Nu får det vara nog!!!

[Nillizan]

Har ju skrivit här förr med svärmorsproblem m.m. Vi bor på samma gård och hästar och två små barn, min och sambos dröm... Trodde jag, men nu är måttet rågat! I förra veckan släppte jag ut min son för vi skulle upp till farmor ( hon skulle passa sonen) och var tvungen att gå på toaletten. När jag kommer ut 1 min senare hittar jag inte sonen och letar överallt på gården och är ju livrädd att han trillat i dammen. Efter ett tag ringer jag svärmor, svarar givetvis inte som alltid.. Till slut får jag tag i svägerskan och hon lugnar mig att svärmor har honom, då har hon åkt i väg med honom i bilen utan att säga till mig, utan blöjor, kläder m.m. Jag hade bara lust att ta henne i kragen och förklara hur orolig jag var, men när vi sedan möttes fick jag mig en utskällning att jag ringde och kollade så att sonen var med. Det skulle väl vilken frisk människa göra!? Vi var ju överens om att jag skulle ta honom upp och så skulle vi checka av. Så som man gör typ överallt? Igår kväll fick sonen ett springanfall och sprang runt runt och i mina ögon så klappade han till lätt på armen. Då blev hon rasande på sonen och hotade min 3 åring att han skulle passa sig väldigt noga, så inte farmor smäller till honom, för då blir det inte roligt. Sonen såg fundersam ut och jag undrar vad sjutton är det som händer. Gick hem med barnen och jag mår skit rent ut sagt! I morse kom vi knappt utanför dörren och då sa farmor till sonen "idag ska du få vara med mig hela dagen" När vi skulle till förskolan. Brukar man inte kolla av först med föräldern? Nu är det så jäkla mycket konstiga händelser och saker så jag vill flytta ifrån gården. Jag vågar inte ha barnen hos henne längre. Min sambo tycker som vanligt att det inget att hetsa upp sig för? Frågade honom var hans gräns går. Får inget svar...

 

[Gimlan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Det låter som att du ska flytta. Finns ju inte mer att säga om saken.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Jag tror att det blir svårt att komma tillrätta med problemet så länge ni bor kvar. Hon verkar ju inte gå att resonera med över huvud taget och vara ganska gränslös.

Ett problem är ju också att inte din sambo tycker att här är något problem. Jag hade tyckt att det var svårt att leva med en vuxen person som tycker det är helt normalt att hans mamma kommer in och styr och ställer. Han ställer ju heller inte upp för dig som tycker att det här är jättejobbigt vilket ju är helt förståeligt att du tycker.

Jag hade nog faktiskt flyttat själv om jag inte kunde få något gehör hos min sambo. Mitt hem är en plats där jag och min familj ska känna mig trygg och jag måste veta att min sambo står på min sida och kan stå upp för mig när det gäller.

 

[Lycanthrope]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Jag tycker också du ska flytta.

Väldigt tråkigt (och märkligt) att sambon inte förstår dig!

 

[trazel]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Jag vet inte om jag skrivit något i dina tidigare trådar, men nu gör jag det och ställer mig i skaran som säger att du ska flytta.

Det är ju inte första grejen som händer heller. Vad händer om du verkligen pratar allvar med din sambo? Att du tycker det är ett så stort problem att du/ni/barnen inte kan bo kvar? Har han något vett i skallen och kärlek till er så bör det ju ringa vissa klockor då.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Packa väskorna.

 

[mino]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Jag tycker inte att man behöver göra en så jättestor principsak av vad din svärmor gjort, hade det varit din mamma hade du gissningsvis sagt ifrån och så hade saken varit ur världen, så allvarligt verkar händelserna inte vara för barnet. Det som däremot är illa är att ni inte kan kommunicera och förtydliga lite regler för ur det ska funka, det låter som svärmor är ordentligt gränslös, förmodligen för att ingen säger ifrån. En grundregel skulle kunna vara att man alltid ska stämma av med er innan man tar sig friheter med barnen. Ni måste säga ifrån helt enkelt. Jag tycker att ni åtminstone ska ge det en ordentlig chans innan ni ger upp och flyttar. Det är trots allt en ganska kort period då barnen inte själva kan säga ifrån, inom bara några år så lär de själva protestera när farmor gör otrevliga saker.

Det stora problemet tycks egentligen vara din sambo och hans oförståelse för situationen.Jag tycker att du ska ta ett allvarligt samtal med honom. Om han inte lyssnar är detta värt att ni går till parterapeut och diskuterar. Om han inte är lojal med dig utan med sin mamma så är det ett jätteproblem som kan orsaka en allvarlig förtroendekris i förhållandet (har sett det hända mer än en gång). Ska ni kunna driva igenom ett mer respektfullt bemötande så måste han vara med på tåget. Han måste också sätta sig in i hur det känns att flytta in till en annan familj och förstå att det kräver en anpassning från båda håll, ni måste vara ett team. Ni är en familj, självklart måste han lyssna där du berättar om de gränser du vill sätta upp. Han behöver inte tycka att de är supernödvändiga, men han ska ändå respektera dig nog för att backa upp dig i det läget.

Så stå på dig, först mot sambon och sen ska ni gemensamt (mest sambons ansvar eftersom det är hans familj) stå på er mot svärmor.

 

[mino]

Sv: Nu får det vara nog!!!

(Kan tillägga att det alltid i långa loppet är bra att stå upp mot översittare som tar sig friheter. Jag har en nära släkting som ogillade sin svärmor och tog familjen och flyttade till andra sidan Sverige. Hon blev inte starkare av att fly mannens familj, snarare tvärtom, det förstärkte översitteriet. Visst ska man flytta om det trots allvarliga försök inte fungerar, det är ju rätt modigt att ens försöka bo ihop med sin svärmor, men inte förrän man känner att man gjort ett rejält försök att stå upp för sig själv.)

 

[Nillizan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Sambon tolkade det hela som att hans mor skulle vara "pedagogisk" och få sonen att sluta slåss. Jag kan bara utgå ifrån mig själv och när jag växte upp och en vuxen sa så till mig har blivit en öm punkt. Hade en arbetsgivare som sa så till mig när jag försov mig (första och enda gången) och det tog mitt fack på allvar och tog det som ett hot. Jag känner tyvärr inte igen min Goa sambo längre. När farmor låter de gå upp till vägen, hästar, leka bland vedsäckar, samt inte byter bajsblöjor bekommer honom inte. Han säger typ och? Var det någon som dog??? Nä, då är det inget att hetsa upp sig för. Blir tokig på hans nonchalans!

 

[Gimlan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

OK, det låter som även du och din sambo har stora problem.

 

[trazel]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Om det krävs att någon dör innan han reagerar skulle jag packa mina och barnens väskor.

 

[Nillizan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Tar jag upp något rörande barnen så intar han en försvarsställning med en gång. Sen när jag lyssnar på vad han har att säga så tar han på sig offerskjortan och säger att det spelar ingen roll vad han tycker, hans åsikt bär ingen tyngd. Sen lyssnar han inte på vad jag har att säga. Det roliga är att han ska tycka precis tvärt emot. Att sonen kom hem med sönderfrätt rumpa ryckte han bara på axlarna. Sån ynkrygg som inte vågar stå upp för sina barn. Likaså när sonen kom hem från förskolan och var ledsen för att en kille slog honom. Det var återigen jag som fick ta tag i detta, för sambon tyckte att barn mobbar varandra och då är det helt ok. Så är det hela tiden och sist började han håna mig inför barnen och jag tig upp det med honom, då fick jag till svars att jag ska välja, antingen dra eller acceptera som han är. ??? Var sjutton har hänt med honom? Jag förstår ingenting!!???

 

[Krystalline]

Sv: Nu får det vara nog!!!



Kanske är han rädd för sin mor?

Eller så kanske han vill göra slut och använder situationen för att slippa göra det, för att du ska göra det istället.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Låter som ett dåligt samvete tycker jag. Innerst inne fattar han nog att borde ta sin familjs sida men han klarar inte av det och ställer hellre ett ultimatum på DIG och låter dig (igen?) ta beslutet, lösa situationen och bära ansvaret för det. Då kan han ju skylla på dig sen för att det inte funkade (om du går) och vara den övergivna martyren....

Ynkryggsvarning.

Jag har för mig att jag tidigare läst att ni pratat om par/familjeterapi men att han inte ville? Eller hur var det? Oavsett hur behöver ni ju kunna komma överens om barnen.

 

[Nillizan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Tanken har slagit mig, då han har sagt så vid flera tillfällen. Speciellt när inget rör honom i ryggen. Men spiller barnen mat på golvet då reagerar han. Mycket märkligt! Småsaker stör han sig på, men saker som faktiskt betyder något som hur man är mot varandra betyder inget. Vad hasens gjort i detta läget?

 

[Nillizan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Ja, jag gick dit själv! :/

 

[Nillizan]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Det känns ju som en sista utväg med familjeterapi om han ska fortsätta vara sådan. Men hur sjutton löser man med barnen om vi ska gå isär?

 

[Skogstrollet]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Det känns ju som en sista utväg med familjeterapi om han ska fortsätta vara sådan. Men hur sjutton löser man med barnen om vi ska gå isär?

Det är isf det ni ska ta familjeterapin till hjälp med.

 

[mino]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Jag tycker att det låter som han undviker konflikter och känsliga situationer med alla utom dig som han är mer säker på. Inte alls bra och ett väldigt omoget beteende. Förmodligen därför han även vill undvika parterapi, han vet att han beter sig undvikande och det kan bli jobbigt om nån utomstående konfronterar honom med det. Dock tror jag verkligen att det skulle hjälpa till. Kan du hitta en manlig terapeut? Det kanske kan hjälpa? Annars känner jag mig tveksam till om det här kan hålla, det är så pass allvarligt att han inte backar upp dig och är lojal när det gäller barnen. Det går inte att släta över och det undvikande beteendet kommer tyvärr säkert att återkomma om han inte får sig en rejäl tankeställare.

Barnens säkerhet kan ni säkert styra upp regler kring, bara ni kan samarbeta.

 

[hindalhunned]

Sv: Nu får det vara nog!!!

Svårt att säga vad som skulle väcka upp din sambo och få honom att stå upp för dig och era barn, en del män gör det aldrig. Jag skulle vägra bo kvar nära er svärmor och bara komma dit när ni kan vara med barnen hela tiden. För hon verkar labil.

Jag skulle dessutom säga till sambon att utan parterapi kommer jag att lämna dig så får han välja. För mig hade gränsen gått när hon tar er son utan att säga till dig. Jag har själv en farmor som inte var riktigt frisk och har fått lida för detta under hela uppväxten.