G
gwennie
hur var eran förlossning? tog ni smärtlindrande,hur långt tid tog det? gjorde det så ont som en del säger? någon som gjort kjesarsnitt? hur länge hade ni ont?? ni som har varit med om båda vilket föredrar ni?
- Övr. Barn
- Trådstartare gwennie
- Startdatum
- Status
Sv: ni som fött barn
Kan ju säga att jag hellre föder 100 barn "normalt" än att ta ett snitt till!!
Första är född normalt och utan bedövning, tog max 6h från första verken tills han va född.
Med tvillingarna blev jag snittad, jag vart sövd för läkaren trodde att han skulle förlora både mig och mitt ena barn annars... inget jag vill göra om, man förlorar massor på det.
Och det lustiga är att före jag blev gravid (och under stor del av graviditeten) så va det min stora skräck att föda barn. Jag bestämde mig tidigt för att adoptera.. Det är tur att man inte är sämre än att man kan ändra sig.
Kan ju säga att jag hellre föder 100 barn "normalt" än att ta ett snitt till!!
Första är född normalt och utan bedövning, tog max 6h från första verken tills han va född.
Med tvillingarna blev jag snittad, jag vart sövd för läkaren trodde att han skulle förlora både mig och mitt ena barn annars... inget jag vill göra om, man förlorar massor på det.
Och det lustiga är att före jag blev gravid (och under stor del av graviditeten) så va det min stora skräck att föda barn. Jag bestämde mig tidigt för att adoptera.. Det är tur att man inte är sämre än att man kan ändra sig.
M
Muppe00
Sv: ni som fött barn
Båda mina förlossningar har varit ganska lika. Kände lite förvärkar hemma åkte 5 mil till BB, var bara lite öppen när jag kom in men öppnade mig snabbt som bara den. Tog inget smärtstillande eftersom det gått så fort och bra. Från det att jag fått första riktiga värken (ej förvärk) som tar i på riktigt så har det tagit 1,5 timmar båda gångerna. Första gången krystade jag i 15 minuter andra gången krystade jag 3 ggr!
Visst har det gjort ont, men det går inte att förklara för någon som inte varit där hur det känns, man vet ju liksom att det är över ganska snart, så man brukar fixa att "bita ihop".
Jag brukar säga att jag skulle kunna föda hur många ungar som helst bara någon annan gick gravid i 9 månader för det var värre än förlossningarna. Jag gillar absolut inte att vara gravid!
Jag har inte gjort kejsarsnitt, men många som varit med om både vaginal och kejsarsnitt brukar säga att de har mer ont efter ett snitt. Och det är klart, det är ju en ganska stor operation...
Jag har kunnat ta långpromenader och varit i stallet samma dag som jag kommit hem från BB, alltså 3-4 dgr efter förlossning.
Båda mina förlossningar har varit ganska lika. Kände lite förvärkar hemma åkte 5 mil till BB, var bara lite öppen när jag kom in men öppnade mig snabbt som bara den. Tog inget smärtstillande eftersom det gått så fort och bra. Från det att jag fått första riktiga värken (ej förvärk) som tar i på riktigt så har det tagit 1,5 timmar båda gångerna. Första gången krystade jag i 15 minuter andra gången krystade jag 3 ggr!
Visst har det gjort ont, men det går inte att förklara för någon som inte varit där hur det känns, man vet ju liksom att det är över ganska snart, så man brukar fixa att "bita ihop".
Jag brukar säga att jag skulle kunna föda hur många ungar som helst bara någon annan gick gravid i 9 månader för det var värre än förlossningarna. Jag gillar absolut inte att vara gravid!
Jag har inte gjort kejsarsnitt, men många som varit med om både vaginal och kejsarsnitt brukar säga att de har mer ont efter ett snitt. Och det är klart, det är ju en ganska stor operation...
Jag har kunnat ta långpromenader och varit i stallet samma dag som jag kommit hem från BB, alltså 3-4 dgr efter förlossning.
Sv: ni som fött barn
Startade 5 på morgonen då vattnet gick och strax efter kom värkarna igång, de var små men från början rätt täta och regelbundna. Ökade sedan . Fick en akupunkturnål, tog varmt bad och tog lustgas (men så jag kände att jag hade kontroll hela tiden, tror jag andades för lite egentligen). Sonen föddes 21.25 och tyvärr hade jag dåliga krystvärkar och fick värkstimulerande dropp. Visst gjorde det väl ont men när jag tyckte att nu börjar det bli riktigt jobbigt, dag för ryggbedövning, då var jag helt öppen och det värsta gjort så jag struntade i den. Sen hade jag tur och sprack i stort sett inget, hade inte särskilt ont efter förlossningen ,mer öm i svanskotan. Blev förvånad då jag upptäckte att krystvärkarna kändes som att man behövde bajsa.
Startade 5 på morgonen då vattnet gick och strax efter kom värkarna igång, de var små men från början rätt täta och regelbundna. Ökade sedan
. Fick en akupunkturnål, tog varmt bad och tog lustgas (men så jag kände att jag hade kontroll hela tiden, tror jag andades för lite egentligen). Sonen föddes 21.25 och tyvärr hade jag dåliga krystvärkar och fick värkstimulerande dropp. Visst gjorde det väl ont men när jag tyckte att nu börjar det bli riktigt jobbigt, dag för ryggbedövning, då var jag helt öppen och det värsta gjort så jag struntade i den. Sen hade jag tur och sprack i stort sett inget, hade inte särskilt ont efter förlossningen ,mer öm i svanskotan. Blev förvånad då jag upptäckte att krystvärkarna kändes som att man behövde bajsa.
C
Cizzi
Sv: ni som fött barn
Har tre förlossningar bakom mig och jag hoppas att jag får föda ett barn till. Alla tre är vaginala, inga komplikationer.
