Nu har jag stött på en sådan igen..

[**BORTTAGEN**]

Nej, det är ganska svårt det här.. Vill man använda nya och helt friska gener egentligen, så måste man importera hem åtminstone ett 10-tal nya hundar. Men det är inte många som har dom pengarna att ta hem tyvärr.. Eller, själva hunden och resan har väl dom flesta råd med, men karantänen kostar ändå 30.000 kr + eventuella omkostnader och vaccinationer

Sen att jag är en sådan person som skulle kunna lägga precis alla matpengar över flera år för att ta hem den där vackra saken från USA är en annan sak

 

[**BORTTAGEN**]

Hehe, jag har fått en skojig idé! PM kommer igen!

 

[Pirayan]

Vi har redan en plan för att få ner kejsarsnittsfrekvensen, men allt tar tid och kräver hårt arbete.
Vi har även en vädjan från rasklubben att inte para om efter tidigare snitt.
Kejsarsnitten är inget som vi är glada över, men jag kan säga att de har kommit mycket längre i Sverige än i t ex Holland, både vad gäller inavel och arbete mot kejsarsnitt.
För att få ett snabbt resultat av lägre kejsarsnittsfrekvens så måste man nog dessvärre gå ifrån standarden ganska rejält.
Nu vill vi behålla typen på våra hundar och samtidigt få de självvalpande och det tar tid.
Visst hade väl våra snitthundar dött ut i vilt tillstånd, men det gäller ju många andra åkommor också som vi håller levande i aveln idag, t ex alla hd-hundar. Om du förstår vad jag menar....
Det är inte riktigt rättvist att dömma ut en ras för att den har ett så påtagligt problem som högt antal kejsarsnitt.
Resten av tiden lever ju hunden normalt vilket inte är fallet vid t ex hd. (använder bara hd som en jämförelse.)
Nu är jag ju verkligen så kär i den här rasen och lever så nära, med mycket glädje och det gör ju kanske att man får mer tolerans för problem (särskilt som vi redan jobbar hårt för att lösa dem).
Bara lite tankar från en frallefantast......

 

[Milosari]

ok. det är bra att något händer. det är klart att även hd är en defekt, men på den fronten jobbas det ju för fullt.

frågan man får ställa sig är hur mycket det är värt att gå ifrån rasstandarden för att få en friskare hund? på engelsk bulldogg har man visst ändrat lite för hundarna blev för platta och sjuka. eftersom jag inte är intresserad av utställningar och -resultat, är det ibland lite svårt för mig att förstå varför utseendet ibland går före hälsan och välbefinnandet. förstår inte heller att man som uppfödare frivilligt utsätter sin tik för kejsarsnitt (som med alla operationer är det ju risker), gång på gång.

 

[**BORTTAGEN**]

Utseendet går inte alls före hälsan, sålänge som inte utseendet ändras för mycket. För då är det ju inte en Fransk Bulldogg längre. Dom ska se ut som nu, men bli friskare och fortsätta att minska på kejsarsnittfrekvensen.

Eftersom klubben är väldigt tight, ofta på ett dåligt sätt också, så kommer den som snittar sin tik en andra gång inte att få någon hjälp från klubben då. Ingen valphänvisning, varken privat eller hos valphänvisaren.. Det är ändå en början det också.

Och som du säger, självklart är HD också en defekt, men dom jobbar på det. Vi jobbar lika stenhårt på att hela tiden minka att folk snittar sina tikar en andra gång. Första gången kan man ju inte gnälla på dom för.. Tiken kanske var trång, hade dåliga värkar etc. Men då gör man ju inte om det! Tycker jag..

 

[Stoppard]

Min systers hund fick sitt självförtroende
knäckt av en sk hundexpert.
Hon var unghund den gången, superklok och
ivrig att uppfylla alla önskningar (border
collie blandning). De tränade inkallning med
stopp på mitten, men hon var så ivrig så det
hann hon inte med. Han band henne då i lina och
slet omkull henne när hon inte stannade. Vilket
resulterade i att hon länge därefter kröp fram
vid inkallning. Tyvärr litar man ju ofta på att
tränare har rätt och hinner kanske inte tänka efter
innan man går med på det de gör.

 

[Milosari]

har man koll på om det är ärftligt? att döttrar till en snittad tik löper större risk att få problem med födslarna? i så fall borde man vara väldigt försiktig med att använda dessa djur. och hur är det med försäkringar? mitt bolag ersätter inte kejsarsnitt på fransk bulldogg.

 

[**BORTTAGEN**]

Det är ärftligt, därför strävar klubben efter att upplysa om att man inte ska använda snittlinjer, såvida man inte 'måste' för att behålla något speciellt så att säga.

Inte alla som följer det dock..

Jag vet att hon som födde upp våran första Bulldogg, fick ett snitt på försäkringen, men året efter så fick hon inget alls. Så jag tror att dom flesta bolag inte har något som går in där, men det vet också alla som tar en kull valpar. Helt plötsligt kan man stå där med en räkning på 10.000 kr och 1 levande valp bara.. :smirk:

 

[Pirayan]

IF har ett snitt för Fransk bulldogg om man har veterinärvård för trettiotusen, en s k tilläggsförsäkring.
Men trots detta så har man en självrisk på 1500 kronor och 25 % på överstigandebelopp, vilket kan bli en hel del vid snitt på helgnatt. 16000 kronor innan försäkringen träder in....

