Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[alazzi]

Jag reagerar här på att du skriver att det inte är något fel på dig, men några meningar senare skriver du att det är depressionen som gör dig så trött.

Depression är en sjukdom som kan ge väldigt allvarliga symptom. Har man en depression så är man inte frisk.

Ja depression är en dödlig sjukdom. Jag har dock endast blivit beviljad sjukskrivning några få veckor för det när jag blev uppsagd. Och då fick jag kämpa hårt för att inte behöva gå till jobbet under uppsäjningstiden. Att gå till jobbet då var fullkomligt omöjligt. Jag var som en zombie.

 

[SaraMara]

Fast du jobbar ju uppenbarligen inte bara heltid. Dels jobbar du 50 timmar/vecka, en heltid brukar vara 40 timmar. Sedan la du 10 timmar i restid? Vilket jag inte får ihop, för du skrev 10 mil förut om jag inte minns fel? Då är det mer än 10 h i resväg... Så ska man vara krass så ägnar du minst 60 h/vecka till jobb. Det är 150%. Och ändå så orkar du många ggr rida, ta hand om hunden och barnet/barnen.

Ibland orkar du inte det, men med tanke på din arbetsbörda så är väl inte det så konstigt, eller?

Ja, jag försökte - uppenbarligen helt utan att lyckas - snarare visa på att jag tycker det är olyckligt att utgå från heltidsnorm och trötthet relaterat till detta när man dessutom har en sjukdom och/eller annan problematik att beakta. Det är också därför jag försökte vara tydlig med att också som fullt frisk är tröttheten i perioder helt överväldigande också för mig. Jag har inte på något sätt försökt föra en argumentation utifrån vad jag förstår att det (van)tolkas som: att jag jämför mig med sjuka och på något sätt menar att "om jag orkar så orkar ni". Tvärtom har jag verkligen försökt förklara att jag inte har några fysiska bekymmer, att jag har det väl förspänt som kan optimera livet för att palla med en rolig fritid osv. Precis det du säger: det är inte konstigt att många är väldigt trötta efter jobbet, med det tillägget att jag inte tycker att det är rimligt att 100% för alla ska vara norm och att jag inte tror att samhällsfinanserna på sikt kan bära den typen av norm med beaktande av de ökade krav jag tycker mig se på vad en meningsfull fritid ska innebära och de krav som många (kvinnor?) ställer på sig att upprätthålla hem och liknande till instagramskick.

Uppenbarligen uppfattas mina inlägg istället som att söker trampa på dem som redan har det svårt och jag inser att jag misslyckats fatalt med mina försök att förklara.

 

[SaraMara]

@SaraMara med all respekt. Men du har valt ett extremt högavlönat karriäristyrke - och jämför din ”trötthet efter jobbet” med tröttheten hos människor som har psykiatriska diagnoser eller neuropsykiatriska funktionshinder och som ändå försöker hantera en arbetsvardag? Vart tog dina referensramar vägen?

Jag har varken psykiatrisk diagnos eller NPF men jag förstår åtminstone att människorna med det kämpar mot något HELT annat än vad jag gör.

Med all respekt, men var i mina inlägg finner du något som helst uttryckt om den jämförelsen? Vad du tror dig läsa mellan raderna kan jag inte bemöta.

 

[mandalaki]

Med all respekt, men var i mina inlägg finner du något som helst uttryckt om den jämförelsen? Vad du tror dig läsa mellan raderna kan jag inte bemöta.

Jag hade mycket svårt att läsa dina inlägg på något annat sätt än att ”det är inget konstigt att bli trött efter jobbet, det blir jag också”. Men det är ju väldigt bra om du inte menade så.

Edit: om du inte hade skrivit saker som att det i perioder är normalt att vara väldigt trött efter jobbet så hade jag kanske fått ett annat intryck.

 

[SaraMara]

Sen kanske man ska ta lite i beaktande vad för jobb man jämför med. Ditt jobb innebär en markant större belastning än ett 40 h jobb utan övertid och utan arbetsresor och utan höga prestationskrav. Dvs det blir inte jämförbart rakt av att jmf en arbetstopp på krävande jobb med en vanlig ordinär vecka på ett jobb med lägre belastning. Därav så vanskligt tala om att det är normalt att inte ditt eller datt efter en arbetsvecka. För det beror helt på vad det är för arbetsvecka.

Ditt jobb är INTE vad ”medelsvensson” har för belastning. Så det går inte jämföra varken belastning - eller lösningar. Medelsvensson kan inte köpa sig ”fri” från tvätt och städ om de inte orkar.

Alltså ursäkta, men nu blir jag faktiskt irriterad. Kan du på fullt allvar påstå att jag menar att gemene man ska lösa sin problematik med att orka vardagen genom att köpa tjänster? Baserat på att jag i ett försök att nyansera varför jag trots ett krävande liv hinner/orkar med mer än jag "borde"?

F.ö. har jag haft allsköns andra jobb som sett över en årsarbetstid varit betydligt mer utmattande än det jag har nu, men på andra sätt. T.ex. 12-timmarsdagar i stall, treskiftslösningar som var helt fördärvligt schemalagda osv, så mitt yrkesval har lite eller intet att göra med ett allmänt hållet resonemang syftande till att försöka nyansera vad som är "normalt" att orka efter en heltidsdag eller ej. Jag trodde själv länge att "alla" orkade allt det där jag själv fick ångest över att "slarva med", tills jag insåg att jag jämförde mig med del-/halvtidsarbetande människor med en helt annan vardag. För mig gav det ett lugn, att inse att det inte är så att "alla" orkar städa huset på vardagkvällar efter en timme på Maxi och en halvtimmes matlagning och en timme crossfit typ utan att det är ganska vanligt att släppa kläderna i hallen och krypa upp och somna i soffan på kvällen. Återigen: trots fullt frisk och allsköns supportsystem aktiverade.

 

[TinyWiny]

Jag tänker att sammanfattningen borde vara "det är olika".
En del friska människor orkar göra massor.
Andra friska människor orkar inte så mycket mer än jobba och vila.

En del sjuka människor orkar mycket, andra orkar mindre.

Så kan man se det. Jag tycker att jag orkar massor nu. Jag kan i normalfallet nästan dagligen, utan extra återhämtning, vara uppe (här hemma, att åka iväg motsvarande tid kräver återhämtning i några dagar) med fungerande hjärna och kropp och faktiskt vara ganska aktiv (enligt mitt sätt att se det vilket innebär att jag inte sitter still) i drygt tre timmar nu innan jag behöver lägga mig igen. Jag kan vissa dagar till och med köra bil ett par mil med paus och även om det kostar så är det för mig fantastiskt! Jag kan också äta nästan alla dagar nu och det är också fantastiskt, ibland kan jag till och med laga mat! För någon annan hade det varit totalkatastrof att inte orka mer men jag är jätteglad att jag har kommit hit.

Det jag är ute efter är att de som tror att deras "jag orkar inte" är detsamma som någon som har en sjukdom som ger trötthet "jag orkar inte" är helt fel ute för det är inte så. När någon som jag säger "jag orkar inte" så är det verkligen så. Det finns ingen chans i världen och att köra slut på mig så att jag kommer till mitt "jag orkar inte" gör att jag backar enormt många steg vilket tar enormt lång tid (vi pratar månader) att komma tillbaka ifrån.

 

[glimmer]

Jag hoppas att jag inte tolkas som att jag försöker lägga sten på börda på sjuka personer med mina inlägg, jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %. Jag har massor av projekt jag vill göra efter arbetstid, såsom två hästar varav i vart fall en ska ridas, en hund att promenera med, en dotter att mata/leka/sköta/hämta på förskola, hus och trädgård och bil att sköta osv - men i perioder får allt utom det nödvändiga anstå, helt utan att det ska anses vara sjukt. Det är bara en normal följd av hårt arbete.
Utslaget över ett år hinner jag givetvis massor efter jobbet, eftersom jag är lyckligt lottad och har möjlighet att optimera och har flexibla arbetstider, men under de perioder där arbetstopparna är ordentliga köper jag nya underkläder eftersom jag inte orkar/hinner tvätta inför nästa arbetsresa, lever på färdigmat och lejer bort all form av hushållsskötsel som inte kan övervältras på maken. Min förhoppning var att den nyansering kanske skulle kunna ge en mer rättvisande bild av vad man kan förvänta sig utifrån 100 % sysselsättning som norm. 40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har? Men, som sagt var, om jag gör någon mer trött och ledsen genom detta resonemang beklagar jag.

 

[SaraMara]

Jag hade mycket svårt att läsa dina inlägg på något annat sätt än att ”det är inget konstigt att bli trött efter jobbet, det blir jag också”. Men det är ju väldigt bra om du inte menade så.

