Nej, förtvivlad (långt å svamligt)

[pippi27]

Min jycke å sambon har aldrig kommit överens. Detta trots att hunden vuxit upp här sedan valp. Jag vet att hund svarar upp mot sambon vid tillsägelse, Har inga sådana tendenser mot mig.
När jag kom hem från stallet för ett par timmar sen möttes jag av nå´t rikitgt hemskt. Sambon står i källaren med hunden, har nackgrepp och trycker ner honom ordentligt Hnuden morrar och försöker hugga. Jag blir "tokig" och undrar vad i ******* som händer. Visar sig att hunden huggit grannungen i armen. Hon satt i vardagsrummet å jag rusar dit. Jodå, hon är biten, det har inte gått hål men rejäla märken. Hon är givetvis ledsen och har ont. Jag tvättar och plåstrar om och försöker trösta.
Sambon kommer upp och säger, på måndag åker vi till veterinären.
Jag känner mig förtvivlad. Självklart kan jag inte försvara att min hund biter ett barn. Men det är så hemskt.
Nu vet jag ju inte säkert vad som hänt, och det gör att det hela känns ännu värre.
Ush, jag älskar min hund men sambon är obeveklig.
Samtidigt så kan jag oxå känna att nu har min hund bitit ett barn, och då "gjort sitt".
Fy, jag vet inte hur jag ska orka mig igenom den här helgen.

 

[Vaccan]

vad hemskt
"tyvärr" så är det ju lättast att ta bort en hund som bits ( = är farlig) istället för att försöka få bukt med problemet i sej självt ...vilket är....
Är din hund rädd för din sambo eller har de kommit ihop sej av nån annan anledning ? Vad säjer föräldrarna till ungen ,förstår dom varför/när en hund biter ?

Hoppas det löser sej och att du får ha hunden kvar iaf !

 

[Calazirya]

Fast en hund som biter ett barn

Jag skulle inte vågat ha kvar min hund, skall man behålla en sådan hund krävs det ju att ägaren (läs trådskaparen) vakar över hunden ständigt eftersom sambon tydligen inte klarar av hunden.

Till trådskaparen:

Fruktansvärd situation som uppstått, vet du själv vad som kan ha utslöst att hunden bet barnet?

Var det kanske så att barnet provoserade ( då har vi ett lite annat läge )

 

[Vaccan]

Barn/vuxen...spela roll
Jo ATT det har hänt är en sak ,sen HUR ...det är skillnad om jag (som barn..) retar gallfeber på hunden/slår den/eller dylikt som biter (inte hårt/hål) motför om ungen sitter fridfullt i knät på nån och hunden kommer fram och biter (vilket hände mej när jag var typ..fyra!) .

Jag tycker att det är rätt lättsamt att låta hunden skriva under sin dödsdom när den råkat bita fel person ,säj att den bitit...ägaren själv ,vuxen stor karl -vad hade hänt då ?
Klarar man inte hunden -finns det dom som kan det (läs exempelvis artikeln om Sune i nya hästfynd...ett annat djur förvisso men samma princip) .

Visst att det är svårt att lita på hunden ,men är det svåraRE nu än vad de var igår ,när hunden inte hade bitit ett barn ?

 

[Calazirya]

Om du läste hela mitt inlägg så stod det.

-Att om barnet provoserade hunden har vi ett annat läge.

Sedan skrev jag även att om hon beslutar om att behålla hunden så krävs det mycket av henne som ägare.

 

[Qvip]

Din sambo och du borde reda ut vad som hände mellan hunden och barnet samt vad som inte fungerar mellan sambon och hunden.
Vill din sambo få det att fungera?
Varför var sambo och hund i källaren när barnet satt i vardagsrummet?
Vad gjorde barnet hemma hos er, barnvakt, era barns kompis, ville leka med hunden?
Har själv en hund som inte fungerar särskilt bra med främmande människor, sämre med barn.
Det går att leva med en sådan hund, men, det är en hel del anpassning.

 

[Gumman]

Det var inte kul att läsa att din hund bitit ett barn. Jag förstår problemet och hur det än är så tycker jag att B kunde sett efter barnen istället för att lämna dom ensamma. Jag har för mig att din hund fortfarande är i unghundsstadiet och det kräver ju en del uppsikt än.
Sen kan man ju undra varför B efter bettet går ner i källaren och trycker ner hunden. Det är ju försent, för hänt har ju hänt och timingen är inte det rätta 5min efter bettet.
Våran hund bet en unge bara nu i veckan trots att jag flera gånger sa åt ungen att han skulle låta hunden vara eftersom han vill vara ifred.
Vad ska man göra åt ungar som inte lyssnar då dom är på besök?
Jag har en omplacering som behöver lugn och ro och jag har sett positiva förändringar på han. Han verkar lita på mig nu fullt ut efter 2 1/2 vecka och låter mig hantera han hur som helst.
Min dotter som är 9år godtar han också, men han har svårt för karlar.
Jag tycker att ni ska ge hunden en chans då jag vet att du har rätta handlaget att klara av han. Sen får väl du se till att B börjar kommunicera med hunden på rätt sätt.
Förmodligen har din hund blivit trängd och inte hittat en annan utväg. Eftersom jag vet hur din ras fungerar så svarar dom med ett nafs när dom blir trängda.

 

[Isa_79]

Vi hade en foxterrier som bet min brorsa i ansiktet. Vi behöll hunden. Foxen låg och sov när brorsan kom framdunsande och skrämde honom. Det var ingen diskussion annat än "låt sovande hundar sova"..

Tycker inte att ett utdelat bett nödvändigtvis är det sista en hund gör. Det beror helt på situationen. Jag har själv blivit biten ett par gånger som liten, men det har aldrig varit allvar. Som regel så slänger hundarna bara ut käken för att säga ifrån, inte för att göra skada...

Hade det varit min hund som bet ett barn hade jag pratat med barnet i lugn och ro och försökt ta reda på vad som hänt. Oavsett vilket så är det inte okej att klämma till hunden på det viset.

// Isa

 

[Grana]

Din sambo och du borde reda ut vad som hände mellan hunden och barnet samt vad som inte fungerar mellan sambon och hunden.
Vill din sambo få det att fungera?
Varför var sambo och hund i källaren när barnet satt i vardagsrummet?
Vad gjorde barnet hemma hos er, barnvakt, era barns kompis, ville leka med hunden?
Har själv en hund som inte fungerar särskilt bra med främmande människor, sämre med barn.
Det går att leva med en sådan hund, men, det är en hel del anpassning.

Ungefär vad jag också tänkt skriva.

Jag undrar mest varför sambon var med hunden i källaren?
Sen får jag tyvärr känslan av att din sambo brukar klämma till eran hund när han få chansen. Är det så?
Hunden kanske egentligen är rädd för din sambo?

 

[pippi27]

Det blev en hel del disussion igår kan jag säga.
Sambon har en del kan vi kalla för svackor (fint uttryckt) i sin sk. hunduppfostringsmetod som jag bråkat mycket med honom om. Han har alltid haft svårt för att se när det är nog, var gränsen går för tillsägning av hund och när det är dax att backa. Det är det som gjort att sambo och hund inte är på samma våglängd.
Av det jag fått höra igår så satt ydligen ungarna i vardagsrummet för att äta. Hund skulle enligt grnnflickan ta hennes mat från bordet och därpå högg henne. Tydligen så såg inte sambon händelsen utan tog barnet på orden. Ja, det KAN ha gått till så men jag vet inte.
Till saken hör att han är min assistent. DVS han är väldigt väl arbetad och lydig, han hjälper mig i mitt dagliga.
Han har en tendens att stressa när det blir för mycket.
Men från det till att bita ett barn
Han är tre år och fortfarande väldigt mycket unghund i sig.
Sambon är obeveklig, hunden ska bort.
Orkar inte mer nu........

 

[Bebben]

Vems hund är det?
Jag hade aldrig låtit någon annan ta det beslutet åt mig, för min hund.

Jag har för övrigt en hund som man inte kan lita på ihop med främmande människor. Hon har aldrig gjort något, men blir hon osäker och hårt trängd så skulle jag inte alls bli förvånad om hon bet och sen sprang därifrån - livrädd.
Det krävs passning, men jag tar mitt ansvar helt enkelt. Jag har inga barn, och känner bara 2 st barn egentligen, som hon träffar relativt ofta. Dom känner hon, och där behöver jag inte oroa mig ett dugg. Blir hon osäker i en situation med dom så backar hon, och dom vet om att jag blir väldigt förbannad om dom skulle fortsätta då.