Nr.1 Blev en pojke, 2660g och 47cm lång.Kom 2 dagar före beräknat. Kännde hemma kvällen den 1/11-00 att allt inte var som vanligt, kan inte beskriva vad som var annorlunda denna kväll, klockan var runt 20.00. Den natten tillbringa jag i varmt bad , pusta och stonkande för mig själv hängandes över soffkanten, klockade värkarna. Sambon vakna vid 6 tiden för att åka till jobb och hitta mig med värkar i soffan, gissa om han blev stressad , Jag skicka honom till jobb för att ordna med vikarie, vid 11 tiden var vi inne på förlossningen, var då öppen 5cm. Sen stog det still tills jag fick värkstimulerande dropp. Från kvällen innan till sonen var född tog det 21½ timme.
Smärtstillande var lustgas, födde sittandes på knä i sängen med huvudänden uppfölld som ett stöd.
Nr.2 Blev en flicka, 3415g och 50cm lång. Gick 2 dagar över tiden.
Det var eftermiddag och jag och sonen då 2½år gammal satt och åt fiskpinnar, sambon jobba. Plötsligt som en blixt fick jag en värk, en stark värk...någon minut senar kommer nästa, nu rullar det på fort, får gå ner på knä och hänga över stolen för att klara av värkarna. Ringer sambon och förklarar läget.
Mellan värkarna packar jag BB-väskan och sonen väska han ska ha med till farmor. När sambon kommer är det 1-2 minuiter mellan värkarna, kan knappt gå ut till bilen.
På vägen in till stan så kommer små krystvärkar, men vi måste lämna av sonen först.
När vi kommer in till BB är jag öppen 10cm, dottern födds på en gång.
Denna gång tog det 2 timmar och 50 minuter.
Denna gång lite lustgas men den han aldrig göra nytta förren dottern gled ut.
Nr.3 Blev en flicka 3086g och 48,5cm lång, född 1 dag före beräknat. Under natten mellan den 6och 7/2-05 så vaknar jag av sammandragningar eller små värkar, dagen är lika och jag känner mig trött, men går ut och mockar stallet.
På eftermidadgen får jag en värk så jag knäar ihop på golvet, nu är jag säker på att det verkligen är på G. Har nu 8 minuter mellan värkarna, som förra gången packar jag BB-väskan mellan värkarna och ser till att barnen får sina grejor ner packad, väntar på min mamma som ska ta barnen, sen beger jag och sambon oss iväg till BB.
När vi kommer in är det jobbigt vid värkarna anars känns allt som vanligt har ca 3 minuter mellan värkarna, till min förvåning är jag även denna gång öppen 10cm, bebisen är nästa ute och det är bara att krysta en gång så är vi åter föräldrar. Denna gång tog det 3h och 40 minuter
Ingen smärtlindring denna gång.
Ja jag har lätta förlossningar, känner inte den smärta andra kan prata om, kan känna ett tryckande obehag under själva värken men den går ju som en våg genom kroppen, och när den planar ut så är ju obehaget borta till nästa värk. men försöker ANDAS genom värkarna och känna hur det känns i kroppen, men det är JÄTTE jobbigt att föda barn, men så UNDERBART.
Inna jag av misstag blev gravid första gången så skulle jag INTE föda barn, nu vill jag gärna ha en liten nr.4
Har tre förlossningar bakom mig och jag hoppas att jag får föda ett barn till. Alla tre är vaginala, inga komplikationer.
Nr.1 Blev en pojke, 2660g och 47cm lång.Kom 2 dagar före beräknat. Kännde hemma kvällen den 1/11-00 att allt inte var som vanligt, kan inte beskriva vad som var annorlunda denna kväll, klockan var runt 20.00. Den natten tillbringa jag i varmt bad , pusta och stonkande för mig själv hängandes över soffkanten, klockade värkarna. Sambon vakna vid 6 tiden för att åka till jobb och hitta mig med värkar i soffan, gissa om han blev stressad
, Jag skicka honom till jobb för att ordna med vikarie, vid 11 tiden var vi inne på förlossningen, var då öppen 5cm. Sen stog det still tills jag fick värkstimulerande dropp. Från kvällen innan till sonen var född tog det 21½ timme.Smärtstillande var lustgas, födde sittandes på knä i sängen med huvudänden uppfölld som ett stöd.
Nr.2 Blev en flicka, 3415g och 50cm lång. Gick 2 dagar över tiden.
Det var eftermiddag och jag och sonen då 2½år gammal satt och åt fiskpinnar, sambon jobba. Plötsligt som en blixt fick jag en värk, en stark värk...någon minut senar kommer nästa, nu rullar det på fort, får gå ner på knä och hänga över stolen för att klara av värkarna. Ringer sambon och förklarar läget.
Mellan värkarna packar jag BB-väskan och sonen väska han ska ha med till farmor. När sambon kommer är det 1-2 minuiter mellan värkarna, kan knappt gå ut till bilen.
På vägen in till stan så kommer små krystvärkar, men vi måste lämna av sonen först.
När vi kommer in till BB är jag öppen 10cm, dottern födds på en gång.
Denna gång tog det 2 timmar och 50 minuter.
Denna gång lite lustgas men den han aldrig göra nytta förren dottern gled ut.
Nr.3 Blev en flicka 3086g och 48,5cm lång, född 1 dag före beräknat. Under natten mellan den 6och 7/2-05 så vaknar jag av sammandragningar eller små värkar, dagen är lika och jag känner mig trött, men går ut och mockar stallet.
På eftermidadgen får jag en värk så jag knäar ihop på golvet, nu är jag säker på att det verkligen är på G. Har nu 8 minuter mellan värkarna, som förra gången packar jag BB-väskan mellan värkarna och ser till att barnen får sina grejor ner packad, väntar på min mamma som ska ta barnen, sen beger jag och sambon oss iväg till BB.
När vi kommer in är det jobbigt vid värkarna anars känns allt som vanligt har ca 3 minuter mellan värkarna, till min förvåning är jag även denna gång öppen 10cm, bebisen är nästa ute och det är bara att krysta en gång så är vi åter föräldrar. Denna gång tog det 3h och 40 minuter
Ingen smärtlindring denna gång.
