Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[Alexandra_W]

Fast sådana saker gör jag. Det kallar jag nog inte för städning direkt. Starta diskmaskinen eller en maskin tvätt, plocka undan lite, osv. Men större projekt hamnar på helgerna när tiden finns.

Och det är just när inte orken för just det vardagliga (hushållssysslor kallar jag det) finns jag anser det är svårt att säga att det är normalt/friskt.

Att ta större projekt och ”storstädning” etc på helgerna/lediga dagar gör nog de flesta. Förutom väldigt energiska människor vars energinivå för all del nog kanske inte strikt sett ska räknas som normalt/friskt heller ;P

 

[AraSlei]

Håller helt med dig. Sen tror jag man lägger in olika i ”knappt ork” vilket gör det svårare. För någon menar bokstavligt att det finns inte ork oavsett. Det är liksom omöjligt. Inte ens om det gällde livet eller om sa ”du får 10 000 om du duschar” skulle det gå att släpa sig in i duschen.

Medan någon annan menar ”Bah vad trött jag är, jag orkar inte duscha ikväll fast jag vet att jag borde, jag gör det imorgon på morgonen”. Men om det gällde livet eller 10’ så skulle orken finnas.

Det blir då vanskligt om den andra kategorin tycker ”men det är helt normalt att inte orka duscha på kvällen efter jobbet” och utgår från mening två, och säger det till nån i första kategorin..

Ja, så tror jag också.
Ibland kan jag ju känna att jag inte pallar duscha på kvällen, men då handlar det snarare om att jag är för lat än att jag faktiskt inte orkar.

 

[Alexandra_W]

Jag tror det med ”ingen ork” är lika vanskligt att diskutera utan exempel som ”jag har inte råd”. För en betyder det att det finns inte pengar, kontot är tomt, det finns inget sätt att få fram de pengarna oavsett. För nån annan betyder samma fras att man inte anser sig ha pengar över man vill lägga på just det. Men det finns pengar tillgängliga. Ingendera har fel, men om de pratar med den andra i termer av ”inte råd” och utgår från sin egen definition så kommer det bli knas.

 

[BornAgain]

Det är så intressant att i den här tråden orkar "ingen" göra något alls efter jobbet medans i andra trådar orkar "alla" göra en hel massa efter jobbet. Det man förmodligen och uppenbarligen inte vet som frisk (vilket är fullkomligt förståeligt, det visste inte jag heller innan jag hamnade där själv) är att trötthet och trötthet är väldigt olika beroende på om tröttheten beror på sjukdom eller beror på att man har gjort slut på den energi man normalt sett har. En frisk person kan självklart vara helt slut men gäller det så kan hen ändå fixa det som måste göras. En person som är trött av sjukdom kan inte om så livet hänger på det. Det går inte att skärpa sig, slänga i sig en extra kopp kaffe/energidryck och bara göra för kroppen lyder inte och hjärnan har stängt ner.

Det är också intressant att vissa anser att de minsann jobbar så mycket och att sjuka inte borde få ditt och datt. Hur mycket ledigt tror ni att någon som är sjuk har från sjukdomen? När en frisk person slutar jobbet är hen ledig, hen har till och med rätt till semester i flera veckor/år. En sjuk person är sjuk 24/7, 365 dagar om året, ledighet existerar överhuvudtaget inte. Svår sjukdom påverkar precis allt i livet. Man får inte ens ledigt när man ska försöka sova.

Det var också därför jag berättade om min älskling och hens pizzakartonger - för att folk inte förmår skilja mellan friskt trött och sjukt trött.

Jag jobbar varje dag och ibland blir jag så trött av det att jag somnar framför Vem vet mest? Men det är friskt trött - inget trött att varken klaga på eller sjukskriva sig för. Jag vet varför jag blir trött och när jag vaknar är jag mindre trött. (För att använda penga-metaforen: jag har både fått något för mina pengar och vet att det kommer in nya på kontot)

Folk som inte har konstant ont vet inte hur stressande och uttröttande det är. Eller hur trött man blir när t.ex. värk konstant hindrar en från att sova. (Jag är inte där själv, men jag har stått bredvid och försökt stötta)

En mig närstående var också trött jämt. Alla klagade och hen hade problem med sin självbild och blev rökt i sitt gebit. När tröttheten väl förklarades var det cancer fatigue.

Jag blir bara ledsen av tråden...

PS jag vill gärna veta hur man downsize:ar sjuka barn eller för den delen sjuka nära-kära som t.ex. Släkting.

