Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[Youma]

Jag tror att man snarare måste börja prata om att för många människor så är det för tufft med heltidsjobb samt samtidigt komma hem från jobbet och laga en nyttig måltid, plocka i ordning samt ta en kortare promenad.
Jag klarar inte det.
Min lösning har varit att gå ned i arbetstid.
Vi pratade om detta på jobbet. Och bland i alla fall oss som kommit upp lite i åren så var vi många som inte har den energin du pratar om.

Jag menar inte att man orkar med det varje dag, men orkar man inte med 2 av 3 under en hel vecka, då är det definitivt "under norm". Man ska inte behöva gå ner i arbetstid för att orka leva, när 40 timmar i veckan är det i sverige som anses vara norm, på vilket sjukförsäkringar etc räknas.

Arbetsplatserna har också kraftigt rationaliserats de senaste 20 åren. Det får inte finnas luft eller dötid mellan arbetsuppgifterna, då är det slöseri för företaget. Blir det för mycket dötid under vissa perioder, då blir heltider behovsanställningar istället, man tar in folk bara när det exakt behövs.

Är heltidsanställning det enda hållbara för individen (och samhället) så fungerar det inte med att företagen kör slut på de som arbetar. Där har vi, och politiken varit på tok för flata och slapphänta.

 

[fio]

Så du anser att de som är för sjuka för att kunna arbeta heltid ska inte få ekonomisk hjälp utan istället jobba deltid?

verkar som att de flesta missförstått dina inlägg. Du kanske ska fundera över hur det kommer sig?

Jag förstår precis vad @SaraMara menar. För mig är det sjukt främmande att sjukskriva mig för att kunna ha en fritid så länge jag klarar av att arbeta.

Det var ju ursprungsdiskussionen som jag fattade den?

 

[mandalaki]

Jag förstår precis vad @SaraMara menar. För mig är det sjukt främmande att sjukskriva mig för att kunna ha en fritid så länge jag klarar av att arbeta.

Det var ju ursprungsdiskussionen som jag fattade den?

Var det? Vem i tråden gör det?

 

[fio]

Var det? Vem i tråden gör det?

Det var väl så den började? Det @SaraMara svarade på, om inte har jag missuppfattat hela den diskussionen.

 

[mandalaki]

Det var väl så den började? Det @SaraMara svarade på, om inte har jag missuppfattat hela den diskussionen.

Jag må ha läst dåligt men jag har inte sett någon som vill vara sjukskriven för att klara sin vardag. Däremot folk som förklarar att de inte klarar sin vardag om de jobbar heltid.

 

[Oldie]

Tänka sig, jag var sjukskriven i ett år, aldrig några problem. Sen sökte jag sjukersättning (flyttade i samma veva), tog 6 månader då jag fick leva på luft (sparkapital), gick igenom utan problem. O andra sidan så var o är jag fortfarande inte arbetsför ö.h.t. så det är väl inte så konstigt i.o.f.s.

Oj oj det måste vara rekord . För mig tog det 8 års sjukskrivning 4 sjukhus och lika många läkare innan min ansökan gick igenom. Då var det enbart genom en träff med AF & FK där mina handläggare gemensamt ansåg att jag nog borde bli förtidspensionär.
Inget jag direkt gillade för man förlorar ½ inkomsten från de 75% jag tidigare hade, men men, man slipper ständiga läkarbesök för att förlänga sjukskrivningen så det är väl värt en del antar jag.

 

[monster1]

Nej, det har jag inte liksom många andra. Vi behöver inte gå in på det exakt, men alla handikapp syns inte på ytan som en rullstol. Och rullstolsburna KAN åka skidor om de verkligen vill.
Visa bifogad fil 13089

Men då har du ju en funktionsnedsättning precis som den som sitter i rullstol.

 

[fio]

Jag må ha läst dåligt men jag har inte sett någon som vill vara sjukskriven för att klara sin vardag. Däremot folk som förklarar att de inte klarar sin vardag om de jobbar heltid.

Fast diskussionen som startades av @Girasol handlade väl inte om någon specifik person i tråden, däremot var det väl någon som tyckte att man inte var sjukskriven från sin hobby bara för att man var sjukskriven från jobbet. Det var väl ändå så det började om jag förstod det rätt... nu orkar jag inte gå tillbaka och kolla men det var väl ändå DET som @SaraMara och @sjoberga hade åsikter om och spann vidare på...?

