Generellt är svaret ett enkelt nej
.
Det handlar mestadels om hanteringen av köttet (eller andra livsmedel för den sakens skull) och vad det är för typ av produkt. Köttfärs och köttpålägg är till exempel farligare än en biff. Själva djuret när det växer upp har inte så mycket att göra med sjukdomsrisken på tallriken
. De stora producenterna har ofta, men inte alltid, bättre koll på vad de sysslar med. I Sverige kan jag nästan lova att det är säkrare (när vi talar om livsmedelssäkerhet) att käka ett pålägg från typ Scan än random gårdsbutik.
Men det är minst lika viktigt vad som händer hemma i köken hos folk! Scan, Arla och Tulip (bara några tillfälliga exempler) är under hård kontroll. Hemma i folks kylskåp kan vad som helst hända. Detta gör att kraven på producenterna ska vara hårdare än vad som borde vara nödvändigt.
Ett bra exempel på samspelet mellan producent och konsument, är den generation som är uppvuxen i efterkrigstiden. De är vana vid att spara på tillgångarna (t.ex. har de ofta högre temperatur i sitt kylskåp --> sparar på strömmen) och spara rester (som inte alltid kommer i kylskåpet direkt efter måltiden).
Den här generationen har också, helt naturligt pga. uppväxten, en större tendens för att spara utgången mat för att den inte ska "förgås".
Man har också sett att många äldre helst äter mat som är lite ljummen istället för brännhet. Dessutom tar de gärna ärtpurén (eller liknande) som kanske ligger tillsammans med köttet och potatisen åt sidan innan de värmer maten, för att den smakar godare kall. Om det är en bakterie eller två som gottat sig tillsammans med de andra ingredienserna så har de såklart redan spridit sig till Farbror Einars ärtpuré också.
På grund av ovanstående måste man alltså ställa krav på tillverkarna som egentligen skulle vara nödvändiga att ställa
. Man måste hela tiden tänka på hur folk hanterar och förvarar sina livsmedel och inte hur de borde göra det
.