Ni som har hund och barn

[Mirela]

Ja, vi planerar för fullt för hundskaffandet igen. Det kommer troligen inte detta året men kanske nästa (våran gick bort nu för ett tag sedan )

Vi vill ju ha barn, kanske om en tre fyra år. När ni valde ras, valde ni med tanken att ni ska ha barn någon gång? Jag har kört brukset mycket innan och hade en hund som lätt blev rastlös och deprimerad om han inte fick jobba och krävde att få jobba minst två dagar/vecka.

Jag har en sambo som inte kan ett smack om brukset och är noll intresserad av det också. Han har rollen som mysfarbror som gärna leker med hunden och tar långpromenader i skogen, viss del av uppfostran (hemma i vardagen) men skulle aldrig få för sig att träna med hund.

Jag kan tänka mig att första månaden när man precis har fått barn så är man inte direkt så hurtig på att ställa sig på planen och köra ett lydnadspass eller kliva upp 04.00 för att lägga spår.

Men hur funkar det rent praktiskt, hur har ni löst det ni som har brukshundar? Eller gjorde ni ett annat val av hund?

Jag planerar frammåt och hunden lär ju lätt finnas där när barn kommer på tapeten. En annan hemsk tanke som slog mig, Tänk om barnet har allergi? (hemska tanke )

Berätta gärna om er vardag och val av hund första halvåret ni hade barn

 

[Mirela]

Sv: Ni som har hund och barn

Jag kanske skulle lagt denna på föräldrarforumet ist

 

[Swat]

Sv: Ni som har hund och barn

Jag tror att detta är VÄLDIGT individuellt!

Våra hundar får acceptera att träningen blir lite si och så i perioder!
Inte blir det "deprimerade" för det

En bra brukshund är i mina ögon en hund som både kan jobba stenhårt i många timmar OCH koppla av när så krävs.
Att "klättra på väggarna" för några dagars vila hade inte fungerat här!

Sedan är det ju inte så svårt att ta med en liten bäbis den första tiden tycker jag.
I en babybjörn på magen sitter bäbisen som en kung och en vagn kan man lätt ha med både på lydnadsplanen och i skogen - om man planerar var man lägger spår/kör sök osv.
Det blir nog klurigare när de är 3-4 år och har en massa egna åsikter

Vi hade tre brukshundar varav en valp när vår bäbis föddes + en liten sällskapshund och det har fungerat fint!

Om barnet utvecklar allergi får man ta det då! Varför oroa sej får något man inte kan påverka?

/Swat - nybliven mamma

 

[Gnist]

Sv: Ni som har hund och barn

Jag har aldrig valt ras med tanke på att det ska komma barn/fler barn in i familjen.

Ska man ha hund ska man ha den ras som passar en själv bäst. Blir bästa resultatet i slutänden då.

 

[Snurrfian]

Sv: Ni som har hund och barn

Våran första hund var 2 år när första barnet kom, inga problem alls, många långa barnvagnspromenader, när dottern somnade ställde jag vagnen och körde lite lydnad där vi var. Jag åkte även en hel del på agilityträningar och samma sak där, barnet somna efter lite vagns körning och så ställa vagnen på sidan av planen och köra lite agility. Vaknade barnet så var det bara att bryta en stund, eller oxå be någon annan att gunga lite på vagnen en stund!

Andra barnet upptäckte jag sjalvärlden, och det blev ännu enklare att trampa runt i skog och mark!

Sen hade kanske jag fördelen av att våran även fungerade som jakthund, så från jaktsäsongens början så behövde jag i princip bara gå rastningspromenader, motionen fick han geno jakt upp till fyra dagar i veckan, och i övrigt var han rätt nöjd med att ligga hemma.

När sedan barnen har blivit större så har jag lämnat dem hemma hos maken och åkt och tränat själv, ganska skönt med en stund för sig själv!

Nu är barnen 5 och 8 år och vi hämtade hem vårat nya yrväder i maj, minstingen tyckte att det var lite jobbigt i början när valpen gärna bet i fötterna och hoppade mot honom. Men nu fungerar allt i vardagen utan problem, minstingen har lärt sig hur han ska hantera hunden och yrvädret har även lärt sig hur man uppför sig!

 

[Rialavargen]

Sv: Ni som har hund och barn

Min hund älskar barn. Ibland har jag tänkt den galna tanken att vi borde skaffa ett till barn så Tumpen kunde få njuta av en bäbis... Många hundar älskar barn, så är man bara en god vuxen så tror jag att hundarna får ett jättefint liv som en medlem i en barnfamilj.

Välj den ras ditt hjärta väljer. Med din erfarenhet så blir det nog alldeles toppen. Ett par spår på helgerna och lite andra små aktiviteter räcker förmodligen. Förutsatt att du kanske inte väljer bc, eller liknande.
Att få se sin älskade hund interagera med sina barn är livets krydda. Oavsett det handlar om att fylla på vattenskålen, ombesörja att Tumpen får en "fingervirkad" halsduk i julklapp, eller att hunden slickar i sig matrester runt kinderna på barnet får en mattes hjärta att smälta.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ni som har hund och barn

Vi har en borderterrier (ett litet hår av hin! ) som jag tror kräver ungefär lika mycket aktivering som en brukshund. Vår bebis kommer i augusti och jag har också funderat litegrann på det här men kommit fram till att det faktiskt inte är något jag bekymrar mig det minsta om.

Hon får gilla läget! Några timmars promenader om dagen inbillar jag mig inte kommer vara några problem. Man får ta det i omgångar mellan amningar och partnern brukar ju också vara hemma de första veckorna.

Sen måste man ju inte åka iväg till klubben och träna moment heller, man kan ju träna på promenader, lägga något spår i någon skogsdunge hemmavid eller köra lite uppletande. Har man gräsmatta kan man slänga ut godis/mat.

Kanske kan det vara skönt att lämna bort hunden de första dagarna så man inte har alltför mycket att tänka på.

Jag skulle ALDRIG välja bort brukshund pga att jag inte trodde det skulle gå att kombinera med barn. Så mycket tid tar det inte att det inte går att lösa.

Tänk hur många som har barn och häst. DET tycker jag verkar riktigt jobbigt att få ihop.

 

[paradiset]

Sv: Ni som har hund och barn

Alltså visst underlättar det att ha en lättare ras men en bra hund klarar det spec om ni kommit över unghundsfasen. Själv skaffade jag en 13 mån pudelmix när dottern var 8 mån och sönerna 4 och 7 år. Sönerna hängde gärna med och lekte jage men då kunde jag ju bara gå 30-60 min förstås. Dottern i vagn eller i ergonomisk sele på ryggen. Men mina bäckenproblem under graviditeten så var det oerhört vitkigt med ergonomi och e babybjörn hade jag inte pallt. Den orkar jag bara upp till babyn väger 6 kg och man kan inte bära på ryggen. Jag bär dottern 13 kg och 27 mån på ryggen ännu till dagis, har varit underbart under vintern! Det och broddar och världen ligger framför en! ( min dotter somnar ALLTID i selen ) Upp till 10 kg kunde jag gå i 2 timmar med henne på ryggen nu orkar jag max 1 men man vänjer ju sig och tränar upp sig om man bär från början. OCH jag har burit ryggsäckar med matvoror som varit tyngre och hängt rejält på mina stackars axlar. En sådan här sele ( Manduca har jag för ca 1000 kr ) lägger tyngden på höfterna.

Så vad jag ville med det här inlägget är säga att det finns egentligen inga hinder! Kvinnor i östvärlden odlar och arbetar med sina små på ryggen då ska vi väl kunna träna hund? Om som ngn sa senare är det himla skönt med egentid och lämna barnet hemma.

 

[Skogstrollet]

Sv: Ni som har hund och barn

Jag är gravid nu och har nyligen skaffat en till valp (har nu två hundar).

Jag har absolut tagit hänsyn till hur livet kommer att se ut framöver när jag valde ras.
Jag tog hänsyn till min egen tid och ork, hur engagerad min sambo kommer att vara och även rent praktiska saker som hur ska två stora hundar och barnvagn på plats i bilen. Valde därför en hund som är liten i storlek, som är aktiv och lätt-tränad men inte blir hispig av att ta det lugnt några dagar.
Jag hade egentligen siktet inställt på en annan ras som förmodligen hade passat mig bättre (trodde jag innan iaf) om jag var singel och ensam med hundarna. Nu blev det en mindre variant av hund och en ras med stabilare mentalitet (reservation och typiska överdrifter är vanligt i den andra rasen).

Självklart är det viktigt att välja en ras som passar en själv, det är ju jag som har huvudansvaret. Men jag är tämligen säker på att dels kommer livet att förändras när jag blir mamma, jag får mindre tid och mindre ork till hund med bebis i huset. Att då sitta med en hund som kanske inte blir nipprig men som ändå tydligt visar att den behöver/vill ha mer än jag orkar med - det skulle få mig att må dåligt! En nöjd hund = en nöjd matte.

Har man en ras som känns 100% rätt och det är bombsäkert att det är en sån man vill ha - ja då får man kanske anpassa livet istället. Men för mig fanns det fler alternativ så jag valde en annan än den jag först tänkt mig. Valpen är ca 4 mån nu och jag är supernöjd. (Det tog 5 dagar sedan sa jag att jag ville ha en till, till sambons förskräckelse.)

Ska tillägga att den ras jag valde bort inte direkt kan klassas som en brukshund dock, så jag känner inte att jag har bytt ner mig på något vis. Jag prioriterade om i önskvärda attribut och fick den typ av hund jag ville ha fast i en smidigare förpackning, både fysiskt och mentalt.