Hjälpa motorisk aktiv bebis att komma till ro/somna?

När min unge var under året var där en period där ungen ”inte alls är trött” och skulle vända på sig och härja runt och vara allmänt stökig. Efter otaliga misslyckade försök så testade jag att lägga ungen i sitt babynest i spjälsängen med sin snuttefilt och höll upp båda långsidorna och liksom vaggade sakta, blev som en hängmatta och ungen kom ingenstans utan kom till ro och somnade efter ca 10min (kändes dock som två timmar i armarna😅).

Det där tror jag vår bebis hade gillat! Tanken slog mig också men jag var nog inte tillräckligt stark 😅 Om jag någon gång skulle få för mig att skaffa ett till barn ska jag köpa en vagga 👍
 
@FeatherCloud Tack för uppmuntrande ord ❤! Och ökade min motivation att försöka hitta någon snutte eller gosedjur som kan fungera. Men hon slänger liksom bara runt dem, hur får man henne att förstå att hon kan pilla på dem som hon gör med typ örngott eller min tröja? Försöker lägga ett gosedjur eller snutte i handen på henne när hon pillar, men nä. Hon gillade snutte när hon var runt 3-4 månader men sen bara försvann det!
Kanske ett gosedjur med lite tyngd i kan funka? Finns ju de som till viss del är fyllda med ris(?) eller dylikt.
 
Lite uppdatering. Vi köpte resesäng men inte har det hjälpt eftersom lillan tycker det roligaste som finns är att ställa sig upp i sängen längst med sidorna (och gärna kasta sig bakåt eller åt sidan). Och jag har problem med mycket smärta i ryggen, så jag upptäckte ju också fort hur sjukt oergonomiskt det är med spjälsäng. Helt omöjligt att hjälpa till att lugna genom att buffa, vagga, smeka, hålla om, stoppa i napp, lyfta upp vid behov etc utan att helt förstöra ryggen. Och utan hjälp så gråter hon ju, och jag är helt emot att bebis ska gråta sig själv ensam till sömns.

Så vi kör vidare med vår säng ändå. Det har ändå gått lite framåt för allt oftare har hon faktiskt kunnat pillat på örngottet tills hon somnat på kvällen, dvs helt utan får hjälp. Det funkar ju dock inte när hon hamnar i sitt ”zombieläge” på natten och har jättesvårt att komma till ro i kroppen, men man får väl hoppas att det löser sig själv så småningom. Nu har lösningen varit att amma massor nattetid, men även under amningarna är hon helt galen och klättrar, gråter, ålar sig, krumbuktar och skriker/gnäller i sömnen så man måste lägga henne tillrätta ungefär 50 ggr 🤪. Men när hon väl fått i sig så hon blir mätt blir hon lite däst och kan ibland somna om igen genom att pilla på örngottet. Ibland vaknar hon dock av allt styrande under amningarna också 🤷🏻‍♀️ Jag tycker det ibland kan ha hjälpt att göra ytan hon sover på så liten som möjligt, som @Badger tipsade om, men långt ifrån alltid. Letar även vidare efter någon snutte eller gosedjur hon ska fästa sig vid. Hon har vid ett par tillfällen faktiskt pillat på en av sina snutte innan hon somnat på kvällen, men de funkar inte heller på natten och det är egentligen de värsta stunderna.

Vi får fortsätta testa. Känns inte helt optimalt strategi att börja amma mer på nätterna heller, men känns ibland bra så mycket enklare än att riskera att hon vaknar av sitt bökande och sen behöver vi köra sele i timmar nattetid...
 
Senast ändrad:
Lite uppdatering. Vi köpte resesäng men inte har det hjälpt eftersom lillan tycker det roligaste som finns är att ställa sig upp i sängen längst med sidorna (och gärna kasta sig bakåt eller åt sidan). Och jag har problem med mycket smärta i ryggen, så jag upptäckte ju också fort hur sjukt oergonomiskt det är med spjälsäng. Helt omöjligt att hjälpa till att lugna genom att buffa, vagga, smeka, hålla om, stoppa i napp, lyfta upp vid behov etc utan att helt förstöra ryggen. Och utan hjälp så gråter hon ju, och jag är helt emot att bebis ska gråta sig själv ensam till sömns.

