Nordsvensk häst eller kallblodstravare.....

[Nepenthe]

Men...

Vi som har olika sorters (raser) av kallblod, kanske tycker att det är minst lika "dumt" att bunta ihop alla raser, som det vore att använda "fel" namn!

Alltså skillnaden mellan olika kallblodsraser, både i storlek och sätt att vara är ju gigantisk!

En Shire, är väldigt stor, en Nordlandshäst är en "ponny" i storlekshänseende. Likaså finns det det ganska "heta" kallblod (den moderna kallblodstravaren är det, på gott och ont), liksom det finns betydligt lugnare raser...

Så det är bra om det är tydligt i böckerna att det faktiskt handlar om hästar ur en specifik ras. För olika raser är olika...

Kanske vore det ett tips till @Lena Furberg , att faktiskt göra en grej av det där med "namnförvirringen" i boken/böckerna?

Att ta upp det där "med kärt barn har många namn" (kallblodstravare, nordis, nordsvensk travare...) på ett fiffigt sätt i någon liten utvikning, och sedan använda ett valfritt populärnamn?

Ja tänkte att det kanske gällde en serie och inte en faktabok
Mest för att göra det enklare i talskrift, t.ex

Men alltid är det någon som tar illa upp

 

[ameo]

Men...

Vi som har olika sorters (raser) av kallblod, kanske tycker att det är minst lika "dumt" att bunta ihop alla raser, som det vore att använda "fel" namn!

Orsaken till att de kallas för "bara" kallblod inom travet är ganska enkel.
Där finns två sorter att välja mellan - varmblod eller kallblod. Varmblodiga travhästar eller kallblodiga travhästar.
(här har vi också orsaken till varför de varmblodiga travhästar som fortsätter sin karriär som ridhästar fortsätter att kallas bara varmblod, som om det vore en ras...)

 

[skogaliten]

Orsaken till att de kallas för "bara" kallblod inom travet är ganska enkel.
Där finns två sorter att välja mellan - varmblod eller kallblod. Varmblodiga travhästar eller kallblodiga travhästar.
(här har vi också orsaken till varför de varmblodiga travhästar som fortsätter sin karriär som ridhästar fortsätter att kallas bara varmblod, som om det vore en ras...)

Jag syftade inte på den kallblodiga travhästen i det inlägget, när jag inledde med att skriva "Vi som har olika sorters kallblod...", utan på oss som hästar ur den stora grupp med många olika hästraser som brukar räknas som tillhörande gruppen "kallblod".

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kallblodshäst

Det är ett slags semantiskt problem, det där när ordet "kallblod" används som synonym för hästrasen "Kallblodstravare", när ordet "kallblod" också står för en en hoper med raser, varav vissa är föga besläktade med de nordiska kallblodshästarna som Dölehäst, NSV Brukshäst, Kallblodstravare, Fjordhäst, Islandshäst m.fl.

Tänk så mycket enklare det hade blivit om man redan 1964 hade hittat på något slags flashigt namn på den där nästan unika kallblodiga travaren som finns i Sverige och Norge, där vare sig ordet "Nordsvensk" eller "Kallblod" var så framträdande...

Men då hade vi ju inte fått skriva i den här tråden...

 

[Lena Furberg]

Ja tänkte att det kanske gällde en serie och inte en faktabok


Men alltid är det någon som tar illa upp

Det är inte till en faktabok utan en kapitelbok Stallgänget på Tuva fast i kapitelboks-form! Men det ser alltid illa ut om man har faktafel i en bok, som läsare stör jag mig jättemycket på sånt. Jag minns en hästbok där "ryttaren fattade tömmarna..." och bara kände att - nääää!!

 

[Lena Furberg]

Jag syftade inte på den kallblodiga travhästen i det inlägget, när jag inledde med att skriva "Vi som har olika sorters kallblod...", utan på oss som hästar ur den stora grupp med många olika hästraser som brukar räknas som tillhörande gruppen "kallblod".

