Nu köper jag tillbaka ponnyn!

[Mli]

I våras hade jag problem när jag skulle sälja min ena ponny. (http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=755675)

Efter mkt om och men kom ponnyn trots allt iväg 70 mil till sin nya ägare, en barnfamilj som precis hade köpt egen gård. Allt lät jättebra och barnet var så nöjd med att få rida. Allt lät skitbra. Närmare två månader efter det är ponnyn ute på annons igen. Säljes pga bristande intresse. Redan då ville jag köpa tillbaka ponnyn men när jag kontaktade säljaren var den redan såld.

Igår fick jag en konstig magkänsla och gick in och kollade ponnyer till salu och mkt riktigt var den lilla stackaren till salu igen. Pga bristande intresse. Ringde på en gång och sa att jag köper tillbaka honom direkt. Så nu kommer han hit igen om dryga en vecka, 70 mil tillbaka... och nu så får han bo här resten av livet.

Detta är en ganska svår ponny, behöver arbetas och pysslas med för att han inte ska bli helt asocial. Dock är han en skitbra ridponny och helt trygg med barn. Nu såldes han som sällskapsponny . Det var ju därför jag sålde honom från början, de tjejerna som red honom blev ju för stora och han kunde då få det bättre hos en annan barnfamilj där han kunde arbetas!
Jag har inte saknat honom, men jag har aldrig känt mig helt nöjd med att jag sålde honom. Har haft en dålig magkänsla bara. Så jag är väldigt glad över att han kommer tillbaka hit där jag vet att han trivs.

VARFÖR köper man en ponny till sina barn om man inte kan ta ansvar för ponnyn sen?! Nu menar jag inte att man måste behålla alla hästar man köper livet ut men sälja efter två månader?!

Tycker synd om ponnyn som nu är ordentligt fet och tydligen bakskygg. Det var ju inte meningen att det skulle bli så här..

Jag vet inte om jag ska våga sälja nån häst igen. Och framförallt inte köpa.. hade jag bara läst den senaste annonsen och inte tittat på bilden hade jag inte trott att det var samma häst.

 

[emiiilia_]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

I våras hade jag problem när jag skulle sälja min ena ponny. (http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=755675)

VARFÖR köper man en ponny till sina barn om man inte kan ta ansvar för ponnyn sen?! Nu menar jag inte att man måste behålla alla hästar man köper livet ut men sälja efter två månader?!

Kanske är det så att barnen inte alls hade de intresset de trodde från början..
Jag kan utgå ifrån mig själv.. jag har haft min "nya" häst i 3 månader, å jag funderar på att sälja, för vi fungerar inte alls ihop..
Det kommer fram mkt under första tiden man har sin egen häst, saker som inte kommer fram under en provridning tex, så jag tycker inte du kan säga att det är dålig stil av de som nu köpte honom av dig, för han kanske var för svår för tjejen, å de gjorde som du gjorde när du sålde honom först.. Trodde att han fick ett bra hem!? Man kan ju inte smutskasta någon i det här sammanhanget!

 

[Vår_Vinter]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

de är en annan sak att sälja om man har bristande intresse/lr inte tid än om man inte passar ihop, tycker jag.

Kanske var så att föräldrarna hoppades på att deras dotter/son nu skulle vilja börja rida/lr kanske ridit lite tidigare men sen visade sig att intresset inte var så starkt som föräldrarna trodde/hoppades på.

Många föräldrar som gör så, ungen tjatar o tjatar efter en häst sen är inte intresset så himla stort att dom egentligen vill ha en egen häst eller inte klarar av en egen häst.

Samma visa dom som säljer en hund efter 2- 4 mån pga att dom inte har tid, sånt borde man kanske ta reda på från början. Nä dom trodde nog int att de skulle ta så mycket plats i ens liv.