Edit: om du inte hade skrivit saker som att det i perioder är normalt att vara väldigt trött efter jobbet så hade jag kanske fått ett annat intryck.

Fast ÄR det inte normalt då? Jag tror att det är att göra många en väldig otjänst att utmåla arbetslivet i allmänhet som att "alla" har energi att städa huset, gymma, laga mat från grunden, handla och leka med barnen varje vardag. Så har jag aldrig någonsin haft det, vilket inte enbart handlar om att jag avskyr hushållsarbete.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast ÄR det inte normalt då? Jag tror att det är att göra många en väldig otjänst att utmåla arbetslivet i allmänhet som att "alla" har energi att städa huset, gymma, laga mat från grunden, handla och leka med barnen varje vardag. Så har jag aldrig någonsin haft det, vilket inte enbart handlar om att jag avskyr hushållsarbete.

Men det finns ju gradskillnader i helvetet? När människor talar om att de inte orkar något efter jobbet om de jobbar heltid så menar de ju INTE att de inte orkar laga mat från grunden, leka med barnen, träna, städa etc. De menar exakt vad de säger; de orkar nada och ingenting. Varje dag de jobbar.

Du får ursäkta men dina inlägg känns så otroligt märkliga i sammanhanget. Du nästan raljerar i dina jämförelser när du inte inser att du har en helt annan kapacitet än en person som är sjuk. Ett helt annat liv än en person som är sjuk (och måste jobba).

 

[Alexandra_W]

Alltså ursäkta, men nu blir jag faktiskt irriterad. Kan du på fullt allvar påstå att jag menar att gemene man ska lösa sin problematik med att orka vardagen genom att köpa tjänster? Baserat på att jag i ett försök att nyansera varför jag trots ett krävande liv hinner/orkar med mer än jag "borde"?

F.ö. har jag haft allsköns andra jobb som sett över en årsarbetstid varit betydligt mer utmattande än det jag har nu, men på andra sätt. T.ex. 12-timmarsdagar i stall, treskiftslösningar som var helt fördärvligt schemalagda osv, så mitt yrkesval har lite eller intet att göra med ett allmänt hållet resonemang syftande till att försöka nyansera vad som är "normalt" att orka efter en heltidsdag eller ej. Jag trodde själv länge att "alla" orkade allt det där jag själv fick ångest över att "slarva med", tills jag insåg att jag jämförde mig med del-/halvtidsarbetande människor med en helt annan vardag. För mig gav det ett lugn, att inse att det inte är så att "alla" orkar städa huset på vardagkvällar efter en timme på Maxi och en halvtimmes matlagning och en timme crossfit typ utan att det är ganska vanligt att släppa kläderna i hallen och krypa upp och somna i soffan på kvällen. Återigen: trots fullt frisk och allsköns supportsystem aktiverade.

Jag började svara men ändrade mig. Det kommer inte göra skillnad.

 

[mandalaki]

Fast ÄR det inte normalt då? Jag tror att det är att göra många en väldig otjänst att utmåla arbetslivet i allmänhet som att "alla" har energi att städa huset, gymma, laga mat från grunden, handla och leka med barnen varje vardag. Så har jag aldrig någonsin haft det, vilket inte enbart handlar om att jag avskyr hushållsarbete.

Nej visst, det har inte alla. Jag har det definitivt inte. Men jag tycker att det är en större otjänst att inte visa förståelse för de som har sjukdoms/funktionshinderbetingad trötthet. Det är något helt annat än det du och jag känner. De är inte hjälpta ett dugg av att höra att heltidsarbete inte är någon dans på rosor för oss heller.

 

[Alexandra_W]

Fast ÄR det inte normalt då? Jag tror att det är att göra många en väldig otjänst att utmåla arbetslivet i allmänhet som att "alla" har energi att städa huset, gymma, laga mat från grunden, handla och leka med barnen varje vardag. Så har jag aldrig någonsin haft det, vilket inte enbart handlar om att jag avskyr hushållsarbete.

Fast vi diskuterar ju nu att INTE orka NÅGONTING efter jobbet. Och huruvida det är friskt och normalt. Alltså ingenting på riktigt, inte allt man vill. Inget stall, inget gym, ingen disk, ingen dammsugning, ingen handling. Inte ens slöa i TVsoffan.

Och det är ju där jämförelsen blir så ojämn när ingenting översätts bildligt trots att det menades bokstavligt.