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kallblodshäst

Det är ett slags semantiskt problem, det där när ordet "kallblod" används som synonym för hästrasen "Kallblodstravare", när ordet "kallblod" också står för en en hoper med raser, varav vissa är föga besläktade med de nordiska kallblodshästarna som Dölehäst, NSV Brukshäst, Kallblodstravare, Fjordhäst, Islandshäst m.fl.

Tänk så mycket enklare det hade blivit om man redan 1964 hade hittat på något slags flashigt namn på den där nästan unika kallblodiga travaren som finns i Sverige och Norge, där vare sig ordet "Nordsvensk" eller "Kallblod" var så framträdande...

Men då hade vi ju inte fått skriva i den här tråden...

Jag tycker namnet Kallblodstravare är lite tråkigt, det ger mer en gruppkänsla än en raskänsla. Nordsvensken är min favorithästras och även om hästarna (även travar-versionen) givetvis fortfarande finns kvar, tack och lov, så saknar jag namnet.

 

[mooi]

Vi döper om kallblodstravarna till kallisar!

Får likadana rysningar om ordet isis och islänning.

Kallingar! (som följd på nordingar)


...eller bara låta dem heta kallblodstravare.

 

[Zuzzi]

I Sverige har vi en betydligt "yngre" ras än den norska kallblodstravaren. Tidigt 1900-tal hade de mer renodlade travare medan vi i Sverige harvade med den nordsvenska brukshästen. Sakta men säkert blev ju intresset för trav större även här och aveln inriktades ordentligt, norska hingstar importerades (och på den tiden kunde de norska hästarna både godkännas som travare och inom döle-stamboken, inga konstigheter i Norge liksom. Vet att kallblodstravaren Pajaprins f.1990 gett berättigade avkommor i dölestamboken) men när det började ske här i Sverige blev det svettigt värre. När svenskfödda Solo 1026 (f.1930) godkändes blev det ramaskri och många arbetade för att han inte skulle få användas i avel, hans pappa var nämligen norsk och med en fin travstam. Vet inte hur intresset för Solo blev bland bruksfolket men han kom att dominera inom travaveln och fick många framgångsrika tävlande hästar. Där på 50-talet började vi ta in fler norska hingstar och vet att det finns flera av dessa norska travhingstar som har registrerade nordsvenska bruksavkommor, det var väl där nånstans det började bli allvar på att dela upp raserna och 1964 delades stamboken på riktigt och i den är just 50-talshästarna upptagna och det hette då NORDSVENSK TRAVARE och band 1-3 heter den just så, fr.om band 4 så heter dom Kallblodig travare, för att aveln mellan Norge och Sverige var så påtaglig så blev de en gemensam ras. Inte lika ofta har vi exporterat svenska hingstar men till slut fanns det ett intresse för norrmännen att köpa in någon svensk hingst som varit framgångsrik på banorna.

De kallades mycket riktigt nordsvensk travare bra länge men det korrekta namnet är Kallblodig travare, eller som det står på stamboken = riksstambok för kallblodstravaren.

Kärt barn har flera namn. Kallis, kallblod, kallblodstravare, påg, isbjörn, palt, "nordis" (ve och fasa). Inom travet kallar vi dom kallblod kort och gott eftersom vi har två raser = varm- och kallblod!

Finnhästen är som tidigare nämnt en helt egen ras och är inte lika hårt drabbade av inavel som våran ras är. Avelsbasen krymper drastiskt. Finnhästarna får tävla i våra lopp i speciella inbjudningslopp, var vanligare förut att de fick komma och tävla närsom norrut uppe i Boden med omnejd vill jag minnas. För norrmännen är det fritt fram att komma och tävla i vilka lopp de vill, lika för oss till Norge.

Att säga nordsvensk om en kallblodstravare är lika fel som att säga halvblod om svensk varmblodig ridhäst, egentligen. Kallblodstravare är nog den mest "korrekta" benämning om man vill uttrycka sig i text skulle jag säga och för mig som frälst, nordsvensk är långt ifrån vad rasen är idag och har varit på många årtionden.

Mvh Susanne, avelsinspiratör på Sleipner Ådalen (Sleipner är kallblodstravarens avelsförbund)

 

[Zuzzi]

Glömde peta med att innan typbesiktningen så förekom fuskavel, man betäckte sitt sto med varmblodstravarhingst istället och skrev in den påstådda fadern i språngrullan, helt plötsligt kom det fantomtravare ut på banorna och dominerade. Därför typbesiktningen kom till och därefter dna prov. De som föll för denna nämd blev s.k Utslagna för tävling och avel . Alla blev inte påkomna såklart och därifrån har vi också åt en lättare typ av ras.

 

[Mia_R]

Glömde peta med att innan typbesiktningen så förekom fuskavel, man betäckte sitt sto med varmblodstravarhingst istället och skrev in den påstådda fadern i språngrullan, helt plötsligt kom det fantomtravare ut på banorna och dominerade. Därför typbesiktningen kom till och därefter dna prov. De som föll för denna nämd blev s.k Utslagna för tävling och avel . Alla blev inte påkomna såklart och därifrån har vi också åt en lättare typ av ras.

När blodtypningen kom så slaktades det ut väldigt många dräktiga ston med fel föl i magen har jag fått berättat av en äldre gubbe inom travet.

Du glömde smeknamnet nordingar i uppräkningen. Min erfarenhet är även att nordsvensken var lättare i typen i norr jämfört med den som fanns i södra Sverige, jag vet inte om det är 100% sant men det ska ha förekommit inkorsning av ardenner för att få en grövre arbetshäst, vilket inte var önskvärt i norr där man ville ha en liten och smidig häst som kunde "simma" i snön när de arbetade i skogen.

De stackars ardennerhästar som kom norrut när vägarna till Norge skulle förbättras/byggas slet ont när de inte kunde ta sig fram i snön lika lätt som nordsvensken och på lite foder.

 

[athena]

Glömde peta med att innan typbesiktningen så förekom fuskavel, man betäckte sitt sto med varmblodstravarhingst istället och skrev in den påstådda fadern i språngrullan, helt plötsligt kom det fantomtravare ut på banorna och dominerade. Därför typbesiktningen kom till och därefter dna prov. De som föll för denna nämd blev s.k Utslagna för tävling och avel . Alla blev inte påkomna såklart och därifrån har vi också åt en lättare typ av ras.

Precis, det var ju det som hände i värmland. Man påstod att en hingst som varit död i fem år var pappa till en häst och att man sparat sperma i kallkällan . Jag bodde granne med dessa under ganska lång tid. Fast episoden utspelade sig väl på 60-talet typ.

 

[Lena Furberg]

I Sverige har vi en betydligt "yngre" ras än den norska kallblodstravaren. Tidigt 1900-tal hade de mer renodlade travare medan vi i Sverige harvade med den nordsvenska brukshästen. Sakta men säkert blev ju intresset för trav större även här och aveln inriktades ordentligt, norska hingstar importerades (och på den tiden kunde de norska hästarna både godkännas som travare och inom döle-stamboken, inga konstigheter i Norge liksom. Vet att kallblodstravaren Pajaprins f.1990 gett berättigade avkommor i dölestamboken) men när det började ske här i Sverige blev det svettigt värre. När svenskfödda Solo 1026 (f.1930) godkändes blev det ramaskri och många arbetade för att han inte skulle få användas i avel, hans pappa var nämligen norsk och med en fin travstam. Vet inte hur intresset för Solo blev bland bruksfolket men han kom att dominera inom travaveln och fick många framgångsrika tävlande hästar. Där på 50-talet började vi ta in fler norska hingstar och vet att det finns flera av dessa norska travhingstar som har registrerade nordsvenska bruksavkommor, det var väl där nånstans det började bli allvar på att dela upp raserna och 1964 delades stamboken på riktigt och i den är just 50-talshästarna upptagna och det hette då NORDSVENSK TRAVARE och band 1-3 heter den just så, fr.om band 4 så heter dom Kallblodig travare, för att aveln mellan Norge och Sverige var så påtaglig så blev de en gemensam ras. Inte lika ofta har vi exporterat svenska hingstar men till slut fanns det ett intresse för norrmännen att köpa in någon svensk hingst som varit framgångsrik på banorna.

De kallades mycket riktigt nordsvensk travare bra länge men det korrekta namnet är Kallblodig travare, eller som det står på stamboken = riksstambok för kallblodstravaren.

Kärt barn har flera namn. Kallis, kallblod, kallblodstravare, påg, isbjörn, palt, "nordis" (ve och fasa). Inom travet kallar vi dom kallblod kort och gott eftersom vi har två raser = varm- och kallblod!

Finnhästen är som tidigare nämnt en helt egen ras och är inte lika hårt drabbade av inavel som våran ras är. Avelsbasen krymper drastiskt. Finnhästarna får tävla i våra lopp i speciella inbjudningslopp, var vanligare förut att de fick komma och tävla närsom norrut uppe i Boden med omnejd vill jag minnas. För norrmännen är det fritt fram att komma och tävla i vilka lopp de vill, lika för oss till Norge.

Att säga nordsvensk om en kallblodstravare är lika fel som att säga halvblod om svensk varmblodig ridhäst, egentligen. Kallblodstravare är nog den mest "korrekta" benämning om man vill uttrycka sig i text skulle jag säga och för mig som frälst, nordsvensk är långt ifrån vad rasen är idag och har varit på många årtionden.

Mvh Susanne, avelsinspiratör på Sleipner Ådalen (Sleipner är kallblodstravarens avelsförbund)

Tack!

För mig personligen, framförallt i skrivandet av böckerna, handlar det egentligen bara om klangen på ordet. Nordsvensk låter så mycket vackrare än Kallblodstravare, på flera sätt (i mina öron och även ögon) samt att de alltid hette Nordsvenskar under min uppväxt. Ordet Kallblodstravare låter ... ja, lite kallt...! Och inte lika romantiskt - hah!

Men jag förstår, nu (hoppas jag) och jag ska INTE kalla dem Nordsvenskar i böckerna, jag lovar

 

[Zuzzi]

Ja det stämmer tyvärr, ofta så möttes nämnden av nyslaktade hästar som hängde för att tas reda på. Finns de som fått livstids avstängning både att äga, träna och beträda travbanor igen efter att de blivit påkomna. Min hovslagare hade en hingst varav en farbror som just blev avstängd kom med sitt sto och tyckte att min hovslagare kunde ju gå in och ta sig en kaffe så länge så skulle han fixa det där. Tyckte inte min hovis lät som en bra idé då ryktena gått före farbrorn så han fick gott åka hem med ett betäckt sto ändå, vilket nog inte var tanken egentligen men det var bara att hoppas att hon inte tagit sig på det språnget och hem och betäcka med vad det nu var han använde istället.

Jag har sett många bilder på norrländska nordsvenska ston födda 20-30 tal som var otroligt lätta för den tiden som sedan användes i travaveln så ja det är nog inte helt omöjligt att det kan stämma att vi hade en lättare typ på den tiden :-)

När blodtypningen kom så slaktades det ut väldigt många dräktiga ston med fel föl i magen har jag fått berättat av en äldre gubbe inom travet.

Du glömde smeknamnet nordingar i uppräkningen. Min erfarenhet är även att nordsvensken var lättare i typen i norr jämfört med den som fanns i södra Sverige, jag vet inte om det är 100% sant men det ska ha förekommit inkorsning av ardenner för att få en grövre arbetshäst, vilket inte var önskvärt i norr där man ville ha en liten och smidig häst som kunde "simma" i snön när de arbetade i skogen.