 

[Pirayan]

Självklart får man gå ifrån standarden en del för att få sundare hundar, men som Bebben skrev så vill vi ju fortfarande ha kvar vår ras. Annars kan ju alla sträva efter att börja avla mot den sundaste rasen (i alla fall för ett tag sedan) Border terrier.... Inget ont om dem, men det är ju ändå trevligt att vi har så stor valmöjlighet att kunna välja just den ras som passar oss.

En liten sak till..... vi utsätter inte våra tikar för snitt gång på gång.
Vi tar ett snitt och finns det sedan en chans för naturlig valpning så tar man en chans till. Ibland kan det ju förekomma fel som i alla raser, t ex en valp fastnar, ibland föds ju t ex en valp eller fler och sedan måste resterande valpar snittas ut....
Frallorna har ju hög snittfrekvens på grund av värksvaghet och är det inte detta som är orsaken vid ett snitt så kan man ju hoppas på naturlig valpning efter en andra parning.

 

[Indiana_Jones]

Statistiken?

Varje gång någon tar upp temperamentsproblemen som denne hane har varit upphov till brukar jag fråga efter beläggen och aldrig får jag något svar! Jag har t.o.m. sett hur det hänvisats till "statistiken" - statistik som sedan visat sig vara icke-existerande.

Så med andra ord: även om det mycket väl kan ligga något i det hela tycker jag man skall vara försiktig med att presentera detta fall som en "sanning" där temperamentsproblemet är en genetisk, nedärvd egenskap. Det finns ju inga belägg för detta egentligen.

Annars håller jag med om allt vad du skriver.

Anneli

 

[Duvan]

Re: Statistiken?

Nej någon officiell statistik finns inte, men som uppfödare får man mycké inside information. Tyvärr är ingen, inte ens de som har tagit mer än en kull och fått problem i alla, intresserad av att föra fram det i ljuset. Alla är rädda att det skall drabba ryktet på deras egna hundar & uppfödning, och många vill dessutom inte stöta sig med de stora uppfödarna. Det är en het potatis.

Om det inte var ärftligt i detta fall så borde hans valpar följa normalkurvan för "taskigt temprament", och det gör den inte. Jag kan på rak arm nämna 14 valpar som avlivats pga tempraments fel. Flera med erkänt bra ägare. Valparna kommer från 6 olika kullar, med olika tikar.

Visst förekommer det att cockrar börjar bestämma för att inte ägaren gör det. Dålig uppfostran och obefintliga gränser är inte helt ovanligt. Det som skiljer ut just denna hane är omfattningen. Han har fått nästan 140 avkommor, flera kullar i år efter att ha varit ur avel i nästan 3 år. Hur årets kullar är har jag ingen aning om , och jag vet inte allt om alla kullar. Tyvärr så har det varit flera valpar i alla kullar jag vet om, som har haft problem.

Det vore mycket trevligt om jag har fel vad det gäller ärftligheten i tempramentsfrågan. Denna hane har så mycket valpar efter sig att det vore en nåd att stilla bedja om.

Mvh
Hannah

 

[Sol]

I detta fallet tycker jag faktiskt inte att man bara ska beskylla "den duktige uppfödaren" för att ha gjort fel. Uppfödaren ter sig ju vara ett glasklart pucko, inget snack om saken, men ägaren till hunden bär ju även denne ett ansvar.

Har man en hund med de problem som den nämnda hunden har anlitar man inte vem som helst för att hjälpa och innan man låter någon påbörja "behandlingen" vill man väl iaf undersöka hur personens rykte inom området är och vilka resultat som denne har uppnått med hundar som haft liknande problem.

Det är oerhört tragiskt för hunden, men som jag ser det är det två stycken i historien som inte uppfyllt sina åtaganden på ett bra sätt, till bekostnad på hunden.

 

[**BORTTAGEN**]

Precis vad jag skrev också.

Däremot så tillät hon inte "den duktige" att börja sin s.k behandling, utan hon sa att hon skulle hämta sin tik för att hon ville se hur P reagerade när han såg andra hundar. Och när han reagerade som han alltid gjort, och som hans ägare sagt, så släppte hon tiken på honom då. Utan att fråga ägaren, utan att ens ha sagt att hon hade den tanken från början.
Ägaren försökte få bort blandrasen, men hur stor chans tror du att hon har? Hunden var dessutom tränad till att börja slåss på "Varsågod" och att direkt sluta när "den duktige" sa "Stopp".

Eftersom P nu är avlivad så vill ju dom skaffa ny hund. Dom har tänkt på en större ras denna gång, men jag sa rätt ut att tänk om dom får en likadan hund, eller gör samma misstag igen?! Ska dom då ha en hund på runt 50 kg som gör samma skada? Då kommer hundarna i dennes väg inte att överleva om dom är för små..

Så jag bad dom att först och främst tänka igenom grundligt om dom gjort något fel under P's uppväxt. Tänka igenom allt riktigt noga många gånger, och se om dom verkligen är lämpliga att ha större hund.
Inte för att det inte finns MÅNGA större raser som är enklare, utan för att skulle det bli fel så gör en större hund större skada.