Närvaro i bebis-vardagen?

[havreflinga]

Klistrar in några tänkvärda meningar:

I vårt samhälle idag kan man se olika tidsfenomen som påverkar utvecklandet av barns anknytningsförmåga. Många unga föräldrar lever i en "uppkopplad" tillvaro och en "frånkopplad" mental närvaro. Att ständigt vara tillgänglig för andra, men inte "emotionellt anträffbar" för sin lilla baby, är ett livsmönster som många väljer eller tvingas att leva i.
---
Kanske är det än värre med föräldrar som alltför ofta pratar i en "handsfree" med en annan människa, som är osynlig för barnet medan föräldern samtidigt tittar på barnet och interagerar med det, sköter om det, ammar, byter blöjor etc. Källa: http://www.enigma.se/mellanrummet/nr21-2009/21-09-7.htm

Hur mycket tillåter ni er att vara mentalt frånvarande när ni är hemma med era barn? Idag är det inte ovanligt att man skickar 50-100 sms om dagen. Kan man fortsätta med det när man har fått barn?

Jag är nog mest frånvarande när jag kör bil. Då vill jag ibland hellre lyssna på en bra låt, än att prata om allt utanför fönstret med en 2- och 4-åring...

 

[Michellan95]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag är nog frånvarande vid amning och bilkörning. Vid amning sitter jag oftast och tittar på tv eller läser/skriver här på datorn, nu i skrivande stund sover hon i min famn.
Vid bilkörning så ska man nog koncentrera sig på trafiken och sedan så sover hon oftast ändå i bilen (praktiskt med en 2-månaders ).

Tycker det du citerade var väldigt tankvärt och man rannsakar sig själv lite nu och för framtiden.
Jag känner ingen som skriver 50-100 sms/dag så jag blir lika fascinerad varje gång jag hör om det för hur hinner man skriva så många och vad skriver man? Ett ord i varje sms?
Telefonkommunikation håller jag till de tillfällena hon sover, har man ett så litet barn som jag så hinner man det när de sover.

 

[Calazirya]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Det beror på vad man menar med frånvarande. När vi åker bil har jag ju givetvis inte ögonkontakt med henne av säkerhetsskäl, men är hon vaken pratar vi och sjunger sånger. Surfa/prata i telefon m.m gör jag under tiden som hon sover ( som hon gör just nu =P ) eller om vi är två st hemma så kan jag gå undan en stund. Sedan lägger hon sig så pass tidigt på kvällarna att jag har ca fyra timmar där jag kan göra sådana saker.

Är hon vaken försöker jag vara så tillgänglig jag kan, med det menar jag inte att jag ägnar all hennes vakna tid till att bara vara med henne. Saker måste rulla på här hemma ( laga mat/städa/tvätta ), men oftast är det sådant som man kan involvera henne i också om hon vill vara med.


Jag skickar inte ens sms alla dagar så hur någon kan skicka 50-100st/dag har jag svårt att ta in =D

 

[vindvissla]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Min barnvakt till exempel skickar sms typ hela tiden. Det plingar till i hennes mobil ungefar varannan minut. Jag kan tanka mig att det ar som en vanlig telefonkonversation fast via sms.

Jag forsoker vara tillganglig for mitt barn till 100% nar jag ar med det. Sen kan det ju handa att man gor andra saker och han inte vill vara med. Men visst har det hant att jag suttit pa sandladekanten och pratat i telefon.

 

[Calazirya]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Aha ja nu när du säger det så, min lillasyster skickar en hel del sms/dag som en konversation istället för att ringa. Jag har svårt att förstå sms-konversationen, det tar ju sådan tid om man jämför med att bara ringa upp personen. Men jag får väl inse att jag ligger efter där =P

 

[Michellan95]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag tror det är skillnad om man är en sån som jämt sitter och pratar i telefonen eller som jämt sitter vid tv:en/datorn och inte är med sitt barn mer än fysiskt. Precis som du skriver så finns det ju vardagliga saker man måste sköta också men då kan man ju oftast prata med sitt barn och är med det mentalt.

100% närvaro är ju en omöjlighet både fysisk och mental om man ska kunna leva ett normalt liv med hushållssysslor och sin personliga hygien.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Aha ja nu när du säger det så, min lillasyster skickar en hel del sms/dag som en konversation istället för att ringa. Jag har svårt att förstå sms-konversationen, det tar ju sådan tid om man jämför med att bara ringa upp personen. Men jag får väl inse att jag ligger efter där =P

Jag kan inte heller fatta hur man hinner skicka 100 sms per dag. Eller att man ens vill. Jag tycker det är hur segt som helst att skriva sms. Men särskilt bland unga är det vanligt att man knappar på mobilen i stort sett hela tiden medan man umgås med andra. Eller att man är inloggad på facebook och kastar ett öga dit då och då medan man t ex fikar med kompisar. Unga verkar vara vana vid att bara få en bråkdel av uppmärksamheten från den person de umgås irl med. Jag känner mig nonchalerad om den jag pratar med kollar mobilen eller datorn gång på gång under vårt samtal.

Hur gör unga när de får barn? Minskar de sms:andet och facebookandet då? Eller får bebisarna vänja sig vid den nya umgänges-kulturen?

 

[vindvissla]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag tycker ocksa det ar enklare att ringa om man bara vill prata lite. Sms ar toppen ibland och det ar kul att fa sms.

Jag tror inte man ska vara med barnen 100% av deras vakna tid, men nar man ar med dem ska det vara 100%. Barn som inte far den viktiga uppmarksamheten blir latt klangiga och storiga, ar min egen erfarenhet. Om man spenderar 100%tid med sitt barn ar det enklare att saga till det att "nu vill jag bajsa ifred, du far gora nagot annat salange".

 

[Pallas]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag lever inte för mina barn, jag är en egen person, med egna behov. Det betyder att jag inte är 100% närvarande hela tiden. De är med i centrum men utgör inte centrum, om ni förstår skillnaden?

När de varit spädbarn har jag eller någon annan varit kroppsligen närvarande och tillgänglig 24/7, däremot har jag kunnat vara någon annanstans mentalt. Nu är småbarnen 5 och 6 år och leker självständigt här bakom mig. Jag är tillgänglig fysiskt och mentalt om det behövs.

 

[Mabuse]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Verkar vara en lite överdriven rädsla, tror jag. Tvärtom tycker jag att datorn och en uppkoppling är rätt bra tidsfördriv medan man ammar. Det är säkert olika, men mitt barn är komplett ointresserad av mig när det är amning, allt fokus ligger på tutten, så det är inte läge för någon kommunikation eller anknytning i de lägena. Eftersom det dessutom gärna blir lååånga amningssessions, så är det roligare för mig att surfa lite istället för att sitta och stirra rakt fram timmar i sträck. Jag upplever att när barnet är alldeles nytt så är trygghet och (fysisk) närhet det viktiga, medan kommunikationsförmågan inte är så utvecklad än. Mitt barn vill gärna ha kroppskontakt med oss föräldrar dygnet runt, vad vi fokuserar på under tiden är mindre viktigt än att fysiskt kunna känna att vi är där.

Dessutom tror jag man gravt överskattar hur mycket tid folk hade att ägna helhjärtat åt sina barn förr - eftersom föräldraförsäkringen inte var lika utbygd, så hörde det ju knappast till vanligheterna med föräldrar som ägnade de första åren bara åt barnen. Ingen i min släkt har haft möjlighet till det, i alla fall, utan man var tvungen att återgå till hushåll och arbete tämligen omgående. Och/eller hade många fler barn, vilket ger mindre tid till varje enskilt barn.

 

[vindvissla]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag tror faktiskt att jag är en trevlig, intelligent och ödmjuk människa delvis för att mina föräldrar spenderat kvalitetstid med mig och min bror. Jag tror att barn som inte får kvalitetstid av sina föräldrar inte får en lika stadig grund mentalt att stå på.