 

[Mli]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

I detta fallet så handlade det om att barnet (som är 6 år) inte längre var hästintresserad. Föräldrarna bor på en gård. Och då tycker jag att det är fel som förälder att skaffa en ponny ifall man inte kan rida den eller motionera på annat vis. Bara för att en ponny är liten är det ingen vandringspokal. När jag köpte den utgick jag ifrån vad säljarna sa - att den var mer eller mindre oridbar och bara skulle gå som sällskap. Efter några år upptäckte vi dock att den älskade att arbeta och tyckte att det var skitkul att ridas och ffa hoppa. Då kan jag inte kalla mig för oansvarig som sålde den när jag inte längre kunde motionera ponnyn och dessutom trodde mig hitta ett bra hem.

Jag tycker att det är skillnad att köpa en häst och upptäcka att den var för svår etc och sen sälja, det är väl självklart att man gör det. Då är det ju ändå nånstans ganska genomtänkt.

 

[tgd]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jaa... det här med mindre ponnyer är lite extra knepigt. Barnen blir lätt rädda och ponnyn börjar så snabbt bestämma och så "tar intresset slut". Vår A-ponny har tjänstgjort hos oss plikttroget i fyra år och varit en underbar läromästare i ALLT och gått som en klocka i både dressyr, hopp och körning. Däremellan om dagarna gått som en hund på gården. Världens snällaste i allt och hovslagarens drömponny dessutom. Flickan skulle byta till större ponny (benen började ta i backen) och lilla ponnyn såldes för att komma till användning vidare och inte lämna att bara stå hos oss. Så denna världens snällaste och mest välfungerande ponny såldes till underbar familj med egen gård och djurvana. Mamman och dottern var de hästintresserade engagerade så inte bara barnet. En par veckor senare kände sig köparna lurade och hade hemma en inte allt för snäll ponny. Och nära till hands att dottern där i huset skulle fått "bristande intresse". Säljaren, vår ponnyflicka, åkte då upp till nya ägarna och var med dom i stallet och efter det har dom varit jättenöjda med ponnyn.

 

[Kia1]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Är precis lika besviken som du på de som köpte min B-ponny i somras!!
han har nu varit borta i 4 månader drygt och är ute för försäljning pga tidsbrist!!
Jag blir så jäkla arg och upprörd då jag vid försäljningen verkligen tyckte jag var väldigt noga med val av spekulant samt att jag verkligen TYDLIGT framhävde ponnyns brister och nackdelar!!Just för att det inte skulle vara anledning till en ev.försäljning...
Köparen försäkrade mig att han minnsan skulle få stanna hos dem i flera år och att hon köpte häst med hjärtat.....
I mina ögon är man totalt hjärtlös om man säljer en häst redan efter 4 månader utan ngn speciell anledning
JAG ÖNSKAR SÅ ATT JAG HADE HAFT PENGAR ATT KÖPA TILLBAKA HONOM!!!

 

[a1agnlju]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jag tycker inte att man ska köpa en ponny till ett barn som är 6 år gammal. Det är alldeles för tidigt. Vi hyrde en ponny över vintern när dottern var ca 7 år. Sedan fick hon gå och suga på karamellen i några år till, och när dottern halvt hade tjatat ihjäl sig fick hon en egen ponny som även jag kan rida. Det medför att dottern får en fin ponny som hon kan ha kul med men hon behöver inte ta hela ansvaret för ridning och skötsel. Jag kräver inte heller att hon ska rida precis varje dag. Är det skitväder och bara kallt och mörkt kan jag ta ponnyn på en sväng. Allt för att dottern ska tycka att det är roligt med hästen, och det ska det ju vara! Ska tilläggas att jag även mockar och fodrar oftast, riktigt bra har dottern det vill jag lova

Jag tycker att du gör rätt i att ta hem ponnyn igen, då vet du i alla fall att den har det bra!

