Sv: Nya sadelfunderingar - Stübben?
Panter skrev:
Okej.. Men varför har man en sån här häst?? Som är både triangelmärkt och svår??
Tja, beroende på hur man ser på det så finns det väl två tänkbara alternativ till svar på den frågan:
1. Man är en idiot
2. Man tycker om hästen
Jag brukar tycka att det är en kombination, jag är väldigt kär i hästen och han har en puckat snäll matte?
Skämt åsido så varför man har en triangelmärkt häst är väl ganska givet - hästen har av någon anledning visat sig inte hålla för/blivit obrukbar för ridning på någon större nivå, men man har valt att ändå behålla hästen istället för att ta bort den, inkassera försäkringspengarna och köpa en ny.
Varför man har en 'svår' häst är ju dels en värdegrej, vad är 'svår'? Svår för en person är inte svår för en annan. Hästen är svår såtillvida att det är en KÄNSLIG häst, jag känner honom och jag kan honom och jag anser att han är synnerligen lättriden sålänge han inte blir stressad. Saker som tressar honom är t ex för 'hård' ridning (kalla det tysk ridning om man vill), krav han inte kan möta etc. Dvs inget som jag eg anser är något fel att han reagerar på. Däremot, så på grund av olyckliga omständigheter som skedde innan min tid så fick hästen en VÄLDIGT OTREVLIG första upplevelse av sadel. När han skulle ridas in gick det finfint tills man bad om steg under ryttare, med sadel på. Hästen flippade och skickade av ryttaren. Det visade sig sedemera att bommen på sadeln var trasig och i varje steg under ryttare så NÖP sadelbommen honom i ryggen. Det där har han aldrig riktigt glömt tyvärr. Idag är det ganska lindrigt (jämfört med den tid då man la en sadel på honom och såg honom explodera och skena i blind panik tills han gick omkull och sen satte igång igen..), han trampar omkring när man spänner gjorden, och man får sadla enligt samma rutiner varje gång. Han kan reagera med att bli spänd vid uppsittning med (mot att tidigare ha exploderat) men det är fler gånger han INTE reagerar när man sitte rupp än när han gör det.
Det enda som egentligen gör honom 'svår' är att han har lätt för att 'koka över' när han blir stressad, mest i hela världen stressar det honom när han inte KAN göra vad som begärs. Han vill så gärna vara till lags, t ex galoppera när man ber honom, när han då inte KAN så försöker han så förtvivlat att han blir döv. Och ju fler gånger han misslyckas dessto mer stressad blir han och dessto ihärdigare försöker han. I slutänden hamnar man med en häst som det står TILT i pannan på och som står och febrilt studsar på stället.
Och, om du tar hans DÅLIGA erfarenheter av sadel som sitter kvar i huvudet på honom, och en ny sadel så kan ett barn räkna ut att han ÄNNU mer än normalt kommer undra om/förutsätta att den ska 'bita honom i ryggen', innan han insett att den INTE kommer det så är han - fullt förståeligt enligt mig - spänd. Tills han vågat slappna och känna efter och inse att 'nehe, den bets ju inte'. Då är det okej. Men är det då en dåligd ag när han har svårt med galoppen, eller sadeln ger problem med galoppen för den stör, och han förtvivlat försöker räkna ut sätta tt galoppera och tillslut tiltar, så inser man varför en traditionell sadelutprovning kan bli problem.
En normal, helt vanlig dag så trampar hästen omkring lite (skjuter rygg och trampar in bakdelen under sig) när man drar gjorden, sansar sig och slappnar av på 30 sekunder, står still på lös tygel när jag sitter upp och inväntar kommando innan han lugnt börjar skritta. Och sedan lätt, mjukt och villigt gör allt jag ber om och jag kan njuta av en otroligt trevlig ridtur på en häst som följer minsta vink. Det är inte en 'svårä häst i mina ögon. Dessutom, även när han ÄR 'svår' så SER han lätt ut, det blev ju min hopptränare varse när hästen fick för sig att ett specifikt hinder skulle han inte hoppa för där bodde det arabätartroll. Tränare tyckte i tysthet att 'det där är ju ryttarfel, hästen kommer in ärligt, tvekar lite, matte tvekar och så blir det stopp'. Tränaren satt upp, och lyckades inte ettd ugg bättre än mig, och konstaterade redan i markarbetet att det var bra att han hade fått sitta upp, eftersom det inte alls var så enkelt och okomplicerat som det såg ut från marken. Vilket gav honom en lite annan approach vidare i träningen.