 

[Alexandra_W]

Jag kan idag vara supertrött efter jobbet eller en dag med många intryck. I påskhelgen somnade jag i soffan klockan nio varje kväll. Och gick inte att väcka. Jag hinner inte ens hälften av vad jag vill hinna. Mina vardagar är jobba - äta - stall - sova. Jag lagar inte mat mer än kanske gör risgrynsgröt i slowcookern och äter efter stallet. Jag har en rar särbo som lagar mat på helgerna och gör matlådor åt mig. Jag plockar undan, diskar etc litegrann varje dag, kanske 15-20 minuter.

Det ovan ser jag inte som sjukligt. Jag är nog tröttare än mina kollegor men det sitter i att jag fasiken inte är gjord för dagtidsjobb. Det här går ändå bättre än befarat.

När jag hade utmattningsdepression orkade jag inte ens ta mig in i duschen. Det var omöjligt. Orka några hästar var otänkbart. Orkade inte ens ta hand om dem på basal nivå. Jag broddade ur till midsommar det året. (Mina anhöriga hjälpte mig med hästarna och de åkte ut på ”bete” i april så ingen nöd på dem så). Jag orkade inte ens gå ner till stallet 50 m bort och klappa dem. Jag orkade inte diska en kopp.

När jag blev bättre så efter 6 månader var att hämta posten (500 meter enkel väg) en enorm uppgift och sen sov jag resten av dagen. Var jag på ett läkarbesök eller besökte en affär sov jag nästan nonstop i två dygn. Osv.

Det går inte att föreställa sig utan att ha varit där. Det är två olika världar av ork.

Men säger någon jag vet endera är sjuk eller jag ser är bära väggen att de ”orkar ingenting” efter jobbet tar jag det jävligt bokstavligt. Säger en kollega att ”Gud vad trött jag är, man orkar ju ingenting efter jobbet när det är såhär mörkt” så tolkat jag bildligt. Och börjar Inte argumentera om att ”du var ju och fikade hos din mamma igår, du orkar ju visst nåt”. Olika världar.

 

[glimmer]

Jag hoppas att jag inte tolkas som att jag försöker lägga sten på börda på sjuka personer med mina inlägg, jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %. jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet nödvändiga anstå, helt utan att det ska anses vara sjukt. Det är bara en normal följd av hårt arbete.
Utslaget över ett år hinner jag givetvis massor efter jobbet, eftersom jag är lyckligt lottad och har möjlighet att optimera och har flexibla arbetstider, men under de perioder där arbetstopparna är ordentliga köper jag nya underkläder eftersom jag inte orkar/hinner tvätta inför nästa arbetsresa, lever på färdigmat och lejer bort all form av hushållsskötsel som inte kan övervältras på maken. Min förhoppning var att den nyansering kanske skulle kunna ge en mer rättvisande bild av vad man kan förvänta sig utifrån 100 % sysselsättning som norm. 40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har? Men, som sagt var, om jag gör någon mer trött och ledsen genom detta resonemang beklagar jag.

"jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %."

Svar: Ja, du är 100% frisk. En sjuk människa behöver återhämtning för att den är sjuk. Att kräva av en sjuk människa att jobba heltid men det enda den orkar 24/7 är att jobba/sova Max få i sig en micrad mat är inte samma sak som att du är lite trött i perioder och inte orkar ta hand om stora projekt. Jag antar att du tar hand om din dotter varje dag, ger henne mat, klär henne, badar henne, borstar hennes tänder mm. Sätter igång en diskmaskin, tvättmaskin, torkar rent bordet efter
mat, handlar osv även fast du är lite trött i perioder?

"40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har?"

Svar: En som är konstaterad sjuk kommer aldrig ha mer ork än vad en frisk människa har, då är ju personen inte sjuk utan frisk.
Vad flera här i tråden förmedlat är att de känner att det inte är ett värdigt liv att bara gå till ett jobb och sen hem och sova/vila upp sig för man är helt utmattad, så att äta, städa, eller ens ta en promenad är omöjligt. Oavsett om personen är ledig på helgen från jobbet.

 

[Hippocampus]

Så kan man se det. Jag tycker att jag orkar massor nu. Jag kan i normalfallet nästan dagligen, utan extra återhämtning, vara uppe (här hemma, att åka iväg motsvarande tid kräver återhämtning i några dagar) med fungerande hjärna och kropp och faktiskt vara ganska aktiv (enligt mitt sätt att se det vilket innebär att jag inte sitter still) i drygt tre timmar nu innan jag behöver lägga mig igen. Jag kan vissa dagar till och med köra bil ett par mil med paus och även om det kostar så är det för mig fantastiskt! Jag kan också äta nästan alla dagar nu och det är också fantastiskt, ibland kan jag till och med laga mat! För någon annan hade det varit totalkatastrof att inte orka mer men jag är jätteglad att jag har kommit hit.

