Ni med barn och hund

[Lisbethan]

Hej

Jag heter Lisbeth och vill så jättegärna ha barn! Nu försöker jag och min sambo för fullt, kanske det låter lite perverst
Nu är det så att jag har en jack rusell hane som är 1 1/2 år... han är rätt vaktig av sig ibland och kan vara lite lurig me människor..
Ni som har barn med hund eller som bara har hund men ska skaffa barn, hur ser era planer ut?... jag vill ju jättegärna behålla min hund men hur skulle ni ha gjort.. hae ni chansat och sett om hunden gör något mot barnet..?

 

[Snurrfian]

Sv: Ni med barn och hund

Det beror så väldigt mycket på hunden och vilken relation ni har... Våran springer var två när första barnet kom och fem när andra kom och det har aldrig varit några problem...
Medans kompisen som hade en wachtelhane som var lika gamal inte acepterade att familjen utökade... Han skällde när hennes sambo kom hem och morrade åt deras son trots att den inte ens var i närheten... Så de tog bort honom.

 

[Gnist]

Sv: Ni med barn och hund

Om hunden är barnvan, så går det nog bra, om inte så kolla det först, så det inte blir "katastrofer" när ni skaffar barn själva.

Mina hundar är ju vana barn sedan födseln och det har heller inte varit några tillbud mellan barn och hund, så helt klart spelar det roll.

Likaså med de valpar jag fött upp och som under sin tid här blivit hanterade av mina barn. Där har det heller inte blivit några problem med hunden när de nya ägarna skaffat barn.

 

[Warmia]

Sv: Ni med barn och hund

Vi ska förhoppningsvis få ett barn i sommar och äger sedan 3 år tillbaka en underbar goldenhane. Jag är inte det minsta orolig för att han skulle vara elak mot barnet dock lite ängslig att har lite bråttom.... det finns mycket energi i den hunden och han ligger precis inte still utan vill helst fara högt och lågt hela tiden, detta kan ju bli lite jobbigt så inte barnet kommer i kläm av misstag men jag har absolut inga planer på att ta bort min underbara vän bara för familjen utökas, han ingår ju i familjen!!!

 

[Tottes matte]

Sv: Ni med barn och hund

Vi har 2 hundar och ska i barn i höst. den ena är jag inte ett dugg orolig för men dobermantiken är klurigare. Jag tror jag tänker börja vänja henne vid munkorg redan nu och sedan får hon ha den när hon är lös i samma rum som bebisen tills hon har vant sig vid bebisen och accepterat läget och ser den nya familjemedlemmen som en del av flocken. Men dom kommer inte att få vara ensamma med barnet alls som det känns idag. det hade varit kul att höra vad du har för ideer om hur du ska göra.

 

[Lupin]

Sv: Ni med barn och hund

Låter inte alls perverst i mina öron! Håller tummarna för er!

Med det sagt ska jag svara på din fråga. Din sista fråga först: klart hunden ska få en chans! MEN visar han tecken på att inte acceptera barnet så går barnets väl och ve före. Då åker hunden, utan pardon. Varken jag eller min sambo skulle acceptera en hund i huset som vi inte kan lita på. Vare sig med egna barn eller andras! För oss är det jätteviktigt att hunden har bra mentalitet, inte är skygg/reserverad eller aggressiv, vare sig mot andra vuxna eller barn.

Hur är er hund mot barn för övrigt?

Vi köpte hund för tre veckor sen, en knappt ettårig greyhoundtik. Nu är ju inte det den mest vaktiga rasen, de är snarare kända för att älska människor i allmänhet och barn i synnerhet, så vi är inte oroliga. Det vi kommer att göra för att underlätta när vårt barn kommer (BF 5/4!) är att dels ta med filt till BB och sen hem och låta hunden få lukta på den innan vi kommer hem igen (sambon får göra detta). Dels sätta ner bebisen på golvet när vi kommer hem och låta vovven ta sig en titt på nytillskottet i lugn och ro. MEN det sistnämnda skulle jag aldrig göra om jag var det minsta skeptisk till hundens reaktion!

