Nu finns han inte mer :(

Sv: Nu finns han inte mer :(

Nu kom min Siruis och lade sig med huvudet i mitt knä. Tror ni han vet om det? Baloo var hans bästa kompis och har alltid funnits för honom :cry:
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Han har varit trött och stel ganska länge nu plus att han hade dåliga tänder. Pappa var inne med honom och antagligen var det så illa att det inte fanns något att göra :(
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Glim, så tråkigt :cry:

Klart att Sirius vet. Om inte annat så har du förmedlat det.

Ha det så bra ni kan.
Kram
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Sirius satt ute i hallen och gnydde bara ett par minuter innan mamma berättade det. Han måste ha vetat redan då...

Tack för kramen :) :cry:
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

bra textr som hjälpte mig när min första katt gick bort. Kanske kan hjälpa dig med.

Kram


Sällskapsdjur betyder så mycket för många av oss människor. För majoriteten är ett djur en familjemedlem, ett sällskap och en vän, som alltid är trofast och bereder sin ägare mycket glädje. Men djur har också ett egenvärde och är inte enbart till för oss människor.

Det innebär ett stort ansvar att skaffa sig ett djur- från början och hela tiden fram till den dag, när man genom dess sjukdom eller ålder måste skiljas åt.

Kan Du inte själv bedöma, när tiden är kommen, måste Du lita till Din veterinär.
Om Du orkar med det, rekommenderar vi, att Du är med vid avlivningen. Det händer nämligen ibland att konstiga tankar annars kan uppträda efteråt.

Det är ingenting att skämmas för, om Du sörjer ett djur, som du måste förlora.
Det är sedan flera år både utrett och konstaterat av en av landets biskopar- i samarbete med en kvinnlig veterinär- att sorgearbetet efter ett djur följer samma lagar som efetr en avliden människa. Förlusten av ett djur kan således sätta igång samma intensiva känslor, som när någon anhörig eller vän gått bort.
Sorgearbetet är indelat i tre olika stadier. Först kommer en chock, som kan vara mellan några minuter upp till felra dagar. Sedan tränger skuldkänslorna in, att Du kanske inte alltid varit så snäll och mild som Du borde.
Detta drabbar undantagslöst alla, hur bra matte/husse man än varit.
Till slut- även om det drjöer- har på något sätt även dessa intensiva känsloupplevelser blivit ett med Din personlighet. Slutligen resulterar det i, att Di inte känner Dig nedbruten utan berikad. I tid rör det sig nästan alltid om en sexmånadsperiod.

Många av Dina medmänniskor har kanske svårt att förstå, att djur kan vara värda tårar och oändlig saknad.


Att sörja ett djur behöver emellertid varken betyda tecken på hysteri eller mänskliga kontaktsvårigheter.
För många fler än Du kanske tror, att t. ex. "bara en katt/hund" det enda man har att leva för.

Av lång erfarenhet från djurägare, vars djur dött eller vi måste avliva, och till tröst för Dig som nu är i samma situation, vet vi att det ur sorg och saknad av ett älskat djur spirar ljusa minnen från lyckliga dagar, även om det tar sin tid.

När Du så småningom arbetat Dig igenom Din sorg och kanske skaffar Dig ett nytt djur, måste Du ha klart för Dig att man aldrig kan ersätta ett förlorat djur med ett annat. Liksom vi människor har varje djur sin speciella personllighet och charm.
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Skickar många tröstekramar till dig och Sirius.
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

va tråkigt, kram till dig! och puss till baloo!

När jag läser texterna här ovanför så tänker jag med en gång på vår schäfer som vi avlivade i nov, och jag saknar han precis lika mkt än, man älskar verkligen sin hund!
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Jättetråkigt med din vovve, men jag är övertygad om att han har det bra nu! Det ska tydligen vara ett rätt trevligt ställe, hundhimlen...

Det enda jag har skuldkänslor över, beträffande min cavalier som dog i april förra året, är att jag inte har sörjt henne sedan hon dog - jag sörjde henne INNAN, i två års tid (från att hon blev sjuk och fram tills hon dog) men inte efter. Men jag var bortrest när hon dog och jag fick aldrig se att det faktiskt hände, så på något sätt har nog inte hjärnan hängt med i att hon faktiskt är borta. Jag har sett graven, men det säger liksom ingenting. Det är en hög med jord med en marshallhållare på i mina föräldrars trädgård. Så jag känner skuld över att inte sörja henne, men det kanske man inte måste heller?
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Tack för alla tröstkramar. Jag tycker så synd om Sirius. Hur ska han klara sig utan Baloo? Han var jättelåg hela kvällen igår och i morse orkade han inte heller gå upp. Baloo var ju hans bästis :( Jag hoppas inte han deppar ihop totalt...

Men jag tror att Baloo har det bra nu i alla fall.
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

åhh vad tråkigt att höra *bamsekram till dig och Sirius*
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Baloo kommer få det bra där uppe i hundhimmlen. Och han kommer alltid vara med dig och resten av familjen.

Min hund dog i mina armar förra året i september, av livmodersinflamatin... Det var det hemskaste jag någonsin sett. Och jag gråter fortfarande på nätterna. Och jag brukade spela Aladdin låten för henne "I en helt ny värld", hon älskade den , brukar fortfarande göra det.

Men nu kanske Baloo och min Tosca leker tillsammans.

En stor Tröstkram från mig...
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Jag förstår hur du känner dig...

Jag var tvungen att ta bort min älskade schäfertik den 2 oktober. Hon fick disagnosen cancer 12 februari -05, veterinären gav oss 6 månader... Vi fick 7,5 månad!! Jag är glad att hon fick vara med oss hela sommaren.
Hon är begraven i björkbacken här hemma och våran katt Nisse brukar sitta på hennes sten och kika ut över hagarna.... Jag tror att han saknar henne, dom var bästa kompisar!!

Jag får tårar i ögonen varje gång jag tänker på henne, hon var mitt allt!

Stor tröstkram till dig från mig....
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Usch vad tråkigt. bara knappt nio år. Jag känner med dig.

Många kramar från den beardisälskande Carina
 
Sv: Nu finns han inte mer :(

Tack för alla svar.

Det är för jäkligt att en såpass ung hund ska få ont i lederna :( Men han var ganska stor och tung för att vara beardis. Sirius väger 10 kg mindre. Vet sa att han kunde få smärtstillande och hade vi tur så skulle de kanske hjälpa ett år, kanske inte alls. Nu slupper han ha ont i alla fall.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
4 852
Senast: Hermelin
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 255
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 759
Senast: Wille
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 122
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp