Nedstämd, hjälper medicin?

[polly p]

Konstig rubrik kanske men..
Jag blev sjukskriven då jag halvt bröt ihop på jobbet för en och en halv vecka sedan. Eller det kanske är att helt bryta ihop när man storlipar inför chefen och känns som jag inte får luft? I don´t know..
Var också på läkarbesök.

Ska gå på halvtids sjukskrivning fram till månadsskiftet. Börjar med den på tisdag.
Det tror jag är bra. Sedan har jag en liten semestertripp att se fram emot.
Jobbar i vården och möter och tar hand om människor så jag kände att det liksom inte funkade att vara rödgråten och knappt kunna andas i dessa möten/besök.
Har sedan längre tid flera olika små faktorer som skapat min inre stress och hur jag mår, det blir väldigt långrandigt om jag ska gå in på dessa.
Det stör mig att jag är så klen men kan inte hjälpas, jag har ju verkligen allt och borde inte ha något att sas deppa över.
Lite sömnproblematik och snarkande karl påverkar ju lite men den går ju och slå gul å blå eller lägga sig i ett annat rum. Annars är mannen min världens absolut bästa!!!

Men nu inför jobbstart på tisdag som känns ok, tror inte jag ska gå hemma och grotta ner mig för mycket och länge, inte i mitt fall men det är så tråkigt att aldrig känna sig riktigt glad utan att dras med denna nedstämdhet och oro.
Har varit lite rädd för att prova medicin.
Men det kanske faktiskt kan hjälpa? Därför undrar jag om någon vill delge erfarenheter. Eller vad fasen jag ska hitta på?
Funderar på om jag också skulle gå ner lite i tid på jobbet för att få lite egentid och andrum och tid att röja och göra saker eller "bara" vila om jag vill det..

Jag dömer absolut inte någon som är hel/långtidssjukskriven för utmattning eller andra själsliga symptom om mitt klumpiga ordval låter så.
Jag vill bara själv försöka att vända mitt mående och vet inte hur just nu..
Känner mig inte så mycket bättre egentligen efter min sjukskrivning även om jag inte lipar och inte känner den där andnöden och trycket riktigt lika mycket.
Mitt jobb är i sak väldigt stressigt stundtals men jag tror inte det är det som är orsak.

En nära vän till mig som är en av de mest begåvade, kompetenta och starka kvinnor jag känner. Vet att hon är/har varit medicinerad och säger att det har hjälpt henne..

Så om någon har erfarenhet, egen eller andras och kan säga om det hjälper eller vad jag ska liksom hitta på för att känna det lite mindre gråsvart än nu..

 

[Inte_Ung]

Ja det hjälper.
Att gå upp på morgonen och göra något fysiskt hjälper också.

 

[Raderad medlem 19815]

Konstig rubrik kanske men..
Jag blev sjukskriven då jag halvt bröt ihop på jobbet för en och en halv vecka sedan. Eller det kanske är att helt bryta ihop när man storlipar inför chefen och känns som jag inte får luft? I don´t know..
Var också på läkarbesök.

Ska gå på halvtids sjukskrivning fram till månadsskiftet. Börjar med den på tisdag.
Det tror jag är bra. Sedan har jag en liten semestertripp att se fram emot.
Jobbar i vården och möter och tar hand om människor så jag kände att det liksom inte funkade att vara rödgråten och knappt kunna andas i dessa möten/besök.
Har sedan längre tid flera olika små faktorer som skapat min inre stress och hur jag mår, det blir väldigt långrandigt om jag ska gå in på dessa.
Det stör mig att jag är så klen men kan inte hjälpas, jag har ju verkligen allt och borde inte ha något att sas deppa över.
Lite sömnproblematik och snarkande karl påverkar ju lite men den går ju och slå gul å blå eller lägga sig i ett annat rum. Annars är mannen min världens absolut bästa!!!

Men nu inför jobbstart på tisdag som känns ok, tror inte jag ska gå hemma och grotta ner mig för mycket och länge, inte i mitt fall men det är så tråkigt att aldrig känna sig riktigt glad utan att dras med denna nedstämdhet och oro.
Har varit lite rädd för att prova medicin.
Men det kanske faktiskt kan hjälpa? Därför undrar jag om någon vill delge erfarenheter. Eller vad fasen jag ska hitta på?
Funderar på om jag också skulle gå ner lite i tid på jobbet för att få lite egentid och andrum och tid att röja och göra saker eller "bara" vila om jag vill det..

Jag dömer absolut inte någon som är hel/långtidssjukskriven för utmattning eller andra själsliga symptom om mitt klumpiga ordval låter så.
Jag vill bara själv försöka att vända mitt mående och vet inte hur just nu..
Känner mig inte så mycket bättre egentligen efter min sjukskrivning även om jag inte lipar och inte känner den där andnöden och trycket riktigt lika mycket.
Mitt jobb är i sak väldigt stressigt stundtals men jag tror inte det är det som är orsak.

