört nyblivna fäder disskutera bebisämnen typ. konsistens på bajset el dyl...?
Jag har inte gjort det i alla fall, vad tror ni det kan bero på?

Jag tror du träffat för få nyblivna pappor helt enkelt.

 

[reykurboy]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Men öm dom träffas en gång i månaden, mpste man väl inte prata barn HELA tiden... De träffades ju tydligen med barnen två gånger i vecka... Snacka om att vara enkelspårig"!!

 

[hellas]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Knapplån.

Jag får intrycket att trådskaparen har förståelse för att man blir uppslukad av ett nytt litet barn. Det har jag i högsta grad också, även om jag ännu inte har egna. Och jag tycker att det är självklart att föräldrar vill prata mycket om sina barn, utbyta erfarenheter med andra föräldrar osv. (Mina föräldrar verkar fortfarande tycka att jag är ett av världens mest intressanta samtalsämnen fastän jag har fyllt 30 ).

MEN, detta innebär inte att man har rätt att förvandlas till en fullblodsegoist i förhållande till sina vänner när man får barn. Vänskap måste vara ömsesidig för att fungera. Det innebär att båda i ett vänskapsförhållande måste få utrymme att prata om det som är viktigt för den personen. Då funkar det illa om kompisen med barn knyter alla samtal till barnet eller växlar samtalsämne vid första tillfälle. Även föräldrar måste lyssna på och ta hänsyn till sina vänner, annars är de själva j-ligt dåliga vänner. I detta tycker jag faktiskt också att det ligger att inte prata om bajs vid matbordet, om någon i sällskapet tycker det är äckligt. Det är ju bara vanlig hyfs och inte för mycket begärt.

Jag tycker också, liksom flera andra här, att det är grymt irriterande när föräldrar låter barnen avbryta samtalen stup i kvarten. Givetvis måste man ta hand om akuta saker, men barn som har passerat babystadiet dör inte av att roa sig själva i tio minuter medan mamma pratar i telefon.

/Hellas

 

[Pontevecchio]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

hästägare pratar om hästar, hundägare pratar om hundar, föräldrar pratar om barn.

vad är det för konstigt att prata om det som man lägger mest tid och energi på?

 

[Sunshine]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jo, fast jag som har hästar försöker faktiskt undvika att prata häst med mina icke-hästintresserade kompisar… Självklart kommer det upp då och då, men man får ju försöka variera konversationen litet… av hänsyn till andra om inte annat!
Nästan alla mina vänner har barn numera och en del KAN verkligen inte prata om något annat. De är också sådana som låter sig avbrytas av barnen i tid och otid, pratar bebisspråk konstant med sina femåringar och som gett upp alla andra intressen i livet. Sedan har jag vänner som är ungefär som förut trots att de har både två och tre barn, de är lite mer upptagna bara men det är ju helt förståeligt.
Ska bli intressant att se hurdan jag själv blir när den tiden kommer

 

[ulda]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag håller med dig fullständigt. Umgängeskretsen kryllar av nyblivna mammor och även jag är gravid. Framför allt en av kompisarna går tyvärr inte att prata med längre. Det ENDA hon pratar och berättar om är vad hennes son har gjort. Jag vet ALLT om hans kompisar, hans dagis, hans matvanor, hans humör osv osv osv. Trots allt, det är ju inte honom jag är kompis med, utan henne! Självklart tycker jag inte att det är konstigt att hon pratar om honom, för det är ju ändå normalt att prata om en familjemedlem, men detta har ju gått överstyr. Att säga upp kontakten, som någon här föreslog, är inte en option för mig. Inte än i alla fall. Småbarnsåren går ju över och kanske återvänder hon till sig själv igen (det är värt att vänta på en bra kompis).

Själv är jag gravid och blev less på allt pjåsk efter bara några veckor. Visst läser även jag böcker och ibland nån chat, men jag söker upp den information jag vill ha själv - jag läser inte för mycket för att slippa "prackas på" av all överinformation som finns.

Jag är medveten om att man lätt pratar för mycket om barn när man är gravid eller har barn, därför försöker jag tänka på det (framför allt när jag pratar med vänner som inte har barn). Detta sa även min kompis innan hon fick barn att hon skulle tänka på men nu verkar det vara som bortblåst. Trist!

 

[Britta68]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Intressant diskussion. Jag har också barn men har sällan känt ett behov att prata om min son hela tiden, inte ens när han var riktigt liten. Han är förstås viktigast och intressantast i världen för mig men det tycker jag inte man kan vänta sig att alla andra tycker... :smirk:

Med "häst-vännerna" märker man en tendens att avhandla barnpratet på nån minut medan resten av kvällen går åt till hästsnack...också ett sätt att vara enkelspårig

Jag kan faktiskt förstå att en del inte kan eller vill prata om så mycket annat än barn för att barnen just i det skedet av ens liv upptar största delen av tiden och man helt enkelt lever mitt i hela det köret. Men det betyder ju inte att det nödvändigvis är speciellt intressant för nån annan...