Därmed inte sagt att man måste spendera all sin tid med barnen, men det är viktigt att man gör det också. När de är spädbarn kan man surfa men prova amma en ettåring och surfa samtidigt Eller dricka en kopp kaffe när 10-månaders går på kökslådedemoleringstur...

 

[Sar]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

För mig är "närvaron" rätt åldersrelaterad. Från nyföding tills att de gick var jag fokuserad mest hela tiden (att dubbelamma var så pass "schåigt" att det absolut inte fanns något surfarutrymme) men jag vet också att jag pausade med att läsa böcker när de låg och bara var nöjda och tittade på grejer.
Från gåstadiet fram till 2,5-3 års ålder var det stenkoll mest hela tiden. Jag vet att när jag läste om jämnåriga barn som demolerade kök, klättrade på balkongräcken etc. så var jag rätt förvånad eftersom våra barn aldrig lämnades ensamma på det sättet.

Men från 3 år och framåt (de fyller 5 år nu) så har jag blivit betydligt slappare! De har fått ett helt annat förstånd och går att lita på. Så det växlar mellan total fokusering och sedan rätt mkt tid där jag bara finns men inte har dem som överskuggande fokus.

Vi får se hur det blir med den nya knodden, kommer jag att vara lika fokuserad och på eller gör det faktum att det redan finns barn i huset som också har behov att jag kommer att vara mer nedtaggad?! Tiden lär väl utvisa hur det blir.

 

[Pallas]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Från gåstadiet fram till 2,5-3 års ålder var det stenkoll mest hela tiden. Jag vet att när jag läste om jämnåriga barn som demolerade kök, klättrade på balkongräcken etc. så var jag rätt förvånad eftersom våra barn aldrig lämnades ensamma på det sättet.

Våra gjorde saker av den typen, men lämnades heller aldrig ensamma vind för våg. En del barn är såna att man inte hinner med, helt enkelt - den ena gör något som man måste avstyra och medan man gör det hittar den andra på något, i evigheters evighet. Jag var helt slut i flera år över att ständigt behöva vara i katastrofberedskap.

 

[Mabuse]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag tror faktiskt att jag är en trevlig, intelligent och ödmjuk människa delvis för att mina föräldrar spenderat kvalitetstid med mig och min bror. Jag tror att barn som inte får kvalitetstid av sina föräldrar inte får en lika stadig grund mentalt att stå på.

Därmed inte sagt att man måste spendera all sin tid med barnen, men det är viktigt att man gör det också. När de är spädbarn kan man surfa men prova amma en ettåring och surfa samtidigt Eller dricka en kopp kaffe när 10-månaders går på kökslådedemoleringstur...

Nej, det verkar ju jättekorkat att göra så. Därför skrev jag explicit flera gånger i mitt inlägg att det gällde nyfödingar. Ettåringar har förhoppningsvis blivit lite mer självständiga, så att de inte vill tillbringa 24 timmar om dygnet i förälderns famn, inte heller ammas ettåringar normalt 6-7 timmar per dygn.

 

[Pallas]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Våra gjorde saker av den typen, men lämnades heller aldrig ensamma vind för våg. En del barn är såna att man inte hinner med, helt enkelt - den ena gör något som man måste avstyra och medan man gör det hittar den andra på något, i evigheters evighet. Jag var helt slut i flera år över att ständigt behöva vara i katastrofberedskap.

Eller jo, en del av katastroferna inträffade när jag helt enkelt helt tappat orken och därför gick på toa och stängde dörren i två minuter. Andra inträffade när jag gjort missar i bedömningar och/eller slappnade av 30 sekunder för länge. En del barn räcker det att säga till en gång att de inte ska röra blomman, andra visar inga tecken alls på att ha förstått ett enda dugg efter 200+ tillrättavisningar. Jag räckte helt enkelt inte till hela tiden.

 

[Sar]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Nämen så är det ju, ingen orkar vara "på topp" konstant!

Vi hade fördelen av att ha ett rätt stort boende där vi spärrade av vissa öppningar så det blev rätt naturligt att barnen befann sig där vi var och då går det lättare att hålla koll.
Och mina barn var sådana som behövde följa med på toaletten (under en period fick jag sitta med båda i knät samtidigt för att de behövde det, privatliv where did you go?!).