 

[Tires]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jaa... det här med mindre ponnyer är lite extra knepigt. Barnen blir lätt rädda och ponnyn börjar så snabbt bestämma och så "tar intresset slut". Vår A-ponny har tjänstgjort hos oss plikttroget i fyra år och varit en underbar läromästare i ALLT och gått som en klocka i både dressyr, hopp och körning. Däremellan om dagarna gått som en hund på gården. Världens snällaste i allt och hovslagarens drömponny dessutom. Flickan skulle byta till större ponny (benen började ta i backen) och lilla ponnyn såldes för att komma till användning vidare och inte lämna att bara stå hos oss. Så denna världens snällaste och mest välfungerande ponny såldes till underbar familj med egen gård och djurvana. Mamman och dottern var de hästintresserade engagerade så inte bara barnet. En par veckor senare kände sig köparna lurade och hade hemma en inte allt för snäll ponny. Och nära till hands att dottern där i huset skulle fått "bristande intresse". Säljaren, vår ponnyflicka, åkte då upp till nya ägarna och var med dom i stallet och efter det har dom varit jättenöjda med ponnyn.

Din historia visar ju lite på att det inte räcker med enbart hästintresse från hela familjen. Även KUNSKAP om hästar är viktigt. Nu vet jag ju ingenting om familjen i fråga, men av utgången att döma behövdes lite påfyllning. Alla hästar går inte som en klocka på ren rutin utan de gör det för att de vet vad som gäller dvs ägaren är konsekvent i sin hantering av hästen. Tycker ni löste detta problem ypperligt!

 

[carinaso]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jag tycker inte att man ska köpa en ponny till ett barn som är 6 år gammal. Det är alldeles för tidigt. Vi hyrde en ponny över vintern när dottern var ca 7 år. Sedan fick hon gå och suga på karamellen i några år till, och när dottern halvt hade tjatat ihjäl sig fick hon en egen ponny som även jag kan rida. Det medför att dottern får en fin ponny som hon kan ha kul med men hon behöver inte ta hela ansvaret för ridning och skötsel. Jag kräver inte heller att hon ska rida precis varje dag. Är det skitväder och bara kallt och mörkt kan jag ta ponnyn på en sväng. Allt för att dottern ska tycka att det är roligt med hästen, och det ska det ju vara! Ska tilläggas att jag även mockar och fodrar oftast, riktigt bra har dottern det vill jag lova

Jag tycker att du gör rätt i att ta hem ponnyn igen, då vet du i alla fall att den har det bra!

Samma här! Vi köpte en gammal (då 19, nu snart 25 år) russvalack till vår dotter när hon var 8 år. Jag ville att det skulle finnas möjlighet för henne att rida och pyssla med en häst i hennes egen storlek. Jag bestämde mig redan från början för att aldrig ställa några som helst krav på intresse. Man kan inte kräva av en 8-åring att den ska kunna se längre än till nästa dag. Det är det bästa sättet att döda ett intresse.

Dottern red regelbundet, även för tränare, i ett par-tre års tid. Tävlade lite på clear-round-nivå. Idag är hon snart 14 år och "hälsar på" ute i stallet ett par gånger i månaden. Kanske kommer intresset tillbaka igen, kanske inte. Det kan inte jag styra över.

Idag lever russvalacken sitt liv som "pappa" till våra föl och flockledare bland unghingstarna. Någon gång ibland tar vår nätta stalltjej honom på en tur, vilket han uppskattar mycket. Köper man en ponny till någon i 8-årsåldern måste det finnas en plan B, för att man inte ska behöva sälja igen efter två månader pga "bristande intresse". Man kan inte lägga det ansvaret på ett barn.

Carina på Silver Arabians

 

[skogsridmulle]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jag har gjort samma sak, köpt en ponny o haft en bild av att den skulle vara inkluderad i vår familj. Men så var inte dottern så intresserad när han väl var här, så jag fick vara ute o motionera honom själv medan maken var med barnen. Det blev fel helt enkelt o det fungerade inte. Så han såldes vidare efter några månader men till verksamhet så att han skulle slippa bli stående som han blev här.