Ja jag har lätta förlossningar, känner inte den smärta andra kan prata om, kan känna ett tryckande obehag under själva värken men den går ju som en våg genom kroppen, och när den planar ut så är ju obehaget borta till nästa värk. men försöker ANDAS genom värkarna och känna hur det känns i kroppen, men det är JÄTTE jobbigt att föda barn, men så UNDERBART.
Inna jag av misstag blev gravid första gången så skulle jag INTE föda barn, nu vill jag gärna ha en liten nr.4
Sv: ni som fött barn
Har bara provat kejsarsnitt, det första akut efter värkstimulering och sjunkande hjärtljud hos bebisen, sövd denna gång.
Andra var också snitt under narkos vilket jag bad om själv.
Tredje barnet snitt med ryggbedövning eftersom jag hade lunginflammation och astma, jag tyckte att det var jobbigare att vara vaken mådde piss efteråt och kunde inte kliva upp direkt som jag gjort med de andra.
Att komma igen efter ett snitt handlar om att vara tjurig och åter tjurig, upp så fort det bara går och gå så långt man orkar, vila och gå igen då är man någorlunda efter 4-5 dagar.
Har bara provat kejsarsnitt, det första akut efter värkstimulering och sjunkande hjärtljud hos bebisen, sövd denna gång.
Andra var också snitt under narkos vilket jag bad om själv.
Tredje barnet snitt med ryggbedövning eftersom jag hade lunginflammation och astma, jag tyckte att det var jobbigare att vara vaken mådde piss efteråt och kunde inte kliva upp direkt som jag gjort med de andra.
Att komma igen efter ett snitt handlar om att vara tjurig och åter tjurig, upp så fort det bara går och gå så långt man orkar, vila och gå igen då är man någorlunda efter 4-5 dagar.
ameo
Moderator
Sv: ni som fött barn
Jag har gjort tre planerade kejsarsnitt, vaken med ryggbedövning.
Enligt personalen på BB var jag ovanligt snabbt uppe på benen efteråt, dvs dagen efter hade jag inga stora problem att ta mig up i alla fall. fast det är klart att det gör ont efteråt, man har ju ett sår inifrån och ut, i vävnad som dessutom är som en bulldeg på magen. Det allra värsta var när man skulle vända sig i sängen, man fick hålla fast magen så att den var stilla, annars gjorde detont...
Sen har jag haft skillnad mellan mina olika snitt. Det första hade jag mer ont efter, de andra två var något lindrigare. DÅ hade de lagt lite morfin i ruggbedövningen, det ger tydligen en långvarig smärtlindring! Och efter mitt andra snitt stod jag i duschen ca 12 timmar efter operationen! (efter första fick jag blodtrycksfall och svimmade av den smärtlindring jag fick intravenöst, så den sorten avböjde jag de andra två gångerna)
Jag har gjort tre planerade kejsarsnitt, vaken med ryggbedövning.
Enligt personalen på BB var jag ovanligt snabbt uppe på benen efteråt, dvs dagen efter hade jag inga stora problem att ta mig up i alla fall. fast det är klart att det gör ont efteråt, man har ju ett sår inifrån och ut, i vävnad som dessutom är som en bulldeg på magen. Det allra värsta var när man skulle vända sig i sängen, man fick hålla fast magen så att den var stilla, annars gjorde det
ont...Sen har jag haft skillnad mellan mina olika snitt. Det första hade jag mer ont efter, de andra två var något lindrigare. DÅ hade de lagt lite morfin i ruggbedövningen, det ger tydligen en långvarig smärtlindring! Och efter mitt andra snitt stod jag i duschen ca 12 timmar efter operationen! (efter första fick jag blodtrycksfall och svimmade av den smärtlindring jag fick intravenöst, så den sorten avböjde jag de andra två gångerna)
Sv: ni som fött barn
Stackare, det jag menade var att ju mer man pressar sig själv ju fortare kommer man igen. Men det är klart att det finns de som mår sämre efteråt.
Ligger man länge gör det mer ont att kliva upp man stelnar till det drar och sliter i såret. Kliva upp många gånger både dag och natt är att föredra.
Stackare, det jag menade var att ju mer man pressar sig själv ju fortare kommer man igen. Men det är klart att det finns de som mår sämre efteråt.
Ligger man länge gör det mer ont att kliva upp man stelnar till det drar och sliter i såret. Kliva upp många gånger både dag och natt är att föredra.
Snurrfian
Moderator
Sv: ni som fött barn
Jag har gjort/fått ett akutsnitt och en vaginal förlossning, fast med sugklocka. Jag tar hellre den vaginala förlossningen igen om jag får fler barn, jag var enligt BM ovanligt pigg efter snittet, snittad vid tolv på natten och uppe och duscha halv åtta på morgonen, men jag mådde så otroligt mycket bättre efter den vaginala förlossningen trots att jag hade spruckit en hel del...
Jag har gjort/fått ett akutsnitt och en vaginal förlossning, fast med sugklocka. Jag tar hellre den vaginala förlossningen igen om jag får fler barn, jag var enligt BM ovanligt pigg efter snittet, snittad vid tolv på natten och uppe och duscha halv åtta på morgonen, men jag mådde så otroligt mycket bättre efter den vaginala förlossningen trots att jag hade spruckit en hel del...
Sv: ni som fött barn
nr1: 3 dygn lång och fördjävlig..Nr2: 9 timmar och överkomlig..Nr3: 1 h och lätt (hann knappt in på BB)
Nej
se svar 1
Nej, smärtan i sig är helt överkomlig
Var uppe och gick 30 minuter efter förlossning alla gångerna. Nyduschad dessutom. Var något öm i ca 1 vecka efter förlossningarna.
T
Tokmaja
Sv: ni som fött barn
Har fött två st vaginalt.
Lustgas har jag tagit på bägge.
Första fick jag även bäckenbottenbedövning, ingen höjdare .
Andra fick jag morfin *sköööööönt* .
