Närvaro i bebis-vardagen?

[mino]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Att ständigt vara tillgänglig för andra, men inte "emotionellt anträffbar" för sin lilla baby, är ett livsmönster som många väljer eller tvingas att leva i.

Nu har jag inte läst artikeln men hur vet man detta? Finns det forskning bakom just detta eller är det nån som generaliserar över något den inte känner igen och förstår? Det är ju ett väldigt hårt och fördömande uttalande och förmodligen riktat mot kvinnor för hur "emotionellt anträffbara" har män varit under tidigare generationer? Och vilken föräldrageneration är det i så fall man jämför med? Ser man på hur folk levde för en hundra år sen så lär ju föräldrar generellt sett knappast ha haft mer tid och möjlighet att vara "emotionellt tillgängliga" med jättelånga arbetsdagar och trånga boenden. Det finns snarare mycket som talar för att många föräldrar idag är betydligt mer ambitiösa och engagerade i sina barn än tidigare generationer där barn var en mer självklar del av livet. Visst finns det många dåliga föräldrar men de har knappast blivit det av att viss teknik blivit tillgänglig. Jag tycker att uttalandet ovan luktar lite moralpanik.

 

[Badger]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?



Nya media verkar alltid ge folk panik jag tror nog inte vi behöver ha det. (klart att allt är dåligt för vissa, men om dessa inte satt fast i en dator skulle de nog hittat ngt annat att sitta fast i i någon annan tid.)

 

[prinsessfeminist]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag tror kvinnan är tacksam att skuldbelägga, tyvärr...

Men jag tror alla barn skulle tjäna på mer närvarande föräldrar Kanske i synnerhet i tonåren.

Vad gäller nya mediamönster så är det nog bara ett symptom på vår individualistiska strävan. Vi skall vara fria, vi skall kunna göra vad vi vill och vi måste få bekräftelse. Ibland är kanske uppdateringarna/kommentarerna från facebook och sms:en mer "bevis" för kärlek än ens trilskande treåring?

Männiksan gillar det som är lätt tillgängligt och som bjuder känsla av medgång snarare än motgång, tror jag. Kanske är det därför sociala medier kan vara så förförande för vissa?

Men, i allmänhet, så tror jag att de flesta föräldrar tappar lite ev medieintresset. Man har helt enkelt inte samma tid att hänga vid datorn eller sms:a.

Själv tillhör jag generationen som är för lat för att sms:a. Mina vänner är glada om de får ett sms till svar alls inom ett dygn eller så, eller så ringer jag upp om vi skall bestämma något.

Men, som du så klokt skriver, Mino - hela uttalandet andas moraliserande över kvinnans plikt att vara god mor. Pappan plikter får man sällan läsa om.

Min pappa läste tidningen i flera timmar på lördag och söndag. På veckorna jobbade han till sent på kvällarna eller var bortrest i jobbet.

Det var frånvaro frånvaro eller närvaro med frånvaro. Vet inte vad jag gillade bäst, faktiskt. Kanske dessa lätt räknade stunder när det bara var han och jag och en bra konversation när vi var ute med hunden, eller satt vid köksbordet? Men då hade jag hunnit bli 15 förstås...

Vissa kan välja att bli föräldrar, andra blir det bara och då tycker jag att man skall akta sig för att skuldbelägga. De flesta gör så gott de förmår, tror jag.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Nu har jag inte läst artikeln men hur vet man detta? Finns det forskning bakom just detta eller är det nån som generaliserar över något den inte känner igen och förstår? Det är ju ett väldigt hårt och fördömande uttalande och förmodligen riktat mot kvinnor för hur "emotionellt anträffbara" har män varit under tidigare generationer?

Jag får inte alls uppfattningen att artikeln är skriven av nån som inte förstår i syfte att skuldbelägga kvinnor. Det är en lång artikel om teorierna inom anknytning och psykoterapi, skriven av tidningens redaktion (som består av utbildade barn- och ungdomspsykoterapeuter, fem kvinnor och en man) i samarbete med med. dr. och leg. psykoterapeut Monica Hedenbro.

Och vilken föräldrageneration är det i så fall man jämför med? Ser man på hur folk levde för en hundra år sen så lär ju föräldrar generellt sett knappast ha haft mer tid och möjlighet att vara "emotionellt tillgängliga" med jättelånga arbetsdagar och trånga boenden.

