Sv: Ni som påstår att trav är djurplågeri
Utrustning är inte av ondo i mina ögon. Att använda uppkäk (som man måste spänna så den inverkar kanske ska tilläggas, inte alla gör ju det utan har den såpass lös att den bara inverkar om huvudet hamnar för lågt) triggar lätt till spänningar på fel ställen, att använda tungband skadar lätt tungbenet, tungan är känslig! Men visst, mycket utrustning KAN vara skadligt, och då är jag även emot "vanlig" utrustning. Inte använda sadel som passar minsta lilla illa och använda så milt bett som möjligt och sträva efter så milt bett som möjligt, inte använda vissa bett som -alltid- är obekväma/obehagliga osv.
Jag har haft tre egna travare, har nu en, tränar fritidsdressyr, vad de har/haft för utrustning känns mindre relevant i frågan vilket iofs vilken typ av hästar jag har/har haft och vad de används till också iofs är. En av hästarna körde vi en del med, även på travbanan och i travträningssyfte eftersom syrran tog amatörtränarlicens.
Angående att "slå fram" hästen så syftar jag inte i första hand på såna extrema saker. Snarare de små detaljerna. och hoppning är nog tio resor värre på den fronten än trav upplever jag. Det jag menar är snarare att enligt mina gränser för när en häst "borde starta" eller inte är det många som pressar sina hästar för hårt. Hästen vet inte alltid vad den vill mer än att ta det minst onda av de olika alternativen (om inga goda alternativ finns). Mest ett konstaterande - hästen är människans bästa slav. Man kan använda taskiga metoder men ändå få rätt resultat även om det är lite gambling, vissa hästar säger ifrån. Travare (varmblods-) upplever jag överlag ha ett sånt psyke att de går att pressa. Att deras gräns innan de säger ifrån är väldigt hög (ofta). Kanske en anledning till att de springer så bra, att de vill kämpa trots att kroppen säger emot då och då (det kommer den ju göra i träningen om inte annat, man kan inte träna mjölksyraträning utan obehag! ). Hästarna vet sällan skillnad på varför det är obekvämt/obehagligt.
Sen är det ju skillnad på att hästen -till slut- säger stopp mot att den gör det direkt. Självklart kommer de säga stopp till slut, om inte annat när de rasar igenom hindret för att de inte klarade hoppa eller när de ligger på marken för att de inte orkade springa längre det är lite det som är poängen, att man ibland tar till tillfälliga lösningar som funkar just DÅ för att det är stora pengar på spel. Vilket jag till en viss gräns har förståelse för men inte vill göra själv.
Benskydd kan man inte jämföra med "obehaglig" eller "riskabel" utrustning (sånt som kan orsaka smärta/obehag för hästen), benskydd är inte obekväma så länge de passar bra och inte skaver.
Utrustning är inte av ondo i mina ögon. Att använda uppkäk (som man måste spänna så den inverkar kanske ska tilläggas, inte alla gör ju det utan har den såpass lös att den bara inverkar om huvudet hamnar för lågt) triggar lätt till spänningar på fel ställen, att använda tungband skadar lätt tungbenet, tungan är känslig! Men visst, mycket utrustning KAN vara skadligt, och då är jag även emot "vanlig" utrustning. Inte använda sadel som passar minsta lilla illa och använda så milt bett som möjligt och sträva efter så milt bett som möjligt, inte använda vissa bett som -alltid- är obekväma/obehagliga osv.
Jag har haft tre egna travare, har nu en, tränar fritidsdressyr, vad de har/haft för utrustning känns mindre relevant i frågan vilket iofs vilken typ av hästar jag har/har haft och vad de används till också iofs är. En av hästarna körde vi en del med, även på travbanan och i travträningssyfte eftersom syrran tog amatörtränarlicens.
Angående att "slå fram" hästen så syftar jag inte i första hand på såna extrema saker. Snarare de små detaljerna. och hoppning är nog tio resor värre på den fronten än trav upplever jag. Det jag menar är snarare att enligt mina gränser för när en häst "borde starta" eller inte är det många som pressar sina hästar för hårt. Hästen vet inte alltid vad den vill mer än att ta det minst onda av de olika alternativen (om inga goda alternativ finns). Mest ett konstaterande - hästen är människans bästa slav. Man kan använda taskiga metoder men ändå få rätt resultat även om det är lite gambling, vissa hästar säger ifrån. Travare (varmblods-) upplever jag överlag ha ett sånt psyke att de går att pressa. Att deras gräns innan de säger ifrån är väldigt hög (ofta). Kanske en anledning till att de springer så bra, att de vill kämpa trots att kroppen säger emot då och då (det kommer den ju göra i träningen om inte annat, man kan inte träna mjölksyraträning utan obehag! ). Hästarna vet sällan skillnad på varför det är obekvämt/obehagligt.
Sen är det ju skillnad på att hästen -till slut- säger stopp mot att den gör det direkt. Självklart kommer de säga stopp till slut, om inte annat när de rasar igenom hindret för att de inte klarade hoppa eller när de ligger på marken för att de inte orkade springa längre det är lite det som är poängen, att man ibland tar till tillfälliga lösningar som funkar just DÅ för att det är stora pengar på spel. Vilket jag till en viss gräns har förståelse för men inte vill göra själv.
Benskydd kan man inte jämföra med "obehaglig" eller "riskabel" utrustning (sånt som kan orsaka smärta/obehag för hästen), benskydd är inte obekväma så länge de passar bra och inte skaver.