Så vi kör vidare med vår säng ändå. Det har ändå gått lite framåt för allt oftare har hon faktiskt kunnat pillat på örngottet tills hon somnat på kvällen, dvs helt utan får hjälp. Det funkar ju dock inte när hon hamnar i sitt ”zombieläge” på natten och har jättesvårt att komma till ro i kroppen, men man får väl hoppas att det löser sig själv så småningom. Nu har lösningen varit att amma massor nattetid, men även under amningarna är hon helt galen och klättrar, gråter, ålar sig, krumbuktar och skriker/gnäller i sömnen så man måste lägga henne tillrätta ungefär 50 ggr 🤪. Men när hon väl fått i sig så hon blir mätt blir hon lite däst och kan ibland somna om igen genom att pilla på örngottet. Ibland vaknar hon dock av allt styrande under amningarna också 🤷🏻‍♀️ Jag tycker det ibland kan ha hjälpt att göra ytan hon sover på så liten som möjligt, som @Badger tipsade om, men långt ifrån alltid. Letar även vidare efter någon snutte eller gosedjur hon ska fästa sig vid. Hon har vid ett par tillfällen faktiskt pillat på en av sina snutte innan hon somnat på kvällen, men de funkar inte heller på natten och det är egentligen de värsta stunderna.

Vi får fortsätta testa. Känns inte helt optimalt strategi att börja amma mer på nätterna heller, men känns ibland bra så mycket enklare än att riskera att hon vaknar av sitt bökande och sen behöver vi köra sele i timmar nattetid...
Ojoj det låter verkligen jobbigt. :heart

(och jag gissar att det inte är ett dugg till tröst just nu att det sannolikt lägger sig med tiden. Speciellt som det redan verkar börja gå åt rätt håll? När något pågick kändes det som att det alltid skulle vara så, sedan plötsligt en vecka så insåg man att det minskat och minskat och försvunnit och allt var bra, tills nästa grej kom. Det kan iofs säkert också vara från barn till barn, men vårt gick i vågor, uhm går i vågor.)
 
Lite uppdatering. Vi köpte resesäng men inte har det hjälpt eftersom lillan tycker det roligaste som finns är att ställa sig upp i sängen längst med sidorna (och gärna kasta sig bakåt eller åt sidan). Och jag har problem med mycket smärta i ryggen, så jag upptäckte ju också fort hur sjukt oergonomiskt det är med spjälsäng. Helt omöjligt att hjälpa till att lugna genom att buffa, vagga, smeka, hålla om, stoppa i napp, lyfta upp vid behov etc utan att helt förstöra ryggen. Och utan hjälp så gråter hon ju, och jag är helt emot att bebis ska gråta sig själv ensam till sömns.

Så vi kör vidare med vår säng ändå. Det har ändå gått lite framåt för allt oftare har hon faktiskt kunnat pillat på örngottet tills hon somnat på kvällen, dvs helt utan får hjälp. Det funkar ju dock inte när hon hamnar i sitt ”zombieläge” på natten och har jättesvårt att komma till ro i kroppen, men man får väl hoppas att det löser sig själv så småningom. Nu har lösningen varit att amma massor nattetid, men även under amningarna är hon helt galen och klättrar, gråter, ålar sig, krumbuktar och skriker/gnäller i sömnen så man måste lägga henne tillrätta ungefär 50 ggr 🤪. Men när hon väl fått i sig så hon blir mätt blir hon lite däst och kan ibland somna om igen genom att pilla på örngottet. Ibland vaknar hon dock av allt styrande under amningarna också 🤷🏻‍♀️ Jag tycker det ibland kan ha hjälpt att göra ytan hon sover på så liten som möjligt, som @Badger tipsade om, men långt ifrån alltid. Letar även vidare efter någon snutte eller gosedjur hon ska fästa sig vid. Hon har vid ett par tillfällen faktiskt pillat på en av sina snutte innan hon somnat på kvällen, men de funkar inte heller på natten och det är egentligen de värsta stunderna.