 

[landsbygdsbo]

Garantipensionen står som en utgiftspost i statens budget så den lär ju ingå i den.

Och hur många av dem med garantipension har betalat inkomstskatt? och de som gjort det har inte gjort det i de 40 år som skulle behövas...

 

[SaraMara]

Det var också därför jag berättade om min älskling och hens pizzakartonger - för att folk inte förmår skilja mellan friskt trött och sjukt trött.

Jag jobbar varje dag och ibland blir jag så trött av det att jag somnar framför Vem vet mest? Men det är friskt trött - inget trött att varken klaga på eller sjukskriva sig för. Jag vet varför jag blir trött och när jag vaknar är jag mindre trött. (För att använda penga-metaforen: jag har både fått något för mina pengar och vet att det kommer in nya på kontot)

Folk som inte har konstant ont vet inte hur stressande och uttröttande det är. Eller hur trött man blir när t.ex. värk konstant hindrar en från att sova. (Jag är inte där själv, men jag har stått bredvid och försökt stötta)

En mig närstående var också trött jämt. Alla klagade och hen hade problem med sin självbild och blev rökt i sitt gebit. När tröttheten väl förklarades var det cancer fatigue.

Jag blir bara ledsen av tråden...

PS jag vill gärna veta hur man downsize:ar sjuka barn eller för den delen sjuka nära-kära som t.ex. Släkting.

Jag hoppas att jag inte tolkas som att jag försöker lägga sten på börda på sjuka personer med mina inlägg, jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %. Jag har massor av projekt jag vill göra efter arbetstid, såsom två hästar varav i vart fall en ska ridas, en hund att promenera med, en dotter att mata/leka/sköta/hämta på förskola, hus och trädgård och bil att sköta osv - men i perioder får allt utom det nödvändiga anstå, helt utan att det ska anses vara sjukt. Det är bara en normal följd av hårt arbete.
Utslaget över ett år hinner jag givetvis massor efter jobbet, eftersom jag är lyckligt lottad och har möjlighet att optimera och har flexibla arbetstider, men under de perioder där arbetstopparna är ordentliga köper jag nya underkläder eftersom jag inte orkar/hinner tvätta inför nästa arbetsresa, lever på färdigmat och lejer bort all form av hushållsskötsel som inte kan övervältras på maken. Min förhoppning var att den nyansering kanske skulle kunna ge en mer rättvisande bild av vad man kan förvänta sig utifrån 100 % sysselsättning som norm. 40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har? Men, som sagt var, om jag gör någon mer trött och ledsen genom detta resonemang beklagar jag.

 

[SiZo]

Jag hoppas att jag inte tolkas som att jag försöker lägga sten på börda på sjuka personer med mina inlägg, jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %. Jag har massor av projekt jag vill göra efter arbetstid, såsom två hästar varav i vart fall en ska ridas, en hund att promenera med, en dotter att mata/leka/sköta/hämta på förskola, hus och trädgård och bil att sköta osv - men i perioder får allt utom det nödvändiga anstå, helt utan att det ska anses vara sjukt. Det är bara en normal följd av hårt arbete.
Utslaget över ett år hinner jag givetvis massor efter jobbet, eftersom jag är lyckligt lottad och har möjlighet att optimera och har flexibla arbetstider, men under de perioder där arbetstopparna är ordentliga köper jag nya underkläder eftersom jag inte orkar/hinner tvätta inför nästa arbetsresa, lever på färdigmat och lejer bort all form av hushållsskötsel som inte kan övervältras på maken. Min förhoppning var att den nyansering kanske skulle kunna ge en mer rättvisande bild av vad man kan förvänta sig utifrån 100 % sysselsättning som norm. 40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har? Men, som sagt var, om jag gör någon mer trött och ledsen genom detta resonemang beklagar jag.

Fast du jobbar ju uppenbarligen inte bara heltid. Dels jobbar du 50 timmar/vecka, en heltid brukar vara 40 timmar. Sedan la du 10 timmar i restid? Vilket jag inte får ihop, för du skrev 10 mil förut om jag inte minns fel? Då är det mer än 10 h i resväg... Så ska man vara krass så ägnar du minst 60 h/vecka till jobb. Det är 150%. Och ändå så orkar du många ggr rida, ta hand om hunden och barnet/barnen.

Ibland orkar du inte det, men med tanke på din arbetsbörda så är väl inte det så konstigt, eller?

