Nu finns hon inte mer

[rubytoo]

Sv: Nu finns hon inte mer

Usch så jobbigt!
Tänker på dig i din svåra stund!

Och våndas för vad som komma kommer...(har en gamling här hemma).

Tröstkramar!

Hon var verkligen jättefin!

Tack så hemskt mkt.

Det går faktiskt inte att förbereda sig, jag trodde jag hade gjort det men det var så fruktansvärt mkt värre än vad jag någonsin kunde tro

Ensamheten jag känner går inte att beskriva och när jag är hemma där jag vet att hon borde vara så kan jag knappt andas. Jag förväntar mig att se henne eller höra henne hela tiden, men det är bara tyst.

Allt känns bara som ett vakuum just nu.

Det är hemskt och jag saknar henne så otroligt mkt, känner ju inte till något vuxet liv utan henne

 

[Morpan]

Sv: Nu finns hon inte mer

*KRAM, KRAM, KRAM*

Vet precis hur det kännas att sätta bort en vän som man delat sitt "vuxna" liv med. Jag hade två chihuahuaor som var med mig i ca 12 år och jag fick sätta bort dem med ett års mellan rum. De var med mig när jag flyttade hemifrån, gick med mig genom separationer, ny sambo, flytt igen, husköp mm. Det var involverade i allt.

När jag fick låta sista "vavvan" somna in var jag övertygad om att jag skulle gå under. Det gjorde så ont och allt var så meningslöst. Jag kunde falla ihop på köksgolvet och bara grina och skaka tills jag var alldeles slut.

Jag tillät mig gråta och sörja. Många i omgivningen hade svårt att förstå. - Det är ju bara en hund, men dessa individer ska man bara ignorera. De förstår inte bättre.
Jag gjorde fina ramar som satte in favoritfoton i och la en älskad leksak bredvid. En kompis sa att det såg ut som ett altare. Men det struntade jag i för jag behövde det just då.

Efter detta hade jag bestämt för att inte skaffa någon ny hund. Men insåg att det var ännu jobbigare att leva utan hund. Så jag började titta lite på valpannonser och fastnade för Jack Russelln. Det var så Fanny kom till mig. Trodde aldrig att hon skulle kunna mäta sig med någon av de tidigare hundarna. Trodde inte att jag skulle kunna älska henne som jag älskade de andra. Men det gör jag Hon har inte ersatt någon och man kan inte jämföra. Hon är sin egen och hon är underbar.

 

[rubytoo]

Sv: Nu finns hon inte mer

En vecka har gått...

Så svårt att förstå att hon är borta

 

[rubytoo]

Sv: Nu finns hon inte mer

Varför är det så svårt?

 

[Lillies]

Sv: Nu finns hon inte mer

massor av tröst kramar! Så jätte fin vovven var!

 

[Blueeyes]

Sv: Nu finns hon inte mer

Usch, jag som precis fått ett nytt litet liv hemma hos mig, jag orkar knappt tänka på den dagen.

Massor av tröstkramar till dig!

 

[Tviggy1081]

Sv: Nu finns hon inte mer

hon var verkligen jättesöt!
massa tröstkramar till dig, vet hur det känns..

 

[mimus]

Sv: Nu finns hon inte mer

Varför är det så svårt?

Därför att hon betydde.
Därför att hon var en del av dig och ditt liv.
Därför att hon var älskad och kunde ge tillbaka.

Att förlora är fruktansvärt, och jag brukar ibland tänka att jag inga djur ska ha, men vad tomt och innehållslöst livet skulle vara då, eller hur?

All smärta är glädje och minnen, ta vara på dem, och vem vet, hon kanske finns någonstans runt omkring dig, inte som förr, utan på ett annat sätt.

Bara du lyssnar lite extra noga.

 

[Rotterö]

Sv: Nu finns hon inte mer

Tänker på dig tröst kramar.

Jag misste 2 vänner förra året. Mitt sto och min 12 åriga rottis tik.
Jag beslöt mig direkt för att köpa en ny. Hon är i dag 1 år
Men sålde 1 häst 4 år
Skulle sälja den andra. Veterinärbesiktningen visade WOBBLER slinger
Måste tas bort troligen på fredag . Han är bara 2 svenskt halvblod.
Jag är så j"""""kla ledsen.
Så jag har bara min nya vovve kvar, 4 borta på 1 år. PUUU hur orkar man.

 

[tuaphua]

Sv: Nu finns hon inte mer

Vad söt hon var!

Jag tog bort mina två gamlingar för två år sedan. Jag hade knappt något minne av livet innan dem. Jag hade ju vuxit upp med dem och visste inget annat.

Jag skaffade en ny hund strax efter att den första gått bort. Och ännu en ny när den andra fick tas bort. De nya små liven har hjälpt mig mycket med sorgen efter att de andra försvann.

Även om de aldrig kan ersätta mina förra älsklingar så har man rum för fler i hjärtat.
Jag tänker fortfarande på mina förra ibland. Men nu ser jag bara vår tid med ljus. Det jobbiga kommer alltid finnas kvar. Men det känns mindre med tiden. Och man minns de ljusa tillfällena mer.

Många tröstkramar! Det är hemskt att förlora en älskad.