Vi får fortsätta testa. Känns inte helt optimalt strategi att börja amma mer på nätterna heller, men känns ibland bra så mycket enklare än att riskera att hon vaknar av sitt bökande och sen behöver vi köra sele i timmar nattetid...

Jag tänker att det kan vara värt att testa att ha samma snutte hela tiden, vårt barn har inte valt sin, det gjorde vi. Hon väljer kanske en ny när hon är stor nog att välja själv, men vi hade den hon har nu i vår säng först ett tag och sen fick hon den
 
Jag tänker att det kan vara värt att testa att ha samma snutte hela tiden, vårt barn har inte valt sin, det gjorde vi. Hon väljer kanske en ny när hon är stor nog att välja själv, men vi hade den hon har nu i vår säng först ett tag och sen fick hon den

Det är nog klokt. Vi har försökt med tre stycken olika (men bara med en i taget under flera veckors tid liksom), men vi kanske bara ska välja en. Nu har vi den hon faktiskt snuttat med två ggr så vi får hålla fast med den! Oftast väljer hon dock örngottet, och kastar/leker bara med snutten 🙈
 
Ojoj det låter verkligen jobbigt. :heart

(och jag gissar att det inte är ett dugg till tröst just nu att det sannolikt lägger sig med tiden. Speciellt som det redan verkar börja gå åt rätt håll? När något pågick kändes det som att det alltid skulle vara så, sedan plötsligt en vecka så insåg man att det minskat och minskat och försvunnit och allt var bra, tills nästa grej kom. Det kan iofs säkert också vara från barn till barn, men vårt gick i vågor, uhm går i vågor.)

Tack för omtanke! Vi har ändå ro i att det kommer bli bättre ❤ Vore bara skönt att veta typ när 😂 Sen så tror jag ibland att det som gör det ännu jobbigare är liksom prestigen i det på nåt sätt. Att bebis ska sova själv i egen säng och gärna hela natten. Trodde aldrig jag skulle bli påverkad av såna saker, men märker att jag nog blir det ändå. Inte heller hjälpsamt när svärmor slår sig för bröstet och säger att alla hennes tre barn sov hela nätter själva i spjälsäng från 3 mån ålder, och antyder att det helt och hållet var hennes förtjänst. Vårt barn är dock av en helt annan kaliber än alla hennes tre barn, det vet ju både vi och hon men ändå är det jobbigt med allas tyckande och tänkande ibland... och mina egna hjärnspöken 😅
 
Tack för omtanke! Vi har ändå ro i att det kommer bli bättre ❤ Vore bara skönt att veta typ när 😂 Sen så tror jag ibland att det som gör det ännu jobbigare är liksom prestigen i det på nåt sätt. Att bebis ska sova själv i egen säng och gärna hela natten. Trodde aldrig jag skulle bli påverkad av såna saker, men märker att jag nog blir det ändå. Inte heller hjälpsamt när svärmor slår sig för bröstet och säger att alla hennes tre barn sov hela nätter själva i spjälsäng från 3 mån ålder, och antyder att det helt och hållet var hennes förtjänst. Vårt barn är dock av en helt annan kaliber än alla hennes tre barn, det vet ju både vi och hon men ändå är det jobbigt med allas tyckande och tänkande ibland... och mina egna hjärnspöken 😅
Jo verkligen, och den där förvånade blicken. Vi lägger bara lille Putte här och han somnar på tio minuter :rofl: fast man jämför ju bara med de bitarna som de skryter med. Din man gjorde säkert något annat som liten :sneaky: bet katten i svansen eller något.
 
Jo verkligen, och den där förvånade blicken. Vi lägger bara lille Putte här och han somnar på tio minuter :rofl: fast man jämför ju bara med de bitarna som de skryter med. Din man gjorde säkert något annat som liten :sneaky: bet katten i svansen eller något.

