Det finns de som vill vaccinera sig men inte får, av medicinska skäl. Min syster har en nära vän som är född med ett hjärtfel, hon jobbar dessutom i ett utsatt yrke (äldreomsorgen), ändå har hennes hjärtläkare sagt att han ser riskerna med att vaccinera just henne som större än att inte vaccinera henne. Hon vill ta vaccinet, men får inte. Det tycker jag är skillnad på att inte få (då ska man heller inte behöva bli smutskastad av andra för att man inte vaccinerat sig), än att helt enkelt säga "det drabbar inte mig, jag skiter i det". Det är ju för att skydda personer som inte kan ta vaccinet/som riskerar att bli riktigt dåliga av covid och kanske till och med dö som alla vi andra måste vaccinera oss?
Jag var också skeptisk, jätteskeptisk, till vaccin i mars 2020 när jobbet skickade hem oss. Rent krasst har mitt liv enbart påverkats i positiv väg av restriktionerna, jag reste aldrig, var aldrig på konsert, träffade redan innan minimalt med människor och skulle inte bli det minsta ledsen om jag fick jobba hemifrån resten av mitt yrkesliv. Egentligen har pandemin enbart medfört för mig personligen att jag har sluppit en massa obekväma sociala tillställningar som jag avskydde innan men där kutymen inte riktigt tillät att tacka nej. Jag har trots det tagit min första spruta, och har den andra inplanerad i nästa vecka. För det handlar inte bara om mig personligen. Det här handlar om alla. Och det handlar framför allt om de som, av olika medicinska orsaker, inte får vaccinera sig mot corona.