 

[Raderad medlem 19815]

Fast du jobbar ju uppenbarligen inte bara heltid. Dels jobbar du 50 timmar/vecka, en heltid brukar vara 40 timmar. Sedan la du 10 timmar i restid? Vilket jag inte får ihop, för du skrev 10 mil förut om jag inte minns fel? Då är det mer än 10 h i resväg... Så ska man vara krass så ägnar du minst 60 h/vecka till jobb. Det är 150%. Och ändå så orkar du många ggr rida, ta hand om hunden och barnet/barnen.

Ibland orkar du inte det, men med tanke på din arbetsbörda så är väl inte det så konstigt, eller?

Jag har 10 mil tur och retur till jobbet och det tar 30-35 min att köra enkel väg. Så 10 timmar/vecka i restid kan mycket väl stämma.

 

[mandalaki]

@SaraMara med all respekt. Men du har valt ett extremt högavlönat karriäristyrke - och jämför din ”trötthet efter jobbet” med tröttheten hos människor som har psykiatriska diagnoser eller neuropsykiatriska funktionshinder och som ändå försöker hantera en arbetsvardag? Vart tog dina referensramar vägen?

Jag har varken psykiatrisk diagnos eller NPF men jag förstår åtminstone att människorna med det kämpar mot något HELT annat än vad jag gör.

 

[Alexandra_W]

Jag hoppas att jag inte tolkas som att jag försöker lägga sten på börda på sjuka personer med mina inlägg, jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %. Jag har massor av projekt jag vill göra efter arbetstid, såsom två hästar varav i vart fall en ska ridas, en hund att promenera med, en dotter att mata/leka/sköta/hämta på förskola, hus och trädgård och bil att sköta osv - men i perioder får allt utom det nödvändiga anstå, helt utan att det ska anses vara sjukt. Det är bara en normal följd av hårt arbete.
Utslaget över ett år hinner jag givetvis massor efter jobbet, eftersom jag är lyckligt lottad och har möjlighet att optimera och har flexibla arbetstider, men under de perioder där arbetstopparna är ordentliga köper jag nya underkläder eftersom jag inte orkar/hinner tvätta inför nästa arbetsresa, lever på färdigmat och lejer bort all form av hushållsskötsel som inte kan övervältras på maken. Min förhoppning var att den nyansering kanske skulle kunna ge en mer rättvisande bild av vad man kan förvänta sig utifrån 100 % sysselsättning som norm. 40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har? Men, som sagt var, om jag gör någon mer trött och ledsen genom detta resonemang beklagar jag.

Sen kanske man ska ta lite i beaktande vad för jobb man jämför med. Ditt jobb innebär en markant större belastning än ett 40 h jobb utan övertid och utan arbetsresor och utan höga prestationskrav. Dvs det blir inte jämförbart rakt av att jmf en arbetstopp på krävande jobb med en vanlig ordinär vecka på ett jobb med lägre belastning. Därav så vanskligt tala om att det är normalt att inte ditt eller datt efter en arbetsvecka. För det beror helt på vad det är för arbetsvecka.

Ditt jobb är INTE vad ”medelsvensson” har för belastning. Så det går inte jämföra varken belastning - eller lösningar. Medelsvensson kan inte köpa sig ”fri” från tvätt och städ om de inte orkar.

 

[grodan21]

Och psykiskt?

Sedan är det förmodligen så att alla har olika energinivåer, blir olika trötta av olika jobb osv - men hade jag fått en så drastisk förändring som att knappt orka duscha efter jobbet hade jag blivit ordentligt orolig för min hälsa.

Det är min NPF-diagnos som ställer till det för mig. Men frisk är jag.

 

[grodan21]

@SaraMara med all respekt. Men du har valt ett extremt högavlönat karriäristyrke - och jämför din ”trötthet efter jobbet” med tröttheten hos människor som har psykiatriska diagnoser eller neuropsykiatriska funktionshinder och som ändå försöker hantera en arbetsvardag? Vart tog dina referensramar vägen?

Jag har varken psykiatrisk diagnos eller NPF men jag förstår åtminstone att människorna med det kämpar mot något HELT annat än vad jag gör.

Hade jag kunnat, hade jag gärna bytt bort min NPF-diagnos. Den ställer bara till med problem.

 

[mandalaki]

Hade jag kunnat, hade jag gärna bytt bort min NPF-diagnos. Den ställer bara till med problem.

Det förstår jag!