En nära vän till mig som är en av de mest begåvade, kompetenta och starka kvinnor jag känner. Vet att hon är/har varit medicinerad och säger att det har hjälpt henne..

Så om någon har erfarenhet, egen eller andras och kan säga om det hjälper eller vad jag ska liksom hitta på för att känna det lite mindre gråsvart än nu..

Antidepressiva hjälpte mig jättemycket.

 

[polly p]

Jag är ju morgonmänniska, går gärna upp och gör saker. Ska pallra mig ut i svampskogen nu tänkte jag. Rör mig en del, dock på tok för lite. Nu är hästen skadad vilket påverkar mig känslomässigt också samt blir mindre fysiskt även om jag kunde typ ut och springa/gå etc. tar mig inte för detta utan deppar ist
Överväger att prata med vct om tabletter ja..Men är lite..rädd..?

 

[Grazing]

Det hjälper, dock är det ju ingen mirakelmedicin som tar bort alla besvären men dom kan göra det lättare.

Vad är du rädd för?

 

[Inte_Ung]

Det är bara att gå upp och ut.
Ligga/ sitta stilla och vänta på bättre tider gör det bara värre.

Överväger att prata med vct om tabletter ja..Men är lite..rädd..?

Vad är du rädd för?
De är inte farliga.

 

[Freddie]

Det finns (stora) studier som visar att SSRI och SNRI har en marginell effekt utöver placebo (en del visar till och med på noll och ingen effekt utöver placeboeffekten, som dock kan vara stor). För vissa människor kan det vara skillnad mellan liv och död, för andra gör det ingen skillnad alls. För min egen del har varken SSRI, SNRI eller andra antidepressiva preparat haft några positiva effekter, men jag har kompisar som haft väldigt god hjälp av samma preparat. Jag skulle inte vara rädd för att prova, det handlar inte om beroendeframkallande tabletter och det kan ju vara värt ett försök!

 

[Inte_Ung]

Det finns (stora) studier som visar att SSRI och SNRI har en marginell effekt utöver placebo

Om man har för litet serotonin så hjälper det ju mot just det.
Jag får problem med motoriken och koncentrationsförmågan utan dem.
Det blir svårt att pricka tangenterna på laptopen och jag tappar saker.
Och naturligtvis så blir humöret bättre när jag fungerar för övrigt.

 

[Freddie]

Om man har för litet serotonin så hjälper det ju mot just det.
Jag får problem med motoriken och koncentrationsförmågan utan dem.
Det blir svårt att pricka tangenterna på laptopen och jag tappar saker.
Och naturligtvis så blir humöret bättre när jag fungerar för övrigt.

Så kan det säkert vara, men det är långt ifrån alla som lider av depression eller nedstämdhet som är nedstämda på grund av just låga serotoninhalter. Vad gäller milda och måttliga depressioner ser man egentligen ingen effekt alls av SSRI, medan det tycks ha större effekt på allvarliga depressioner. Därför är det, tycker jag, beklagligt att det skrivs ut sådana mängder SSRI via till exempel vårdcentralen, där de flesta patienter inte lider av allvarlig depression.

 

[Gimlan]

Så kan det säkert vara, men det är långt ifrån alla som lider av depression eller nedstämdhet som är nedstämda på grund av just låga serotoninhalter. Vad gäller milda och måttliga depressioner ser man egentligen ingen effekt alls av SSRI, medan det tycks ha större effekt på allvarliga depressioner. Därför är det, tycker jag, beklagligt att det skrivs ut sådana mängder SSRI via till exempel vårdcentralen, där de flesta patienter inte lider av allvarlig depression.

Kan tycka att det är ännu mer beklagligt om någon går och hänger sig för att den inte fått hjälp. Men det är jag det.

 

[Freddie]

Kan tycka att det är ännu mer beklagligt om någon går och hänger sig för att den inte fått hjälp. Men det är jag det.

Jag tycker nog inte att jag skrev att man ska neka människor som lider av depression hjälp. Däremot är det underligt att förstahandsvalet många gånger är medicin som bevisats vara mer eller mindre overksam.

 

[Inte_Ung]

Så kan det säkert vara, men det är långt ifrån alla som lider av depression eller nedstämdhet som är nedstämda på grund av just låga serotoninhalter.

Ja precis så.
Så man får prova sig fram med vad som fungera för varje individ.

 

[Freddie]

Ja precis så.
Så man får prova sig fram med vad som fungera för varje individ.