Sen fortsättningsvis får vår hund vara med i alla bebis-situationer. Dvs när jag ammar får hon gärna vara med, jag kommer inte att putta bort eller fya eller neja om hon visar intresse för bebisen. Och jag kommer verkligen inte att bli hysterisk om hon slickar bebisen i ansiktet....haha!

Nu har våran vovve redan träffat familjens övriga småttingar, dvs jag har två bröder med småbarn på 12 och 18 månader. Vovven var väldigt lugn med dem (kan bli lite stökig annars när hon ska hälsa på andra vuxna!), lät sig bli klappad av den minste i famnen på dennes mamma och den äldre fick sig en slick i ansiktet där hon satt i sin barnstol. Sen var det inte mer med det. Och sambons systerbarn på 8 och 10 år var hon också väldigt lugn och sansad med och hon kom mer än gärna när de kallade på henne och lät sig bli klappad och kramad. Så jag är inte det minsta orolig för vår egen bebis skull i april!

Men alla ni som har mentalt mindre bra hundar bör se upp och bestämma redan innan var ni ska sätta gränserna, när ni får barn. Visst ska man behandla hunden som en familjemedlem, men en sådan som skadar de andra i familjen har inte där att göra. Hund som inte accepterar alla de övriga familjemedlemmarna står längst ner på prioriteringslistan och har ingen plats i familjen, enligt mitt och sambons sätt att se det. Låter kanske hårt, men jag/vi förstår inte de som tolererar vad som helst från en hund och som väljer att behålla hunden och säger till barnen att akta sig för den......

 

[Lupin]

Sv: Ni med barn och hund

Och om du glömmer sätta på hunden munkorgen en stressig dag? Eller hunden lyckas få av sig den? Vilket jag har sett hända med egna ögon.... Ska ni vänta tills hunden har bitit barnet innan ni omplacerar eller tar bort den? Var går era egna gränser? Jag skulle aldrig behållt en hund jag inte litade på själv!

 

[Tottes matte]

Sv: Ni med barn och hund

Vilken hund som behålls och inte är ju upp till ägaren att bedömma. Vi har ett hus 200kvm och hundarna är inte i hela huset idag heller så jag ser inte det som problem alls. Munkorgen funkar redan och hon tar inte av sig den. Och skulle hon ta av sig den så är det inte så att hon skulle rusa iväg och äta småbarn som om det vore hundgodis. Som jag sa innan så kommer dom aldrig att vara ensamma i samma rum och det tycker jag att alla ägare till stora hundar borde hålla med om. För hundar är inte att lita på 100% nån gång och inte småbarn heller. Med det vill jag inte säga att hundar biter barn så fort de är ensamma utan mer att det kan löna sig att vara försiktig om det skulle hända...

 

[Bebben]

Sv: Ni med barn och hund

Då kan jag sno lite av din tråd, för jag tänkte nämligen göra en liknande idag!

Jag tog bort min förra hund i December, och har haft hund i hela mitt liv. Nu känner jag en stor tomhet i livet utan hund och vill ju såklart skaffa en ny. Dock blir det av annan ras, och efter mycket funderande har jag kommit fram till att innan bebis (BF 17:e september) växt på sig och blivit lite äldre, så får rasen jag egentligen ska ha vänta ett tag till. Men jag klarar inte av ett liv utan hund, då det är mitt enda intresse!

Hur tror ni det kan gå om jag skaffar valp nu innan bebis kommer? Då kommer det värsta med rumsrenhet etc att vara avklarat, och valpen kommer att ha landat här hemma och kunnat börja tränas så att man har kontroll över den.

Äe jag helt galen? Eller måste min hobby (Livsstil..) ligga på is tills vårt barn blivit lite äldre?

 

[Lupin]

Sv: Ni med barn och hund

Naturligtvis är det upp till var och en om man sätter hunden före barnet eller tvärtom. Men om inte ens ägaren själv litar på hunden så förstår i alla fall inte jag hur man vågar chansa? OM det händer något, OM er dobermann biter barnet, ska ni bara rycka på axlarna då och säga åt barnet att akta sig för hunden?