Det jag är ute efter är att de som tror att deras "jag orkar inte" är detsamma som någon som har en sjukdom som ger trötthet "jag orkar inte" är helt fel ute för det är inte så. När någon som jag säger "jag orkar inte" så är det verkligen så. Det finns ingen chans i världen och att köra slut på mig så att jag kommer till mitt "jag orkar inte" gör att jag backar enormt många steg vilket tar enormt lång tid (vi pratar månader) att komma tillbaka ifrån.

Det är ingen tävling att vara frisk eller sjuk, men man måste ju kunna diskutera. Och hitta sin väg. Uppenbarligen anser du att ingen annan förstår hur trött du är. Nä, det är möjligt, lika lite som du förstår vad trött innebär för någon annan.
Jag tror det finns folk som kämpar som fasen, både sjuka och friska. Det finns säkert de friska som borde vara sjukskrivna egentligen, sjukskrivna som inte borde vara det och allt däremellan.
Själv har jag fått 2 diagnoser bland 3 möjliga men har valt att inte veta vilka som det är. För så funkar jag. Jag vet hur jag skulle reagera.

 

[sjoberga]

Nej visst, det har inte alla. Jag har det definitivt inte. Men jag tycker att det är en större otjänst att inte visa förståelse för de som har sjukdoms/funktionshinderbetingad trötthet. Det är något helt annat än det du och jag känner. De är inte hjälpta ett dugg av att höra att heltidsarbete inte är någon dans på rosor för oss heller.

Jag tror att det är bra att ha förståelse för att dansen på rosor inte har enbart med sjukdom att göra. Det kan vara intressant att veta att ej diagnosticerade människor också saknar ork efter jobbet. Idealbilden av hur friska har det tenderar att vridas till när folk blir sina sjukdomar.

Som sjuk kan man då inse att ens egen situation, när det gäller ork, trötthet inte är så långt ifrån snittet för friska. Att jämföra sin situation som sjuk med den promille som är piggast och orkar allt, även efter 40h på jobbet, verkar lite kontraproduktivt för den egna mentala hälsan.

Själva jämförelsen i sig där man avundsjukt ser på "friska" som en idealiserad värld kanske är det som är kontraproduktivt.

 

[Hazel]

Det jag är ute efter är att de som tror att deras "jag orkar inte" är detsamma som någon som har en sjukdom som ger trötthet "jag orkar inte" är helt fel ute för det är inte så. När någon som jag säger "jag orkar inte" så är det verkligen så. Det finns ingen chans i världen och att köra slut på mig så att jag kommer till mitt "jag orkar inte" gör att jag backar enormt många steg vilket tar enormt lång tid (vi pratar månader) att komma tillbaka ifrån.

skillnaden är ju att när man är såpass sjuk så är det inte livet som gör en trött. Man är så trött att man väljer bort livet. Allting blir en nogrann övervägning för att försöka få ihop sitt liv. Idag får jag tex välja mellan att köra till bygghandeln (den ligger i stan, ca 10 minuter bort) eller att gå en promenad med hunden. Jag vet att jag inte orkar båda då jag har jobbat mina två timmar idag, att ställa sig och laga mat utöver det är helt omöjligt. Då är vi alltså uppe i aktivitet 2 timmar jobb och en promenad plus lite djurmatning och sen mikra maten. Om människor tror att man väljer det livet för att man tycker det är roligare än att jobba och ta hand om sina barn och ha en häst eller två är dom fan galna ursäkta språket

 

[Hippocampus]

"jag försökte mest, kanske korkat, nyansera diskussionen lite utifrån att jag anser det normalt att i perioder vara mycket trött efter ett krävande arbete och drog därför parallell till mig själv som är fullt frisk såvitt jag vet och arbetar en bra bit över 100 %."

Svar: Ja, du är 100% frisk. En sjuk människa behöver återhämtning för att den är sjuk. Att kräva av en sjuk människa att jobba heltid men det enda den orkar 24/7 är att jobba/sova Max få i sig en micrad mat är inte samma sak som att du är lite trött i perioder och inte orkar ta hand om stora projekt. Jag antar att du tar hand om din dotter varje dag, ger henne mat, klär henne, badar henne, borstar hennes tänder mm. Sätter igång en diskmaskin, tvättmaskin, torkar rent bordet efter
mat, handlar osv även fast du är lite trött i perioder?

