Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tänker på er, skönt få veta tidsram ni kan avvakta och att ni ska få komma på läkarbesök.
Vår lille hade hemsk nattskräck i några perioder. Han skrek som besatt och gick inte att väcka. Vi började väcka honom genom att tända mobilen och sätta på avslappningsmusik. Efter ett tag märkte vi att det var ljuset från mobilen som väckte honom, det räckte att hålla den lysande framför honom en stund så vaknade han och slutade gråta. Mobilen var på mörkaste/lägsta kontrasten.Provade att ta ut henne idag, men det blev bara värre tyvärr önskar att det hade funkat! Skönt att det inte har hänt mer för er.
Det med tidpunkt stämde för vår son. Han vaknade ofta på liknande tid men vinställde aldrig klockan för vi hoppades ju varje natt att det skulle vara över.Har läst att man ska kolla lite om det infaller ungefär samma tid/efter att hon sovit en viss tid. I så fall kan det fungera att halvt väcka barnet lite innan.
Hoppas det lugnar sig för er.
Sonen har haft en natt när han var hysterisk i 10-15 min, han svarade dock på tilltal (även om allt var nej), så är inte säker på det var nattskräck. Men ville inte ha närhet och gick inte att trösta. Kände mig som världens sämsta mamma.
Så de har funderat i dessa banor med tumör men gör ingen mrt för det verkar inte vara så? Skumt, känns ju som något man borde göra.Nu har vi varit hos neurologen, som tyvärr (men inte helt oväntat) saknade svar. Ett nytt sömn-EEG ska göras men i övrigt blir det kanske inte så mkt mer.. Läkaren tyckte att det inte lät som varken autism, epilepsi eller tumör. Men man vet inget alls egentligen.
Känner mig maktlös o uppgiven, speciellt efter gårdagens anfall som höll på i 20 min och var riktigt intensivt. Dottern var helt hysteriskt ledsen efter att hon ”kom ur” det. Gör ont i hela mig att se henne så. Hon var så ledsen och det blir så uppenbart att de där tjugo minuterna var väldigt obehagliga för henne. Önskar att jag hade ett sätt att hjälpa henne, men som det ser ut nu blir allt bara värre.
Behövde mest bara skriva av mig. Och hoppas lite på att någon som kanske haft liknande problem råkar titta förbi o vill delge sina erfarenheter. Fast inser att det sistnämnda nog är lite mkt att hoppas på när inte ens specialistläkarna har någon aning..
Så de har funderat i dessa banor med tumör men gör ingen mrt för det verkar inte vara så? Skumt, känns ju som något man borde göra.
Tänker på BUP också. Ifall det är någon form av oro/ångest
Ah, då förstår jag.Nja, det var mer att läkaren frågade vad jag hade för farhågor och då tog jag upp hjärntumör. Läkaren sa dock att man helst inte gör MR på barn utan någon indikation, eftersom de måste sövas. Men att vi skulle höra av oss om läget skulle förändras på något sätt. Så det känns ok ändå, men om vår oro för just tumör skulle växa så kommer vi ligga på för ytterligare utredning.
Tack för tips om BUP, ska försöka få tag i en psykolog snarast för hjälp och tänkte i första hand gå via barnläkarmottagningen här. Men bup får bli backup om det inte finns tider.
Ah, då förstår jag.
Ja det är kanske smart att försöka få hjälp av barnläkarmottagningen. De kanske har sett mer av detta på mindre barn. Jag tänker lite att om det är någon variant av ångest med tillhörande andningssvårigheter, bröstsmärta osv borde det ju vara fruktansvärt läskigt för barn och det kan ju hålla i sig bra länge.
Skönt! Hoppas att det blir till någon hjälp!Ja, jag är ganska säker på att hon tycker att det är obehagligt när det händer Så det vore väldigt skönt att få några verktyg att prata om det med henne på rätt nivå så att hon kan känna sig tryggare.
Fick en tid på måndag till psykolog stod på hemsidan att det kunde vara 10-12v väntetid så blev positivt överraskad!