nu slutar jag rida!! *långt*

GotAsecret

Trådstartare
jag har ridit i 15 år...och rider fortfarande som en jävla nybörjare, känner ingen skillnad på höger/vänster galopp, hittar inte rätt sittben, kan inte hoppa mer än 50cm, har supersvårt att få en häst i form, kan inte sitta ner i trav, kommer inte upp själv från marken, måste ha pall eller liknande osvosvosv

nu har jag, ovanpå detta flygit av min kompis häst på 170 när vi skulle hoppa ett hinder på 40(!!!!)cm, medvetslös o järnskakning:S

sen skulle jag prova en annan häst som var jäääättesnäll så länge man var mjuk i handen, o det vet jag att jag är, men inte fan gick det bra för det...kompis sa "pröva trava, hon har jättemaffig trav" o det hade hon verkligen, lite för maffig, jag tappade balansen o hon for iväg som ett jehu, det gick bara fortare o fortare (här var vi på ridbana o hästen skulle va dösnäll o rida på bana...) sen kom hörnet...hästen svängde i full fräs (riktigt glad över att hon inte gick omkull!!) o jag flög av, landade på foten, foten vek sig o jag hamnade på rygg, fick skrapsår i svanken som heter duga o knyckte nacken (alltså det knyckte till)...så nu känner jag att nu får det vara nog!! jag kan tänka mig att skrutta runt på en gammal dam som ska promenadridas...det får räcka. ska sälja alla mina hästkläder. orkar inte mer...

känner mig så värdelös, hopplös o uppgiven :cry::cry::cry::cry::cry: (vet inte vad jag vill med denna svamliga tråd menmen...)
 
Senast ändrad:
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Inte ska du sluta rida heller, vet själv hur är det är har haft en del svackor i min egen ridning men jag tycker trots allt tiden man tillbringar med hästarna är värt det. T.ex. när det är en mule som snusar och blåser en i örat eller någon som står och puffar en på axeln... :love:


Jag känner mig ibland rätt klumpig eller gjorde det åtminstone förut. I synnerhet vid situationer som att hoppa upp från pall, när man skulle hoppa något litet hinder (även om det så bara var typ 40 cm) . Min tränare jag rider för idag är guld :love: hon har fått mig till att få bättre självförtroende, kroppskontroll osv. Jag var mest urless ett tag efter något år då jag haft min häst för att jag inte hade någon bra att träna för, kände inte att jag utvecklades något och det var helt enkelt inte roligt, jag ville inte nöja mig med att bara strosa runt runt utan att jag kände att jag kom vidare med min egen ridning.

När jag flyttade min häst till en annan anläggning gav det mig bättre möjligheter att vara med och träna. Det vände för mig även om vi stundtals hade rätt rejäla svackor nu också för ca 2 veckor sedan hade jag god lust att sätta ut hästen på annons, men det var inte hästens fel för är det någonting jag lärt mig så är det att vara ödmjuk gentememot min häst och jag klandrar alltid mig själv när det inte blir rätt. För jag vet att När jag får till det så kan det gå sådär sjukt jäkla bra.

Jag hade också svårt att lära mig sitta på rätt sittben, tyckte att det var så mycket annat som skulle falla på plats och att det var lite svårt att ta till sig även om jag Visste precis hur och när jag skulle sitta för att sitta på rätt sittben. Slutligen föll det på plats och idag behöver jag inte ens Titta för att kontrollera att jag sitter på rätt sittben, idag kan jag Känna om jag sitter på rätt sittben eller ej (ev kontrollera och byta).

Ett tips är att i övergången från skritt till trav sitta ner två steg på hästen, tänka "sitt-sitt-stå-sitt-stå". Men det som ridniningen egentligen handlar om är ju just kroppskontroll. Hur är det annars när du inte rider med t.ex. balansen? Jag tyckte jag hade dålig balans förut men att det blivit bättre och bättre. Men förut fick jag tips av min tränare att bara gå rätt och slätt och balansera på trottoarkanter t.ex.


Nu har allt blivit så mycket bättre även om vi emellanåt har svackor så känner jag ändå att vi kommer fram och utvecklas. Om man tänker på hur min häst ser ut muskelmässigt nu mot förr så är det en stor skillnad, till det bättre då! Jag kan skritta och trava och hon har en bra och välbalanserad form. Vi har ibland tänkt lite piaff (även om de inte varit så samlade) så har vi haft tänket, och även trampat en del i övergångarna till trav, vi har börjat med skolorna osv.


Även om jag ibland fortfarande känner mig som en nybörjare så har jag Innerst inne gett mig fan :devil: på att jag minsann ska lyckas. Jag säger inte att jag har tävlingsambitoner, mer en kanske på lokal nivå dressyr, säger inte att jag tänker hoppa över 60 cm. Men jag ska ta mej fan utveckla min egen ridning, det är mitt mål. Lära mig nya saker och lära mig rida på ett sätt som är bra för min häst, skonsamt, utvecklande och omväxlande.



