nyblivna mammor- trista som kompisar!

[mandalaki]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Men ärligt talat prosit: om alla i sällskapet har barn utom du - ska de då rätta sig efter dig?

Själv tycker jag att många människor som bara kan prata om ett enda ämne är tråkiga. Om sen ämnet är hästar, motorsport eller barn, det spelar ingen roll.

Men om ett antal nyblivna mammor träffas kan jag inte förstå varför de ska anpassa sig efter den enda i sällskapet som inte har barn.

 

[ankans]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Ett fenomen jag oxå märkt hos några mammor är att de stannar i utvecklingen när de får barn, vissa "går tillbaka" i utvecklingen oxå till å med.
De har varit hemma med sina barn, inte umgåtts med andra vuxna å sedan har de tappat "sättet" man umgås på, vuxna emellan.
Vissa 40 åriga mammor skulle inte bedömas som om de var i den åldern utan är snarare på en 14 årings nivå rent mentalt.
Träffat några med attityden "får jag inte som jag vill så tänker jag inte göra det här", precis som 6 åriga flickor resonerar.Allt handlar om dem i den åldern å¨de har mkt svårt för att kompromissa. :smirk:
Nu är lyckligtvis majoriteten av alla mammor inte så.

Någon får rätta mig om jag har fel, men det är väl bevisat att man blir "dummare" under slutet av graviditeten och under ammningen, tack vare vissa hormoner? Det är "meningen" på något vis?

Själv tycker jag man blir ett stort ego vars sfär täcker en själv och barnet, man tänker inte på att alla andra inte är lika intresserade, för vad kan vara mer intressant än ens egen bebis?

men ärligt talat, så har de flesta av mina vänner inte blivit helt fjärmade, ingen av oss har gått på babyträffar osv, har inte haft tid helt enkelt, framförallt när man har hästar...

 

[Fraggel_Tess]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Det varierar nog från mamma till mamma det där. Det börjar bli barn i våra bekantskapskretsar nu. Den som gjorde mig en aning ledsen var en som blev visare än de tre vise männen efter bebisen anlänt och ansåg att vi inte vara så kloka som henne eftersom vi inte har barn är väl det enda som var lite tråkigt...

Andra mammor vi känner är precis som förr i stort sett. Men visst slinker man gärna in på ämnet barn men inte mig emot. Det är ju en stor grej att bli förälder!

 

[pigleton]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Att få barn är ju en av de största sakerna som kan hända en människa. Det handlar dessutom om en liten individ som behöver rätt mycket uppmärksamhet. Speciellt första månaderna är ganska omvälvande när hela ens liv förändras så, det tar tid att vänja sig, lära sig och många mammor jag känner vill lägga det mesta tiden och energin på sina småbarn. Den tiden är fort över och kommer aldrig igen.

Jag vet även flera nyblivna mammaor som har fullt upp att få vardagen att gå runt. Att ta hand om ett litet barn är mer krävande än vad man kan ana. Sen är det ju olika hur man upplever saker.

 

[chrysler]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Klart man ska få vara lite ego men vissa blir verkligen extrema.Jag mår illa när jag träffar ngn mamma som inte bryr sig om vad hon säger eller hur hon beter sig, bara för att få som hon själv vill(detta gäller barnlösa å andra vanliga, dödliga oxå), hon kan göra allt för att skydda sina egna barn å sig själv men behandlar andra illa i å med det.

Det lite skumma är folk som gör allt för sina egna barn men som inte skulle lyfta ett finger för att hjälpa till om ngn annans unge springer ut på motorvägen med full trafik.(har kunnat studera detta då det är min kusin personifierad )Därför blev jag oerhört glad när jag läste I_Us inlägg om att hon tar hand om sina barns kompisar om de inte har det bra hemma.Lite medmänsklighet har aldrig skadat ngn

 

[Olius]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag har absolut 100% full förståelse för att en mamma är uppslukad av sitt barn under en tid efter födslen. Tycker snarare det är väldigt märkligt att du, som kompis, visar så stark svartsjuka att du inte får samma tid med din kompis som tidigare. Det är helt naturligt, lev med det bara!

 

[Prosit]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Men ärligt talat prosit: om alla i sällskapet har barn utom du - ska de då rätta sig efter dig?

Själv tycker jag att många människor som bara kan prata om ett enda ämne är tråkiga. Om sen ämnet är hästar, motorsport eller barn, det spelar ingen roll.

Men om ett antal nyblivna mammor träffas kan jag inte förstå varför de ska anpassa sig efter den enda i sällskapet som inte har barn.

Självklart inte!!!! Det sa jag inte att de måste göra! Jag beskrev bara förloppet när våra tjejmiddagar, utan karlar och barn förvandlades till barnkalas. Jag har aldrig krävt att de ska lämna barnen hemma till varje pris. De hade två dagar i veckan som de träffades hela gänget med sina barn, jag blev aldrig inbjuden till de kvällarna, och när jag frågade om jag fick göra dem sällskap vid ett tillfälle när de skulle ut och ha picnic, så fick jag ett nej, för jag hade inte barn, och kunde inte delta i deras diskussioner. Jag tyckte det hade varit trevligt att kunna umgås EN gång i MÅNADEN med mina vänner........
De VILLE helt enkelt inte umgås med mig pga min avsaknad av avkomma! Jag var inte MED längre, för jag visste inte vad de pratade om. Jag avfärdar inte allt barnprat, men jag tycker man i alla fall kan upphöra med bajs och kräksnacket när man äter ?!!

