angiepangie
Trådstartare
Nu har min älskade Brownie fått flytta tillbaka till sina uppfödare, mamma och syster och lever som en kung. Livet som timvikarie inom vården gick inte att anpassa så att han skulle slippa vara ensam i genomsnitt 9 timmar per dag..
Det gör så j*vla ont att jag tror jag kreverar att vara utan honom, och det är nästan så jag ångrar att jag inte lät mig själv bli arbetslös för att kunna behålla honom.. Men det går ju inte när man har räkningar osv att betala..
Alla ni som har gjort er av med hundar, inte kunnat ha kvar osv, hur tar ni er igenom det?
Jag har förlorat min bästa vän och livskamrat och jag vet inte vad jag ska göra med mig själv utan honom..
Det låter väl helt stört men hela mitt liv var ju anpassat efter honom och nu finns han inte där längre..
Sjukt..
Det gör så j*vla ont att jag tror jag kreverar att vara utan honom, och det är nästan så jag ångrar att jag inte lät mig själv bli arbetslös för att kunna behålla honom.. Men det går ju inte när man har räkningar osv att betala..
Alla ni som har gjort er av med hundar, inte kunnat ha kvar osv, hur tar ni er igenom det?
Jag har förlorat min bästa vän och livskamrat och jag vet inte vad jag ska göra med mig själv utan honom..
Det låter väl helt stört men hela mitt liv var ju anpassat efter honom och nu finns han inte där längre..
Sjukt..
Senast ändrad: