Ni som valt bort barn/inte vill skaffa

[fio]

Jag har en ytligt bekant. Han blev pappa sent och det är det mest fantastiska han upplevt. Han unnar mig samma glädje och föreslår därför att jag ska skaffa barn

Inte den där mannen jag nämnde förut heller: han unnar mig något som han ser som den största glädjen. Och han påminner nästan varje gång vi träffas

Förlåt men....

 

[Exile]

Jag tror inte att du skulle "mala på" om andra saker än golf heller.

Jag tror snarast att de individer som "maler på" kan tänkas göra det om väldigt många saker.

Jag inser att jag har ett trevligt umgänge /socialt nätverk.
Ingen, säger ingen, har tjatat på mig om partner eller barn. Någonsin. Varken vänner, bekanta eller släktingar.
Fast det kan ju också handla om att jag inte uppfattar en fråga som tjat.
Inte den där mannen jag nämnde förut heller: han unnar mig något som han ser som den största glädjen. Och han påminner nästan varje gång vi träffas. Det blir inte tjatigt ändå, eftersom vi ses typ två gånger per år. Och jag tar det för vad det är: han försöker inte övertala mig till något utan han unnar mig en glädje.
Kanske det är därför jag inte upplever något tjat också; jag ser det inte som ett personligt ifrågasättande eller ett ifrågasättande av mitt val av liv. Och då är det ju inget problem.
Samma sak gäller min syster (eftersom vi har diskuterat frågan): även när hon levde i ett stadigt förhållande med samme man i ca 20 års tid var det ingen som frågade om eventuella barnplaner.

Nej du kanske inte blivit tjatad på, men om du sett vad många här i tråden skrivit så ser du att andra blir det. Jag har aldrig upplevt att någon (och har inte hört om det heller) tjatat i evighet om hur -valfri hobby- bara är det bästa och du kommer också förstå när du väl tar steget.. utan det är endast när det gäller barnfrågan.

 

[Viva]

Jag har nog svårt för predikanter oavsett om det gäller religion, barn, kost eller hobbies.

 

[Petruska]

Problemet är att det i vissa kretsar läggs fram så nedlåtande "men barn ÄR trots allt meningen med livet" "När SKA ni skaffa barn" "Sen när du ÄR mamma" så står det mig upp i halsen.

Som tur är behöver jag inte längre umgås med så många sådana personer längre, men det var några år som faktiskt var skitjobbiga där jag på regelbunden basis fick försvara mitt val. En vän inledde varje samtal med "men nu ska du väl ändå skaffa barn? Det vore sååå roligt.."

Jag funderar ibland över det där att BLI MAMMA. Att MAMMA skulle vara något en vill bli.

Just MAMMA-identiteten, som andra bygger upp den oavsett vilken person man själv råkar vara, är utan tvekan det starkaste argumentet mot att få barn. Att vara en MAMMA. Det är verkligen inget att yvas över. Ett ostron kan vara en mor.

 

[Petruska]

?!? Mitt inlägg var verkligen inget hallelujainlägg. Snarare ett påpekande till de som hängt upp sig på ”blöjor och skriknätter” medan jag ser det som så mycket mer och att de där blöjorna är en piss i Mississippi jämfört med de utmaningar man ställs inför som tonårsförälder.

Men att jag inte ångrar mitt eget föräldraskap ändå.

Varför behöver du svara de som DU TYCKER har HÄNGT UPP SIG på blöjor och skriknätter. Varför respekterar du inte dem mer än så? Oombedd, dessutom.

 

[bollen__]

Jag har i princip alltid känt att jag inte vill ha barn, förutom några få tillfällen när jag vacklat och funderat och tänkt men ändå landat i att nej, jag vill inte ha barn. Den ena gången var när min allra bästa vän kom hit och berättade att de skulle ha barn, i samband med att jag nyss haft en stroke; trodde att den berodde på en allvarlig ärftlig sjukdom och i samma veva fyllde 30. Då tvekade jag och funderade om jag kanske ville ha barn ändå. Men perioden varade inte så länge, och när jag träffade min vän i somras blev hon nästan lite stött när jag sa att jag inte ville ha barn, och i princip aldrig velat. Då drog hon upp just den episoden. Men det vore väl jäkligt dumt om man skaffar barn på impuls och ångrar sig sen
Min man är ganska neutral i barnfrågan. Han tror att han nog skulle kunna tycka att det var trevligt med ett barn, men det är inget han saknar heller. Han känner ingen längtan iallfall. Han är 40+ nu.

 

[monster1]

Det har ju dykt upp en hel del trådar om det här med att inte skaffa eller skaffa barn. Så jag tyckte att det vore intressant att få höra lite mer från andra som inte vill ha eller har valt bort att skaffa barn. Hur resonerar ni?

Personligen så är nog det som skrämmer mig allra mest (bortsett från ett faktiskt barn och att lägga mitt eget liv åt sidan) att ha något som växer inne i min kropp. Är något så sjukt obehagligt över hela situationen att jag får rysningar i ryggraden. Som sagt så skulle jag aldrig kunna tänka mig att viga mitt liv åt någon annan heller. Jag vill vara huvudkaraktären i min bok.

Jag tycker om att umgås med barn på det sättet att det är roligt att förmedla kunskap de har fantasi, nyfikenhet och entusiasm osv. Jag skulle nog inte ha några problem med att vara gravid (min mamma hävdar att vi har lättsamma graviditeter), födandet verkar skitläskigt. Men jag skulle inte orka med det där ansvaret hela dygnet hela livet. Jag trivs bra med husdjuren de är lagom mängd ansvar och att jag kan leka lite med syskonbarnen.

Nu lever jag ihop med ett gäng bonustonåringar, det är både roligt och jobbigt, men stärker mig i att det är skönt att slippa vara primärförälder, samtidigt hade det nog varit roligt att lära känna dom från det att dom var små och följa utvecklingen.

 

[Lena Furberg]

Varför behöver du svara de som DU TYCKER har HÄNGT UPP SIG på blöjor och skriknätter. Varför respekterar du inte dem mer än så? Oombedd, dessutom.

Ingen i någon tråd här är väl "ombedd" att svara eller kommentera? Det är väl ett öppet forum, och även i den här tråden skriver människor egna observationer och åsikter utifrån sina egna erfarenheter? Det betyder inte att man inte respekterar andras erfarenheter, man kanske vill dela med sig av andra? Jag tycker hela tråden är ett exempel på detta. Jag har något vagt minne av att du själv i något tidigare sammanhang påpekat att tonårstiden mycket väl kan vara betydligt mer krävande för en förälder än småbarnstiden.

 

[stjarnhimmel]

Ingen i någon tråd här är väl "ombedd" att svara eller kommentera? Det är väl ett öppet forum, och även i den här tråden skriver människor egna observationer och åsikter utifrån sina egna erfarenheter? Det betyder inte att man inte respekterar andras erfarenheter, man kanske vill dela med sig av andra? Jag tycker hela tråden är ett exempel på detta. Jag har något vagt minne av att du själv i något tidigare sammanhang påpekat att tonårstiden mycket väl kan vara betydligt mer krävande för en förälder än småbarnstiden.

Det handlar väl om att det blir lite tröttsamt att det alltid är folk som ska säga att barn är meningen med livet, barn är så fantastiska etc.
Vi har hört det så många gånger. Men det är som att man inte får säga något negativt om barn utan att folk måste försvara barn eller säga hur fantastiskt det är.
Så därför är denna tråden intressant- att istället få höra varför folk inte vill ha barn.

 

[Lena Furberg]

Det handlar väl om att det blir lite tröttsamt att det alltid är folk som ska säga att barn är meningen med livet, barn är så fantastiska etc.
Vi har hört det så många gånger. Så därför är denna tråden intressant- att istället få höra varför folk inte vill ha barn.

Och jag skulle aldrig komma på tanken att skriva eller säga att "barn är meningen med livet", det vore helt bisarrt. Mitt första inlägg var verkligen ingen uppmuntran eller något hallelujainlägg utan snarare motsatsen. Jag känner att det lästes lite som fan läser bibeln.

 

[Petruska]

Ingen i någon tråd här är väl "ombedd" att svara eller kommentera? Det är väl ett öppet forum, och även i den här tråden skriver människor egna observationer och åsikter utifrån sina egna erfarenheter? Det betyder inte att man inte respekterar andras erfarenheter, man kanske vill dela med sig av andra? Jag tycker hela tråden är ett exempel på detta. Jag har något vagt minne av att du själv i något tidigare sammanhang påpekat att tonårstiden mycket väl kan vara betydligt mer krävande för en förälder än småbarnstiden.

Jag tycker tonårstiden är ett av många goda argument mot att skaffa barn, ja.

Men nu var det här ju en tråd om att ha valt att inte få barn. Varför går du då in och värderar att andra har "hängt upp sig" på barnskrik och blöjor, eller vad det nu var? Det var min fråga. Du underkänner därmed andras anförda anledningar till att inte få barn. Det är mitt problem i det här fallet.

 

[escodobe]

Jag funderar ibland över det där att BLI MAMMA. Att MAMMA skulle vara något en vill bli.

Just MAMMA-identiteten, som andra bygger upp den oavsett vilken person man själv råkar vara, är utan tvekan det starkaste argumentet mot att få barn. Att vara en MAMMA. Det är verkligen inget att yvas över. Ett ostron kan vara en mor.

Ja, mitt intryck är att det främst är personer som inte har så mycket annat i sitt liv som går upp så extremt i mammaidentiteten.

 

[mandalaki]

Jag tycker tonårstiden är ett av många goda argument mot att skaffa barn, ja.

Men nu var det här ju en tråd om att ha valt att inte få barn. Varför går du då in och värderar att andra har "hängt upp sig" på barnskrik och blöjor, eller vad det nu var? Det var min fråga. Du underkänner därmed andras anförda anledningar till att inte få barn. Det är mitt problem i det här fallet.

Men det värderade jag också. Jag tyckte att det var provocerande omoget och nedlåtande att skriva att föräldrar måste ha haft ett kass liv om de tycker att blöjbyten och sömnbrist är höjden av lycka.

 

[Hedinn]

Men det värderade jag också. Jag tyckte att det var provocerande omoget och nedlåtande att skriva att föräldrar måste ha haft ett kass liv om de tycker att blöjbyten och sömnbrist är höjden av lycka.

Samma här, jag antog att det var vad @Lena Furberg bemötte, även om hon inte citerade, och det kan jag verkligen inte se nåt fel med.

 

[Petruska]

Men det värderade jag också. Jag tyckte att det var provocerande omoget och nedlåtande att skriva att föräldrar måste ha haft ett kass liv om de tycker att blöjbyten och sömnbrist är höjden av lycka.

Antingen missade jag något i ditt inlägg, eller inlägget i sin helhet, eller så avhöll du dig från ord som underbara barn/åldrar och från att uttrycka kärlek till vare sig tonåring eller annan unge.

Jag tolkar nog det där med att en inte vill byta blöjor istället för att sova på nätterna, bara som just ett uttryck för att man inte vill ha barn. Om man hade velat det, hade antagligen blöjbytena framstått som mer överkomliga. Ungefär som att jag inte vill ha (egna) katter för att både lådan och inte minst kattmaten är så motbjudande. Det betyder på riktigt bara att jag inte är angelägen nog om att ha (egna) katter för att tycka att det vore värt lite ansträngning och motstånd. (Om katter inte hårar, inte jamar när jag sover, inte äter otäck burkmat osv osv, ja, då kan jag gärna ha några. Men då pratar vi ju inte om katter överhuvudtaget, utan snarare om någon sorts gosedjursrobotar.)

 

[mandalaki]

Antingen missade jag något i ditt inlägg, eller inlägget i sin helhet, eller så avhöll du dig från ord som underbara barn/åldrar och från att uttrycka kärlek till vare sig tonåring eller annan unge.

Jag tolkar nog det där med att en inte vill byta blöjor istället för att sova på nätterna, bara som just ett uttryck för att man inte vill ha barn. Om man hade velat det, hade antagligen blöjbytena framstått som mer överkomliga. Ungefär som att jag inte vill ha (egna) katter för att både lådan och inte minst kattmaten är så motbjudande. Det betyder på riktigt bara att jag inte är angelägen nog om att ha (egna) katter för att tycka att det vore värt lite ansträngning och motstånd. (Om katter inte hårar, inte jamar när jag sover, inte äter otäck burkmat osv osv, ja, då kan jag gärna ha några. Men då pratar vi ju inte om katter överhuvudtaget, utan snarare om någon sorts gosedjursrobotar.)

Hade det handlat om det hade jag nog inte reagerat (alltså om att man inte vill byta blöjor). Men föräldrar ansågs ha levt urtråkiga liv för att de tog även vedermödorna med att ha barn.

 

[Petruska]

Hade det handlat om det hade jag nog inte reagerat (alltså om att man inte vill byta blöjor). Men föräldrar ansågs ha levt urtråkiga liv för att de tog även vedermödorna med att ha barn.

Ok, jag noterade nog inte det fullt ut. (Dvs var väl respektlös nog att inte helt ta det på allvar eller nåt. )

 

[Hedinn]

Hade det handlat om det hade jag nog inte reagerat (alltså om att man inte vill byta blöjor). Men föräldrar ansågs ha levt urtråkiga liv för att de tog även vedermödorna med att ha barn.

Inte ens bara tog vedermödorna, utan att de skulle se de bitarna som det fantastiska med att ha barn.
@Petruska Inläggen nedan är det väl framför allt, som orsakat diskussionen. Handlar alltså inte alls om att man själv inte är intresserad av att ha barn av såna anledningar.

Något som får mig att fundera är hela "barn är det bästa som kan hända i livet" hysterin. Alltså dessa människor måste ju haft ett liv tråkigt som pesten om byta blöjor och sömnlösa nätter är det mest exotiska de kan tänka sig

Det var bara två exempel. Byt ut byta blöjor och sömnlösa nätter till att inte ha något eget liv öht Dvs jag har svårt att se att man kan ha haft ett särskilt tillfredsställande liv innan man skaffade barn om man anser att ett barn som kräver tillsyn 24/7 är meningen med livet.

 

[Imogen]

Något som får mig att fundera är hela "barn är det bästa som kan hända i livet" hysterin. Alltså dessa människor måste ju haft ett liv tråkigt som pesten om byta blöjor och sömnlösa nätter är det mest exotiska de kan tänka sig

Du menar precis som alla dessa hundägare måste haft ett liv tråkigt som pesten om det mest exotiska de kan tänka sig är att traska runt och samla bajs i platspåsar fem gånger om dagen?

Eller så är det så så att det som föräldern eller hundägaren anser vara det "bästa som hänt i livet" kommer med en del trista och jobbiga bitar men som på det stora hela övervägs av det man tycker är fantastiskt? Alldeles oavsett vad det är...

 

[mandalaki]

Du menar precis som alla dessa hundägare måste haft ett liv tråkigt som pesten om det mest exotiska de kan tänka sig är att traska runt och samla bajs i platspåsar fem gånger om dagen?