Kan berätta om grannen som har en korsning dogo argentino/nåt annat. De flyttade in i somras och jag hörde föräldrarna förmana barnet (ca 10årig pojke) att akta sig för hunden, för hon var inte att lita på.... Den här tiken har morrat åt mig när jag steg ur min bil på min egen tomt och mamman gick förbi på andra sidan gatan med henne. De har ingen ordentlig uppsikt på hunden, hon rymde flera gånger i somras och vi hittade den inne på vår tomt. De har inte ens lagat sitt (låga) staket, där det är ett gapp stort nog för hunden att ta sig igenom! Det är bara en tidsfråga innan något allvarligt händer och vem kommer då att ta ansvar? Jag anser att ansvaret borde tagits långt innan dess!

Även om inte vi hade köpt hund själva nu, så har jag ändå insisterat på att vi ska hägna in vår tomt med rejält nät där det inte finns något, även i häckarna. Helt enkelt för att jag inte vågar riskera att grannens hund tar sig in till oss nu när vi snart får vår bebis. Hitintills har vi kunnat ryta åt grannens hund att gå hem, men vem vet när den inte lyder längre utan istället sätter sig upp mot oss?

Nu säger jag inte att er hund är likadan som grannens! Och ni verkar åtminstone mer ansvarsfulla som åtminstone kan tänka er att sätta på eran munkorg. Hade grannens haft munkorg på sig när den är lös ute i deras trädgård så hade det känts mycket bättre. Men jag kan ändå inte förstå hur man kan välja munkorg på opålitlig hund istället för omplacering om den inte går ihop med familjens barn.

 

[Tottes matte]

Sv: Ni med barn och hund

Det bereror lite om det är en aktiv ras du ska ha eller inte, tror jag. Är barnets pappa också hudn intresserad? Jag tror att det kan bli lite jobbigare än utan hund men kanske ändå värt det hela. Tänk på att hunden kommer att vara i trots åldern även om den är rumsren bara så du inte blir förvånad. Men det visste du väl redan. Jag sa efter min första valp- "aldrig mer en hundvalps jävel" Men det belv det ju Mamma sa din hund är jobbigare än ett dampbarn (hon är barnläkare). Men egentligen tror jag nog att det går bra och kan bli en härlig tid med bebis och vovve. Så behåll du din livstil och kom ut och rör på dig medan du är gravis också.

 

[Tottes matte]

Sv: Ni med barn och hund

Ok jag förstår hur du känner och jag tror du missbedömmer mig. Jo om hon visar aggresivitet mot barnet måste hon väck men hon måste ju få en chans. Vi både jag och min sambo tränar aktibt med hundarna och dom får både lydnad och miljöträning. Hon är ingen lömsk hund, Hon leker med både hanar och tikar. Har varit med mig på Oktober fest i Munchen när jag pluggade i Tyskland och hon var med mig hela terminen. Hon la sig på fulla trånga tunnelbanevagnar och sov hur cool som helst. Detta handlar om att hon har svårt att acceptera nya människor/djur som är mindre än henne i sitt egna hem innan hon har vant sig vid dom och lärt sig acceptera dom. Hoppas du förstår vad jag menar nu.

 

[Bebben]

Sv: Ni med barn och hund

Det är så jag tänker också. Det blir ju helt garanterat mer jobb, men älskar man hundar så gör man ju..

Det blir dock ingen brukshund, eller annan hårt arbetande ras. Jag har inte riktigt ork till det längre, så jag håller mig till "normalt" arbetande raser numera. Sådana som behöver vanliga promenader, vardagslydnad och lite vanlig hjärngympa bara. Då behöver jag inte ha dåligt samvete om jag inte känner för att göra mer än dom vanliga promenaderna och lekarna i en vecka..

Trotsåldern tycker jag är lättare än att få dom rumsrena Eller inte lättare kanske, men mindre tidskrävande än att springa ut 700 ggr om dagen i alla fall

Egentligen ska jag ha en till Grand Danois, men jag vill inte ha en valp/unghund av den rasen och en bebis samtidigt, så dom inte har kontroll över sin kropp ALLS. Jag vet hur illa dom kan göra mig, och då är det onödigt att riskera sådant med ett spädbarn. Därför får den rasen vänta tills vårt barn växt upp och blivit lite större, men det hindrar mig ju inte från att skaffa en något mindre men lika trevlig ras innan

(Barnets pappa är inte hundintresserad mer än att han gärna kelar med hunden och tar den på promenader när jag ber om det. Däremot får han ju ha sitt barn om jag behöver träna/gå själv med hunden )

 

[Lupin]

Sv: Ni med barn och hund

Det där beror helt och hållet på din hundvana, valet av ras och hur gammal hunden är när bebisen kommer och hur mycket tid du beräknar att du fortfarande har för hunden när bebisen är född. Vissa hundraser är ju jobbigare än andra runt könsmognaden och det i kombination med nyfödd kan bli skitjobbigt. Men din kille har kanske möjlighet att ta med hunden på jobb den första tiden?