Vad jag har förstått av det jag läst tidigare har du haft händerna fulla när dina barn var små. Det är klart att det är tuffare att räcka till när det är så än tvärtom!

 

[jerseyko]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

100 sms om dagen är inga problem
Tycker det är perfekt tidsfördriv vid amning precis som att sitta vid datorn, se på tv eller läsa en bok. Jag får nämligen inte prata för dottern när hon äter!

Nu har jag dottern i fram när jag kör bil, det känns faktiskt jättefarligt för jag kollar ju på henne hela tiden för hon är så söt! Samtidigt som jag pratar med storebror som åker bak. Kändes mkt säkrare när de båda åkte i bak och jag bara sjöng och pratade men hade 100% koll på bara vägen.

Håller med Sar oxå om att det har vart olika beroende på åldern. Var inte länge sen vi höll dörrarna låsta dygnet runt.

 

[Bebben]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Sebbe fyller 4 år strax, och jag har sällan fokus på enbart honom under vår tid ihop. Eftersom vi i genomsnitt spenderar kring 12 timmar ihop varje dag, så sysslar jag med mitt när det behövs och/eller jag vill. Jag kan lyssna på vad han säger samtidigt som jag skickar ett mess, eller kollar Facebook eller snackar på MSN.. Dom gånger jag pratar i telefon och det är viktigt så får han vänta, om inget händer såklart. Men många av telefonsamtalen sker med nära vänner eller familj, och dom kan enkelt vänta i några sekunder om han behöver min uppmärksamhet till något.
Så nej, min odelade uppmärksamhet har han inte konstant, jag anser inte att han behöver den heller faktiskt. Han leker själv eller med kompisar, och kommer till mig om det är något speciellt.
Pratar gör vi ofta i bilen, men där glider jag gärna iväg mentalt då samtalsämnen oftast handlar om att räkna korna vi kör förbi, färgen på hus, vilka fåglar som flyger förbi eller liknande.. Svårt att hålla fokus på topp när ämnen är riktigt tråkiga

Jag riktar väl egentligen uppmärksamheten dit det behövs, för olika situationer.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Våra gjorde saker av den typen, men lämnades heller aldrig ensamma vind för våg. En del barn är såna att man inte hinner med, helt enkelt - den ena gör något som man måste avstyra och medan man gör det hittar den andra på något, i evigheters evighet. Jag var helt slut i flera år över att ständigt behöva vara i katastrofberedskap.

Jag förstår att det tog av din energi, men det gav många andra energi. Jag tänker fortfarande ibland på hur det såg ut när dina uppfinningsrika småttingar hade undersökt det som fanns i dammsugarpåsen, eller när de hade provsmakat kanel, eller när de städade hela vardagsrummet med hjälp av våtservetter...

Det var roligt att titta på fotona, (kanske för att man slapp städa) och det var en tröst när ens egna ungar hade varit i farten.

Kanske är det ganska smart att hämta kameran istället för att bryta ihop. På AFV visas ofta hemfilmer med ungar som t ex har målat på golv, väggar och möbler i halva huset. Jag beundrar föräldrarna som orkar skratta och filma. Det är härligt att se att det finns så många sansade föräldrar.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Pratar gör vi ofta i bilen, men där glider jag gärna iväg mentalt då samtalsämnen oftast handlar om att räkna korna vi kör förbi, färgen på hus, vilka fåglar som flyger förbi eller liknande.. Svårt att hålla fokus på topp när ämnen är riktigt tråkiga

Ja, just bilen tycker jag är extra svårt. Jag är van vid att sitta i egna tankar när jag kör, eller lyssna på radion. Det känns definitivt som ett nerbyte att istället räkna traktorer eller spekulera i vart lastbilen som körde förbi är på väg.

Och när hela familjen är i bilen vill jag gärna prata med min man, lite vuxenprat, som sällan hinns med annars. Men det är ännu svårare, för då vill fyraåringen vara med i samtalet, och då får vi mest sitta och förklara svåra begrepp för honom.