Jag krävde inte att de skulle prata häst, ingen mer än jag var intresserad av dessa djur. Så varför ska de kräva av mig att prata bebisbajs??

Jag har gjort försök att hälsa på, ringa osv. Men intresset finns inte hos dem. Jag tycker väl att livet inte borde avstanna helt, barnen är nu mellan 7 ovh 2 år.........

Jag får väl helt enkelt acceptera att det är MIG som person de inte vill umgås med då?

 

[mandalaki]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Att de sagt nej när du ville vara med på picknick framgick inte av ditt första inlägg. Därför skrev jag som jag skrev.

 

[Prosit]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Glömde skriva med det, det blev så långt ändå.

 

[Jippo]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

JAG har skaffat mina barn för att jag vill umgås med dem och se dem utvecklas under småbarnsåren (och senare också givetvis, men då är de ju mer självgående...)
Jag fattade tidigt MEDVETET beslutet att låta hästarna få mindre tid och uppmärksamhet och ägna några år åt att vara just småbarnsmamma. Förhoppningsvis har jag igen det senare i livet, när barnen blir trygga, glada individer. Och DÅ kan jag med gott samvete ägna mer tid åt hästarna igen.

Jag måste hålla med! Jag har haft ett hästintresse så länge jag kan minnas, och haft häst sen jag var 11 år. Nu är jag småbarnsmamma sedan 1 år tillbaks, och det är inte så konstigt att detta är nyare för mig och att jag medvetet valt att prioritera detta. Hästarna finns ju kvar när bebisen blivit äldre! Och bara för att man väljer att pausa lite med hästeriet för att i framtiden få en trygg och nöjd unge som fått den mesta av min tid, så betyder det ju inte att man lägger detta med hästarna på hyllan för all framtid!

Och vad gäller mina kompisar, så har det nästan blivit så att jag har mer tid för dem nu, när jag kan ta med Hannah när vi träffas (om det inte är träff-utan-barn som gäller och Hannahs pappa tar henne) Hästarna var ju svårare att släpa med sig liksom... :smirk:

 

[Jippo]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag kan förstå vad du menar, men jag tycker inte att man kan generalisera. Jag har vänner som fått barn nyligen, och de är precis som förut! Men jag har även vänner som förändrats så till den milda grad när de fått barn att man inte tror att de är från samma planet som vi andra Har ingen patentlösning, men man får väl helt enklet försöka ha en så öppen dialog som möjlgt med sina vänner, och säga till dem om dem blir helt förmossade

 

[Inte_Ung]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag tror att de inte vill ha några åsikter om när de får prata bajs och kräkor.
Om du har synpunkter på samtalsämnena så kan jag förstå att de hellre skippar dig och kan prata som de vill utan att behöva ta hänsyn.

 

[Inte_Ung]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Vissa 40 åriga mammor skulle inte bedömas som om de var i den åldern utan är snarare på en 14 årings nivå rent mentalt.
Träffat några med attityden "får jag inte som jag vill så tänker jag inte göra det här", precis som 6 åriga flickor resonerar.Allt handlar om dem i den åldern å¨de har mkt svårt för att kompromissa.

Men det är mera 40-årskris än en mamma grej.
Som 40 åring så vill man göra sina saker som man har lust med och inte vänta längre eller ta hänsyn till alla andra hela tiden.
Ofta så har man ägnat livet fram till dess åt att fixa och ordna för framtiden och åt att behaga andra på olika vis.
Man är helt enkelt less på den delen och behöver bry sig om sig själv och sina egna behov ett tag.

 

[prinsessfeminist]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Blir så jäkla trött på småbarns mammor som helt går upp i allt vad barn och barnafödande innebär! Snälla, ni har ett get liv också, vilket många tycks glömma. Vet inte hur många som jag känner som slutat rida, sålt hästen mm bara för att de har fått barn!
sen ränner dom på babysim och babycafe´hela dagarna. Ringde i går en kompis som har en 3 månaders bebis. jag tror inte jag fick ett vettigt ord ur henne. hon beskrev tom färgen på ungens bajs! Då kände jag att jag var tvungen att avsluta samtalet...

Kan tillägga att jag har egna barn och jag både red och tävlade när dom var små. (någon tid för att ränna babycafé hade jag dock inte... ; kanske missat nåt!)

Är jag ensam om att tycka så här, Vad har ni andra för erfarenheter?

Jag kan ärligt säga att mina barns födelse har varit det största i mitt liv. Att sedan få förmånen att få vara deras förälder och få vara en viktig del i deras liv är för mig oerhört viktigt.