Absolut. Tråkigt nog erbjuds ingen annan hjälp än just antidepressiva för många, som hade haft betydligt större hjälp av någonting annat.

 

[Gimlan]

Jag tycker nog inte att jag skrev att man ska neka människor som lider av depression hjälp. Däremot är det underligt att förstahandsvalet många gånger är medicin som bevisats vara mer eller mindre overksam.

Bättre att skita i medicin med resultat att folk tar livet av sig än att några får för dem overksamma piller? Isf kan vi ju skita i rätt mycket medicin eftersom alla piller inte fungerar på alla.
Jag har en helt annan åsikt.

 

[Freddie]

Bättre att skita i medicin med resultat att folk tar livet av sig än att några får för dem overksamma piller? Isf kan vi ju skita i rätt mycket medicin eftersom alla piller inte fungerar på alla.
Jag har en helt annan åsikt.

Fast om det handlade om att SSRI/SNRI var overksamt för "några" hade det varit en helt annan sak. Och är man suicidal så är man troligtvis allvarligt deprimerad och då är det större chans att tabletterna har effekt. Det jag vänder mig emot är den enorma överförskrivningen av SSRI och SNRI, som fortgår trots att effekten av tabletterna är liten eller obefintligt för stora delar av patientgruppen som de skrivs ut till.

 

[Gimlan]

Fast om det handlade om att SSRI/SNRI var overksamt för "några" hade det varit en helt annan sak. Och är man suicidal så är man troligtvis allvarligt deprimerad och då är det större chans att tabletterna har effekt. Det jag vänder mig emot är den enorma överförskrivningen av SSRI och SNRI, som fortgår trots att effekten av tabletterna är liten eller obefintligt för stora delar av patientgruppen som de skrivs ut till.

Och det är enkelt att avgöra hur deprimerad någon är? Ens för en läkare? Nä.

 

[Angua]

För min del är jag oerhört tacksam att ssri finns. Det botar inte utmattningssydrom/depression men det gjorde ångesten (när du int kan andas låter som ångest) hanterbar. Jag visst int hur jag klarade av att existera i mina värsta ångestattacker. Jag fick "akutpiller" för ångesten samtidigt som ssri sattes in, för att klara tiden medan de börjar verka. Tack gode gud för det är allt jag kan säga!

För resten har det bara varit vila, vila, vila och sen en bra kurator som hjälpt mig otroligt mycket. Avslappningsövningar hqr också gett mig mycket hjälp, men efter det värsta stadiet passerat.

Du skriver att du hqr lite sömnproblem och mitt råd skulle vara att se till att ta tag i dem först och främst. Lägg dig eller mannen i ett annat rum, se om det hjälper elelr om du behöver mer hjälp med sömnen. Mär återhämtningen och sömnen inte fungerar blir stressen riktigt farlig.

 

[Freddie]

Och det är enkelt att avgöra hur deprimerad någon är? Ens för en läkare? Nä.

Nej, det behöver det naturligtvis inte vara. Men SSRI är ju heller knappast någon mirakelkur ens i de värre fallen av depression, inte minst som man under insättningsfasen snarare kan bli sämre med ökad ångest. Så oavsett är det inte befogat att sätta in SSRI som förstahandsval vid alla former av nedstämdhet. Det kan knappast anses motiverat med den ringa/obefintliga effekt tabletterna har på befolkningsnivå. Med det inte sag att jag är emot att SSRI/SNRI skrivs ut, men att de tillskrivs effekter de bevisligen inte har (på befolkningsnivå, inte individnivå) är, tycker jag, beklagligt.

 

[Inte_Ung]

Men SSRI är ju heller knappast någon mirakelkur ens i de värre fallen av depression,

Vid just stressutlöst depression så är det ju serotonin som saknas.
All depression är ju inte just stressutlöst.

 

[sthu]

Var inte rädd för mediciner! De kan vara oumbärliga som hjälpmedel. Mycket av jobbet ligger fortfarande på en själv men medicinerna kan ge en bra grund att börja jobba från.

Det kan ta tid innan det blir rätt medicin och dos. Det är inte roligt men när det väl fungerar är det värt det.
Det är inga magiska lyckopiller, men bra hjälpmedel som sagt.


Jag fick en panikångest attack på jobbet häromveckan. Jag kände den komma och smög in till chefen där allting bara rasade för mig. Satt och skakade och grät i nästan tre timmar, utan någon särskilt anledning. Jag tror det hängde ihop med att jag sovit dåligt under en längre period och inte riktigt kunnat koppla av som jag borde.
Efter telefonkontakt med öppenvården fick jag Lergigan och Propavan och jag tror det hjälpte. Det var ingen mirakelkur som huxflux fick mig att må bra, men de gjorde det enklare att somna och att gå upp på morgonen.