 

[glimmer]

Oj oj det måste vara rekord . För mig tog det 8 års sjukskrivning 4 sjukhus och lika många läkare innan min ansökan gick igenom. Då var det enbart genom en träff med AF & FK där mina handläggare gemensamt ansåg att jag nog borde bli förtidspensionär.
Inget jag direkt gillade för man förlorar ½ inkomsten från de 75% jag tidigare hade, men men, man slipper ständiga läkarbesök för att förlänga sjukskrivningen så det är väl värt en del antar jag.

De går ju även på ålder när de förtidspensionerar folk. Och vilken diagnos man har, och att all rehabilitering är uttömd, och att ingen arbetsförmåga ska finnas på minst 25% för all överskådlig framtid.

 

[SaraMara]

Är min kommentar raljant menar du? Jag tyckte att liknelsen var klockren och bra eftersom den var så tydlig.

Det verkar som att de flesta missförstått dina inlägg. Du kanske ska fundera över hur det kommer sig?

Inte alltså? Spännande gränsdragning.

 

[escodobe]

Moraliskt och etiskt sett är det förkastligt...men fusk? beteendet bryter väl inte mot ngt regelverk, alltså inget fusk.

Jo, i en en hel del av de där "anställningsformerna" ( eller praktik) bygger på den anställde får extra stöd, anpassat arbete osv.
Uppfyller inte arbetsgivaren sin del av avtalet Men håvar in tex anställningstöd så är det i min mening solklart fusk.

 

[monster1]

Jag tror att det är bra att ha förståelse för att dansen på rosor inte har enbart med sjukdom att göra. Det kan vara intressant att veta att ej diagnosticerade människor också saknar ork efter jobbet. Idealbilden av hur friska har det tenderar att vridas till när folk blir sina sjukdomar.

Som sjuk kan man då inse att ens egen situation, när det gäller ork, trötthet inte är så långt ifrån snittet för friska. Att jämföra sin situation som sjuk med den promille som är piggast och orkar allt, även efter 40h på jobbet, verkar lite kontraproduktivt för den egna mentala hälsan.

Själva jämförelsen i sig där man avundsjukt ser på "friska" som en idealiserad värld kanske är det som är kontraproduktivt.

Men vem gör det? Om man jämför så jämför man med vad man orkade innan den där tröttheten dök upp i ens liv och bara förlamade en och gav ett zombieliv. De flesta som är sjukskrivna på grund av olika trötthetskapande tillstånd eller sjukdomar försöker ju bara få ett fungerande liv.

Personligen orkar jag just nu inte med alla av dina tre punkter. Är jag sjuk då? Eller bör jag fundera på att ändra något i situationen?

Min första tanke är nämligen inte att gå till Försäkringskassan eller läkare för att sedan begära ekonomisk kompensation från andra människor för att jag ska få utrymme för en "meningsfull fritid".

Men kom igen det är ingens första tanke, men om du utan att göra några större förändringar i ditt liv upptäcker att du inte orkar saker du normalt sett gör då kan det ju vara läge att gå till en läkare eller som det ofta är för människor med trötthetsproblematik att man vaknar trött, är trött hela dagen och sedan går hem och fortsätter vara trött. Man är så trött att man inte klarar av att göra de förändringar som krävs om det går att göra förändringar överhuvudtaget. Det beror ju helt på vad det är som felar. För det kan ju inte vara meningen att man ska vara trött jämt? Om man är trött jämt fastän man skurit ned på allt som är möjligt att skära ned på.

 

[monster1]

Efter att ha spanat länge i den här tråden, är det en fråga jag inte riktigt förstår inställningen i. Hur kommer det sig att, bara för att man inte vill eller orkar jobba 100%, om det beror på diagnostiserad sjukdom eller handikapp eller personlighet, förväntar man sig att samhället ska ta hela ansvaret för att man ska kunna jobba mindre och må bra?

Varför inte bara gå ned till 75% eller 50%- anpassa utgifterna, och börja må bra, istället för att klaga på FK?

Nu avser jag inte akuta sjukdomsfaser - det som handlar om en högst temporär omställningsförsäkring (vilket vi ska ha), utan när man kommit till insikt att man långsiktigt inte kommer att klara mer än deltid.

Vad är det som gör att samhället direkt ska gå in och kompensera för att en individ inte är 100% presterande? Varför är inte fler beredda att ta ansvar för sin egen trivsel och sitt välbefinnande?