Vad jag ville ha ut av det hela var egentligen;
En hund biter extremt sällan utan provokation. En hund går inte från att försöka sno från bordet till att helt plötsligt hugga en människa, bara sådär. Då har väl antagligen barnet tjongat till honom eller så när han försökte sno det goda på bordet, och han sa ifrån. En relativt främmande människa (Inte medlem i flocken åtminstone) som kommer och sätter honom på plats i hans hem?
Jag vet många hanar som fungerar så. Hade han velat bita henne, så hade det garanterat varit hål i armen på henne, om mina erfarenheter säger mig rätt.

Hade det där varit min sambo, hade han legat mycket mer illa till än hunden. Faktiskt.

 

[Gumman]

Ja, du vet vad jag sagt och bebben har uttryckt ungefär detsamma. Stå på dig Pippi och sätt hårt mot hårt. Det är inte meningen att du ska vika dig för B varje gång han får ett ryck när det gäller djuren. Det är du som är hemma och sköter om dom och då är det du som också ska ha det sista ordet. Kram Ulla

 

[Stoppard]

Det låter som om det fattas något i den
historian.
Jag blev själv biten av en hund som barn,
men det var självförvållat och inte hundens
fel. Det kan hända när man inte vet när det
är nog.
Det låter som om din sambo inte tycker om hunden.
Kan det vara svartsjuka? Tycker han inte om djur
överhuvudtaget?
Det skulle kanske hjälpa om din sambo gick en hundkurs.
Jag skickade iväg min pojkvän på hundkurser när vi skaffade
vår första hund, trots att hans familj har haft hund tidigare. Det är så mycket som har gått framåt inom
hunduppfostran och jag tycker att det är bra att man
uppdaterar sig.

 

[Alexandra_W]

Lånar knapp..

Pappas hund är INTEsäker med barn och har vi mer än ett tillfälle nypit till. Aldrig så det gått hål,men så det blivit märken och barnen har naturligtvis blivit mycket skrämda.

Hunden lever, och det har aldrig diskuterats att ta bort den. (JAG personligen hade på grunder av en del andra mindre önskvärda drag i hundens beteende nog faktiskt övervägt det hela men det är inte min hund).

Varför har då inte avlivning ens diskuterats? Jo för att vid samtliga tillfällen då hunden har nypt till har varit endera när hunden varit i korgen alt när den vaktat föremål som varit deras.

Helt klart har hunden problem med att 'läsa & förstå' barn, därom råder ingen tvekan och det är i sig ett problem som gör att hon är ganska 'lättprovocerad' när det är barn med i bilden. Däremot är det inga problem att barn hälsar på henne under ordnade former, hon skulle inte ens titta åt ett barn hon mötte etc. Utan i samtliga fall har hon försvarat vad hon ansett vara sitt (dvs korgen eller föremål) mot barnet. I en barnfamilj skulel det ställa till enorma problem, nu är både jag och min bror vuxna så det är inget problem, utan det har varit besökande barn.

Sen, till trådskaparen - två saker hakar jag omedelbart upp mig på. För det första: Varför var hund + sambo i KÄLLAREN? Som jag fattar det har hunden då tagits från platsen det skedde ner i källaren och där fått en ganska rejäl fysisk reprimand. Hunden har inte en chans i världen att FÖRSTÅ vad den egentligen fick bannor för, och det lär bara ökat aversionen mot sambon.

För det andra, hur stor roll hade SAMBON tror du i att hunden bet barnet? Om hunden och sambon inte går ihop är antagligen förhållandet mellan dem milt sagt spänt, och kan sambon faktiskt omedvetet skapat en situation där hunden blev såpass stressad att den tog ut det på den som den ansåg stod lägre i rang - barnet?

Personligen så skulle jag nog mer överväga att åka iväg med sambon på måndag, men till syvene och sist är det DIN hund, DIN sambo och DITT beslut. Och varken din sambo eller vi på Buke ska elelr kan döma eller lägga oss i det. Men tänk över vad som händer på tisdag? Hur ser de framtida oddsen för förhållandet ut om du tagit bort hunden fast du inte vill, bara för husfridens skull? Kommer du inte lasta sambon för det och börja gräva graven för förhållandet?

Oerhört tråkig och komplicerad situation och jag avundas dig inte. Jag kommer inte döma vilket beslut du än tar eftersom jag sitter här och har inte gått i dina skor. Se bara till att vad du än beslutar dig för att du kan leva med det och stå för det sen. *kram*

 

[Guest]

Personligen så skulle jag nog mer överväga att åka iväg med sambon på måndag,

Ursäkta, men....
en rolig kommentar i ett för övrigt tråkigt ämne!