"40-50 h i veckan plus kanske ytterligare 10 timmar i restid är tufft, framför allt vintertid när det är mörkt hela tiden. Då kanske det inte är rimligt att som konstaterat sjuk förvänta sig ha ork till mer än vad vi som har tur att vara både friska och ha möjlighet att anskaffa allsköns hjälp i vardagen har?"

Svar: En som är konstaterad sjuk kommer aldrig ha mer ork än vad en frisk människa har, då är ju personen inte sjuk utan frisk.
Vad flera här i tråden förmedlat är att de känner att det inte är ett värdigt liv att bara gå till ett jobb och sen hem och sova/vila upp sig för man är helt utmattad, så att äta, städa, eller ens ta en promenad är omöjligt. Oavsett om personen är ledig på helgen från jobbet.

Det är intressant, det sista. Vad är frisk och sjuk? Är man sjuk för man är sjukskriven? Kan man vara sjuk utan att vara sjukskriven? Blir man tröttare för att man är konstaterat sjuk än en person som är frisk (fast kanske ändå sjuk men inte anmäler det?)
Det kanske inte är ett värdigt liv. Om friska personer inte heller orkar, hur kan då en sjukskriven för tex utmattning ha så höga förväntningar på sig själv och samhället att den ska orka så mycket?

Jag har bara varit i väggen en gång. Det löste sig. Min ena släkting har också varit i väggen en gång. Just den gången var det värsta jag sett. Han blev medvetslös och vaknade upp utan minne. Han minns ingenting. Verkligen ingenting. Inte vem han var, var han bodde, han kände inte igen någon alls. Självklart behövde han mer vila än vad jag behövde. Han sov 23.5 h om dygnet o när han kom upp hade jag fixat mat. Jag behövde dela den kokta potatisen för han orkade inte dela den med sin gaffel och kniv. Han var sjuk. Det var inte jag, i samhällets ögon, jag gick inte på FK. Han gjorde det i drygt en månad innan han började jobba igen.

 

[Alexandra_W]

Jag tror att det är bra att ha förståelse för att dansen på rosor inte har enbart med sjukdom att göra. Det kan vara intressant att veta att ej diagnosticerade människor också saknar ork efter jobbet. Idealbilden av hur friska har det tenderar att vridas till när folk blir sina sjukdomar.

Som sjuk kan man då inse att ens egen situation, när det gäller ork, trötthet inte är så långt ifrån snittet för friska. Att jämföra sin situation som sjuk med den promille som är piggast och orkar allt, även efter 40h på jobbet, verkar lite kontraproduktivt för den egna mentala hälsan.

Själva jämförelsen i sig där man avundsjukt ser på "friska" som en idealiserad värld kanske är det som är kontraproduktivt.

Men där är ju skillnaden på sakna ork och sakna ork. Jag är helt med dig i stort, att det är bra att veta att de flesta är mer eller mindre trötta. Alla inte orkar jobba 40 h, träna tre ggr i veckan, laga långkok och hålla hemmet spotless. Jag älskar av den anledningen t ex ”family living - the true story”, ”instagram vs reality” osv. Lägg ambitionsribban rimligt. (Och jag är sjukt imponerad av alla föräldrar. Jag skulle aldrig orka!). Att inse det är okej orka t ex (vi är ändå på buke) åka till stallet eller gå ut med hunden eller leka lite med katten efter jobbet men inte den dagen orka laga nåt avancerat eller storstäda.

Men det är ändå inte samma sak som en person som inte ens orkar vara vaken efter jobbet. Den är nada tröstad av att veta att andra orkar lite mer men inte allt de vill. För det enda personen som inte orkar vara vaken efter jobbet vill är att då det så! Att orka leka med katten en stund innan man somnar. Att någon dag i veckan orka diska när man kommer från jobbet. Att någon gång orka fika med en vän.

 

[Sleepy]

För egen del känns det tämligen ofta som ett skämt att prata om sjukersättning på t.ex. 25 % för att "orka med en fritid"

jag tycker det är olyckligt att utgå från heltidsnorm och trötthet relaterat till detta när man dessutom har en sjukdom och/eller annan problematik att beakta.

Så du anser att de som är för sjuka för att kunna arbeta heltid ska inte få ekonomisk hjälp utan istället jobba deltid?