Försök att hitta en bra tränare, jag red tidigare t.ex. för en som var c-tränare i dressyr men jag känner mig mycket tryggare och har fått en bättre sits vilken ju är nyckeln i all ridning, genom att jag rider för den tränaren jag har nu. Hon är också bra på att peppa och har stärkt mitt självförtroende. För mig är hon GULD värd och att det känns bra, utvecklande osv. är trots allt i mångt och mycket tack vare att man har en bra tränare.


Kan ju dessutom tillägga att jag har en 6 åring som jag köpte som 3½ åring jag som inte hade särskilt mycket unghästvana (inte ridmässigt i alla fall) men nu så är det ändå jag som står för utbildningen och att hon lärt sig gå i en bra grundform. Har fort farande stundtals svårt med galoppen, den behöver stärkas och vi båda har lite svårt för just det jag vet teoretiskt precis vad jag behöver göra men ibland är det lite svårt att få till det i praktiken dock men vi jobbar på det. Säger inte att vi ska tävla något nästa år heller, men någon gång ska vi allt ut på lite tävlingar med åtminstone godkänd procent. Jag använder alltid pall, jag vet inte om jag kommer upp annars känner mig rätt så osmidig när det gäller hästar över 160+ i mankhöjd (min är 168 cm) . Men jag skiter i det och använder pall, det går alldeles utmärkt. De första gångerna när jag skulle använda pall när jag precis köpt min häst var det inte så lätt och jag fick lägga ner några tilltänka ridpass till att hon skulle lära sig stå still vid pallen tills jag suttit upp men det gav sig snabbt och nu står hon jätte still och bra. Jag brukar dessutom använda pall inte bara för att jag har svårt att kravla mig upp utan dessutom med anledning av belastningen som blir både för häst och ryttare i samband med uppsittning, det är klart bättre för båda att sitta upp med pall!



Jag tror du kommer ångra dig om du lägger ridningen på hyllan och säljer ridkläderna. Bestäm dig i stället för vad du vill med din ridning, vad har du för målsättning? Känns kanske inte helt rimligt att hoppa OS men gör en trappa med din målsättning, börja t.ex. med att försöka hitta rätt sittben osv osv sedan är det saker som slutligen kommer falla på plats det handlar trots allt om att ha känsla för det man gör, att försöka känna efter hur mycket stöd jag behöver ge hästen på ytter, hur mycket jag behöver driva på eller vad det nu en gäller. Sätt inte för stor press på dig själv utan försök tänk positivt och känn efter hur det känns! vad händer nu, och nu och nu? Vad händer med kroppen när du gör si och så ?

Sedan tycker jag en bra tränare är guld värd som sagt, och det kan absolut vara det som blir vändningen i din ridning när du hittar rätt tränare. Bättre att kosta på och rida för tränare mer sällan men att man känner att man hitta rätt tycker jag, en att sitta och nöta för samma tränare vecka efter vecka utan att man känner att man kommer någon vart.

Du kan också skriva riddagbok med vad du lärt dig varje pass så ska du nog se att du hittar saker som du känner att du kommit framåt med :)

Är du bara allmänt ridtrött kan det hjälpa att vara i stallet och pyssla och greja tills man fått suget tillbaka.. lite tips på vad som hjälpt mig. *pepp pepp* ! :bump:
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Skaffa en BRA tränare som du trivs med och känner dig trygg med. Och tänk inte att pressa dig för mycket, du måste känna "Det här klarar jag!" Lycka till!
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Jag har ridit i snart 25 år (hade ett ganska långt uppehåll med småbarn och annat)och tycker inte att jag kan så jättemycket. Det är svårt att rida och det tar lång tid att lära sig många saker. Att sitta ner på rätt sittben och veta om det är rätt galopp tog ett tag att lära sig. Jag har också känt det som att jag har stått stilla många gånger. Speciellt detta med att rida hästen i form. Jag hade nästan gett upp det när jag helt plötsligt upptäckte att jag faktiskt kunde göra det någotsånär...
Sedan måste man kanske inte hoppa över hus. Jag har äntligen lyckats hoppa hinder på 75 och känner mig mkt nöjd.
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

tränare är inte aktuellt.
balansen är kass hela tiden, har alltid varit. jag har alltid varit den klumpiga fega eleven på ridskolan som ofta blev stående i mitten av ridhuset när det var dags för galopp eller hoppning. ridläraren fick alltid sänka hindrena åt enbart mig. jag gick ofta dit eller därifrån med stor klump i magen, hände ibland att jag bröt ihop o grät under lektionerna.
ridlärarna brydde sig aldrig om mig utom enbart de som var duktiga...

rider många gånger med knut i magen fortfarande o "tvingas" göra sånt jag inte vill, blir oftast "övertalad" eller gör det ändå med gråten i halsen.
jag kan inte linda ben, det blir alltid fel, jag kan inte sadla, sadeln hamnar antingen för långt fram, eller för långt bak eller så lessnar folk för att jag är så långsam:(

jag kan fortsätta hur länge som helst:(

jag orkar inte med det här längre...jag älskar hästar men...ska det vara såhär? ska det inte vara KUL o rida o umgås med hästar?