Jag vet inte vilken verklighet du lever i men hur ska man kunna överleva på en 50% lön? Vad händer när man blir sjuk från sin 50% tjänst, hur ska man kunna betala räkningarna då. Dålig ekonomi gör ju i sig folk sjuka av oro, så då ökar ju sjuktalet och kostnaderna för vården.

 

[sjoberga]

Jag vet inte vilken verklighet du lever i men hur ska man kunna överleva på en 50% lön? Vad händer när man blir sjuk från sin 50% tjänst, hur ska man kunna betala räkningarna då. Dålig ekonomi gör ju i sig folk sjuka av oro, så då ökar ju sjuktalet och kostnaderna för vården.

Vilket är det jag vill lösa med ett nytt system enligt tidigare inlägg. Sedan tycker jag att man bör kunna leva drägligt med 75% av en minimilön. Men just minimilön är något helt annat som är paria att diskutera på detta forum.

 

[mackan]

Oj oj det måste vara rekord . För mig tog det 8 års sjukskrivning 4 sjukhus och lika många läkare innan min ansökan gick igenom. Då var det enbart genom en träff med AF & FK där mina handläggare gemensamt ansåg att jag nog borde bli förtidspensionär.
Inget jag direkt gillade för man förlorar ½ inkomsten från de 75% jag tidigare hade, men men, man slipper ständiga läkarbesök för att förlänga sjukskrivningen så det är väl värt en del antar jag.

Nej det är inte rekord. Oerhört många har exakt det så som redovisas utan några problem. Dock så är det ju inte riktigt samma regelverk ang förtidspension etc som på din tid som diskuteras här.

 

[mackan]

Men vem gör det? Om man jämför så jämför man med vad man orkade innan den där tröttheten dök upp i ens liv och bara förlamade en och gav ett zombieliv. De flesta som är sjukskrivna på grund av olika trötthetskapande tillstånd eller sjukdomar försöker ju bara få ett fungerande liv.

Men kom igen det är ingens första tanke, men om du utan att göra några större förändringar i ditt liv upptäcker att du inte orkar saker du normalt sett gör då kan det ju vara läge att gå till en läkare eller som det ofta är för människor med trötthetsproblematik att man vaknar trött, är trött hela dagen och sedan går hem och fortsätter vara trött. Man är så trött att man inte klarar av att göra de förändringar som krävs om det går att göra förändringar överhuvudtaget. Det beror ju helt på vad det är som felar. För det kan ju inte vara meningen att man ska vara trött jämt? Om man är trött jämt fastän man skurit ned på allt som är möjligt att skära ned på.

Precis - då bör man uppsöka läkare. Oftast handlar det ju om annat än utmattningssjukdom och bör kollas upp för att må bättre snarast möjligt .

 

[mackan]

Allmän fundering då jag kommenterat lite då och då i denna långa intensiva tråd och utöver det följer den med stort intresse:

Ni som anser att FK (läs staten) inte erbjuder tillräckligt utan det borde finnas större bidrag för de som är totalt arbetsoförmögna efter statens maxgräns, samt för de som passar bättre att jobba 50-75% osv enligt reflektionerna och åsikterna ang detta:

Hur mycket skattehöjning i procent ungefär anser ni torde vara rimligt för alla att betala för att möjliggöra detta? Vilka andra lösningar/tankar har ni ang det hela rent konkret utifrån de brister ni ser ?

 

[monster1]

Vilket är det jag vill lösa med ett nytt system enligt tidigare inlägg. Sedan tycker jag att man bör kunna leva drägligt med 75% av en minimilön. Men just minimilön är något helt annat som är paria att diskutera på detta forum.

Det är ju svårt att diskutera mot en allternativ verklighet, det är lättare att diskutera mot det som finns nu. Som det ser ut nu är det ju väldigt svårt att få ekonomin och livet att gå ihop på 50% av en heltidslön.

 

[monster1]

Precis - då bör man uppsöka läkare. Oftast handlar det ju om annat än utmattningssjukdom och bör kollas upp för att må bättre snarast möjligt .

Jasså vad baserar du det på?

 

[mackan]

Jasså vad baserar du det på?

Vad baserar du ditt eget antagande på utifrån vad jag skrivit allmänt i tråden ?
Men kort svar så om trötthet av olika extrema sorter i alla sammanhang vore ekvivalent med utmattningssyndrom så torde hela Sveriges befolkning till iaf minst 70 procent vara drabbade då och nu i perioder.