Jag har en närmast religiös känsla när jag tänker på mina barn. Jag hade gärna diskuterat det med andra mammor/pappor om de delat mina tankar och känslor.

Tyvärr upplever jag att de allra flesta föräldrar tar sina barn som så självklara och samtalsämnena om barnen är vanisinnigt ytliga (typ "visst passar Nisse i beige byxor med blå tröja", "billiga skor kan man köpa där och där" eller "Stina är kär i kalle - de är sååå söta" bla bla).

Detta har därför resulterat i att jag behåller mina känslor/tankar kring barnen för mig själv eller delar dem med barnens far. Jag pratar öht inte så mycket om barn med andra, vare sig de är föräldrar eller ej. Men när jag stöter på problem av mer känslig karaktär så brukar jag be mina barnlösa vänner om råd. De brukar ge de bästa tipsen.

 

[chrysler]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Om man då vänder på det så är ju dessa vresiga 30 åriga mammor egentligen väldigt mogna när de redan har 40 års kris

 

[Loviza]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Oj. det va spännande att läsa allas olika synpunkter!

En liten fundering: Har ni någonsin hört nyblivna fäder disskutera bebisämnen typ. konsistens på bajset el dyl...?
Jag har inte gjort det i alla fall, vad tror ni det kan bero på?

Självklart är jag inte missunnsam mot min kompis! Då har ni missförstått min tråd. Har ju själv 2 barn som jag älskar över allt annat, och vet vad det innebär att bli förälder. Men själv hade jag inget behov av endast prata bebis när dom va små utan tyckte det va skönt att prata om andra ämnen. det blev så mkt bebis ändå...

Tycker det är trist när man ringer en kompis som under stora delar av samtalet gullar med sin unge... (Är jag så trist att prata med?) och sen dessutom kanske avrundar med oj då nu har hon nog bajsat och sen kör hela registret med bajssnack... Jag pratar jag gärna barn men det måste ju finnas ett givande och tagande...
Detta kanske sker utan att mamman själv tänker på det, hon är så uppslukad av sin bebis, vad vet jag. men det kanske kan vara ett tips ni kan fundera över ni som har bebbar där hemma;-)

Hästarna var min ventil under småbarnsåren, att åka och ta hand om dem/rida några timmar om dagen gjorde mig till en glad och pigg mamma! Pappan blev ju också mer delaktig och fick rå om sina barn ensam vilket jag tror är väldigt viktigt. Detta betyder ju inte att jag försummade dem på något sätt.

 

[Jippo]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

och sen dessutom kanske avrundar med oj då nu har hon nog bajsat och sen kör hela registret med bajssnack... QUOTE]

La nyss på luren med en väninna som har en 5 månaders son och hon berättade just om detta, hur sonen hade kissat och bajsat på sin far på själva midsommaraftonen.... Och det var ett utlägg på 5-10 minuter (få se nu, hur lång tid tog det att skriva , jo ca 2 (!) minuter...!)

 

[Geshira]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Ännu en jobbig grej när barnen blivit lite större är när man inte får prata en enda mening till punkt för att mammorna låter sig avbrytas av sina barn.
Ibland kan det ju uppstå akuta situationer där man måste svara eller prata med barnen direkt mitt i diskussionen, men annars ska väl ungarna lära sig att vänta på sin tur i ett samtal!
Jag tycker att man vänder sig till barnet som avbrutit en och säger att "Just nu pratar jag med min kompis, när jag pratat till punkt så svarar jag dig".
Men så gör nästan inga, de låter den de pratade med vänta och vänta tills lilla Pelle eller Sara framfört det de ville...

Folk får väl göra som de vill, men sådant tycker jag är värre än välling/bajsbeskrivningar under bäbistiden.

 

[cirkus]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag har också varit med om att tjejmiddagar har utvecklats till barnkalas. Det tyckte jag var så tråkigt att jag först försöktke ta nya tag och få till barnfritt, men det gick helt enkelt inte, två av tjejerna är ensamstående och en ville inte lämna bort till barnvakt (dvs pappan). Då gav jag upp detta sällskap för stunden och inväntar att barnen skall bli stora nog att inte behöva vara med.

Jag har för övrigt själv 3 barn och var först ut med att få barn i detta gäng. Jag älskade tjejmiddagarna där man slapp vara mamma utan bara var kompis.

 

[Roheryn]

Sv: nyblivna mammor- trista som kompisar!

Jag är som du - tycker att barnbajs är väldigt trist som samtalsämne även om bajset skulle råka komma från mitt barn ;-)

Men... När jag hade ett nyfött barn, så prioriterade jag EN "egen" sak, nämligen att fortsätta rida och ha häst - jag t.o.m. köpte ny häst, som jag red in under samma period som jag var mammaledig. Och just därför var jag antagligen jättetrist som kompis, eftersom all den "egna" tid jag kunde sno åt mig gick oavkortat till hästen....

Dessbättre har man ju nyfött barn en rätt så kort tid, och det var skönt, tyckte jag, att "komma tillbaka" till ett mer socialt liv igen!