 

[Prosit]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Tack, det verkar inte som det framgick tydligt nog i mitt inlägg Jo, de träffades två gånger i veckan, minst, ska jag väl tillägga. Blev ofta 3 och 4 gånger oxå.
Jag försökte umgås med mina vänner en gång i månaden, det tycker jag är förhållandevis lite.

Att jag under dessa två-tre timmar inte vill höra om bajskonsistens när man äter tacos tycker jag inte är för mycket begärt. Tänk om jag skulle börja prata om vilket magknip jag hade vid lunch, o det sprutade gult bajs, luktade sur disktrasa...........hmm.. undrar om någon skulle sitta kvar vid bordet och äta då????
Att de kan äta samtidigt som de diskuterat barnbajs, ja, det är upp till dem, men jag tappar matlusten i alla fall

Jag säger ingenting om nån av dem hade varit ensamstående, om nån pappa skulle bort, etc, ta med barnet då, inga problem!
Men när alla har sina barn med o det ska gullas, lekas, luktas i bakar, bitas på fötter, nappar, ingen har tid att hjälpa till med maten, ingen har tid att duka, ingen har tid att äta och ingen har tid att prata med mig som har "middagen" hemma i mitt hem, bjuder på allt....... ja, då blir jag ledsen.
Där har man helt plötsligt förvandlats från kompis, till nån jävla drive-in-restaurang, fast gratis då förstås. O man ska inte vänta sig att få hjälp med disken eller nåt efteråt, som vi alltid gjort...... nä, för då ska det lekas ännu mer, pratas mönster på kläder, storlekar på skor, blöjsorter o fan o hans moster.
Detta som de ändå träffas minst två gånger i veckan för att prata om??!!

Nä, mina kompisar förvandlades totalt. Jag har aldrig pratat häst med dem, för de har inte det intresset. Om någon frågar så har jag svarat. Men inte drar jag in dem på diskussioner om skänkelvikningar, hinderhöjder, koliker med förstoppning, gräsdiarré, havrekross, vattenkoppar och förbyglar!

Jag vet att jag inte delar åsikter med somliga här, jag vet att det kanske sticker i ögonen och att jag kanske trampar en eller flera på tårna. Jag vet inte själv hur jag blir när jag får barn, men jag hoppas för allt i världen att jag inte blir som mina vänner. O OM jag blir det så hoppas jag att nån slår en stekpanna i skallen på mig så jag vaknar!
Jag vill inte ha beska kommentarer om mina erfarenheter och mina åsikter från någon, jag berättade bara MIN sida av upplevelsen.

 

[reykurboy]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag sa inte att man inte kan prata om det, men inte HELA tiden.. Tack gode gud för att inte någon av mina kompisar som fått barn har blivit så!!! Jag kan ärligt säga att om någon av dom gång efter gång när vi träffades bara pratade om barn-bajs och storlekar på kläder o.s.v. Då skulle ju den kontakten rinna ut i sanden..... Defenitivt från min sida!
Dessutom tror jag att mina "ickehästvänner" skulle tröttna hjärtligt på mig om jag bara tjatade om häst hela tiden....

 

[Petronilla]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag är en sådan där trist mamma som går helt upp i mitt barn!!!!

Det är ju bara för en kort tid och sen kan man plocka upp sina intressen igen. Dessutom tror jag att det beror på vilken uppbackning man har av sina föräldrar och vänner.

Jag har hitills varit ifrån min brandbil till son vid 3 tillfällen.(han är 6,5 månader och helammas ännu med tillägg) Alla gånger har han varit olycklig och skrikit(i minst 1,5 h) sig till sömns. Så vill inte jag att han ska ha det och jag är gladeligen med honom och det får mina vänner acceptera. Eller träffa mig när det passar dem.

Nu ska vi till värmland på buketräff och då ska han följa med.

Fast vi tar tåget då han skriker som en brandbil när man åker bil!

Så jag är en trist, tråkig men stolt nybliven mamma!

 

[FannyN]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

När jag nu läst alla dina inlägg så tycker jag du har bedrövliga kompisar.Det där med picknicken var ju rentav elakt.Men alla är inte såhär, du får byta ut dem eller hoppas att det går över.

När min plutt var liten så delade jag gärna med av honom...det har både han, vänninan och jag haft glädje av.När han sedan INTE var med ja då kunde vi ju passa på att prata vuxengrejor.
Så att du frågade och de sa nej är deras förlust....

// Åsa

 

[ainasoja]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag personligen förstår inte hur man helt kan sluta leva när man fått barn, dom kompisar som man haft innan går faktiskt fortfarande att umgås med även efter att man fått barn.

Sedan ser jag inget större nöje med att diskutera bajskoncistens med mina bekanta, jag åker helst till dom utan barn för jag är en sån hemsk mamma att jag tycker det är skönt att få lite "egen" tid utan barn.

 

[reykurboy]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag personligen förstår inte hur man helt kan sluta leva när man fått barn, dom kompisar som man haft innan går faktiskt fortfarande att umgås med även efter att man fått barn.