De stackars ardennerhästar som kom norrut när vägarna till Norge skulle förbättras/byggas slet ont när de inte kunde ta sig fram i snön lika lätt som nordsvensken och på lite foder.

 

[Zuzzi]

Precis, det var ju det som hände i värmland. Man påstod att en hingst som varit död i fem år var pappa till en häst och att man sparat sperma i kallkällan . Jag bodde granne med dessa under ganska lång tid. Fast episoden utspelade sig väl på 60-talet typ.

Haha ja exakt, ett exempel av dessa fall som dök upp! Jädrans fart i dom simmarna må jag säga

 

[Angua]

Kallblodstravare är ett skitsvårt namn när man kommer utomlands (dvs söder om danmark). Även om man säger det på rätt språk, de flesta har svårt att koppla att det faktiskt är namnet på rasen. Det låter mest som en beskrivning. Nordsvensk travare är mycket enklare att säga, då kopplar folk att det är en ras. Och blir vanligen väldigt nyfikna och vill veta mer om dem, särskilt i tyskland där jag tävlat min kbt en del.

 

[skogaliten]

Ja det stämmer tyvärr, ofta så möttes nämnden av nyslaktade hästar som hängde för att tas reda på. Finns de som fått livstids avstängning både att äga, träna och beträda travbanor igen efter att de blivit påkomna. Min hovslagare hade en hingst varav en farbror som just blev avstängd kom med sitt sto och tyckte att min hovslagare kunde ju gå in och ta sig en kaffe så länge så skulle han fixa det där. Tyckte inte min hovis lät som en bra idé då ryktena gått före farbrorn så han fick gott åka hem med ett betäckt sto ändå, vilket nog inte var tanken egentligen men det var bara att hoppas att hon inte tagit sig på det språnget och hem och betäcka med vad det nu var han använde istället.

Jag har sett många bilder på norrländska nordsvenska ston födda 20-30 tal som var otroligt lätta för den tiden som sedan användes i travaveln så ja det är nog inte helt omöjligt att det kan stämma att vi hade en lättare typ på den tiden :-)

Både ja och nej, på det där med "lätta hästar i Norrland" på den tiden...
Mitt intresse är främst Brukshästen, och dess historia, men det går ju inte att att ha det intresset, utan att också "kika lite" på travhästarna...

Även in på 1930-talet och 1940-talet, så är stomaterialet i stamböckerna ytterst heterogent. Om man läser måtten på hästarna, så ser man tydligt att det finns en "lättare" hästtyp, och en "grövre". Och man ser att valet av hingstar i aveln är också "olika".

Om vi går tillbaka till 1930-talet i runda slängar och fram till rasklyvningen 1964:
I främst län/områden som Västernorrland, Gävleborg, Värmland och delvis i Jämtland och vissa andra delmängder av Norrland, så togs det fram mycket travstammade hästar, som då mycket riktigt var "lättare".
I stamböckerna, om man nu brydde sig om att registrera hästarna i den då gemensamma stamboken, syns det tydligt att det i synnerhet i vissa geografiska områden, finns många hästar, "lättare" hästar med "travlinjer" i härstamningen.

Tyvärr är härstamningen, som den syns på Svensk Travsports tjänst "sök häst", inte riktigt komplett (det är inte "Blå basen" heller) när det gäller historiskt material, så de där hästarna som egentligen stod "med ett ben i vardera lägret" är ett uns svåra att identifiera, om man inte har tillgång till stamböckerna för både "Nordsvensk brukshäst", och för "Svensk Kallblodstravare"/"Nordsvensk travare".

Samtidigt, så pågick det en avel i norr, och då inkluderar jag "Hingstuppfödningsanstalten Wången" i resonemanget, ofta styrd av de Stora Skogsbolagen, där man försöker ta fram långbenta, stora och kraftiga Nordsvenska Brukshästar för att duga i skogen. De stora skogsbolagen, hade också egen uppfödning, samt höll egna avelshingstar.
Några exempel på stora "stuterier"/uppfödare är: Värmlandsstuteriet Norenberg, Umeå lantmannaskola, Holmens bruk m.fl.

