Sv: Nostalgi från 70-talet + stamfråga
Silverkedjan skrev:
Därför att det står så i den ISLÄNDSKA handledningen för hur siffrorna ska sättas, och alla FEIF-länder ska använda samma standard för att BLUP-systemet ska fungera att samköra.
Vilket alltså åter för mig tillbaka till det jag tycker är pudelns kärna - det är ISLÄNNINGARNA vi ska påverka, de är mer marknadskänsliga
Famför allt Torwaldur då för det är hans skötebarn, blupen! Inte var han glad på mig på avelsmötet inte när jag kritiserade att om man avlar på enbart hög blup och högt bedömda hästar så blir ju alla släkt med varandra. Och när jag frågade om han var säker på att det verkligen gjorts framsteg i aveln, med tanke på att så få hästar bedöms, så svarade han att det var en felkälla i blupen! Ja och den är (nu höll jag på att svära också) tusan så stor för endast några få % bedöms! Och vilka är det då? Jo de som toppavlats av toppavlare med börsar som både har råd med dyra hästar och dyr träning!
Men om en riktigt bra häst hamnar oss någon som varken har resurser eller intresse att träna och visa, ja då kommer den inte med i statistiken och hamnar som gårdshingst och betäcker billigt hos andra med samma små resurser och intresse. Det kan vara enormt bra hästar, värda att avla på men kallas för skitavel (Torwalds eget uttryck på avelsseminariet) för de är inte bedömda och har ingen hög blup! De måste i så fall "upptäckas" av någon med resurser för att möjligen den vägen komma med i aveln, men inte ens då blir de så intressanta för de har sämre värde då de ju har en dålig blup, om så bedömningen skulle hamna skyhögt! Risken är alltså att det blir en väldigt smal avelsbas om vi avlar på enbart hög blup!
Blupen är statistik och ni vet väl vad man säger om sådan; med statistik kan man bevisa allt bara man väljer de rätta siffrorna. Det finns tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och så finns det statistik!
För att blupen skall vara rättvisande så skall ALLA avkommor bedömas, även rena "skiten", ursäkta men det var Torwaldur som använde det uttrycket som sagt. Men sedan har ju alla hästar en mor och en far, om den ena hingsten bara får sämre ston, ja då får han inte lika bra avkommor och sämre blup, ännu en felkälla alltså.
Sedan kan man fråga sig om själva bedömningssystemet och värdesättningen. Det behöver separeras mer och bedömas annorlunda för att jag skall känna att det skall vara ett tillförlitligt redskap för de egenskaper jag vill premiera! Fortfarande vill jag se och träffa individen och se om hingsten verkligen passar till mina ston, inan jag använder den! Och råkar granngården ha en hingst jag verkligen tycker är trevlig med gott lynne, lätt för gångarterna och trevliga avkommor och jag tycker den passar mina ston, ja då struntar jag i både blup och bedömning och tänk det är då jag fått mina bästa avkommor!
Tidigare föll även jag för tävlingsresultat och bedömningssiffror men när man tänker igenom det är de aldrig rättvisa. Har hingstägaren stora resurser får hästen mycket mer träning och större chanser än om den föds hos någon med mindre resurser. Jag har sett exempel på hingstar bedömda i klaas 2 efter kort träning som jag anser vara bättre än en del 1:a klasshingstar som fått lång gedigen och förstklassig träning för att komma dithän. Så jag tar både blup och bedömningar med en nypa salt och går enligt eget huvud och känsla. En riktigt bra hingst har mycket goda rörelser i hagen utan ryttare och redan som ung och otränad.
Sedan beror ju allt på vad man vill avla också och jag vill ha den totala frihet som finns på Island och som har gett hela den mångfald av storlek, byggnad, olika egenskaper och specialiteter samt det rika färgspektrat och bevara detta, precis som Águst Sigurdson sade i artikel i sista Islandshästen. Vi skall avla på alla sorters individer, bara de är friska och sunda, fria från spatt, eksem och andra veternärmedicinska fel samt inte har veterinärmedicinskt olämplig exteriör eller dito rörelser och alla bör ha ett godmodigt lynne som lämpar sig för att umgås med människan!
De behöver inte ha toppgång eller dito exteriör, bara de är trevliga, lättridna och samarbetsvilliga ridhästar som kan bli goda och älskade kompisar! För det är ju det som är huvudsaken. Vi vill ha en häst att älska och trivas med. Den behöver inte vara toppstammad, tävla eller ha enorma lyft. Det är en familjemedlem i första han och inte ett utställningsobjekt och tävlingsredskap! I alla fall inte för minst 95% av de som älskar islandshästar!
Anette