:cry::cry::cry:
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Det verkar som om du har kommit fel på det. Kan du inte leta upp någonstans att rida där du får hjälp. Ridskolan du berättar om tex verkar inte så bra om man nu kan uttala sig om bara ett par meningar. När jag började på ridskola för ca fem år sedan hade jag inte hoppat mer än mkt låga hinder på säkert tjugo år. Min ridlärare sänkte hindren för mig i säkert tre år. Jag hoppade ca 40 och de som hoppade högst säkert över en meter. Nu är jag så pass gammal så jag brydde mig inte ett dugg.
Visst ska det vara kul med hästar.
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Jag vet ju hur du haft det...kan bara säga att även om du väljer att sluta nu så kan du ju uppta ridningen när du vill igen.:)
Lycka till.
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

charmant:
tack! ja jag har, som jag sagt många gånger, dig o tacka för en hel del:)
Forest Autumn:
det är irriterande med dessa knappar, vilken man än trycker på blir det fel tycker jag...
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Får väl hoppas att du någon dag finner rätt häst för just dig...elelr en tanke som bara flög genom huvudet..varför inte testa att köra i stället:) Jätte roligt verkligen.
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

problemet är inte att du inte kan rida! problmet är självförtroendet juh du TROR inte att du kan å då kan du inte...

du behöver en tränare som du litar på vågar rida för och vågar försöka med!

jag har vart i precis samma sists fick en egen hästo ch grinade jämt över hur synd de var om henne för jag kundei ngeting å hon kunde ingeting (gammal travare) å att jag förstörde henne osv...
Men stog i samma stall som min tränare som hade en massa jävlar annamma i sig!
Jag har grinat, hoppat av och vägrat rida mer, ramlat av, grinat ännu mer!
MEN tävlade 1.10 på henne tillslut, red L:B dressyr bägge me placeringar jag som inte ens vågade hoppa 50 cm innna utan att blunda å hålla mig krampaktigt i manen!
Jag som inte ens kunde rida...


så tro mig de finns hopp bara man möter rätt folk genom sin hästkarriär kommer man bra mycke längre än man nånsin vågat hoppats på!
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Rider du på ridskola nu?

Du kan inte hjälpa någon privat ryttare? Där du inte behöver känna dig pressad, och börja bygga självförtroendet.

Var i sverige finns du?

Om du bor nära mig så är du välkommen hit! Jag ahr två trygga och stabila hästar som gärna vill bli pysslade.. Och det är inte någon brådska med nåt, bara att fråga om det är nåt och inga frågor är dumma frågor..
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Får väl hoppas att du någon dag finner rätt häst för just dig...elelr en tanke som bara flög genom huvudet..varför inte testa att köra i stället:) Jätte roligt verkligen.

köra har jag väldigt länge tänkt på att det kanske skulle va nåt för mig, men då måste nån lära mig sela hahahah :angel: kanske finns ngn liten ponny jag kan köra, som jag är förstor för att rida :idea: skadar ju inte o kika runt...tack :bow::bow:

madde_padde: har man bara ekonomi o häst för det så...
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Nä sluta inte! Det jag tror du skulle må bra av är att skaffa en jättelugn medryttarhäst som du kan rida kontinuerligt under en lång tid. Verkligen börja med att bara skritta ut några ggr i veckan. Ingen press alls att göra något. Sedan börja göra saker successivt i lugn och ro när du känner hästen väl och vet hur den rör sig.
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Rider du på ridskola nu?

Du kan inte hjälpa någon privat ryttare? Där du inte behöver känna dig pressad, och börja bygga självförtroendet.

Var i sverige finns du?

Om du bor nära mig så är du välkommen hit! Jag ahr två trygga och stabila hästar som gärna vill bli pysslade.. Och det är inte någon brådska med nåt, bara att fråga om det är nåt och inga frågor är dumma frågor..

