M
Mirela
Helt plötsligt och chockartat lämnade våran hund oss och somnade in.
Vi har stor sorg och väntar på besked från obduktion för att sedan kunna gå vidare i livet och börja leva igen. Det kommer inte bli lätt och skuggan av hans närvaro kommer ständigt att vara saknad.
Jag har börjat kika lite på nya möjligheter (en hund) även om det kommer dröja innan vi skaffar oss en ny.
Vårat problem är att just nu som vårat liv ser ut, så kommer vi inte ha tid med en valp dom närmsta åren. Jag jobbar på 60% och min sambo heltid, nätter.
Jag har få sparade semesterdagar (kanske 18 dagar) att ta ut och det räcker inte för att kunna ta en valp.
Jag har pratat lite med folk på klubben och dom rekommenderade omplacerigar via uppfödaren eller liknande som är runt året. Tror ni det kan vara något eller är det dumdristigt?
Samtidigt som en del av mig dör varje dag jag går i tomma rum här hemma utan någon trogen följeslagare så är jag rädd. Rädd att den nya hunden inte kan leva upp till förväntningarna. Rädd för att jag ska jämnföra den med våran andra vän och inte tycka lika mycket om den. Rädd för ALLT somhar med en ny hund att göra. Samtidigt som jag verkligen INTE kan/vill vara hundlös för mitt liv känns meningslöst.
Det har varit och är mitt liv att träna/tävla hund. Hur ska jag då klara mig utan det?
Finns det någon med lite goda råd som kan hjälpa mig att reda ut alla tankar som susar runt i huvet?
Just nu känns det bara så otroligt tungt.
Vi har stor sorg och väntar på besked från obduktion för att sedan kunna gå vidare i livet och börja leva igen. Det kommer inte bli lätt och skuggan av hans närvaro kommer ständigt att vara saknad.
Jag har börjat kika lite på nya möjligheter (en hund) även om det kommer dröja innan vi skaffar oss en ny.
Vårat problem är att just nu som vårat liv ser ut, så kommer vi inte ha tid med en valp dom närmsta åren. Jag jobbar på 60% och min sambo heltid, nätter.
Jag har få sparade semesterdagar (kanske 18 dagar) att ta ut och det räcker inte för att kunna ta en valp.
Jag har pratat lite med folk på klubben och dom rekommenderade omplacerigar via uppfödaren eller liknande som är runt året. Tror ni det kan vara något eller är det dumdristigt?
Samtidigt som en del av mig dör varje dag jag går i tomma rum här hemma utan någon trogen följeslagare så är jag rädd. Rädd att den nya hunden inte kan leva upp till förväntningarna. Rädd för att jag ska jämnföra den med våran andra vän och inte tycka lika mycket om den. Rädd för ALLT somhar med en ny hund att göra. Samtidigt som jag verkligen INTE kan/vill vara hundlös för mitt liv känns meningslöst.
Det har varit och är mitt liv att träna/tävla hund. Hur ska jag då klara mig utan det?
Finns det någon med lite goda råd som kan hjälpa mig att reda ut alla tankar som susar runt i huvet?
Just nu känns det bara så otroligt tungt.