 

[Hippocampus]

När jag jobbade dag var jag tvungen att sova en timme efter jobbet innan jag åkte till stallet. Jag gick ju upp 04.45 varje morgon och kom hem kl 17 usch och blä

Min fd stallägare var helt extrem. Hon gick upp vid 04.30, släppte ut hästarna vid 05-05.30, jobbade och kom hem vid 18, matansvarig, 3 tonårsbarn, 1 make, 4 hästar varav 3 tävlingshästar, fodrade sista gången vid 23, red ibland fram till kl 01. Jag väntade på den där träffen med väggen.

 

[grodan21]

Det förstår jag!

Men jag anses vara 100% arbetsför.

 

[grodan21]

Sen kanske man ska ta lite i beaktande vad för jobb man jämför med. Ditt jobb innebär en markant större belastning än ett 40 h jobb utan övertid och utan arbetsresor och utan höga prestationskrav. Dvs det blir inte jämförbart rakt av att jmf en arbetstopp på krävande jobb med en vanlig ordinär vecka på ett jobb med lägre belastning. Därav så vanskligt tala om att det är normalt att inte ditt eller datt efter en arbetsvecka. För det beror helt på vad det är för arbetsvecka.

Ditt jobb är INTE vad ”medelsvensson” har för belastning. Så det går inte jämföra varken belastning - eller lösningar. Medelsvensson kan inte köpa sig ”fri” från tvätt och städ om de inte orkar.

En vanlig medelsvensson borde väl ligga på max 50 timmar i veckan inkl restid, på jobbet?

 

[kryddelydd]

Det är så intressant att i den här tråden orkar "ingen" göra något alls efter jobbet medans i andra trådar orkar "alla" göra en hel massa efter jobbet. .

Jag tänker att sammanfattningen borde vara "det är olika".
En del friska människor orkar göra massor.
Andra friska människor orkar inte så mycket mer än jobba och vila.

En del sjuka människor orkar mycket, andra orkar mindre.

 

[alazzi]

Inför påskhelgen hade jag en massa planer. Städa, tvätta och kanske jobba lite i trädgården. Det enda som blev gjort var ett 2 timmar långt Skype samtal med en vän. Resten av tiden antingen sov jag eller satt i soffan och läste en bok. Jag orkade inte. Att duscha och kravla mig ur sängen kräver övertalning, så jag duschade bara en gång på hela helgen. I veckorna behöver jag 10 timmars sömn. När jag har dagskift 06.00-14.30 stupar jag ofta i säng redan vid 18.30. Helt slut. Men det finns inget fel på mig. Jag har tagit bort alla måsten. Inga husdjur längre. Ska jag få mat på bordet handlar det om köpt färdigmat. På helgerna försöker jag laga något, men det blir enkel mat. Det är min depression som gör mig så trött.

 

[SiZo]

Inför påskhelgen hade jag en massa planer. Städa, tvätta och kanske jobba lite i trädgården. Det enda som blev gjort var ett 2 timmar långt Skype samtal med en vän. Resten av tiden antingen sov jag eller satt i soffan och läste en bok. Jag orkade inte. Att duscha och kravla mig ur sängen kräver övertalning, så jag duschade bara en gång på hela helgen. I veckorna behöver jag 10 timmars sömn. När jag har dagskift 06.00-14.30 stupar jag ofta i säng redan vid 18.30. Helt slut. Men det finns inget fel på mig. Jag har tagit bort alla måsten. Inga husdjur längre. Ska jag få mat på bordet handlar det om köpt färdigmat. På helgerna försöker jag laga något, men det blir enkel mat. Det är min depression som gör mig så trött.

Jag reagerar här på att du skriver att det inte är något fel på dig, men några meningar senare skriver du att det är depressionen som gör dig så trött.

Depression är en sjukdom som kan ge väldigt allvarliga symptom. Har man en depression så är man inte frisk.

 

[Alexandra_W]

En vanlig medelsvensson borde väl ligga på max 50 timmar i veckan inkl restid, på jobbet?

Ja, och de flesta nog lite mindre normalt. Typ 45 h (ingen övertid, en halvtimme enkel väg till jobbet).
Då ”tvungen” tid. Inte att man tex väljer att jobba extra timmar för att få plustid att kunna ta ut sen (den påverkar ju inte snittet). Det är ju inte samma sak som om arbetsgivaren kräver övertid eller lägger en arbetsbelastning som gör att man inte hinner om man inte jobbar mer än 40 h.