Sv: Nu är kattjakten igång!
Vi letade inte alls, utan den första katten bestämde vi oss för strax innan vi skulle flytta hemifrån. Egentligen planerade vi inte att skaffa jatt, men samma sommar hade våran kompis katter fått en kull, och eftersom de ville bli av med ungarna så lovade vi att ta en. Först ville vi haft hanen, men då de lagt ut en massa pengar på honom hos veterinären och han har problem med hjärtat, så fick vi ta en av honorna istället. Först fick vi inte välja, utan skulle få Doris, den knäppa av dem - smal, skygg, honkattig till det extrema. Men sen när det började närma sig sa vår kompis mamma att det vore schysstast om vi fick komma och hälsa på katterna och sen välja den vi trivs bäst med, och det gjorde vi. Tjugo kronor ville de ha för henne. Elsa var sex månader, och storhusse grät när älsklingskatten skulle flytta, men till oss kom hon i december förra året och hon är den underbaraste katt vi nånsin träffat!
Vi hade inte kunnat gå efter färgen eftersom alla ungarna är blåtabby. Mamman är mörkare blåtabby och pappan är solid blå. Rasen hade vi inte heller kunnat gå efter, pappan är bred bonnkatt, och mamman 50/50 bonnkatt/siames. Min sambo vill egentligen inte ha något med siameser att göra, han gillar inte rasen tror han. Men min pappa sa åt oss att inte oroa oss, för enligt honom - som inte heller gillar renrasiga siameser - är siameskorsningar något av den goaste "huskattras" man kan hitta på denna jord, han har haft flera stycken! Och uppenbarligen...
När vi skulle skaffa nummer två var det återigen inte riktigt vi som bestämde. Vi hade väl tänkt leta litegrann, men vi ser hellre att saker impulsivt hittar oss än att vi letar och väljer, det brukar inte bli bra för oss vad det än handlar om. Så sant, så sant... Vi började leta så smått, och hittade en stor svart katt på ett katthem. Han var jättefin och snäll och vi tingade honom, och försökte få någon att skjutsa oss och hämta honom. Men då helt plötsligt hade allt bestämt sig för att gå emot oss, farmor vägrade (som skjutsade oss för att titta på honom första gången), mamma satte sig helt på tvären och var i princip villig att sluta prata med oss p.g.a. detta, katthemsföreståndaren blev sur för att det dröjde, och till slut kändes allt så åt helskotta fel så vi blåste av alltihop.
Jag blev riktigt nere en period och vi gav upp tanken på en till katt. Men så blev en annan kompis katt dräktig, och vi började vänja oss vid tanken igen. Sakta men säkert. Det var inte säkert att det skulle bli mer än tre, och tre var tingade. Men så en fredag i juni ringde hon och sa att nu var de födda, det blev fyra, och att vi gärna fick en om vi ville! Långsamt växte självförtroendet hos oss, jag var mer säker än sambon, jag ville ha en av ungarna!
Jag åkte och hälsade på dem när de var fyra veckor. En svart, två svartvita och en svarttabby. Men hur väljer man efter färg, klart jag hade velat ha den svarta, men vi skulle ju egentligen ha en hane och den svarta var en tjej. Jag gav upp färgtänkandet med en gång. Jag blundade och stack ner handen i bäbislådan och blev genast fångad och tvättad av svarttabbyn, en liten hane. Jag bestämde mig.
Allt medans de växte gick vi fram och tillbaka mellan säkerhet och tvivel, skulle det gå bra eller skulle något sätta sig ivägen igen? Kattungen vi valt visade sig vara en helt annan typ än Elsa, mer lik den fruktade Doris som ung: smal, skygg men intelligent, lite tillbakadragen, inte lika klumpig/gullig som syskonen, och definitivt inte dominant, men ändå hälsosamt kattungebusig. Jag var lite orolig att han inte skulle passa, jag har ju hört att man ska välja tuffingen i kullen för att inte få en såndär som sitter under soffan och glor hela dagarna. Men han tvättade mig och ägnade mig tid varje gång jag var där, som om han förstod att jag var hans. Jag berättade för honom att han hette Elvis, och en kväll två veckor för tidigt hämtade jag honom, köpte honom för en påse gott te. Han sov på spårvagnen hem.
Nu har han växt ifrån det där långsmala siamesutseendet han hade...från sin mamma...som är halvsiames, som Elsas mamma
, och växer upp till en stilig ung herre med fin "prydnadskatt-hållning". Jag tror jag tror på pappas fördomar om siameskorsningar!
(Elvis föräldrar är som Elsas fast svarta - Mamma siames/bondkatt tabby svart resp. blå, pappa stor bred bondkatt solid svart resp. blå)
Att sova tillsammans med honom och Elsa, se dem trivas med oss och varandra, tvätta varann och leka som bara katter kan, det hade jag inte kunnat leva utan idag!