Första förlossningen var inte kul alls, en barnmorska som mest tyckte att jag löjlade mig, jag fick panik och kämpade emot. Krystade i över en timma, var helslut. Men det tog "bara" 4 timmar från det att vi kom in. Hade förvärkar under dagen, vattnet gick vid 21 åkte in vid 4 och han var ute vid 8.
Knäckte svanskotan så jag hade ont av det låååååång tid efteråt, dessutom gjorde hon ett väldigt dumt klipp (enligt andra bm:ar som kollat mig efteråt) så jag har fortfarande vissa problem efter det (4 år sedan snart)...
Andra var helt toppen.
Fick regelbundna sammandragningar som började ta i mer och mer, dessutom skulle det bli snöstorm under natten så vi ringde och frågade om vi fick komma in liksom för säkerhetsskull, och det var ok i vädret
.
Och det var tur.
Det tog 1½ timma att köra en väg som vanligtvis tar höjst 50 minuter, vi var inne vid 2 på natten, hade värkar som var helt kontrollerbara med andning då.
Vid 3 fick jag lustgas då de tog i ordentligt, var öppen 4 cm då.
Vid 4 fick jag morfin och då somnade jag till ett tag, vaknade till när värkarna kom men bara för att konstatera att jag hade en värk.
strax innan 5 kände jag att jag ville krysta, så 7 krystvärkar senare och 12 minuter så var hon ute
. Helt toppen!
Visste jag att det skulle bli en sådan förlossning igen skulle jag gärna ha mer barn!
Sen smärtan, tror att det är väldigt individuellt hur man uppfattar det, och som andra förlossningen när jag hade mer "koll" på hur ont det skulle göra (efter erfarenhet från första) och vad som hände i olika skeden så lyckades jag ju faktiskt andas mig igenom värkar som jag förra gången legat och skrikit i typ...
Men ont, det gör det, helt obeskrivligt, men det är så värt det ändå, det är konstigt :-D!!
Har fött två st vaginalt.
Lustgas har jag tagit på bägge.
Första fick jag även bäckenbottenbedövning, ingen höjdare
.Andra fick jag morfin *sköööööönt*
.Första förlossningen var inte kul alls, en barnmorska som mest tyckte att jag löjlade mig, jag fick panik och kämpade emot. Krystade i över en timma, var helslut. Men det tog "bara" 4 timmar från det att vi kom in. Hade förvärkar under dagen, vattnet gick vid 21 åkte in vid 4 och han var ute vid 8.
Knäckte svanskotan så jag hade ont av det låååååång tid efteråt, dessutom gjorde hon ett väldigt dumt klipp (enligt andra bm:ar som kollat mig efteråt) så jag har fortfarande vissa problem efter det (4 år sedan snart)...
Andra var helt toppen.
Fick regelbundna sammandragningar som började ta i mer och mer, dessutom skulle det bli snöstorm under natten så vi ringde och frågade om vi fick komma in liksom för säkerhetsskull, och det var ok i vädret
.Och det var tur.
Det tog 1½ timma att köra en väg som vanligtvis tar höjst 50 minuter, vi var inne vid 2 på natten, hade värkar som var helt kontrollerbara med andning då.
Vid 3 fick jag lustgas då de tog i ordentligt, var öppen 4 cm då.
Vid 4 fick jag morfin och då somnade jag till ett tag, vaknade till när värkarna kom men bara för att konstatera att jag hade en värk.
strax innan 5 kände jag att jag ville krysta, så 7 krystvärkar senare och 12 minuter så var hon ute
. Helt toppen!Visste jag att det skulle bli en sådan förlossning igen skulle jag gärna ha mer barn!
Sen smärtan, tror att det är väldigt individuellt hur man uppfattar det, och som andra förlossningen när jag hade mer "koll" på hur ont det skulle göra (efter erfarenhet från första) och vad som hände i olika skeden så lyckades jag ju faktiskt andas mig igenom värkar som jag förra gången legat och skrikit i typ...
Men ont, det gör det, helt obeskrivligt, men det är så värt det ändå, det är konstigt :-D!!
Senast ändrad av en moderator:
Sv: ni som fött barn
Smärtlindring, JA. Lustgasen fungerade inte alls på mig, jag hävdade den inte var på, kände verkligen inget av den. Bäckenbottenbedövningen fungerade mera än ypperligt på mig, tog genast bort all smärta så jag somnade och sov tills jag vaknade av krystvärkarna. Tog väl totalt en fyra timmar.
Och gjorde inte ens i närheten av så ont som jag hade föreställt mig. Jag kom aldrig till det läget att "nä, nu vill jag härifrån".
Däremot gick det väldigt snabbt på slutet så jag sprack en hel del, men det var inget jag kände något av då utan visste om det först när BM berättade att det var för mycket för att hon skulle kunna sy där. Så in på operation och sövning och syning och uppvakning utan lillgrabben men å andra sidan fick ju pappan då vara ostörd med bebisen och skapa de första banden så det var ju helt ok.
Skulle inte sitta på två veckor. Men man läker fort "där nere".
Smärtlindring, JA. Lustgasen fungerade inte alls på mig, jag hävdade den inte var på, kände verkligen inget av den. Bäckenbottenbedövningen fungerade mera än ypperligt på mig, tog genast bort all smärta så jag somnade och sov tills jag vaknade av krystvärkarna. Tog väl totalt en fyra timmar.
Och gjorde inte ens i närheten av så ont som jag hade föreställt mig. Jag kom aldrig till det läget att "nä, nu vill jag härifrån".
Däremot gick det väldigt snabbt på slutet så jag sprack en hel del, men det var inget jag kände något av då utan visste om det först när BM berättade att det var för mycket för att hon skulle kunna sy där. Så in på operation och sövning och syning och uppvakning utan lillgrabben men å andra sidan fick ju pappan då vara ostörd med bebisen och skapa de första banden så det var ju helt ok.
Skulle inte sitta på två veckor. Men man läker fort "där nere".
Sv: ni som fött barn
Första förlossningen blev jag igångsatt med prostintabletter.
Fick första värken kl.20. Satt och kollade på Rederiet först, sen Advokaterna. Värkarna kom med 5 min mellanrum.
Vid 23-tiden började de göra lite ont.
Vid midnatt hade jag jätteont, visste inte vart jag skulle ta vägen. Värkarna kom med 30 sek mellanrum och gjorde fruktansvärt ont. Provade lustgasen men mådde mest illa av den.
En halvtimme senare fick jag EDA. All smärta försvann.
Låg och sov en stund och vaknade vid 03 av krystvärkar.
De gjorde aldrig ont. Bm kände efter och jag var fullt öppen. Vattnet hade inte gått så hinnorna buktade ut istället för hans huvud, det var mindre behagligt. Det tryckte på väldigt mycket. När vattnet väl gick kom sonen ut samtidigt.
04.10 föddes min första son.
Förlossningen tog från första värken 8 h.
Och ja, det gjorde så ont som vissa säger.
Andra förlossningen startade hemma strax innan 03. När jag varit uppe och kissat och stod och tvättade händerna fick jag en värk.
Fattade inte det först. Trodde det var magknip först.
När jag fick en till 5 min senare började jag misstänka att det var värkar. Efter 2 till med 5 min mellan ringde jag pappan.
Han kom vid 03.15.
Barnvakten kom 03.40.
Vissa värkar gjorde svinont, men jag kunde fortfarande prata under värkarna. De kom med 2-5 min mellanrum.
Åkte till förlossningen 04.00.
I bilen började värkarna göra mer ont och kom med kortare mellanrum. Efter 20 minuters bilresa började jag må illa, samtidigt blev värkarna annorlunda. De började trycka på. Det var den värsta bilresan jag varit med om, kunde inte sitta ner, kändes som att jag satt på bebisens huvud.
Efter ytterligare 25 min var vi framme vid förlossningen.
Blev mottagen av en bm som bad mig lägga mig i sängen så hon kunde undersöka mig. Var fullt öppen och vattnet gick. Då åkte bebisens huvud ner så en bra bit stack ut.
Efter 2 krystningar var hela han ute. Då var klockan 05.02.
Den förlossningen tog ca 2 h 15 min.
Det gjorde ont som satan i bilen, men inte värre än jag hade räknat med. Hade velat ha smärtlindring av något slag, men det hanns inte med. Hann bara ta av mig kläderna precis innan allt var över.
Första förlossningen blev jag igångsatt med prostintabletter.
Fick första värken kl.20. Satt och kollade på Rederiet först, sen Advokaterna. Värkarna kom med 5 min mellanrum.
Vid 23-tiden började de göra lite ont.
Vid midnatt hade jag jätteont, visste inte vart jag skulle ta vägen. Värkarna kom med 30 sek mellanrum och gjorde fruktansvärt ont. Provade lustgasen men mådde mest illa av den.
En halvtimme senare fick jag EDA. All smärta försvann.
Låg och sov en stund och vaknade vid 03 av krystvärkar.
De gjorde aldrig ont. Bm kände efter och jag var fullt öppen. Vattnet hade inte gått så hinnorna buktade ut istället för hans huvud, det var mindre behagligt. Det tryckte på väldigt mycket. När vattnet väl gick kom sonen ut samtidigt.
04.10 föddes min första son.
Förlossningen tog från första värken 8 h.
Och ja, det gjorde så ont som vissa säger.
Andra förlossningen startade hemma strax innan 03. När jag varit uppe och kissat och stod och tvättade händerna fick jag en värk.
Fattade inte det först. Trodde det var magknip först.
När jag fick en till 5 min senare började jag misstänka att det var värkar. Efter 2 till med 5 min mellan ringde jag pappan.
Han kom vid 03.15.
Barnvakten kom 03.40.
Vissa värkar gjorde svinont, men jag kunde fortfarande prata under värkarna. De kom med 2-5 min mellanrum.
Åkte till förlossningen 04.00.
I bilen började värkarna göra mer ont och kom med kortare mellanrum. Efter 20 minuters bilresa började jag må illa, samtidigt blev värkarna annorlunda. De började trycka på. Det var den värsta bilresan jag varit med om, kunde inte sitta ner, kändes som att jag satt på bebisens huvud.
Efter ytterligare 25 min var vi framme vid förlossningen.
Blev mottagen av en bm som bad mig lägga mig i sängen så hon kunde undersöka mig. Var fullt öppen och vattnet gick. Då åkte bebisens huvud ner så en bra bit stack ut.
Efter 2 krystningar var hela han ute. Då var klockan 05.02.
Den förlossningen tog ca 2 h 15 min.
Det gjorde ont som satan i bilen, men inte värre än jag hade räknat med. Hade velat ha smärtlindring av något slag, men det hanns inte med. Hann bara ta av mig kläderna precis innan allt var över.
G
Gul13
Sv: ni som fött barn
Läckte fostervatten i 10 dagar. Värkarna satte igång onsdag kvällen, ringde förlossningen vid 06.00-tiden. "Du är så tidig så det är säkert bara förvärkar". Klockan 10 ringde jag förlossningen igen "Nu kommer vi in antingen vi får eller ej för min bebis är på väg ut" förlossningen. Hade 39.8 i feber, infektion i livmodern, barnets CTG-kurva var inte bra, beslut om akutsnitt.
Narkosläkaren frågade om jag ville vara vaken "givetvis". Fick lagt spinal, ett par sekunder efter slutade jag andas, hela operationssalen exploderade, pappan slängdes ut och alla fick panik, inkl jag. Det är inte skönt och nästan-dö. De satte tub på mig, började snitta och sen somnade jag.
Vaknade på intensiven och fick träffa min dotter först på kvällen vid 18-tiden.
Hon är född i v 34+0, vägde 1492 g och var 39,5 cm lång. Låg på neo i 5 veckor men hade en frisk och stark flicka som idag, 16 månader senare, är ikapp i utvecklingen fortfarande bara väldigt kort och lätt.
Läckte fostervatten i 10 dagar. Värkarna satte igång onsdag kvällen, ringde förlossningen vid 06.00-tiden. "Du är så tidig så det är säkert bara förvärkar". Klockan 10 ringde jag förlossningen igen "Nu kommer vi in antingen vi får eller ej för min bebis är på väg ut" förlossningen. Hade 39.8 i feber, infektion i livmodern, barnets CTG-kurva var inte bra, beslut om akutsnitt.
Narkosläkaren frågade om jag ville vara vaken "givetvis". Fick lagt spinal, ett par sekunder efter slutade jag andas, hela operationssalen exploderade, pappan slängdes ut och alla fick panik, inkl jag. Det är inte skönt och nästan-dö. De satte tub på mig, började snitta och sen somnade jag.
Vaknade på intensiven och fick träffa min dotter först på kvällen vid 18-tiden.
Hon är född i v 34+0, vägde 1492 g och var 39,5 cm lång. Låg på neo i 5 veckor men hade en frisk och stark flicka som idag, 16 månader senare, är ikapp i utvecklingen fortfarande bara väldigt kort och lätt.
U
ulda
Sv: ni som fött barn
Jag har på sätt och vis varit med om både en vanlig förlossning och kejsarsnitt, fastän jag bara har ett barn. Förlossningen gick ju så långt att hon nästan var ute när de tillslut var tvungna att ta ut henne med kejsarsnitt.
Det hela tog 21 timmar från att vattnet gick, kvart i ett på natten. Vid 05.00 åkte vi in till förlossningen eftersom värkarna kom tätt (redan vid halvfyratiden kom de med 3 minuters mellanrum men förlossningen trodde inte att jag kunde ha öppnat mig så fort så jag fick stanna hemma ett tag till). Väl på SÖS så visade det sig att de hade haft rätt - jag var bara öppen 1 cm. Sen gick dan jättesakta. Jag öppnade mig sakta och det kändes deppigt. Först fick jag lustgas, men gick sedan över till ryggbedövning/EDA vilket var helt underbart. Tyvärr lossnade slangen när de skulle fylla på den, så jag fick mer lustgas (gillade inte lustgasen). EDAn fylldes på 6 gånger (tror jag) och sen hade jag fått maxdos så den sista timman (vid nio på kvällen) innan krystvärkarna började fick jag ingen smärtlindring alls. Det gjorde förbannat ont och man var tvungen att andas, andas, andas, vilket framför allt var skitjobbigt. När krystvärkarna började fick man istället för att andas hålla andan, vilket gjorde att jag kände att det kändes mycket bättre.
Hon kom dock inte ut i alla fall, och de försökte med sugklocka några gånger eftersom hjärtljuden gick ner. Sugklockan fäste dåligt (dottern hade mycket hår) så sen blev det urakut-/katastrofsnitt.
Jag upplevde snittet som MYCKET positivt. Jag hade inte särskilt ont efteråt (fick smärtstillande i ett par veckor men tror nästan jag hade klarat mig utan) och även om det tog ett par dagar innan man var på benen, så kändes det inte alls konstigt. Jag hade ju aldrig varit med om en förlossning förr så jag var beredd på det mesta. Jag satt på sängkanten efter 1½ dag och gick upp och duschade en halv dag senare. När jag åkte hem från BB orkade jag gå korta sträckor och efter ytterligare nån vecka var jag som vanligt är förutom att man inte fick bära. Det är dock svårt att låta bli helt att bära när man har en nyfödd bebis...
Min man tog nog snittet betydligt värre. Han blev lämnad ute i korridoren och visste inte hur det gick. Han trodde det var helt kört när de började rensa lungorna på vår dotter, men det var ju helt normalt, men det visste inte han... Stackarn! Sen blev han lämnad ensam med vår dotter och visste inte ens om han fick ta upp honom. Så han var väldigt chockad. Jag vaknade upp ett par timmar senare och fattade inte hur chockad han var - det var inte förrän vi pratat igenom det hela ett par gånger innan jag fattade det.
Negativt med kejsarsnittet var att amningen inte kom igång så bra. i låg 5 nätter på BB och jag fick jättemycket hjälp med amningsträning men det var dåligt med framsteg. Sista kvällen trillade dock poletten ner för dottern och med hjälp av ett besök hos Amningscentrum så kom tillslut amningen igång och efter ett par veckor funkade det perfekt.
Snittet gick upp lite efter förlossningen. Det gjorde inte ont men det såg lite läskigt ut med bubblor av var i ärret. Vi gjorde ett besök på gynakuten - de tvättade och lade om såret och sa att det inte såg så farligt ut. Sen läkte det. Det är inte så snyggt idag (ett halvår sen nu) men det sitter så långt ner så det syns inte med trosor.
Om (vilket troligtvis inte händer) jag skulle få ett barn till skulle jag definitivt kräva kejsarsnitt. Enligt en barnmorska som läst min journal skulle ingen neka mig det heller, "med den journalen". Jag upplevde alltså snittet mycket positivt och om man gör ett planerat snitt slipper man ju sövningen och då borde det inte påverka amningen.
Jag har på sätt och vis varit med om både en vanlig förlossning och kejsarsnitt, fastän jag bara har ett barn. Förlossningen gick ju så långt att hon nästan var ute när de tillslut var tvungna att ta ut henne med kejsarsnitt.
Det hela tog 21 timmar från att vattnet gick, kvart i ett på natten. Vid 05.00 åkte vi in till förlossningen eftersom värkarna kom tätt (redan vid halvfyratiden kom de med 3 minuters mellanrum men förlossningen trodde inte att jag kunde ha öppnat mig så fort så jag fick stanna hemma ett tag till). Väl på SÖS så visade det sig att de hade haft rätt - jag var bara öppen 1 cm. Sen gick dan jättesakta. Jag öppnade mig sakta och det kändes deppigt. Först fick jag lustgas, men gick sedan över till ryggbedövning/EDA vilket var helt underbart. Tyvärr lossnade slangen när de skulle fylla på den, så jag fick mer lustgas (gillade inte lustgasen). EDAn fylldes på 6 gånger (tror jag) och sen hade jag fått maxdos så den sista timman (vid nio på kvällen) innan krystvärkarna började fick jag ingen smärtlindring alls. Det gjorde förbannat ont och man var tvungen att andas, andas, andas, vilket framför allt var skitjobbigt. När krystvärkarna började fick man istället för att andas hålla andan, vilket gjorde att jag kände att det kändes mycket bättre.
Hon kom dock inte ut i alla fall, och de försökte med sugklocka några gånger eftersom hjärtljuden gick ner. Sugklockan fäste dåligt (dottern hade mycket hår) så sen blev det urakut-/katastrofsnitt.
Jag upplevde snittet som MYCKET positivt. Jag hade inte särskilt ont efteråt (fick smärtstillande i ett par veckor men tror nästan jag hade klarat mig utan) och även om det tog ett par dagar innan man var på benen, så kändes det inte alls konstigt. Jag hade ju aldrig varit med om en förlossning förr så jag var beredd på det mesta. Jag satt på sängkanten efter 1½ dag och gick upp och duschade en halv dag senare. När jag åkte hem från BB orkade jag gå korta sträckor och efter ytterligare nån vecka var jag som vanligt är förutom att man inte fick bära. Det är dock svårt att låta bli helt att bära när man har en nyfödd bebis...
Min man tog nog snittet betydligt värre. Han blev lämnad ute i korridoren och visste inte hur det gick. Han trodde det var helt kört när de började rensa lungorna på vår dotter, men det var ju helt normalt, men det visste inte han... Stackarn! Sen blev han lämnad ensam med vår dotter och visste inte ens om han fick ta upp honom. Så han var väldigt chockad. Jag vaknade upp ett par timmar senare och fattade inte hur chockad han var - det var inte förrän vi pratat igenom det hela ett par gånger innan jag fattade det.
Negativt med kejsarsnittet var att amningen inte kom igång så bra. i låg 5 nätter på BB och jag fick jättemycket hjälp med amningsträning men det var dåligt med framsteg. Sista kvällen trillade dock poletten ner för dottern och med hjälp av ett besök hos Amningscentrum så kom tillslut amningen igång och efter ett par veckor funkade det perfekt.
Snittet gick upp lite efter förlossningen. Det gjorde inte ont men det såg lite läskigt ut med bubblor av var i ärret. Vi gjorde ett besök på gynakuten - de tvättade och lade om såret och sa att det inte såg så farligt ut. Sen läkte det. Det är inte så snyggt idag (ett halvår sen nu) men det sitter så långt ner så det syns inte med trosor.
Om (vilket troligtvis inte händer) jag skulle få ett barn till skulle jag definitivt kräva kejsarsnitt. Enligt en barnmorska som läst min journal skulle ingen neka mig det heller, "med den journalen". Jag upplevde alltså snittet mycket positivt och om man gör ett planerat snitt slipper man ju sövningen och då borde det inte påverka amningen.
G
Gul13
Sv: ni som fött barn
Hm jag glömde svara på hälften tror jag. Förlåt.
Jo snittet och smärtan: Inte farlig. Fast jag hade all smärtlindring jag ville ha. Så på fredag eftermiddag, ett dygn senare, duschade jag och klädde mig i egna kläder. Dock åkte jag rullstol till lördag förmiddag. Det gjorde väl mest ont när man skulle i och ur fåtöljen på neo-avd i ett par dagar.
Blir det fler barn så blir det planerat snitt pga för trångt bäcken och jag har inga barn sen tidigare så jag har inget att jämföra med.
Men som jag tror så tror jag faktiskt att mitt snitt var lättare än vad en vaginalförlossning hade varit, även om man bortser från att bäckenmåtten är för små.
Hm jag glömde svara på hälften tror jag. Förlåt.
Jo snittet och smärtan: Inte farlig. Fast jag hade all smärtlindring jag ville ha. Så på fredag eftermiddag, ett dygn senare, duschade jag och klädde mig i egna kläder. Dock åkte jag rullstol till lördag förmiddag. Det gjorde väl mest ont när man skulle i och ur fåtöljen på neo-avd i ett par dagar.
Blir det fler barn så blir det planerat snitt pga för trångt bäcken och jag har inga barn sen tidigare så jag har inget att jämföra med.
Men som jag tror så tror jag faktiskt att mitt snitt var lättare än vad en vaginalförlossning hade varit, även om man bortser från att bäckenmåtten är för små.
Sv: ni som fött barn
jag fick planerad snitt, och min son föddes 13.53 på onsdagen den 10 november 2004.
Jag hade sett framåt en vaginal förlossnig, och bestämd någolrunda hur den skulle vara.Men så blev inte fallet och dagen innan snitt fick vi veta att vi skulle snittas. Det som jag hade sett fram emot var helt plötsligt borta, och istället fick jag något som jag verkligen inte ville ha!
Jag valde att vara vaken, då min dåvarande sambo och sonens pappa skulle få uppleva det. Under hela kejsarsnittet så kände jag hur dom drog och slet för att få ut honom, och under tiden så hade jag en spypåse brevid mig.För jag mådde så illa av hur dom slet och drog. Dessutom så tvingade dom mig att ha en slang med syre vid näsan som jag försökte undvika då jag även mådde dåligt av den. Som tur var insåg min dåvarande sambo att det var den jag mådde dåligt av och tvingade dom att ta bort den, då jag knappt fick fram ett ljud under mitt illamående.
När dom sen sydde igen mig så gick dåvarande sambon iväg till den obligatoriska undersökningen som alla "snitt-barn" måste genomgå.
Jag låg helt själv på britsen och skakade, kunde verkligen inte sluta skaka. Jag fick veta då att det var helt normalt att göra det om man snittades.
Just själva såret led jag aldrig någonting av, jag ville upp och gå redan vid 5 -tiden den dagen. Men fick inte då dom misstänkte att bedövningen fortfarande var i. Klockan 8 på torsdagmorgon bönade och bad jag att få gå upp, och jodå det fick jag om jag klarade av det.Några minuter senare stod jag i duschen och bara njöt, eller ja, det gjorde ont att sträcka på kroppen. All personal på BB var paffa över hur aktiv jag var, trots mitt snitt. jag blev kallad för stål-mamman.
Det enda som var jobbigt det var att försöka sova, för jag vill gärna sova på sidan och det gick inte! Tills jag kom på att ena sidan gjorde det inte ont utan bara ömmade om jag låg på den.
5 dagar efter mitt snitt så gick jag till centrum, vilket normalt sett är en 10 minuters promenad ifrån där vi bodde. Det enda jag kände i såret var att det ömmade lite om jag gick för fort.
Såret läkte fort, och redan 4 månader efter snittet kunde jag ha mina jeans igen
jag fick planerad snitt, och min son föddes 13.53 på onsdagen den 10 november 2004.
Jag hade sett framåt en vaginal förlossnig, och bestämd någolrunda hur den skulle vara.Men så blev inte fallet och dagen innan snitt fick vi veta att vi skulle snittas. Det som jag hade sett fram emot var helt plötsligt borta, och istället fick jag något som jag verkligen inte ville ha!
Jag valde att vara vaken, då min dåvarande sambo och sonens pappa skulle få uppleva det. Under hela kejsarsnittet så kände jag hur dom drog och slet för att få ut honom, och under tiden så hade jag en spypåse brevid mig.För jag mådde så illa av hur dom slet och drog. Dessutom så tvingade dom mig att ha en slang med syre vid näsan som jag försökte undvika då jag även mådde dåligt av den. Som tur var insåg min dåvarande sambo att det var den jag mådde dåligt av och tvingade dom att ta bort den, då jag knappt fick fram ett ljud under mitt illamående.
När dom sen sydde igen mig så gick dåvarande sambon iväg till den obligatoriska undersökningen som alla "snitt-barn" måste genomgå.
Jag låg helt själv på britsen och skakade, kunde verkligen inte sluta skaka. Jag fick veta då att det var helt normalt att göra det om man snittades.
Just själva såret led jag aldrig någonting av, jag ville upp och gå redan vid 5 -tiden den dagen. Men fick inte då dom misstänkte att bedövningen fortfarande var i. Klockan 8 på torsdagmorgon bönade och bad jag att få gå upp, och jodå det fick jag om jag klarade av det.Några minuter senare stod jag i duschen och bara njöt, eller ja, det gjorde ont att sträcka på kroppen. All personal på BB var paffa över hur aktiv jag var, trots mitt snitt. jag blev kallad för stål-mamman.
Det enda som var jobbigt det var att försöka sova, för jag vill gärna sova på sidan och det gick inte! Tills jag kom på att ena sidan gjorde det inte ont utan bara ömmade om jag låg på den.
5 dagar efter mitt snitt så gick jag till centrum, vilket normalt sett är en 10 minuters promenad ifrån där vi bodde. Det enda jag kände i såret var att det ömmade lite om jag gick för fort.
Såret läkte fort, och redan 4 månader efter snittet kunde jag ha mina jeans igen
Sv: ni som fött barn
Ska försöka svara kort
Min förlossning tog 17 timmar från det att vattnet gick (vaknade på natten av det, hade bara haft lite förkänningar innan dess) och ca 12 timmar från det att värkarna började ta i lite.
Jag använde mig av TENS, varm dusch, sterila kvaddlar och epiduralbedövning. Ett tag under öppningsskedet gjorde det alldeles vansinnigt fruktansvärt ont, sådär så att jag bad min sambo skjuta mig... då blev jag övertalad att ta EDA och efter det var allt helt hanterligt även om det kändes rätt bra när krystvärkarna satte in också. Krystade länge vilket var slitigt men jag mådde finfint igen så fort sonen var ute. På det hela taget en bra förlossning även om det var helvidrigt ett tag.
Ska försöka svara kort
Min förlossning tog 17 timmar från det att vattnet gick (vaknade på natten av det, hade bara haft lite förkänningar innan dess) och ca 12 timmar från det att värkarna började ta i lite.
Jag använde mig av TENS, varm dusch, sterila kvaddlar och epiduralbedövning. Ett tag under öppningsskedet gjorde det alldeles vansinnigt fruktansvärt ont, sådär så att jag bad min sambo skjuta mig... då blev jag övertalad att ta EDA och efter det var allt helt hanterligt även om det kändes rätt bra när krystvärkarna satte in också. Krystade länge vilket var slitigt men jag mådde finfint igen så fort sonen var ute. På det hela taget en bra förlossning även om det var helvidrigt ett tag.
- Status
Liknande trådar
Senast: strawberrysylt
·
Senast: Anonymisten
·
Senast: Badger
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Borlänges nya ridhus igång – efter tio års väntan: ”Hästarna känns gladare här”- Hästnyheter Redan 2015 rapporterade SVT att spaden snart skulle sättas i marken för Borlänges nya ridsportanläggning. Men efter många förseningar...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 289
- Hästnyheter
-
Ridklubbar i kris får stora bidrag – men det räcker inte
- Hästnyheter Flera ridklubbar har fått ekonomiska problem i takt med att kostnaderna har ökat. Flera ridklubbar i Göteborgsområdet får nu ett...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 342
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Gift vid första ögonkastet 2024- Fritid På temat Magnus så är det för mig inte bara hans ovilja att göra någon fysisk aktivitet som är problemet (även om jag kan tycka att...
- Lillgrådis
- Svar: 186
- Visningar: 11 250
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Skadade hästar och konvalescenter- Hästvård Jag förstår esakt hur du tänkte. Det är inte lätt och man kan inte veta allt :) därför buke är så bra med. Man får bra tips. Som sagt...
- QueenLilith
- Svar: 368
- Visningar: 33 439
- Vård
-
WE-tråden- Övr. Grenar Tack🙏! Är sååå pepp😁. Min absolut magiskt fina stallägare sponsrar med deras b-kortare OCH diesel😭🙏😍!! Så jag behöver inte gå i konkurs...
- Fiorano
- Svar: 497
- Visningar: 45 917
- Grenar