Jag förstår precis hur du känner dig! Jag blev själv av med min förra hund i våras i samband med skilsmässan (snart ett år sen) och har nästintill längtat mig sjuk efter hund! Jag valde också en helt annan ras (greyhound istf schäfer) och unghund istf valp. Nu är det ju en väldigt mjuk och vek ras och för mig är det bara tikar som gäller i vilket fall som helst, så jag ser inga problem med kombinationen. Köper du hund nu inom det snaraste så har du ju ett halvår på dig att "få till" hunden.

Det största problemet är nog egentligen att du inte vet hur du själv kommer att må som gravid. Speciellt i slutet. Får du 100% uppbackning av din partner vg hunden OM du tex blir nästintill handikappad av foglossning? Du kanske går upp jättemycket i vikt och får svårt att röra dig pga det! Du blir kanske superjättetrött och orkeslös och less på allt, inklusive hunden.

Jag har haft en väldig tur som varken fått foglossning, svullnader eller ens en jättestor mage! Sista dagen i v 35 idag, går in i v 36 imorgon och jag har bara gått upp 11 kg. Jag kan ta på mig både strumpor och skor själv och är förhållandevis vig (nåja!) och rörlig. Jag är pigg och glad och inte det minsta trött på att vara gravid (hade iofs en låg dag igår, men är på gammalt gott humör idag igen). Jag har ingen halsbränna och jag går som mest upp en gång tidigt på morgonen (vid 4-5) för att kissa, slipper springa stup i kvarten som så många andra. Och jag dricker ändå väldigt mycket! Senaste veckan, snart två, har jag iofs börjat sova sämre, kan vakna vid 3-4-5 och ha svårt för att somna om på ett bra tag. Men fram tills dess har jag sovit som en stock på nätterna! Jag är väldigt glad och tacksam för min förhållandevis lätta och besvärsfria graviditet och jag vet att alla inte har det så här.

 

[Lupin]

Sv: Ni med barn och hund

Tycker helt klart att hunden (er eller trådstartarens eller vems som helst) ska få en chans! Men alla verkar inte klara av att gå nästa steg när det visar sig att hunden inte klarade provet.... Ni känner såklart er hund bättre än någon annan! Och jag kan bara hoppas att våra nya grannar är ett rejält undantag på hur man ska bete sig med opålitlig hund vs barn/grannar etc.

Hoppas det går bra med er tik och att hon lär sig acceptera bebisen, när den kommer. Och jag håller med om att man aldrig ska lita på hund ensam med barn, eller lita på barnet heller för den delen. Anser att barn i lika hög grad ska lära sig respektera hunden som tvärtom.

 

[Tottes matte]

Sv: Ni med barn och hund

Så nu börjar vi snacka samma språk

Hoppas att tråd startaren fick ut lite av diskussionen också

Kram till er alla nu kommer hovslagaren och jag måste kila ut

 

[Lisbethan]

Sv: Ni med barn och hund

Tack så mycket för alla svar! Jag känner lite som så att detta är ändå min bästa vän.... att offra honom för något nytt känns inte bra.. jag vet att han inte gillar barn utanför eftersom de är hur oupfostrade som helst.. kommer och ska klappa på honom hela tiden utan att han vill.. så där ger jag honom all rätt att inte tycka om barnen.
Men på ett annat sätt vill jag gärna ha barn men vill absolut inte offra min vän för det.. för mig existerar inte det där att man avlivar hunden bara för att den inte går ihop med barnet.... skam.. tycker JAG.... det är som om min mor skulle avliva mig för att jag inte gillar hennes katter. Idioti!

 

[Lisbethan]

Sv: Ni med barn och hund

Låter inte alls perverst i mina öron! Håller tummarna för er!