😂 Vi får hoppas på nåt sånt! Tror nog också många glömmer och förskönar sina småbarnsår alltså...
 
Jag väcker liv i denna tråd och undrar hur det har gått för er @cherie ? Hittade ni någon strategi som fungerade för er eller har det kanske gett med sig med tiden? Har en bebis på snart sex månader som låter ganska lik er med stökiga nätter i ständig rörelse och är därför nyfiken på hur det har gått för er. :)
 
Jag väcker liv i denna tråd och undrar hur det har gått för er @cherie ? Hittade ni någon strategi som fungerade för er eller har det kanske gett med sig med tiden? Har en bebis på snart sex månader som låter ganska lik er med stökiga nätter i ständig rörelse och är därför nyfiken på hur det har gått för er. :)

Pust! Det är kämpigt med rörlig och bökig bebis.

Det har väl blivit något bättre, det är inte uppvak med vaggande flera ggr per natt längre. Det händer ibland bara. Men hon är fortfarande extremt bökig och rörlig i sömnen. Vi låter henne oftast bara hålla på, för nu för tiden vaknar hon inte lika ofta av böket som hon gjorde förr. Hon sätter sig upp, ställer sig ibland, slänger sig, jag får ofta lyfta upp henne från fotändan av vår säng och hon brukar skalla mig minst någon gång per natt (två ggr gånger har hon knockat mig så hårt över näsan att näsblodet forsat mitt i natten :meh:). Vid insomning behöver hon oftast fortfarande att vi håller henne i famnen eller i selen för att kroppen ska komma till ro. Hon kan böka sig själv till sömn (dvs röja i sängen i något halvt zombie-sovande läge) men det tar ca 1 timma istället för kanske 5-10 min när vi hjälper henne att komma till ro.

Vi har vadderat hela spjälsängen, tagit bort ena sidan och ställt den mot vår säng. Där sover (=röjer) hon halva nätterna oftast innan hon klättrar över i vår säng.
Jag tror att vi så småningom kommer att ställa en vanlig säng direkt på golvet där hon kan få sova. Med mjuk sänggavel och så.

Jag har ändå förhoppning om att det även fortsättningsvis kommer gå i rätt riktning. Men vi har en väldigt motorisk tidig, aktiv och pigg tjej med mycket energi i kropp och knopp. Hon är 13 månader nu och tar sig fram genom att springa och klättra och kasta sig mellan möbler. Jag förstår ju att det inte är konstigt att hennes kropp har lite svårt att komma ner i varv när hon är som en duracellkanin under dagarna 😊

Så - det har blivit bättre och samtidigt kvarstår det men utan att det blir riktigt lika påfrestande för oss. Det kommer bli bättre för er med! Det är kämpig period ni är inne i nu kan jag tänka mig.
 
Kan också tillägga, nu när vi är mitt uppe i en jobbig period igen, att det för oss också fortsatt att gå upp och ner. Just nu är kroppen som en duracellkanin x1000 när hon ska sova. Senaste veckorna är det bara sele som funkat för sövning igen. Suck! Lite tröttsamt är det. Hon är som vanligt trött och somnar på inom någon minut, bara man lyckas hålla henne stilla så länge 🙃 I perioder är jag trött på att ha ett piggt barn....
 
Tack så jättemycket för utförligt svar @cherie ❤️ Igenkänningsfaktorn är hög, och även här går det lite i perioder med hur intensivt det är. Hoppas ni snart är igenom denna period så att ni får sova lite bättre igen.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Hej! Jag skrev ju en tråd för ett tag sen om My som bara åt och åt och åt och åt (på mig alltså). Tänkte att ni kanske ville veta hur...
Svar
8
· Visningar
1 183
Senast: Björk
·
N
Träning Hela historian: Köpte honom som "problemhäst" - när han kom så var han så mager att revbenen syntes med alldeles tuffsig päls och nervös...
Svar
18
· Visningar
3 926
Senast: Yrja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Ny sits
  • Dressyrsnack 17
  • Föräldrar till barn som rider

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp