Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag blir lika trött varje år vid den här tiden då denna sortens trådar dyker upp. Jag menar okej första året problemet dyker upp, då förstår jag att man blir lite tagen på sängen och muttrar förbannat åt de där jävla raketerna, men sen då?
Ni som redan förra året upptäckte att era hundar var skotträdda, hur har ni jobbat för att få bort det problemet?
Är det bara jag som har en hund som inte ens lyfter på huvudet när det smäller? Betänk då att min hund är en Dobermann, de är ju inte direkt kända för sin mentala stabilitet.
Förra året var min hund inte ens tre månader vid nyår. När det började smälla några dagar innan var vi ute och gick hela familjen det vill säga jag, husse, Nemi och vår andra hund som vi hade då. Den gamla hunden var totalt oberörd. De första gångerna det smällde till stannade Nemi upp och såg sig omkring, vi andra gick vidare som om ingenting hade hänt, och Nemi hängde på.
På nyårsafton var vi inne och åt gott, skrattade och umgicks inga konstigheter. Vid ett när smällandet avtagit gick vi ut och kissade, smällde en del fortfarande, och en grupp tonåringar stod och smällde nån hemmagjord bomb ingen av hundarna reagerade.
Nu i höstas ville jag kolla av läget, eftersom Nemi bara var valp förra året ville jag inte räkna med att hon var oberörd. Jag gick ut och kanpade med henne, husse stod en bit bort och smällde smällare. Ingen reaktion. När vi är ute och går har jag alltid en kamptrasa i fickan så att jag kan leka bort situationen om hon skulle reagera.
Det är bara att inse att samhället kommer inte att anpassa sig efter mig, har jag en skotträdd hund för jag träna med den, och jobba för att få bort rädslan. Om jag inte lyckas med det/är för lat för att försöka får jag helt sonika åka bort och vistas i en stuga i skogen eller nåt.
Fel!
Inte fel i att ha viss framförhållning för hundens del, men fel att vika undan för ungarna. Jag tror taktiken att konfrontera är bättre än gå undan och vara orolig och osäker. Varför inte gå direkt fram till högen om du ser en, och berätta om vilka skador, fysiska och mentala, smällare kan åstadkomma hos en hund? Dom flesta ungdomar är faktiskt ganska vettiga om dom får en stund på sig att tänka över konsekvenser.
Jag tycker man ska kräva sin rätt till offentliga platser. Ingen ska få mig att smyga undan eller stanna hemma. Inte för att jag är kaxig med 2 stora schäfrar som sällskap. Jag var lika kaxig med bara en.
Jag tycker du ska leva som vanligt och använda ditt förnuft när något speciellt dyker upp. Annars kanske det slutar med att du aldrig vågar lämna tomten.
LIA
Jag ser det inte som att trotsa dom. Snarare som att det är dom som trotsar oss vuxna och dom regler, skrivna och oskrivna, som vi har i samhället. Just därför föredrar jag att konfrontera dom, innan dom hinner göra något dumt. Man ser ju i allmänhet på gruppens beteende vad som är på gång.Fast frågan är ju om det är värt att trotsa snorungarna. Jag har en kollega som fått smällare kastade på sig när hon gått hem ifrån jobbet nu de senaste dagarna. Hade hon haft med sig en hund och ungarna hade kastat smällare på hunden hade ju hunden kunnat blir rejält jävla skrämd och att arbeta bort den rädslan kan ju som tråden visat vara väldigt svårt. Är det värt det? Då är det väl bättre att gå ut utan hunden och försöka skrämma ur skiten ur ungsatarna utan hundarna.
KL
Alla ni som har sett snorungar med smällare: Varför har ni inte polisanmält dem? Det är förbjudet sedan 2001 http://www.police.se/inter/nodeid=36346&pageversion=1.jsp
Min hund klarade sig jättebra igår/idag så jag är så nöjd. Hon lyfte lite på huvudet när vi var ute och det smällde. Vi kom hem strax innan tolvslaget. Hon gick bara och lade sig när det smällde som värst
Och försök inte inbilla mig att hunden är skiträdd i skogen om det inte smälls direkt där, nog för att de har bra hörsel men blir de rädda av att ana ljudet av ett skott på så långt avstånd, ja då skulle nog min hund få höra det sista skottet, för då måste den ha det fruktanvärt jobbigt när det jagas och åskar, eller varför inte när ett avgasrör smäller till.
Fast frågan är ju om det är värt att trotsa snorungarna. Jag har en kollega som fått smällare kastade på sig när hon gått hem ifrån jobbet nu de senaste dagarna. Hade hon haft med sig en hund och ungarna hade kastat smällare på hunden hade ju hunden kunnat blir rejält jävla skrämd och att arbeta bort den rädslan kan ju som tråden visat vara väldigt svårt. Är det värt det? Då är det väl bättre att gå ut utan hunden och försöka skrämma ur skiten ur ungsatarna utan hundarna.
Jag skulle nog inte ta med mig hundarna ut om jag visste att skitungarna i området kastar smällare mot både folk och fä. Jag skulle nog knappt våga gå ut kvällstid själv, jag är rätt så rädd om mina öron och ögon och dessa ungar jag ju noll respekt för smällare, människor eller andra djur.
Någon skrev om en unge som försökte få igång en raket/smällare för att kasta in i bussen. Varför reagerade (som jag uppfattade det) inläggaren eller andra passagerare inte? Hade jag setat där med min hund, hade ungen mest troligt fått en riktig omgång.