Med det sagt ska jag svara på din fråga. Din sista fråga först: klart hunden ska få en chans! MEN visar han tecken på att inte acceptera barnet så går barnets väl och ve före. Då åker hunden, utan pardon. Varken jag eller min sambo skulle acceptera en hund i huset som vi inte kan lita på. Vare sig med egna barn eller andras! För oss är det jätteviktigt att hunden har bra mentalitet, inte är skygg/reserverad eller aggressiv, vare sig mot andra vuxna eller barn.

Hur är er hund mot barn för övrigt?

Vi köpte hund för tre veckor sen, en knappt ettårig greyhoundtik. Nu är ju inte det den mest vaktiga rasen, de är snarare kända för att älska människor i allmänhet och barn i synnerhet, så vi är inte oroliga. Det vi kommer att göra för att underlätta när vårt barn kommer (BF 5/4!) är att dels ta med filt till BB och sen hem och låta hunden få lukta på den innan vi kommer hem igen (sambon får göra detta). Dels sätta ner bebisen på golvet när vi kommer hem och låta vovven ta sig en titt på nytillskottet i lugn och ro. MEN det sistnämnda skulle jag aldrig göra om jag var det minsta skeptisk till hundens reaktion!

Sen fortsättningsvis får vår hund vara med i alla bebis-situationer. Dvs när jag ammar får hon gärna vara med, jag kommer inte att putta bort eller fya eller neja om hon visar intresse för bebisen. Och jag kommer verkligen inte att bli hysterisk om hon slickar bebisen i ansiktet....haha!

Nu har våran vovve redan träffat familjens övriga småttingar, dvs jag har två bröder med småbarn på 12 och 18 månader. Vovven var väldigt lugn med dem (kan bli lite stökig annars när hon ska hälsa på andra vuxna!), lät sig bli klappad av den minste i famnen på dennes mamma och den äldre fick sig en slick i ansiktet där hon satt i sin barnstol. Sen var det inte mer med det. Och sambons systerbarn på 8 och 10 år var hon också väldigt lugn och sansad med och hon kom mer än gärna när de kallade på henne och lät sig bli klappad och kramad. Så jag är inte det minsta orolig för vår egen bebis skull i april!

Men alla ni som har mentalt mindre bra hundar bör se upp och bestämma redan innan var ni ska sätta gränserna, när ni får barn. Visst ska man behandla hunden som en familjemedlem, men en sådan som skadar de andra i familjen har inte där att göra. Hund som inte accepterar alla de övriga familjemedlemmarna står längst ner på prioriteringslistan och har ingen plats i familjen, enligt mitt och sambons sätt att se det. Låter kanske hårt, men jag/vi förstår inte de som tolererar vad som helst från en hund och som väljer att behålla hunden och säger till barnen att akta sig för den......

jag förstår dig. när du säger att hunden får åka ut, menar du då omplacering eller en tur till vet?

 

[Mysaan]

Sv: Ni med barn och hund

Innan jag födde min första så hade jag två hundar. Den äldsta av dem var väldigt skeptisk till barn öht och var dessutom vaktig på mig. Visst oroade jag mig mycket hur det skulle gå men jag gjorde så att direkt när jag kom hem från BB så visade jag upp sonen för hundarna och de fick under mitt överinseende hälsa.

Och han accepterade nytillskottet och ingen fick komma och titta i vagnen när vi var ute. När tvåan som var livligare kom så fungerade allt jättebra tills sonen då var 6 månader och kröp baklänges på hunden hela tiden. Detta i kombination med att hunden då var gammal och hade ont iofs gjorde att han vart lite grinig inte bara på grund av barnen.

 

[Mysaan]

Sv: Ni med barn och hund

Som jag sa innan så kommer dom aldrig att vara ensamma i samma rum och det tycker jag att alla ägare till stora hundar borde hålla med om. För hundar är inte att lita på 100% nån gång och inte småbarn heller. Med det vill jag inte säga att hundar biter barn så fort de är ensamma utan mer att det kan löna sig att vara försiktig om det skulle hända...

Stora hundar skriver du. Menar du att småhundar skulle vara mindre "farliga" då eller? För oftast är det tyvärr precis tvärtom.