:love::love::love::love: dessvärre lite långt bort...bor nyköping:(
rider inte på ridskola o har inga planer på att göra det heller då bara tanken ger mig ångest...
jag får promenadrida en gammal häst om jag vill men jag vet inte, hade börjat så smått men nu vet jag inte om ägaren vill ha tillbaks mig då det var hennes andra häst jag flög av...:cry::cry:
 
Senast ändrad:
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Stackare!
Jag vet ju också vad har gått igenom och jag säger som de andra: ge inte upp! Däremot kan du väl ta en uppehåll (iallafall tills foten har läkt).
Testa att skaffa en pilatesboll och lär dig att sitta på den! det är exakt samma muskler som i ridningen som aktiveras!

Vi hörs! Lycka till vännen!
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Stackare!
Jag vet ju också vad har gått igenom och jag säger som de andra: ge inte upp! Däremot kan du väl ta en uppehåll (iallafall tills foten har läkt).
Testa att skaffa en pilatesboll och lär dig att sitta på den! det är exakt samma muskler som i ridningen som aktiveras!

Vi hörs! Lycka till vännen!

:love::love::love: tack söta plaskutt!
måste väl försöka ta mig upp på nån häst innan det går helt åt skogen...jag vill som sagt kanske kunna promenadrida nån gång ibland...och jag tror det stannar där.
pilatesboll lät bra...men dyrt...o ännu en sak o hålla reda på :angel:*virrpanna* men ska hålla utkik efter en *lovar*
:love:
 
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

Någon hade tidigare skrivit att mycket av detta sitter i huvudet och jag är nog också lite inne på det.

Ett bra sätt att öka på balansen är att köpa en sådan där stor gummiboll (är det pilatesboll de kallas för?) i en sportaffär. Tror att de kostar runt 300 kr. Sen är det bara att försöka sitta på den samtidigt som man tittar på tex tv. En bieffekt är att man får starkare mag och ryggmuskler. Något som är väldigt bra att ha när man rider på hästar. Såg nu att någon redan skrivit om denna bollen. Tja en bra idé tål ju att upprepas.

Har man inte råd att ha en egen häst och man inte känner sig tillräckligt duktig för att ens försöka prova bli med ryttare eller liknade så finns det ju en hel del ridskolor som profilerar sig genom att ha små grupper och mycket personlig vägledning.

Tycker det är synd om du slutar rida bara för att du inte är tillräckligt duktig enligt dig själv.

Det är inte lätt att rida och vissa behöver lite mer tid än andra utan att dessutom behöva utstå omvärldens påtryckningar.

Mvh

Tora
 
Senast ändrad:
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*

tränare är inte aktuellt.
balansen är kass hela tiden, har alltid varit. jag har alltid varit den klumpiga fega eleven på ridskolan som ofta blev stående i mitten av ridhuset när det var dags för galopp eller hoppning. ridläraren fick alltid sänka hindrena åt enbart mig. jag gick ofta dit eller därifrån med stor klump i magen, hände ibland att jag bröt ihop o grät under lektionerna.
ridlärarna brydde sig aldrig om mig utom enbart de som var duktiga...

rider många gånger med knut i magen fortfarande o "tvingas" göra sånt jag inte vill, blir oftast "övertalad" eller gör det ändå med gråten i halsen.
jag kan inte linda ben, det blir alltid fel, jag kan inte sadla, sadeln hamnar antingen för långt fram, eller för långt bak eller så lessnar folk för att jag är så långsam:(

jag kan fortsätta hur länge som helst:(

jag orkar inte med det här längre...jag älskar hästar men...ska det vara såhär? ska det inte vara KUL o rida o umgås med hästar?

:cry::cry::cry:


Varför är inte tränare aktuellt?
Du verkar ha väldigt lågt självförtroende, och så länge du tänker så här kan du inte hjälpa dig själv.

Fråga tjejen med de två hästarna om du får låna hennes gamling nån gång i veckan.
Ta hjälp av en tränare eller någon duktig hästmänniska du känner, som kan uppmuntra dig och hjälpa dig komma över rädslan du har, börja från grunden.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har brutit armen på två ställen de gick av uppe vid armbågen lite längre ner. Det som hände Va jag skulle vara hos en kompis o rida...
Svar
10
· Visningar
2 867
Träning Jag har ett problem med min ena ponny... Har aldrig haft något problem att rida heta hästar. Min andra ponny är väldigt framåt och blir...
Svar
12
· Visningar
1 489
Senast: Lager
·
Ridning Det här blir ett långt inlägg men skulle vara jättetacksam om nån pallade läsa och ville hjälpa mig att fundera på vad som kan göras...
2
Svar
21
· Visningar
4 267
Hästmänniskan Hejsan, Jag letade efter min första egna häst för 1 år sedan och jag var och provred ett 8 årigt fullblod när jag råkade hitta hästen...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
19 730
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Parfym
  • 🎄Jul 2024🎄
  • Borstning av tänder

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp