Sv: Ni som är veterinärer eller på väg att bli se hit!
och även kl
Jag kan berätta att allt går bara man vill! (och har över minimum 14.9
)
Jag kom in på vet. i kph med ett snitt på 14.92, hade arbetslivserfarenhet på en gård i 2 år och kom in på tredje gången jag sökte. Jag läste ett NV-basår för nga år sedan. Jag gick inte natur på gymn och är heller ingen "naturare" i huvudet så jag får kämpa hårt med dessa ämnen. På NV-basåret läste jag dessa ämnen och fick dessa betyg:
Biologi A och B (MVG i båda)
Matte C (G jag tyckte läraren var kass, tentade upp till VG i våras på egen hand)
Kemi A och B (VG i båda)
Fysik A och B (G i båda)
Det blir lättare att komma in ju fler gånger man söker eftersom de tar hänsyn till detta. (Dock har de ändrat om systemet till antagn. 2008 så nu vet jag inte vad som gäller)
Jag tycker biologi är hur kul som helst, kemi är ok, fysiken är dock det värst ämnet för mig. Dock tror jag det ska gå bra nu för jag har förstått vad det handlar om nu vilket jag inte gjorde när jag läste basåret. Jag hade stora problem med att arbeta med formler vilket började lossna i slutet på B-kursen. Jag vet att jag hade svårt med detta eftersom jag har sett gamla anteckningar jag gjort, där har det synts väldigt tydligt att jag inte hajjat hur jag ska arbeta med enheter och formler i allmänhet vilket jag nu tycker är hur lätt som helst!
Kommer man bara på hur det fungerar så lossnar allt, så trots mina G i fysik tror jag detta ska gå bra
Det är som många säger, det tar sin tid att förstå hur man räknar fysik, man kan inte plugga sig till det och skynda på det utan det tar den tid det tar innan man får in det rätta tänket. För vissa går det snabbt, för andra tar det längre tid.
I gymnasiet hade jag inte en tanke på att ens läsa vidare så jag tog det hur lugnt som helst. Satte MVG i de ämnen jag tyckte var kul, VG i de som var mindre kul och G i de ämnen jag tyckte var trista! Som tur var är mitt snitt PRECIS över gränsen till att få söka in, det är rätt otroligt haha
Matte har jag alltid hatat, jag är verkligen ingen matematiker. I matte A har jag G, i matte B fick jag först IG (första och enda ämnet
) eftersom jag inte pluggade
När jag insåg att jag skulle få gå ut med ett IG i slutbetyget så tentade jag om matte B till G innan jag tog studenten. Jag lovade mig själv att aldrig mer plugga matte eftersom jag hatade det så.
Efter nga års resande och jobbande insåg jag att det var dags att göra ngt "vettigt"
Siktet ställdes in på veterinär vilket kändes i det närmsta hopplöst att lyckas med. Jag visste att jag inte skulle orka tenta upp alla betyg till MVG men tänkte ändå fräscha upp kunskaperna litegrann så jag tentade upp matte B på egen hand till VG. Saker föll på plats som jag inte fattade förr. Försökte läsa matte C på egen hand men lyckades inte. Började på NV-basår och fick G i matte C, dock tentade jag den kursen senare till VG eftersom jag tyckte jag fick ett orättvist betyg. Summa summarum har jag tentat matte B och C tre gånger innan jag lyckades med mina VG, det kunde jag aldrig tro när jag gick i gymn och bara hatade matte och satt o kastade papperstussar på lektionerna
I Danmark tar de ju inte hänsyn till att man tentar upp i efterhand, men jag har hela tiden inbillat mig att det ser bättre ut om man gör det än om man inte gör det. Visst, jag sökte in via kvot 2 men naturligtvis kollar de ju på mina betyg, hur många ggr jag sökt in och på mina ansträngningar och ambitionsnivå som helhet också.
Min erfarenhet hittills (har precis börjat första året) är att det är ju en del beräkningar i fysik och kemi, men det är ju inga rena matematiska problem och det tror jag inte heller man stöter på. Dock behöver man matten i grunden för att kunna räkna kemi och fysik, kunna behärska formler och lite av varje.
Matte D har jag inte läst och jag hoppas inte det blir en för stor käftsmäll av att inte ha den. En kompis som läser 3:e året säger att hon bara märkt av D-matte-nivå någon gång, jag hoppas inte det blir mer! Dock krävdes den inte för att söka in så då ska man ju kunna klara av utbildningen utan den, det handlar bara om viljan som vanligt. Vad jag förstår behövde man inte Fysik B heller, jag förstår inte hur man skulle klara av fysiken utan fysik B!!! Jag hade garanterat inte gjort det! All fysik jag läste innan jag kom hit har ju hjälpt mig att börja förstå vad det handlar om, så hade jag inte haft B-kursen hade jag nog vart körd här idag. Men det är ju så olika hur lätt eller svårt man har det.
Det enda negativa som jag upplever är skolans upplägg (har skrivit om detta i annan tråd)
Sen har jag en tanke, vetutbildningen kommer säkert förlängas allt eftersom åren går. Vi lär oss allt idag, de som examinerades för 10 år sedan har naturligtvis inte läst allt det vi ska läsa om t.ex. toxikologin eftersom det har kommit nya forskningsresultat och upptäckter sedan dess. De säger typ "oj, det där läset inte vi men det har vi lärt oss efter att vi blev färdiga, det är väldigt intressant". Naturligtvis måste man lära sig allt från scratch och fram till dags datos utveckling för att vara "med". Men om 10-20 år kommer vi ha kommit ännu längre inom medicinen så hur mycket blir det inte att läsa då? Man kan ju inte ta bort biten i "början" eftersom den är grundläggande för vidare förståelse, inte heller kan man ta bort någon del i mitten av medicinens utveckling, inte heller den sista och nyaste biten.
Förstår ni vad jag menar? På 80 och 90-talen gjorde vi ju så mycket upptäckter och det kommer bara fortsätta. Det skulle inte förvåna mig om vet.utb. kommer bli 7-8 år lång efter ett tag, det finns ju ingen annan möjlighet? En veterinär ska kunna allt, det är iaf allmänhetens uppfattning. Annars får man kanske utbilda olika typer av veterinärer som enbart läser ett visst koncentrerat lite mindre område av det stora hela, ja inte vet jag
Bara lite funderingar.
Slutligen så måste jag vara ett levande bevis på att allt går bara man vill, jag är verkligen inget mattegeni men har kämpat och lyckats ta mig dit jag är idag, sen är det bara att kämpa vidare. Jag har "bara" kommit in på skolan hittills, precis börjat, så om eller när jag har tagit mig igenom allt återstår att se. Jag tog mig till att börja med över det första berget, nu återstår resten.
(Har man svårt för engelskan är det samma sak där, bara att kämpa på! Språkbiten är inga problem för mig så det är skönt det. Man kommer in i det allt eftersom.)
Så att vilja bli veterinär behöver inte alls vara en omöjlighet bara för att man inte har 20.0 i betyg och inte är klipsk på matte och fysik, det finns många som klarat sig igenom utbildningen utan dessa talanger och bara kämpat. Jag tror också det är bra att det blir lite mer blandat folk med olika erfarenheter och inte bara läshuvuden, lite av varje makes the world a better place
