Inte om man är ensam, känner sig ensam och saknar någon "vardagsvän". Just nu avskyr jag min tillvaro! Det händer mycket på min ort såhär dags på året, men alla har "sina egna" som de gör saker med, men jag har ingen. Vännerna hinner inte eller vill inte, för de har så mycket med sina familjer.
Det här är inte roligt!! Alls!
Tränar en del och har inga pengar att åka på resa för.
Hm, jag är också ensam. Till skillnad från dig avskyr jag inte min tillvaro, jag har istället sett till att jag gillar den och mår bra av den.Inte om man är ensam, känner sig ensam och saknar någon "vardagsvän". Just nu avskyr jag min tillvaro! Det händer mycket på min ort såhär dags på året, men alla har "sina egna" som de gör saker med, men jag har ingen. Vännerna hinner inte eller vill inte, för de har så mycket med sina familjer.
Det här är inte roligt!! Alls!
Fast man kan inte heller tyvärr vänta på att få en inbjudan. Jag har lärt mig att vill man umgås så får man lite bjuda in sig själv, speciellt när folk har skaffat familjer och dom lite per automatik umgås med familjen när det är semester och helger. Detsamma även om man inte känner folk så kan man gå ut och umgås, börja prata med någon så har man chans att komma in i nya bekantskaper.
Det blev jag själv sugen på att hänga med på.
Det ordnas en massa grejer överallt, ja...men det ät intedet som är grejen. Jag vill ha någon att göra saker med. Jag vill inte gå ensam, jag vill inte alltid behöva fiska efter sällskap, bjuda in mig och hålla på. Jag vill vara någons naturliga val som sällskap.Jag har inte riktigt koll på hur långt du har till någon större stad, men de här verkar ju ordna ett helt pärlband av (som jag tycker) roliga saker tillsammans - om man har geografisk möjlighet att vara med. "Storksläpp" till exempel, vilken överraskande och härlig grej!
https://www.citypolarna.se/calendar.php
Jag bjuder in, jag bjuder in mig själv och jag frågar och föreslår. Ofta utan att få napp...
Det är ytterst sällan som det flyger in stekta sparvar i munnen när man är hungrig.
Jag var den personen också, men jag har insett att man kan inte gå och vänta på att bli inbjuden. Det är till att bjuda in sig själv, får man inte napp, då får man skaffa större utbud av vänner så det blir napp. Det är så jag fått göra själv.
Den enda som är fattig är den som saknar något.
) Oftast hamnar jag i samspråk med folk, för sommartid är människor öppna och pratar med vem som helst - till och med mig....Vad roligt att höra att du har träffat vänner!Jag var den personen också, men jag har insett att man kan inte gå och vänta på att bli inbjuden. Det är till att bjuda in sig själv, får man inte napp, då får man skaffa större utbud av vänner så det blir napp. Det är så jag fått göra själv.
Har gått från att inte få napp till vänner som vill att vi ska träffas. Det kommer gå för dig också, bara du är villig att ta steget att förändra din nuvarande situation. Även om det inte kommer ske en förändring på en dag, kan jag lova att det är värt resan. Lycka till.
Ja, det är väl det här som är själva kärnfrågan för den som är ofrivilligt ensam. Att längta efter att någon eller några människor ska längta efter att tillbringa tid med just dig. Sorg över att den personen inte finns.
Ja, det har börjat lite nya kollegor på jobbet, sen flyttade jag hästen till ett större stall och där lärt känna fler trevliga personer och engagerat mig i ridklubben och på så vis lärt känna ännu fler. Så det känns riktigt bra.