Jag håller inte med om att hästarna generellt sett var större "i söder", men de som "exporterades" norrut, för skogsarbete, eller för avel, var oftast de "storväxta".

 

[Atle]

Lite rörigt blir det också för i Norge avlar de på ett annat vis än i Sverige. Där har de blandat ihop travarna med dölen en del och det ställer till det när vi importerar dölar. Tre generationer döle gäller för ston och fyra för hingstar, alltså ska det inte finnas travare inom de generationerna. Men den regeln efterlevs inte alltid och har inte gällt alltid heller.

 

[Zuzzi]

Om vi går tillbaka till 1930-talet i runda slängar och fram till rasklyvningen 1964:
I främst län/områden som Västernorrland, Gävleborg, Värmland och delvis i Jämtland och vissa andra delmängder av Norrland, så togs det fram mycket travstammade hästar, som då mycket riktigt var "lättare".
I stamböckerna, om man nu brydde sig om att registrera hästarna i den då gemensamma stamboken, syns det tydligt att det i synnerhet i vissa geografiska områden, finns många hästar, "lättare" hästar med "travlinjer" i härstamningen.

Tyvärr är härstamningen, som den syns på Svensk Travsports tjänst "sök häst", inte riktigt komplett (det är inte "Blå basen" heller) när det gäller historiskt material, så de där hästarna som egentligen stod "med ett ben i vardera lägret" är ett uns svåra att identifiera, om man inte har tillgång till stamböckerna för både "Nordsvensk brukshäst", och för "Svensk Kallblodstravare"/"Nordsvensk travare".

Jag bor på ett av ställena i Västernorrland (Dannero med omnejd) där det tidigt togs fram travare har jag sett i mitt egna arbete med att komplettera travstammarna med nordsvenskarna, det är så otroligt intressant att se hur inriktad avel ger resultat! I min databas www.haststam.se har jag lagt ner alldeles för många timmar att försöka komplettera ST's databas med nordsvenska stammarna så det blir mer lättöverskådligt, dock är det inte jag som sitter med de nordsvenska brukshästarna utan det är två "kollegor" och jag nördar vidare med min ras :-) hade önskat mig de norska travstamböckerna i julklapp men det får bli ett senare projekt

Ett exempel är Månulla, mormor till Månprinsen A.M.

www.haststam.se/horse/view/88565

 

[Mia_R]

I södra Lappland så var det nog ett väldigt stort inslag av döle. Hästarna jag sett på bilder från fjällböndernas hästar har inte varit några stora grova hästar utan små smidiga som både användes i jordbruket, på handelsresor till Norge och i skogen.

 

[skogaliten]

Jag bor på ett av ställena i Västernorrland (Dannero med omnejd) där det tidigt togs fram travare har jag sett i mitt egna arbete med att komplettera travstammarna med nordsvenskarna, det är så otroligt intressant att se hur inriktad avel ger resultat! I min databas www.haststam.se har jag lagt ner alldeles för många timmar att försöka komplettera ST's databas med nordsvenska stammarna så det blir mer lättöverskådligt, dock är det inte jag som sitter med de nordsvenska brukshästarna utan det är två "kollegor" och jag nördar vidare med min ras :-) hade önskat mig de norska travstamböckerna i julklapp men det får bli ett senare projekt

Ett exempel är Månulla, mormor till Månprinsen A.M.

www.haststam.se/horse/view/88565

Jag skulle också vara mycket lycklig, om jultomten kom med hela konkarongen med de norska stamböckerna (tung Döle likväl som Travare), till mig...

 

[SkorpSmulan]

Exakt!! Så sa vi också (Skellefteå). Det är kanske Norrländskt...?

Bloding och nordis ev nording i stall där jag hängt i Norrbotten på 90-talet.