 

[martha]

Låter lite konstigt att hunden skulle hugga för att den bara försökt ta mat från bordet

Jag läste häromdagen nånstans att BC'n är den MEST signalkänsliga hunden som "vi" har...Är det då fel vibbar mellan hunden/sambon Sambon/dig/hunden så förstår jag att hunden blir förvirrad..

 

[Tippan]

Möjlighet till hundgård eller dylikt? Släng ut hunden i hundgården när han är ensam så att han slipper vara ensam ihop med sambon. Det är pest och pina att vara ihop med en sambo som inte förstår hund. Min förra sambo visste knappt mer än vad som var fram och bak på hunden, men å andra sidan så sket han i de och försökte inte uppfostra de på nått vis. När jag var borta så klappade han de och gav de mat. Inga konstiga lekar eller tillsägningar. Det funkade bra. Min nuvarande särbo ska lära de saker, låter de ligga i sängen och slicka och slibba och i nästa sekund kör ned de från sängen och säger att de inte får slicka etc etc. Lyssnar gör han inte heller. Oftast är det lättare att säga åt hundarna än honom. Tur att vi inte bor ihop...

 

[pippi27]

Tack för alla åsikter.
Jo som någon här ovan skrev så visst kan det mycket väl vara så att sambo känner sig svartsjuk på hunden (annars brukar det vara hästarna) för att hunden får så mycket mer uppmärksamhet och nu ser detta som ett sätt av "bli av med det".
Det jag har svårt att se är varför hund skulle bita flickan bara för att ta mat? Jag känner nog att det är en pusselbit som fattas. Visst, han har stresstendenser och ser inte min sambo som sin ledare men från det till att bita? Jag funderar på vad flickebarnet möjligtviskan ha gjort för att hund ska sett ett hot?
Jo, självklart ska jag inte låta sambon ta med hund och avliva honom.
Hädanefter tänker jag INTE lämna huden ensam med min samo, nej, han får allt hänga med överallt.
Och till mångas undran över vad 17 hund och sambo gorde i källaren. Enligt sambo skulle hunden "få veta hut" dvs, få sig ett rejält kok stryk!
Snacka om att här blir det torrbeläggning i sängen ett bra tag framöver

 

[Svensson]

Jag tycker du har fått många bra svar redan, så på basis av vad som har sagts kan någon av följande lösningar vara lämplig:

1. Du, sambo och hund utbildar er tillsammans (för att få igång en fungerande kommunikation mellan sambo och hund (sambo måste bli husse!). Kontakta även hundpsykolog.

2. Omplacera hunden (avlivning tycker jag låter VÄL drastiskt - baseras på informationen i ditt inlägg)

3. Omplacera sambon (om du väger hundens sällskap tyngre än sambons).

Tyvärr verkar det som förhållandet mellan din hund och sambo är alldeles åt skogen. Om du väljer att ha kvar hunden så MÅSTE du och din sambo vara helt överens om att ha samma "uppfostringssystem". Din sambo måste även vara villig att återvinna hundens förtroende och bli en naturlig ledare (ej genom våld och uppläxningar). Är din sambo inte beredd att göra några uppoffringar (som att gå på kurs, följa med till hundpsykolog osv.) så är det nog bättre att omplacera hunden).

Situationen är på intet sätt avundsvärd och jag lider med dig!

 

[Grana]

Du har fått många bra svar. Och jag tror också att din sambo är svartsjuk på något sätt. Kanske inte på dina djur, men på att hunden inte lyssnar på honom. Och när hunden inte lyssnar (när han vet att han gör det med dig), så blir han arg just för han är besviken för det inte fungerar för honom. Och då går det ut över hunden, och allt blir totalt fel.
Självklart ser inte hunden honom som ledare. En ledare är inge elak och ger stryk, de är snälla och rättvisa.

Och jag håller med, lämna inte hunden ensam med din sambo. Sen hade jag tagit ett rejält snack med honom att ge f a n i mina (dina djur).
Han ser nu sin chans att slippa eran hund, men spelar antagligen ingen roll hur många hundar ni köper. Med din sambos sätt så lär ingen hund tycka om honom, bara vara rädd och osäker.

Jag tycker verkligen synd om dig