Det handlar inte om något jämförande. Om man jämför mot något så är det väl i så fall mot barnets behov.

Jag förstår faktiskt inte alls hur du kommer på tanken att artikelns syfte är att ställa olika föräldragenerationer mot varandra, för att se vilken som "gör bäst ifrån sig". Eller män mot kvinnor.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Min pappa läste tidningen i flera timmar på lördag och söndag. På veckorna jobbade han till sent på kvällarna eller var bortrest i jobbet.

Det var frånvaro frånvaro eller närvaro med frånvaro. Vet inte vad jag gillade bäst, faktiskt.

Jag tror att väldigt många har barndomsminnen från när man har försökt prata med någon vuxen, men märkt på svaren att de egentligen inte lyssnar. Den vuxna ger automatiskt samtalsstöd i vänlig ton, som låter exakt likadant vad man än säger.

Och jag håller med dig, frågan är om det inte är skönare att vara helt ensam, än att vara tillsammans med en förälder och upptäcka att han/hon skiter i att man försöker nå in.

Trots att jag minns hur det kändes, kommer jag på mig själv med att göra likadant ibland. Och jag märker även att andra föräldrar ofta är angelägna om att prioritera tid med sina barn, men inte tänker lika mycket på medveten närvaro.

Jag tror att tid med barnen är överskattat. Medveten närvaro kan man ge (i alla fall när barnen är lite äldre) utan att vara fysiskt närvarande, t ex via telefon. Så den nya tekniken kan användas både närmande och fjärmande i anknytningen!

 

[Basilika]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Hur mentalt närvarande var föräldrarna till barnen som satt i typ bärsjalar på deras rygg medans det arbetats, långt innan internet eller sms var uppfunnet? Arbete som kanske bestod av höbärgning, komjölkning, beredning av mat osv.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Hur mentalt närvarande var föräldrarna till barnen som satt i typ bärsjalar på deras rygg medans det arbetats, långt innan internet eller sms var uppfunnet? Arbete som kanske bestod av höbärgning, komjölkning, beredning av mat osv.

Förmodligen inte särskilt mycket. Men vad spelar det för roll nu?

 

[Basilika]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag menar att det kanske inte är så stor skillnad på själva närvaron. Det är s a s föremålen som är förändrade.

 

[Kattennizze]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Förmodligen inte särskilt mycket. Men vad spelar det för roll nu?

Där slog du huvudet på den berömda spiken, Havreflinga. Jag tror dagens föräldrar oftast är väldigt ambitiösa med sina barn (vi har ju råd att vara det och behöver inte slita ihjäl oss som i tredje världen) men frågan är kanske hur vi ska orka allting? Nu pratar jag om medelklasskvinnor framförallt då. Vi ska ha egen tid, göra karriär, inreda hemmet, fixa en blomstrande trädgård, sköta 10 hästar, grilla, baka nya spännande kakor och laga nya spännande rätter, handla äkta varor, engagera oss i politik/samhällsliv/ bostadsrättsföreningen, åka på underbara semestrar etc etc etc in absurdum, samt vara en god förälder...O snegla avundsjukt på dem som "downsizat" jobbar halvtid och har egna får...Jag tycker det här moderna konsumtionslivet sucks. Big time. Men nån lösning har jag inte direkt utan jag känner att jag springer i ekorrhjulet som alla andra...
och ensamma och olyckliga är vi också.

 

[havreflinga]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag tycker det här moderna konsumtionslivet sucks. Big time. Men nån lösning har jag inte direkt utan jag känner att jag springer i ekorrhjulet som alla andra...
och ensamma och olyckliga är vi också.

Ja... Jag slötittade lite på en dokumentär om Himbafolket i södra Afrika. De dansade och sjöng i flera timmar vid olika högtider. När någon hade dött ägnade de sig åt aktivt sörjande i flera dagar. Jag tror det är nyttigt att låta känslor och sociala traditioner ta tid, men sånt hinner inte vi här i väst!!? Min första tanke när jag såg dokumentären var; hur hinner de? Det visar väl hur snedvridet vi lever... Vi har allt, men hinner inte med.

 

[jacko]

Sv: Närvaro i bebis-vardagen?

Jag skulle vilja ge dig en bragdmedalj!