För oss var det helt rätt, o för ponnyn också. Flera sa att jag skulle behålla honom för att åren går fort o tjejerna blir mer intresserade när de blir äldre - men att låta honom stå? Nej, jag vill inte det. Han ville bli ompysslad varje dag, jag ser inget fel i att sälja vidare när det inte fungerar bra för vare sig häst eller ägare.

 

[Kim_N]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jag tycker att du har 100% rätt! Om man köper en ponny till ett barn kan man inte lägga allt ansvar på barnet utan man måste ha en plan B.

Och har man som förälder inte intresse av att motionera ponnyn de dagar barnet inte vill följa med till stallet ska man absolut inte köpa någon ponny!! Det är väldigt oansvarigt.

Hästar behöver ha en trygghet och stabilitet. Inte ens snälla små ponnyer mår bra av att flytta runt.

 

[Mli]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Nu har jag varit och hälsat på ponnyn. På söndag lastas han på en hästbuss ner till skåne, ska bli såå skönt att få hem honom.

Den ägaren som säljer nu har faktiskt jobbat med honom och gjort allt vad hon kan för att han ska trivas, men det syntes tydligt på honom ändå att han inte gjorde det. Inget ont om den ägaren, han var i dåligt skick när han kom till henne. På 3 månader har den första familjen fått honom riktigt fet, haft honom på ett kraftigt bete så han har fått lite känning av fång (kan inte klandra dom för det egentligen, det har varit en riktig fångsommar). Men det som jag är mest arg och ledsen över är att han hade ont i ryggen och så rädd om sina bakben att han skakar när man ens gör en antydan att ta på bakdelen. Han som kunde ha barn hängandes i svansen utan att bry sig.. Får nästan känslan av att han fått stryk. Tydligen är det hennes barn varav den äldsta var 6 år som har haft hand om honom helt själv.

Normalt sett så hade jag ju aldrig köpt en ponny med dessa besvär men nu ser jag hellre att jag får en sjuk häst på halsen än att han säljs vidare till nån annan. Och vem annan vill köpa en ponny med dessa besvär?

 

[Mli]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Det är precis så jag tycker också! Plan B måste finnas och det ansvaret måste en vuxen bära.

 

[Wembley]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Jag är förvånad över att så många som köper häst/ponny inte tar sig den tiden som behövs för att lära känna den. Är det en robot de köper? Jag anser att det tar ett år att lära känna en ny häst/ponny. Det är en omställning för hästen/ponnyn att komma till en ny miljö, att få en ny ryttare o s v. Det kan också göra att den inte upplevs exakt lika som vid provridningen. Ge hästen/ponnyn en chans och ta hjälp av en tränare är mitt råd till nyblivna hästägare! Tråkigt med TS ponny.

 

[cikoria]

Sv: Nu köper jag tillbaka ponnyn!

Vad gulligt att köpa ponny till sina små barn och inte förstå att den kräver vuxen och kanske lång tid att aklimatisera sig.
Själv lånade jag en gammal dösnäll shettis när min dotter var två år och det var mest för att få henne ur vägen för halvbloden hade några lite större tjejer som körde ponnyn och red honom.
När hon var äldre köpte jag en gammal W mountin men såg ponnyna som mina och har aldrig tjatat på min dotter hon rider bara på ridskola i dag och älskar det.
Är själv berädd att ta tillbaks en stor D-ponny som jag precis sålt och det verkar inte gå så bra för nya ägaren , ponnyn är sig inte alls lik i nya hemmet om hon inte varvar ner då kommer hon tillbaks till mig innom kort, nya ägaren har inte tid med en häst som testar hela tiden vilket hon inte gjorde hemma hos mig, har varit dit och provat hjälpa henne men är helt berädd att ta tillbaks ponnyn.