Sv: Naturlig födsel, eller?
Jag har läst både rapporten och diverse artiklar och när en tidning skriver att det finns en tre gånger högre risk för att ett barn ska dö efter en kejsarsnittsförlossning bör man kontrollera faktan. När jag läst rapporten och kollat lite statistik framstod dock artiklarna som ren skräck propaganda.
Hittade detta tänkvärda, samt långa, inlägg av Sigge Eklund:
"Kommentar till artikeln "Tredubbel risk för barnet vid kejsarsnitt" i DN 2006-09-07:
År 1998-2001 förlöstes 234 902 barn vaginalt och 31 590 med kejsarsnitt ("Kejsarsnitt i Sverige 1990-2001", Socialstyrelsen).
Av de normalförlossade uppgick andelen perinatala dödsfall (de som avlider under de första 7 dygnen, inklusive dödfödda) till 2,5 promille av de födda barnen och av de snittförlösta till 4,7 promille. Kejsarsnittsbarnens perinatala dödlighet var alltså högre, men det har en naturlig förklaring: 87% av alla svenska kejsarsnitt genomfördes till följd av att barnet i livmodern befann sig i någon slags fara.
Övriga 13% av kejsarsnitten var självvalda och saknade medicinsk orsak. Några siffror på hur fördelningen perinatala dödsfall ser ut mellan de två kategorierna kejsarsnitt finns inte, men man kan av uppenbara skäl anta att majoriteten av dem går att hitta bland de 87% som snittförlöstes för att de redan svävade i fara.
Visst finns medicinska risker för barnet också med självvalda kejsarsnitt (andningssvårigheter, allergier, mag-tarmbesvär, etc) men vad gäller risken för dödsfall under sista graviditetsveckorna och första levnadsveckan talar det mesta för att ett självvalt kejsarsnitt innebär avsevärt mindre risk för dödlighet än en normalförlossning.
De självvalda kejsarsnitten genomförs i regel nämligen 10-14 dagar före utsatt förlossningsdatum – och skyddar därmed barnen från de potentiella dödsorsaker som lurar under de 2-6 veckor som barnet annars hade varit kvar i livmodern (för tidig avgång av moderkakan, för tidig vattengång, etc), samt den fara som förlossningen i sig kan utgöra.
Ändå fortsätter kejsarsnittsmotståndare att medvetet vrida fokus mot andra risker med kejsarsnitt, i syfte att skrämma gravida kvinnor till vaginal förlossning.
Detta är inte bara missvisande – det är ohederligt. Ska man göra en sammantagen jämförelse mellan dödligheten måste alla risker vägas in – särskilt den viktigaste.
Visst innebär kejsarsnitt andra typer av risker för både barnet och modern. Jag har själv sett det på nära håll. Vårt andra barn fick andningssvårigheter efter att han förlösts med kejsarsnitt. Men dessa var aldrig livshotande. Andningssvårigheter efter kejsarsnitt är aldrig livshotande utan snarare regel.
Ändå tjatas det till leda om dessa andningssvårigheter.
För mig är de inte intressanta. De går över efter tre minuter.
För mig fanns det bara en risk som skrämde mig, när vi var gravida: den för dödsfall.
Jag kan acceptera allergier, andingssvårigheter, skärsår, bukproblem och allt annat som kejsarsnitt kan innebära – så länge barnet överlever.
Men jag skulle gå under om mitt barn dog.
Låt oss därför tala om det: risken att barnet dör.
Vilket förlossningsalternativ ska man välja för att barnet med största sannolikhet ska överleva.
Låt oss för tydlighetens skull börja från början.
De typer av dödsfall som brukar användas som måttstockar i debatterna är två:
1) De perinatala – som inträffar under sista graviditetsveckan och första levnadsveckan (inklusive dödsfall under förlossningen)
2) De som kallas plötslig spädbarnsdöd (under levnadsmånad 2-6)
Under en treårsperiod dör ca 750 barn perinatalt och 120 i spädbarnsdöd.
Det är värt att säga igen:
750 under veckorna runt förlossningen och 120 av spädbarnsdöd.
Med detta konstaterat kunde man tycka att de perinatala dödsfallen är av ca 5 gånger större intresse för den som vill veta vilken förlossningstyp man ska välja för att ens barn med störst chans ska överleva första levnadsåret.
Ändå fortsätter kejsarsnittsmotståndare att fokusera på om det är någon av de 40 spädbarnsdöda barnen/år som dör till följd av kejsarsnitt.
Såklart. Skulle det visa sig att en promille fler ev dem orsakats av kejsarsnitt än av normalförlossning skulle detta kunna slås upp stort:
”KEJSARSNITT MER DÖDLIGT ÄN NORMALFÖRLOSSNING.”
De 737 barn som dog perinatalt 1998-2001 är av någon oförklarlig anledning inte lika intressanta för dem.
Med desperat envishet fortsätter man därför att fokusera på de spädbarnsdöda.
Igår var det dags igen. I DN publicerades en artikel om en amerikansk undersökning som studerat skillnaden i spädbarnsdödlighet mellan barn som fötts vaginalt och barn som fötts med självvalda kejsarsnitt, i USA.
Undersökningen är alltså inte på något sätt en samlad jämförelse mellan de två förlossningsalternativens risker – eftersom den inte inkluderar alla de perinatala dödsfallen – utan gäller endast skillnaden i antal spädbarnsdödsfall.
Ändå är DN-artikeln utformad så att läsaren ska få intryck av att så är fallet.
Under rubriken "Tredubbel risk för barnet vid kejsarsnitt" ges läsaren intryck att det nu bevisats en gång för alla att kejsarsnitt är mer dödligt än normalförlossning.
Lyssna bara på ingressen: "Förlossning med kejsarsnitt utan medicinska orsaker nästan tredubblar risken att barnet avlider."
Det är ju sensationellt, tänker läsaren. Tredubbelt! Avlider!
Men hur många barn är detta i praktiken?
Applicerat på Sverige – där det dör 40 barn om året i spädbarnsdöd – kommer det att dröja 25 år till nästa barn dör i spädbarnsdöd till följd av kejsarsnitt, om utredningen stämmer.
Ingenstans i artikeln klargörs detta.
Ingenstans klargörs heller att den mikroskopiska skillnaden i undersökningsresultatet (nio promille) kan ha att göra med USA:s erkänt undermåliga allmänna mödravård.
Och – värst av allt – ingenstans klargörs att en sammantagen jämförelse av
dödlighet, som även skulle inkludera de 737 dödsfallen (1998-2001) som
inträffar under de sista graviditetsveckorna, under förlossningen och
under de första 7 dygnen, antagligen skulle ge ett helt annat resultat.
Kejsarsnitt kan nämligen rädda liv. Det kan aldrig vaginalförlossningar (förutom en gång var 25:e år).
Låt oss hoppas att det antal gravida kvinnor som efter att ha läst artikeln bokade av sitt självvalda kejsarsnitt och därmed utsatte sitt barn för en ökad risk att dö, inte var så högt.
Tyvärr tror jag skadan redan är skedd. DN uppfattas som en seriös tidning och dess läsare tenderar att tro på det som står där. Det märks idag när mindre tidningar ytterligare förvränger den redan förvrängda informationen.
Kejsarsnitt leder till tre gånger högre dödlighet, kan man läsa i CITY i morse och nu framgår det inte ens att det bara är spädbarnsdödlighet som undersökningen handlar om. Läsaren har ingen som helst möjlighet att veta att undersökningen utesluter en dödsfallskategori (den perinatala) som utgör 5 gånger fler döda barn."
Så tro inte alltid på exakt vad som står i tidningarna. Visst att fler snittade barn kanske dör av spädbarnsdödlighet, men som statistiken visar är risken försvninnande liten. Den största dödsorsaken är fortfarande problem UNDER förlossningen och där är vaginala förlossningar som "dödsorsak" helt i majoritet, ca 700 per år. Inte en gång per 25:e år av plötslig spädbarnsdöd som vid kejsarsnitt.